Långsam musik av Jon Fosse

Jag läste Långsam musik för att jag ville ta en enkel väg in i den senaste nobelpristagarens författarskap naturligtvis, men också för att jag tycker mycket om att läsa poesi, särskilt på hösten och vintern.

Jag är lika delar hänförd och lite besviken på den här samlingen och båda känslorna hänger ihop. Den första delen av samlingen är lyrik hämtad från Hund og engel (1992) och den är alldeles orimligt bra. Sådär andnödsbra som bara väldigt få dikter är. Där skriver Jon Fosse dikter om vågor som känns som vågor i sig själv. Det är böljande och känslor och konst på en nivå som jag verkligen inte förväntade mig. Jag kan heller inte sätta ord på vad som grep mig så starkt, det kändes som fulländad poesi som talade direkt till just mig.

Resten av poesin i den här samlingen är fin, den griper ibland och den är fantasilockande, men den är inte som den där första delen. Därav besvikelsen. Jag kräver egentligen inte alls mer än det jag fick, några himmelska dikter är mer än nog för en samling. Men de skapade förväntningar som inte infriades.

Jag kommer absolut läsa hela Hund og engel i sin helhet en gång och jag är väldigt nyfiken på att läsa mer av Jon Fosse. härnäst.


Om boken

Titel: Långsam musik
Författare: Jon Fosse
Förlag: 10-tal bok (2010)
Urval och översättning Marie Lundquist

1 svar på ”Långsam musik av Jon Fosse”

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.