The house in the cerulean sea av TJ Klune

Först något om att gradera böcker. Jag ger inte böcker betyg här på bloggen, men på Goodreads gör jag det eftersom det finns i funktionen så att säga. En bok som får högsta betyg där (vilket inte alls är särskilt vanligt) är en bok som är bra förstås men framförallt har den fått mig att känna saker. I den klubben finns Djur av Lise Tremblay som jag grät mig igenom och Hilary Mantels Wolf hall-trilogi som fick mig att leva i en annan tid och i Thomas Cromwells huvud i flera månader. Där finns nu också The house in the cerulean sea för herregud så bra den är och vad den får mig att känna!

Vi följer Linus som jobbar på myndigheten som håller koll på alla magiska barn och unga och ställena där de befinner sig. Han skickas på uppdrag till ett avlägset barnhem där de märkligaste (och ibland potentiellt farliga) av alla magiska barn finns under övervakning av den mystiske Arthur Parnassus. Linus ställs inför en trädgårdstomte, en drake, en pojke som förvandlas till hund när han är rädd och så djävulens son förstås… Det är supermärkligt och alldeles, alldeles underbart. Jag kan inte riktigt beskriva den här boken, de rätta orden finns inte.

Det här handlar inte alls om magi utan om vikten av att hitta hem. Och om att vi behöver begripa och acceptera att vi alla är olika och att det är bra. Det hade absolut kunnat vara en sedelärande och skriva på näsan-aktig berättelse men det är det aldrig. Det här är bara fluff runt hjärtat och jag ville aldrig att det skulle ta slut.


Läs gärna mitt inlägg på Kulturkollo där jag skriver om att nystarta livet bland annat utifrån hur Linus gör det.



Om boken
The house in the cerulean sea av TJ Klune
Förlag: TOR (2020)
Första boken om barnhemmet, det kommer en bok två om några månader.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.