Självhjälpsböcker är alltid ett vågspel. De kan hjälpa och de kan stjälpa. Jag läser inte många, men när jag lyckas nosa upp något jag är intresserad av (som Julia Camerons Lev kreativt till exempel) så funkar det oftast för det jag vill ha det till, eftersom jag gjort min research och vet vad jag brukar gilla och inte. Nu har jag läst Brené Browns Våga vara operfekt för att lära mig något om hur man kan släppa prestationskrav, leva mer avslappnat och vila i självmedkänslan.
Våga vara operfekt funkar väldigt bra för just det jag söker. Den är skriven på ett självutlämnande, lättsamt och lättläst sätt. Jag tycker om upplägget med personliga reflektioner, tips på aktiviteter och inspirerande förslag på vidare läsning.
Jag tycker ibland att boken är lite väl amerikansk (eller snarare att jag ibland har svårt att översätta den amerikanska kontexten till min egen), men det är en detalj. Värre är det naturligtvis när hon mot slutet tycker att alla bör läsa Paolo Coelhos Alkemisten baserat på att hon själv läser den varje år. Man får naturligtvis beundra en sådan människa, jag läste den för 25 år sen på en semesterresa och är fortfarande förstummad över hur tom och oinspirerande den var för mig. Jag kan inte tänka mig något jag vill göra mindre än att läsa Alkemisten igen. Och varje år!?! Men bortsett från det så har Brené Brown sina poänger.
Om boken
Titel: Våga vara operfekt
Författare: Brené Brown
Förlag: Libris (2015, länken leder till en nyutgåva från i år)
Översättare: Maria Store, originaltitel: The gifts of imperfection