Vad skriva om skrivandet? Jag vet inte riktigt, det tar emot på något märkligt sätt. Jag har jobbat en hel del med skrivfrämjande arbete som bibliotekarie det senaste året. Jag har varit en del av ett nätverk, hållit i skrivskola för barn och skrivkurser för vuxna. Det har varit utvecklande och väldigt, väldigt roligt. Men det har tagit energi från mitt eget skrivande. Jag tror inte att jag tycker att det är synd. Det bara är, allt har sin tid liksom.
Men jag har hittat en lösning på en stor knut i mitt romanmanus. Jag har ändrat och skrivit igenom och ändrat tillbaka och skrivit om och låtit vila och läst igenom och just nu håller jag på med den sista större redigeringen. Planen är att jag ska bli färdig med den i sommar och sedan ha en skrivhelg i september då jag läser igenom manuset högt för mig själv och ändrar det sista innan jag sätter punkt och anser mig färdig med berättelsen. Sen får vi se vad som händer, kanske är jag bara nöjd så. Det är faktiskt en stor sak att ha skrivit en hel roman med en början, mitt och ett slut. Det är stort i sig själv. I alla fall vet jag att jag ska fira det ögonblicket på något sätt eftersom det är målet. Inte utgivning utan skrivandet i sig. Jag minns när jag läste Bird by bird (som handlar mycket om just det) att jag hade lite svårt med det, att se skrivandets värde i mitt liv utan att alls tänka det i relation till en publiceringsdröm. Men nu är jag nog faktiskt där. Det inser jag när jag skriver det här just nu, och det är också en stor sak.
Jag har börjat längta efter ett nytt projekt också. Det känns förevigt sen som jag fick ägna mig åt att skriva ett råmanus och som jag saknar det! Jag är en av dem som älskar friheten i råmanus och litegrann avskyr redigeringen (eftersom jag då bara konfronteras med skräpet och det dåliga som måste göras om).
I sommar kommer jag, för första gången på många år, ha en väldigt avslappnad inställning till skrivandet. Det är inte mycket som ska redigeras i sommar, jag har tid att umgås med texten lite lättsinnigt sådär. Kanske vill jag till och med börja på det där nya som jag inte riktigt vet vad det är än. Det kommer troligen bli alldeles, alldeles underbart.