Först titeln. Bakom fönstret skälver natten. Hur vackert är inte det? Man känner det i både hjärta och hjärna, i kroppen, visst?
Bakom fönstret skälver natten är ett urval dikter från Forough Farrokhzads två sista diktsamlingar En annan födelse (1964) och Låt oss tro på begynnelsen av en kall årstid som gavs ut postumt 1974, sju år efter att hon omkom i en bilolycka.
Jag behöver inte läsa Shadi Angelina Bazeghis förord för att förstå att detta är banbrytande och kontroversiellt. Att en kvinna i Iran skriver på det här sättet kan inte ha varit oproblematiskt i sin samtid, även om den samtiden inte var densamma som vår. Här finns sinnlighet, kvinnligt begär och ett sätt att beskriva livet som inte ber om lov.
Jag insåg snart att jag inte kunde läsa Forough Farrokhzads dikter så som jag är van att göra, lite i taget, en och en. Jag behövde kasta mig in och läsa allt på en gång. Riktigt sjunka in och bli ett med flödet, då blev läsupplevelsen väldigt intensiv.
Jag slås av det melankoliska, av mörkret, av hoppet i mörkret. Och så alla färgerna, mest grönt. Jag vet inte vad det betyder, men det är heller inte det som är grejen med poesi (de gånger det varit det har jag sysslat med diktanalys på litteraturvetenskapen och det förstörde verkligen mycket av min uppskattning för lyrik). Det viktigaste är vad jag känner och inte vad jag förstår eller tänker. Och jag känner mycket när jag läser den här boken.
Bakom fönstret skälver natten är en fantastisk titel, men den här boken är mycket mer än så.
Om boken
Titel: Bakom fönstret skälver natten
Författare: Forough Farrokhzad
Förlag: Modernista (2021)
Översättare: Namdar Nasser
Andra som skrivit om boken: Enligt O som var den som fick mig att vilja läsa från första början.