Den stora utställningen är jubileumsutställningen i Göteborg 1923, en utställning jag tidigare faktiskt inte kände till (det säger naturligtvis mer om min okunskap än något annat). Marie Hermanson tar med oss till utställningen i sällskap med nittonåriga Ellen som ska skriva på utställningens tidning, detektivkonstapeln Nils, den åsneskötande pojken Otto och självaste Albert Einstein. Det är en brokig skara huvudpersoner, men Marie Hermanson får dem att fungera väldigt fint tillsammans.
Jag tycker om mycket i Den stora utställningen, som känslan för tiden och människor och det där lågmält lite hotfulla som Marie Hermanson är så väldigt skicklig på. Jag tycker nog att boken är lite väl ojämn. Den där deckargåtan med den hotfulle tysken tycker jag är sådär och när det mot slutet eskalerar och havererar totalt så tycker jag faktiskt att det blir lite fånigt och nästan farsartat över det hela. Utan det inslaget hade det här varit ett lågmält litet mästerverk. Med det sagt så är jag absolut inte så kritisk att jag inte planerar att fortsätta till bok två, Pestön inom kort. Den ligger redan i läshögen.
Om boken
Titel: Den stora utställningen
Författare: Marie Hermanson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2018)
Första delen i en serie
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går, Enligt O
En tanke på “Den stora utställningen av Marie Hermanson”