Levande och döda av Christoffer Carlsson

Det är inte ofta nuförtiden som jag läser en bok från första till sista sidan under en dag. Jag är inte längre en snabbläsare, vill inte vara, men Levande och döda tog mig ganska exakt åtta timmar. Det gick inte att låta bli eller att lägga undan.

Jag tycker mycket om det poetiska i Christoffer Carlssons böcker och också i denna. Jag tycker om vindlingarna, i handling och bland orden. Berättelsen är på något sätt många olika berättelser samtidigt. Den är berättelsen om när en pojke dör en vinternatt och sedan en till och sedan en till, men på en solig sommardag tjugo år senare. Om människor, som Sander och Killian som är som bröder, som Mikael och Filip som var bröder, som Siri som slutar som polis när hon ställs inför en oerhörd sanning, som Vidar Jörgensson som vi får träffa igen. Om vad det innebär att vara människa, att växa upp, att lämna och bli kvar. Om vad döden är, livet, mörker och ljus. Om lögner, är de lögner om de aldrig är uttalade?

Det finns så mycket som berör i Skavböke, så mycket landsbygd att känna igen för en som kommer därifrån (fast en annan landsbygd), så mycket allmänmänskligt. Och så tycker jag om att ingenting egentligen avslutas. Vi får veta vem och varför och hur, men vi blir ju aldrig riktigt färdig med de här människorna. Det blir man aldrig i verkligheten heller. Det är så det är.


Om boken

Titel: Levande och döda
Författare: Christoffer Carlsson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2023)
Tredje boken i Hallandsviten, tidigare delar: Järtecken och Brinn mig en sol.

3 svar på ”Levande och döda av Christoffer Carlsson”

    • Kul att du hittade något som inspirerade till läsning 🙂 Alla Christoffer Carlssons böcker är väldigt bra så jag tror inte du blir besviken.

      Svara

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.