Råttjakten av M. W. Craven

Efter den förra boken om Washington Poe, The curator (Regissören på svenska), så hade jag nog bestämt mig för att inte läsa vidare. Den slutade verkligen vedervärdigt, på ett sätt som inte kan förlåtas eller förklaras. Så läste jag ändå Råttjakten och det där jag ogillade så mycket i Regissören, det Poe gör, berörs inte med ett ord. Märkligt men bra för mig eftersom jag då kan försöka förtränga det (där har jag också hjälp av min gamla utmattning och nuvarande trötthet för det är inte mycket jag lyckas komma ihåg längre).

Råttjakten är lika otrolig i sin handling som de tidigare böckerna i serien. Det känns inte som att det går ihop och ändå känns det precis som det ska. Det är spännande från första sidan till sista och man bara bläddrar. Möjligen är det min enda riktiga kritik (icke trovärdig handling är jag beredd att köpa så länge det funkar i boken), att det är utmattande när spänningsnivån är lika hög hela tiden. Cliffhangers i varje kapitel, korta kapitel, märkliga kapitelbrytningar för att få till cliffhangers när handlingen egentligen fortsätter som vanligt på nästa sida. Det är aningen för intensivt helt enkelt och jag skulle behöva semester efter utläsningen.

Nåja, den här gången kallas Washington Poe och Tilly Bradshaw in från högsta nivå (MI5 och FBI) för att lösa ett mord som förstås visar sig vara något annat och mer än vad det först verkar vara. Det nystas, saker avslöjas. Upptäckter visar sig inte vara det de verkade, nya avslöjanden osv. Som det brukar vara i de här böckerna. Spännande och ibland lite roande med samtalet mellan kollegorna.

Jag gillar fortfarande Tilly mest och jag börjar få lite svårt för hur folk behandlar henne och hur hon beskrivs. Så jäkla avvikande är hon inte. Jag tycker inte om att Poe ska bli hennes räddare och riddare som kliver in i alla situationer och förklarar henne. Det enda rätta borde vara att skicka hela poliskåren på någon sorts kurs där de kan få lära sig grundläggande socialt hyfs och hur man beter sig och visar respekt mot andra människor. Det är sannerligen inte Tilly som är problemet här.


Om boken

Titel: Råttjakten
Författare: M. W. Craven
Förlag: Modernista (2022)
Översättare: Gabriel Setterborg, originaltitel: Dead grounds
Fjärde boken i serien om Washington Poe, tidigare delar: Brännaren, Black summer och The curator.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.