Mina män av Victoria Kielland

Först när jag hörde talas om den här boken blev jag väldigt sugen på att läsa den, smått besatt. Sedan läste jag recensionerna och tänkte hoppa över den trots allt. Men så stod den där i biblioteket och längtade efter att bli läst ändå.

Mina män är Victoria Kiellands romandiktning om norska Brynhild som blev Belle när hon emigrerade till Amerika. Där levde hon ett liv som ingen vet så mycket om annat än att hon mördade väldigt många män. Den som läst här vet att jag fascineras av kvinnor som begår brott och över huvud taget bryter normer om hur kvinnor får bete sig. Mord är det yttersta. Jag har forskat om kvinnor som dödar sina egna barn i historisk tid. Belle Gunness var en kvinna som mördade män i förgången tid och ingen vet vad som hände med henne, hur hon gjorde det hon gjorde, eller varför. Det är naturligtvis som upplagt för en roman.

Jag hade önskat lite mer substans. Inte så att jag vill vara med om fler mord, absolut inte! Jag vill nog snarare ha mer substans i Belle. Jag förstår författarens val att vara fragmentarisk och smått obegriplig eftersom hon tolkar Belle på det sättet, sinnessjuk och omedveten om varför hon gör som hon gör. Inte ond. Det känns naturligt, men då hade jag nog också önskat mig en utifrånblick. Som det är nu läggs inget till historien. Jag får ingen känsla för Belle eftersom jag inte får vara med henne i de stunder då hon fungerar i vardagen. Hon blir bara en vettvilling som jag inte kan begripa att ingen avslöjade. Mina män halkar tyvärr ner i fällan där den främst är språk (ibland vackert, ibland för mycket) och allt för lite innehåll.


Om boken

Titel: Mina män
Författare: Victoria Kielland
Förlag: Natur & Kultur (2023)
Översättare: Jonas Rasmussen

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.