Att läsa Julia Quinns böcker om Smythe-Smith-kvartetten är lite som att äta tårtbuffé (inbillar jag mig, jag har sorgligt nog aldrig ätit tårtbuffé) – fluffigt, sött, alldeles, alldeles underbart i lagoma doser och med klar risk för övermättnad om man inte tar det varligt. Nu har jag inmundigat den sista tårtbiten och är nöjd med att jag hela tiden lyckats hålla mig på rätt sida om den där övermättnadslinjen. Jag har läst böckerna med långt mellanrum och i total oordning. Och jag har gillat dem allihop, för vad de är. Lättsam, trivsam underhållning.
Här är det Iris Smythe-Smith som efter en kort bekantskap tvingas gifta sig med en sir Richard Kenworthy när han ställer till med en skandal (= kysser henne när en släkting kommer in i rummet). Hon är inte ovillig eller olycklig men sir Richard beter sig högst märkligt och rätt snart inser också Iris, trots att hon inte läst titeln på boken hon är med i, att sir Richard har en hemlighet.
Jag tycker att sir Richard visar prov på att misslyckas en hel del när han tänker och jag hade önskat att han istället för att lura Iris så himla länge hade berättat och bett henne om råd. Hon hade löst problemet med snabbhet och elegans och han hade inte behövt framstå som en sådan idiot. Iris kommer bäst ut ur den här historien och jag förstår att det ligger i såväl tiden som genren att hon ska förlåta, men hon är verkligen för bra för att behöva ta sån skit.
Nåja, jag gillar den här boken, jag gillar Iris och dumma Richard och hans småjobbiga systrar. Jag är också glad över att äntligen ha fått bevittna det redan legendariska enhörningsdramat i början. Bokserien om Smythe-Smithkusinerna är så mycket bättre än de flesta av böckerna om syskonen Bridgerton, jag är glad att jag läst dem.
Om boken
Titel: Sir Richards hemlighet
Författare: Julia Quinn
Förlag: Lovereads Forum (2022)
Översättare: Anna Thuresson
Fjärde och sista delen i en serie, tidigare delar: Som i en dröm, En natt som denna och Summan av alla kyssar.