Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om Bokträdgården i Primrose Hill. Visst är den trevlig med en bokhandel, en bibliotekarie, lite historiska inslag, kärlek och sånt. Men den griper ju aldrig riktigt tag.
Det är sorgligt hur Valentina blivit berövad sin mamma och när vi får läsa om mamman, Eloise, ökar förståelsen för hur det gick till. Men. Det går aldrig riktigt på djupet med någonting i den här boken. Trots att det handlar om stor kärlek är det väldigt passionslöst och ytligt. Litegrann tror jag att det handlar om att tiden går så förfärligt snabbt. Det hoppas dessutom i tiden i två olika tidsplan. Det är lite väl förutsägbart också alltihop, och så är det det där med den där personen som visar sig vara fullblodspsykopat helt plötsligt och sådana plötsligheter gillar jag inte.
Bokträdgården i Primrose Hill är delvis en bok jag trivs med att läsa, den drar bitvis in mig och det är effektivt med de delade perspektiven. Jag tror att jag hade tyckt bättre om den om den hållit sig kring en mer begränsad tidsperiod i Valentines liv. Kanske hade jag då till och med fått lära känna någon ordentligt.
Om boken
Titel: Bokträdgården i Primrose hill
Författare: Sarah Jio
Förlag: Printz (2022)
Översättare: Maria Store, originaltitel: With love from London