Åh William! av Elizabeth Strout

Det här med att skriva något om en bok jag nyss läst brukar flyta på rätt enkelt. Jag skriver vad jag känner, sedan skriver jag något jag kommer på när jag skriver, sen låter jag det vila någon dag och skriver igenom och är klar. Med Åh William blev jag sittande en lång stund utan att veta vad jag ska tycka, vad jag känner. Jag vill minnas att det var samma sak när jag läst de första böckerna om Lucy Barton. Känslorna är så många och så starka. Jag känner igen mig för mycket i Lucy för att det ska vara riktigt bekvämt. Och det gör riktigt jäkla ont ibland. För hon är inte särskilt trevlig. Och hennes förflutna är förstås fasansfullt och inte alls mitt, men smärtpunkterna är desamma. De här böckerna är så oerhört välskrivna, Elizabeth Strout är nog en av de bästa författare vi har idag och det hon utforskar är så svindlande.

På ytan är det här en berättelse om en åldrande författare i New york och hennes före detta man, pappan till hennes barn. Han blir lämnad av sin nya fru och hon måste kliva in och stötta honom igen. För att hon en gång lämnade honom, för att det alltid är hon som stöttar, för att han är hennes trygghet när allt stormar och nu när hon precis blivit änka så stormar det. På ytan är det här en Woody Allensk skildring av en en intellektuell medelklass som analyserar sina inbördes relationer. Under ytan är det något mycket mer.

Williams och Lucys sökande efter hans mamma och hennes modersgestalt är gripande. Det är rörande hur Lucy söker sin roll som mamma och försöker hitta sig själv i relation till alla andra. Men det som känns på riktigt är hennes förlust, hennes sorg. Hon har precis förlorat sin man David och hon vill inte berätta om det, vill inte tänka det. Hon låter det ibland sippra fram hur hon saknar, hur hon älskar, hur hon förlorat fotfästet igen. Precis på samma sätt har hon alltid hållit undan smärtan. Hon gör rätt förstås, sådana krafter kan inte släppas lösa, men hur ska hon hålla ihop?

Jag förstår att hon behöver ta hand om William eftersom hon inte orkar ta hand om sig själv, men jag hoppas att han i nästa bok kan växa till sig och ta lite eget ansvar för sig själv. Det skulle i alla fall han själv må bra av.


Om boken

Titel: Åh William!
Författare: Elizabeth Strout
Förlag: Forum (2022)
Översättare: Helena Hansson
Tredje boken om Lucy, tidigare delar: My name is Lucy Barton och Vad som helst är möjligt.
Andra som skrivit om boken: Bernur, How soft this prison is

2 svar på ”Åh William! av Elizabeth Strout”

  1. Du beskriver det så bra, både hur du skriver om böcker och bokens innehåll. Jag brukar göra som du, men de här böckerna av Elizabeth Strout kräver mer av mig, tycker jag. Det är så mycket som är outsagt i berättelserna, men som framkommer i små detaljer och skymtar förbi så att man känner det, men inte riktigt är medveten om exakt vad det är som avslöjar känslor och tankar. Det är så otroligt skickligt. Jag ser väldigt mycket fram emot att läsa fortsättningen om det här paret.

    Svara
    • Så fint att vi reagerar lika på de här böckerna. Elizabeth Strout är verkligen en enastående författare och hon är väldigt mystisk för jag kan inte lista ut hur hon gör för att få mig att känna så mycket och förstå så mycket som inte förmedlas i ord. Det är nästan som i ett samtal där ledtrådar finns i kroppsspråk osv, men det borde inte kunna vara så med en bok. Jag längtar också efter mer om Lucy.

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.