Jag har tidigare läst och älskat Vad jag saknades här av Jila Mossaed så förväntningarna var stora när jag nu skulle försjunka i Orden är försenade. Jag får erkänna att jag inte greps lika starkt av den här boken, men det är ändå väldigt bra. Jag tror att en del av förklaringen till att Orden är försenade inte riktigt når in är att jag var väldigt trött och oemottaglig när jag läste den. Jila Mossaed är en favorit och förblir så. Jag tror att jag kommer läsa om diktsamlingen någon gång i framtiden när jag har mer ork för poesi.
I Orden är försenade finns samma sökande efter ett hem som senast, här finns en allomfattande vrede, det är en mäktig diktsamling skulle jag säga. Här finns också ynklighet och litenhet, men den kvardröjande känslan är den av kamp och styrka och att den styrkan sällan är något annat än påtvingad.
Jag kommer att läsa vidare i Jila Mossaeds diktning.
Om boken
Titel: Orden är försenade
Författare: Jila Mossaed
Förlag: Bokförlaget Lejd (2021)