30 bra saker: Supernaturalhösten

Det är väl kanske någon sorts flyktmekanism. Att gå in och upp i något så totalt. Men så här har mina vardagar sett ut sen den där dagen i september/oktober när jag återfann Supernatural. Komma hem från jobbet, hjälpa med läxor, laga middag, kanske blogga lite samtidigt, äta middag, dricka kaffe, läsa några pliktskyldiga sidor…

Continue reading

Supernatural, säsong 8

Men vad ska jag nu göra med mitt liv? Nu har jag avslutat säsong 8 av Supernatural och har därmed sett alla avsnitt som finns på netflix. Känslan är dubbel (varför jag valt att illustrera dagens inlägg med Castiel i hans yttersta förtvivlan från säsong 5, min sorg är inte riktigt lika djup ;-)). Det…

Continue reading

Att förlora sig själv, Supernaturals sjunde säsong

Spoilervarning som brukligt, för hela serien. Det här är lite av en mellansäsong måste jag säga, en “var sjutton är Castiel”-säsong, en säsong jag mest vill igenom. Inte tråkig eller dålig eller så, men inte gnistrande på något sätt. Det är också säsongen med alla gästspelen – Jason Dohring från Veronica Mars, Charisma Carpenter och…

Continue reading

Tvivlet, Supernaturals sjätte säsong

Jag brukar alltid försöka hitta ett genomgripande tema för en seriesäsong. Säsong 5 av Supernatural handlade för mig främst om tvivel, och flera av de tidigare har handlat om fäder och brödraskap. Vad handlar då säsong 6 om? Det som är en av konsekvenserna av tvivlet kanske, det inre mörkret? Spoilervarning. När Sam kommer tillbaka…

Continue reading

Tvivlet och det ogenomträngliga mörkret (Supernatural s. 5)

Den här omgången av Supernatural innehåller änglar och demoner en masse. Men det handlar egentligen om betydligt mer jordnära saker än så. Som fäder som sviker, och hur en hanterar förlusten av tro och tillit. Och så bröder förstås. Och så är där ett mörker så kompakt att inte ens jag kan hitta någon ljusning.…

Continue reading

Supernatural – det är rätt mörkt nu (säsong 4)

Spoilervarning! Kraftig. Ah, gissa om jag älskar eländet. Dean är tillbaka efter att ha torterat själar i helvetet, förfärligt vidriga demonen Alistair (hur vidrig!) är efter honom, Sam kliver över gränsen till den mörka sidan (naturligtvis utan att lätta på grubblarminen eller förstöra frisyren), änglarna faller från himlen och Lucifer står för dörren. Kan det…

Continue reading

Ett nytt försök med Supernatural, äntligen!

Ni minns kanske det här (eller så har ni egna liv och lägger inte sånt på minnet, hm), att jag älskade Supernatural, fastnade mitt i säsong tre och blev kvar där. Nu, över ett år senare, är jag igång igen. Jag vet inte hur det gick till, men jag bestämde mig för att ge den ett…

Continue reading

Vad hände egentligen med Supernatural?

Jag vet faktiskt inte… Det såg ju så bra ut. Efter en säsong fanns den där pirrande nyförälskelsen där, efter två säsonger började den mogna till något djupare och sen helt plötsligt, som en blixt från klar himmel, så tröttnade jag. Från ett avsnitt till ett annat. Jag kommer liksom inte vidare. Jag har försökt…

Continue reading

Supernatural igen

Behöver jag upprepa att jag är djupt förälskad i Supernatural? Visst är jag allergisk mot när min man kommer upp från barnnattningen när jag är mitt inne i ett program som jag måste se klart och han sätter sig bredvid och jag bara känner att om han inte fått tydliga instruktioner om att inte nämna det…

Continue reading

Supernatural

Jag har gått omkring i flera år och undrat om inte Supernatural skulle kunna vara något för mig. Lite Buffy, lite Torchwood, typ. Men sen har jag inte velat köpa en hel säsong och chansa när jag redan har så sjukt mycket dvd:er (också) här hemma. Sen kom Netflix… Första säsongen har faktiskt lite Buffy-kvaliteter,…

Continue reading