Maus av Art Spiegelman

Art Spiegelmans Maus är en klassiker som gavs ut första gången mellan åren 1980-1991. Anledningen att jag nu läst den här färska svenska utgåvan är faktiskt ett projekt på jobbet där jag samlade på mig titlar som är förbjudna någonstans i världen. Instinktivt kände jag att jag vill läsa så många jag kan av dem, som en motståndshandling. Det är intressant att läsa och försöka lista ut vad folk vill förbjuda och vilka bevekelsegrunderna kan vara. När det gäller Maus är den enda vettiga förklaringen till förbudsvilja att man är en ovettig nazist som inte vill att någon ska veta vad som hände. Det är i alla fall min tolkning.

Maus är en jobbig skildring av Arts förhållande med fadern, en snål och skitjobbig man som förlorat sin fru (hon tog sitt liv) och nu gör livet surt för sin nya fru. Det är också en skildring av hur pappan blev den han blev, hur han hade ”turen” att överleva förföljelser, ghetto, transporter, Auschwitz och alla umbärande man kan och inte kan tänka sig. Hur det ärrade honom. Hur han bar det med sig. Hur han överförde till sin son. Än en gång hur förintelsen fortfarande pågår, generation efter generation.

Jag börjar misstänka att serieformatet är det enda rätta för att skildra kriget och förintelsen. Det är genom att låta bilderna tala där orden inte räcker till som omänskliga och obegripliga förbrytelser kan bli om inte helt så i alla fall nästan begripliga. Jag tänker på Ihågkom oss till liv av Joanna Rubin Dranger, Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting och Heimat av Nora Krug. Och förstås Maus.


Om boken

Titel: Maus
Författare: Art Spiegelman
Förlag: Epix (2023)
Översättare: Horst Schröder

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.