Djävulen i den vita staden är en märklig läsupplevelse. Den halva som sätter tonen och målar bakgrundsbilder av Chicago under 1800-talets sista år är märkligt trist. Den del som berättar om seriemördaren H. H. Holmes som härjade i ett eget mardrömslikt hus i staden är desto mer intressant, men också obehaglig på fler sätt än det är meningen. Det märkligaste av allt är dock att jag inte förstår hur de båda berättelserna är tänkta att hänga ihop. Jag trodde hela tiden att jag skulle få en förklaring mot slutet, men det fick jag inte.
Jag tog mig an den här boken eftersom jag är intresserad av verkliga historiska brott. Det är väl också därför den delen tilltalar mig mest. I alla fall så länge som jag tror att jag ska få något annat än någon sorts sagoberättelse om en seriemördare och vad han kanske gjorde med sina offer. Det framkommer nämligen ganska snart att ingen egentligen vet vad Holmes gjorde med sina offer, allt som skrivs i boken (och det är en del) är välgrundade gissningar blandat med lite friare gissningar. Om man nu ska göra så så är det kanske inte en dokumentär skildring man ska utge sig för att presentera och man kanske också ska försöka få in lite känslor. Jag upplever beskrivningarna av det Holmes offer utsätts för som allt för kallblodigt betraktat. Det finns heller ingen vilja att förklara eller förstå mördaren utan han beskrivs bara som charmerande och ond. Jag tror ju inte på det där med ondska som förklaring så det stör mig.
Den delen av boken som handlar om världsutställningen känns som sagt rätt ointressant ganska snart. Det finns ett värde i att läsa om hur utställningen kom att hamna i Chicago, hur de övervann alla dessa svårigheter och hur det första pariserhjulet uppfördes. Men det är inte så intressant att det ska utgöra hälften av den här boken. Och så är det ju det där märkliga med att det inte känns som en sammansmält historia utan två som av oklar anledning lutats mot varandra.
Jag tror att mina känslor inför den här boken mestadels är en besvikelse över att jag fått för mig att den skulle vara väldigt läsvärd. Den är medioker och det räcker inte för mig med den utgångsförväntan.
Om boken
Titel: Djävulen i den vita staden
Författare: Erik Larson
Förlag: Bookmark förlag (2019)
Översättare: Thomas Preis
Tänk, jag tyckte delen om världsutställningen var den bästa delen. Jag hade nog inga större förväntningar på boken men jag gillade den även om jag för första, och enda gången, någonsin fick höja hastigheten på uppläsningen för det gick förfärligt långsamt annars.
Jag tror att mitt största problem var att jag hade väldigt höga förväntningar och dessutom trodde att de båda berättelserna skulle hänga ihop. Kanske hade jag gillat utställningsdelarna och helheten bättre annars. Och om det tempot inte varit så sövande…