Två nya böcker om att skriva

Idag skriver jag på Kulturkollo om två alldeles färska essäböcker om att skriva, Karl Ove Knausgårds Oavsiktligt och Anneli Jordahls Orm med två huvuden. Jag kommer tycka mer om dem vad det lider, ur perspektiv av mitt eget skrivande, men idag lägger jag dem bredvid varandra och ser vad som skiljer och vad som förenar. Texten hittar du här.

Att träffa Max Porter

Min allra bästa upplevelse på bokmässan (och typ i livet känns det som just nu) var när jag fick prata med Max Porter. För att han var väldigt trevlig, men det hade jag räknat med eftersom en människa som skriver sådana böcker och bjuder in mig att skapa dem tillsammans med honom kan inte vara annat än sympatisk (å andra sidan hade det varit förödande om han faktiskt visat sig vara elak och obehaglig). Men också eftersom han är så synnerligen klok, välformulerad och beredd att tänka nytt. Dessutom fick jag lov att prata om slutet av Lanny med honom och det kan jag ju inte göra med någon annan med risk för att spoila vilket leder till att jag aldrig riktigt kan ge uttryck för varför Lanny var en så oerhört stor och läkande läsupplevelse för mig.

Idag publicerar jag och Anna en text på Kulturkollo som försöker göra reda för vad som avhandlades vid mötet (men ingenting om romanens slut förstås), jag kan säga att vi förstås inte riktigt lyckas göra det rättvisa (det går inte), men där finns ändå gott om godbitar och tankestoff att ta till sig och fundera vidare kring.

Och för guds skull läs Max Porters böcker! Om du inte redan äger Lanny och vill berika din bokhylla och ditt läsliv med ett signerat exemplar så finns det ett att vinna på Kulturkollo.

Nu kör vi!

Nu bär det av mot Göteborg. Allt är packat och planerat. Pirret i magen är massivt.

Jag kommer rapportera på mässan framförallt på Kulturkollo, och på Fiktiviteters instagram. Jag kommer förstås att skriva här också, men mer sporadiskt och inte idag. Häng med mig till Kulturkollo och instagram om du vill få live-rapporterna alltså, nöjer du dig med sammanfattningar och efterhandsrapporter är det bara att luta sig tillbaka här.

Fiktiviteter 10 år! Nu och vidare

Var befinner jag mig nu med bloggandet? Ja, jag krisar kanske en gång i månaden och tänker att jag kanske borde strunta i allt det här bloggandet. För att bokbloggarna verkar minska i antal, för att jag inte har energi att göra det där roliga jag gjorde tidigare, för att så få läser (äsch jag vet inte om få eller många läser eftersom jag inte har koll på statistiken, men få kommenterar i alla fall). Sen kommer jag alltid på varför jag har den här bloggen och för vem. För min skull, och för att få sprida lite läsglädje och så kör jag på en månad till.

Jag skriver mest om böcker nu, då och då testar jag en inläggsserie, då och då exploderar jag i politisk frustration. Just nu planerar jag inför en bokmässa där jag ska dra omkring och omge mig med kulturella människor och intryck. Och så ska jag intervjua och utmana mig och jag känner att det är dags igen. Över huvud taget känner jag att det viktigaste sommarsemestern gav mig var ork att orka blogga lite till. Jag säger inte att det blir tio år till, men en stund i alla fall. Så länge det är roligt, och det känns just nu som att det kommer vara en ganska lång stund till.

Information overload och sånt

Idag skriver jag på Kulturkollo om hur svårt det kan vara att förhålla sig till nyheter och intryck och tyckande och semesterbilder och sånt. Och så tar jag utgångspunkt för överlevnad hos Matt Haig igen. Inlägget hittar du här.

Fiktiviteter 10 år! 2016-2018

Och så är vi framme vid det förfärliga utmattningsåret då… Jag fick förvisso vara med bland årets bästa bokbloggar när Bonniers bokklubbar valde ut sådana 2016, men jag var inte mycket till människa eller mycket till bloggare där och då. Redan under våren 2016 krisade jag rejält i fråga om jag skulle orka fortsätta blogga eftersom jag inte visste hur jag skulle orka någonting. Sen kraschade jag i september, satt en bokmässa i ett hörn i bokbloggarrummet och var knappt kontaktbar. I samma veva försökte jag hysteriskt också läsa något, vad som helst. Det var väl det som tog mest från bloggandet, att jag inte längre kunde läsa, eller i alla fall inte kunde hålla i huvudet vad jag läst nyss. Skriva kunde jag, men långsamt, långsamt och vad sjutton ska man skriva om på en bokblogg när man inte läser? Det var Kulturkollo som räddade mitt bloggande, att mina bloggkollegor där ville låta mig harva på och bar mig genom den där tiden. Att få känna att ”ok, det tar mig två veckors effektiv tid att skriva ett blogginlägg, men det blir i alla fall” gav mig hopp.

Efter att jag kravlat upp ur det där ångesthålet inleddes kampen för att inte falla tillbaka ner igen och det är inte lätt. Jag hade min senaste ”nära utmattningen”-upplevelse så sent som i juli. Jag skriver om böcker och läsning igen, men jag har samlat dåligt med energi för annat.

Jag har skrivit en del om utmattning och det i sig är jag väldigt tacksam och faktiskt stolt över. Det får väl vara det jag bär med mig från de där åren tänker jag.

Fiktiviteter 10 år! 2013-2015

När vi är framme vid 2013 så är jag inne i det här med att bokblogga, jag har ”erövrat” instagram och Facebook och twitter också. Det händer mycket på alla fronter.

Tillsammansskapet fortsatte att vara viktigt också dessa år. Jag läste Gone girl och Pappersstädermed Linda, jag hade temadag om Jane Austen, ägnade en hel dag åt att skriva massor av inlägg om diskutera Paradise lost-filmerna och WM3 med Beroende av böcker. Jag hade också temahelg till Stephen Kings ära, i samband med Maria Langs hundraårsdag, om superhjältar och om resor i tid och rymd. Det var väldigt socialt bokbloggandet och det var fantastiskt att skapa saker tillsammans. Det var också häromkring som jag var med och drog igång Kulturkollo. Det har varit en fantastisk resa som jag är mycket tacksam över.

Det händer sällan att jag går tillbaka och läser blogginlägg ”från förr”. Recensioner kollar jag på ibland för att påminna mig om vad jag tyckt och kanske kunna knyta ihop om det rör sig om en serie. Andra inlägg oerhört sällan. 2013 skrev jag två inlägg som jag blev glatt överraskad av att läsa igen. Min recension av boken Kroppspanik blev nominerad i klassen årets bästa inlägg på det årets Forma Books Blog award, men jag har inte läst det på länge. Ett inlägg som helt fallit i glömska att jag ens skrivit handlade om att längta barn och det kan jag känna en stolthet över att ha skrivit, särskilt med tanke på samtalet som följde i kommentarerna.

Fiktiviteter 10 år! De tidiga åren (2010-2012)

När jag tittar igenom mina första trevande år med Fiktiviteter så slås jag av några saker. Att det var mer personligt än jag minns det som, jag skriver en del om att bli arbetslös till exempel som var rätt jobbigt, men som jag är glad att jag kunde dela. Jag tittade, inte alls lika förvånande, en hel del på Buffy och befann mig djupt ner i vampyrträsket

2010 skrev jag gästinlägg om litteraturhistoria för Utbildningsradions satsning Hej litteraturen! på SVT. Det var hur stort som helst. Gästinlägg och samarbeten var över huvud taget stort. Jag skrev bokliga budord och ordspråk med Linda på Enligt O som jag lärt känna via våra tidigare bloggar. Däri finns förstås embryot till Kulturkollo. För det är väldigt roligt att göra saker tillsammans.

Jag var bloggambassadör för bokmässan redan 2011 och det var en milstolpe för mig, att jag liksom räknades. 2011 föddes också det som skulle bli Den ultimata Maria Lang-kalender.

Det var också 2011 som jag drog igång den ultimata tillsammans-grejen, mina temahelgen. Då handlade den om Joss Whedon. Året därpå hade jag först en temadag om Jonas Gardell på våren och sen en hel helg om Doctor Who. Den där dagen om Jonas Gardell är nog det jag är mest stolt över under de här tio åren eftersom jag fick flera att läsa hans tidigare böcker innan han kom ut med Torka aldrig tårar…-trilogin, jag har alltid tyckt att hans tidigare böcker förtjänar all uppmärksamhet de kan få.

2012 blev Fiktiviteter nominerad till priset Årets bokblogg i Forma Books Blog Award. Det var hur stort som helst och jag minns att jag kände mig som en riktig bokbloggare då.

Framåt

Veckans tema på Kulturkollo är nystart och vi vänder blickarna framåt, mot hösten och framtiden. Frågan för veckans utmaning är vad vi ser fram emot i höst. Just nu får jag väl erkänna att också denna höstgillare är lite ljum i förhållande till framåt och nytt, jag gör min sista semestervecka och det är aldrig någon särskilt lätt sak. Ledigt är roligare än inte ledigt faktiskt.

Men jag ser ändå fram emot allt det där som är höstens bästa – naturen, löven, luften, vemodet. Och så har jag några roliga kulturupplevelser framför mig och så bokmässan förstås. Det är nog det som ligger närmast just nu, att tänka bokmässa och börja planera för den lite smått.

Läsning lockar förstås också. Håll utkik här på söndag så blir det någon form av höstläsningshög också.

Fiktiviteter 10 år! I begynnelsen…

Ja, det var ju det där med Fiktiviteter och att vi tydligen firar 10 år i år jag och bloggen. Det känns smått orimligt, och inte så lite imponerande.

Om den där första tiden har jag egentligen inte mycket att säga. Det var inte så bra, bloggen sökte sin form och jag mitt sätt att skriva. Jag började ju blogga på en annan blogg flera år tidigare, skrev mer om vardagsliv, men kände i samband med att jag fick mitt första bibliotekariejobb att jag ville skriva om läsande. Jag ville jobba läsfrämjande också på fritiden om vi ska uttrycka det tråkigt och bibliotekariskt.

Sen blev jag arbetslös, gick in i en depression och hittade ut igen medelst Wolf hall. Där någonstans känner jag att Fiktiviteter tog fart och blev något riktigt för första gången. Jag ser fram emot att kasta mig in i gamla inlägg och se om jag har rätt. Jag återkommer med en rapport snarast.