Berlingryning av Valle Wigers

Berlingryning är ganska många olika saker. Den är en sorts coming of age-berättelse, en sorts betraktelse över Berlin efter murens fall, gemytlig ibland, avgrundsdjup mörk och sorglig ibland. Jag tycker att den beskriver det där svåra och skeva som är livet väl. Det där som slår en en helt vanlig tisdag i november, att det ju är såhär det är mitt i alla drömmar. Det är inte sorgligt, men det kan vara överväldigande att hantera.

Valle Wigers berättar om studenten Oskar som reser som au pair till Berlin i mitten av 90-talet. Han hamnar i en familj som inte mår så bra och måste snart hitta andra vägar genom Berlins förvandling från efterkrigstid till något annat. Berlingryning visar oss ett utsnitt av Oskars liv och Berlin. Många människor passerar, spelar roll en stund och lämnas sedan därhän. Viktiga beslut fattas inte utan blir fattade åt.

Jag tycker om det avskalade berättandet. Jag är ju svag för kortromaner just av den anledningen, att de sällan innehåller andra ord än de som verkligen behövs. Jag tycker kanske att slutet blir något melodramatiskt, men det handlar mer om val av sista mening än själva skeendet, det gillar jag mycket.


Om boken

Titel: Berlingryning
Författare: Valle Wigers
Förlag: Lava (2023)

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.