Autism

Min son är autistisk. Han fick sin diagnos efter en utredning som vi väntat flera år på att få göra. Ingenting förändrades i honom eller oss i och med det, och ändå är världen annorlunda sen då i februari 2020 när vi fick papper på det. På ett bra sätt. Vi vet varför och ibland vet vi till och med hur.

Det svåra i allt det här har aldrig varit att han som nu är 14 år är autistisk (det vill jag inte ändra någonting av, han är den rimligaste människa jag känner), det svåraste är ensamheten. Och att inte säkert veta hur man kan lossa på knutar och göra det som är bäst. Det finns en väldigt stor utsatthet i det och den hoppas jag kunna mildra genom att skriva lite om autismen här ibland, främst i relation till sånt jag läst. Det tar emot ibland och jag är väldigt försiktig för det här är inte bara mitt att dela och jag värnar vårt eget trygga rum stenhårt. Men att dela det som känns rätt att dela leder förhoppningsvis till att andra och jag känner mindre av den där ensamheten och utsattheten och då är det helt klart värt alla avvägningar och funderingar.

Jag har förstås läst massor av böcker om autism, bra och mindre bra faktaböcker som jag ännu inte skrivit om här på bloggen. Kanske blir det en liten genomgång av sånt vad det lider. Det jag skrivit om är framförallt skönlitterära böcker – alla inlägg som på något sätt har med autism att göra hittar ni under taggen Autism (Klicka på länken för att komma dit).