Vuxen på låtsas av Lucy Dillon

Vuxen på låtsas är en av de bra böckerna av Lucy Dillon, det kan jag konstatera direkt. Ibland svajar hon, vissa böcker gillar jag inte lika mycket och jag kan inte sätta ord på vad det beror på. Men Vuxen på låtsas tycker jag mycket om.

Det är särskilt Robyn jag gillar vilket är rätt märkligt då hon egentligen är en sådan jag borde ha stört mig väldigt mycket på. Hon missköter saker, slarvar, glömmer, lyckas få sparken, trasslar in sig i relationer och affärer. Hon är allt det jag har svårt för från min oerhört välplanerade horisont. Men Lucy Dillon skriver henne så bra att jag förstår henne och när jag får vara med på hennes resa mot att förstå sig själv är det jättefint.

Robyn får som sagt sparken och tvingas förödmjuka sig och ta jobb på sin systers städfirma. Relationen mellan Robyn och systern Cleo är väldigt spretig och väldigt fin, liksom relationerna med föräldrarna även om det där finns ett stort trauma.

Jag grät lite mot slutet när jag läste Vuxen på låtsas och jag tyckte om den hela vägen. Främst tror jag att jag gillar hur Lucy Dillon skriver vuxenlivet och vardagen som den är. Saker händer på många olika fronter samtidigt och däremellan är det rätt grått. Förutom när de där miraklen sker i våra liv, när vi möter någon vi tycker om eller när vi stannar för att lukta på blommorna eller när vi promenerar en riktigt busig hund. Det är drama i det lilla och lågmält underbart. Jag tror att det är svårt att skildra och att det är därför jag så sällan känner att jag läser det, men Lucy Dillon gör det riktigt bra i Vuxen på låtsas.



Om boken
Vuxen på låtsas av Lucy Dillon
Förlag: Forum (2024)
Översättare: Molle Kammert Sjölander

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.