Projekt: kartlägg bokhylla

Nu får det vara nog! Det är hög tid att ta tag i det här med bokhyllan. Med inspiration hämtad ur den hårda bokverkligheten här hemma och med ytterligare en spark i baken från Anna och hennes bokhylleordnande är det äntligen dags att göra något åt situationen. Eftersom jag drar hem nya böcker hela tiden och klämmer in dem i hyllan här hemma är det sedan länge omöjligt att veta vad som döljer sig där. Visst är det bokstavsordnat och visst kollar jag igenom hyllorna ibland men herregud så mycket bra som bara står där oläst för att jag inte har minsta aning om att jag äger det.

Så nu ska jag dra igång projekt hyllkoll. Här ska gås igenom och skrivas ner (och troligen läggas ut på bloggen i sinom tid). Förhoppningsvis får jag hjälp av maken – det här är ju ändå ett projekt för allas bästa…

Utseendefixerat

Under förra veckan har jag tänkt en hel del på omslag och utformning av böcker. Hos Booky Darling läste jag ett inlägg om den extravaganta utgåvan av Andres Lokkos samlade texter. Det är 1700 sidor samlade i en box. Böcker kan se ut hur som helst nu för tiden… 🙂

Förra veckan ägnade jag också flera timmar i sällskap med en synnerligen vacker bok och sådant får en ju att tänka.

Fallet med boken rör sig om ett tydligt fall av förälskelse. Jag föll för omslaget först och älskade också boken från första ordet. Men gjorde jag det för att jag föll för omslaget först och väntade mig något bra? Risken för besvikelse borde i så fall ha varit överhängande. Kanske är boken i fråga, Flicka med glasfötter, helt enkelt superbt formgiven så att berättelse, språk och omslag speglar varandra. Klart är i alla fall att omslaget har betydelse för mig. Stor betydelse. Jag kan välja bort en bok om jag tycker den är ful och välja en som ser bra ut även om baksidestexten är trist. Titlar är viktiga men för mig går utseendet först. Tills jag öppnar boken i alla fall…

De senaste veckorna har jag också haft lite omslagsrelaterat huvudbry. Jag har funderat kring att köpa på mig Vampire Diaries-böckerna eftersom de är så svåra att komma åt på biblioteket och eftersom jag vill läsa dem. Men vilken utgåva ska man köpa? Det finns en med tv-serieomslag (förstås) vilket jag avskyr så det går bort. Sen finns det en utgåva som ligger ganska nära Twilight i utseende och slutligen en gammal färgsprakande variant som jag nog gillar bäst men som är lite svår att få tag på. Mitt beslut om att köpa böckerna eller ej påverkas väl inte av omslagen men däremot känns det viktigt att köpa det rätta när det erbjuds flera och jag kan nog tänka mig att betala några kronor till för ett omslag som jag gillar. Hur tänker ni om bokomslag och formgivning? Är det viktigt?

Uppdatering: Nu har jag lyckats ställa mig i kö på i alla fall några av VD-böckerna på biblioteket så något inköp blir inte aktuellt på ett tag men diskussionen om omslagens betydelse kvarstår ju ändå.

Aldrig nog

De senaste två kvällarna har jag jobbat – och lånat – och fått. Det är ju rätt lugnt på kvällarna vilket ger mig oändligt med tid att reservera och låna nya böcker. Så det gör jag. Igår låg det dessutom några gåvoböcker i kassen när jag gick hem – som om jag behöver mer att ställa i hyllorna…

Trend

Det kom en liten bonusfråga från Lilla O efter veckans ABC. Den handlar om litteraturtrender. Och det finns säkert hur många som helst om man bara lyfter blicken och ser sig omkring. Men jag håller blicken hårt fäst vid det bekanta och måste bara säga något om vampyrtrenden igen. Jag har skrivit tidigare om olika former av vampyrer som hemsöker såväl tv som böcker (här och här exempelvis) nuförtiden. Jag är ju, som de flesta som läser här har förstått, väldigt förtjust i vampyrer som företeelse och jag läser gärna om dem. Jag har läst Twilight, Charlaine Harris Sookie Stackhouse-böcker,  The Strain och (ohälsosamt mycket) mer. Just nu läser (och ser) jag Vampire Diaries med viss behållning – böckerna är förresten (i alla fall till en början) väldigt lika Twilight med den lilla twisten att Smiths VD ju faktiskt var först, dessutom tycker jag nog att VD verkar bättre också men mer om det när jag är färdigläst.

Eftersom jag själv gärna läser vampyrböckerna så letar jag ju också upp dem och blir på så sätt lite blind för det allmänna i trenden. Men på senaste tid har jag verkligen slagits av hur stark den är och det har blivit tydligt för mig bland bibliotekshyllorna. Vampyrerna är verkligen överallt. Ok, det finns allt för få faktaböcker om vampyrmyter och annat relaterat för att jag ska vara helt nöjd men herregud hur det ser ut bland skönlitteraturen! Vampyrer, vampyrer, vampyrer. När det gäller vuxenlitteraturen så köps det i och för sig in ganska lite vampyrer men på ungdomssidan verkar det inte finnas annat. På senare tid har jag till och med hittat vampyrer på barnbokshyllorna (det är exempelvis möjligt att bokvägen få upplysningar om hur man tar reda på om ens syskon är vamyrer ;)) och en av favoriterna här hemma En liten skär och alla ruskigt rysliga brokiga av Carin och Stina Wirsén innehåller minsann också en liten vampyr. Den är förvisso hemskt söt men det är lite svårt att förklara den och dess (icke)existens för fyraåringen 😉

Så en trend är det absolut och om huruvida den är rolig eller fördärvlig kan man säkert diskutera länge. Men jag tycker nog att man kan ge den lite utrymme så länge vampyrerna inte glufsar i sig allt som kommer i deras väg. Lite variation vill man ju ändå ha – till och med jag 🙂

Bibliotekariebeteende

Idag ska jag göra min andra dag som vik på biblioteket för den här veckan. Det är roligt att få stå i lånedisken igen och känna att man gör lite nytta och att få träffa en massa människor. Men det hela slutar väl som vanligt skulle jag tro. Med en tung väska att släpa hem…

En vanlig dag på jobbet för mig: Står i lånedisken och tar emot låntagare som behöver hjälp med ett och annat. Någon lämnar tillbaka en bok som jag länge velat läsa och således lägger beslag på för egen räkning. Sen tunnar det av lite med besöken och jag får tid för lite bokuppsättning vilket resulterar att hälften av den vagnen plus ett okänt antal andra böcker som jag dyker på ute bland hyllorna utlånas – till mig. Och så fortsätter det tills det är dags att stänga biblioteket.

Jag är helt övertygad om att det senaste biblioteket jag jobbade på ökade på sin utlåningsstatistik avsevärt under mitt halvår där. Nu är det dags att göra samma sak på nya biblioteket. Det är också ett sätt att göra sig oumbärlig på…

Stopp

Läslusten dog i samband med förra veckans besked om att jag måste lämna mitt jobb (pga att kommunen bokstavligt talat håller på att gå under av sina dåliga finanser)  när provanställningen är slut om två veckor. Beskedet var för mig helt oväntat och väldigt, väldigt jobbigt. All kraft sen dess har gått åt till att vara chockad, ledsen, stirrig, arg, förvirrad och allmänt livrädd.

Idag höll jag i en av mina sista sagostunder här och fick helt underbart fina lovord från förskolepersonalen när jag berättade att jag måste sluta. Det kändes som att de verkligen sett och uppskattat det jag försökt göra här på biblioteket.  Jag har gjort skillnad! Det betyder något. Det är också det enda uppskattande någon på det här stället har sagt till mig. Över huvud taget. Jag ska bära det med mig till nästa plats där jag kan slå mig ner och fortsätta försöka göra skillnad.

Ikväll orkar jag kanske öppna en bok igen eftersom jag, med dessa uppmuntrande ord i kroppen, för första gången sen beskedet känner mig som en levande människa igen.

Billäsning

Har insett storheten med cd-böckerna nu, äntligen. Har aldrig hittat ett tillfälle där de passat mig förut – blir mest bara sömnig. Men nu har jag hittat det ultimata användningsområdet – i bilen! Kanske inte för sent på kvällen eller för tidigt på morgonen för då är väl insomningsrisken väl stor och konsekvenserna katastrofala men annars. De dagar jag kör till och från biblioteket är cd-boken nu min trogna följeslagare. Får dock konstatera att valet av litteratur är extremviktigt. Det är inte lämpligt att börja gråta mitt i en rondell  som jag gjorde imorse till exempel. Maskarna på Carmine street är tydligen väldigt sorglig… Och bra! Men det återkommer jag till senare.

Jag kom fram till jobbet i alla fall och har ägnat förmiddagen åt succéartad sagostund. Snart är det dags för fyra timmar i lånedisken. Succéartat även det? Ensamt och rätt segt framåt fyratiden i alla fall skulle jag tro…