Kulturkollo mötte Mhairi McFarlane

Idag har jag redan skrivit om vad det är som gör Mhairi McFarlane så bra, men jag vet inte om jag fick fram hur trevlig hon är… Här följer texten om när Lotta och jag fick chansen att träffa henne för Kulturkollos räkning. Inlägget publicerades första gången 1 oktober 2015.

Lördag på bokmässan kan vara stressig, folkfylld, trött och alldeles, alldeles underbar. För oss (Lotta och Helena) avslutades bokmässelördagen med att vi först fick lyssna på Mhairi McFarlane i Harper Collins Nordics monter, därefter fick vi chansen att prata med henne. Det blev ett samtal med många skratt och en hel del allvar.

Vi börjar med att reda ut hennes namn – hur uttalar man egentligen Mhairi? Inte som man kanske tror, namnet uttalas ”Vääri” och är en skotsk variant av Mary.

Mhairi är just nu aktuell med sin andra och tredje bok på svenska. Efter succén You had me at hello kom hennes andra bok Från och med du ut på svenska i somras, och senare i höst är det officiell release för tredje boken Det är inte jag, det är du. Den smygsläpptes under Bokmässan och det var ganska många som såg till att förse sig med båda titlarna.

Mhairi började skriva för att hon upplevde att det inte fanns någon romantisk komedi-bok som handlade om vanliga människor som hon kunde relatera till. Hon ville komma åt känslan att ”det här kan hända mig”. Och faktum är att mycket av det  som händer i hennes böcker också är sådant som hänt vänner eller vänners vänner – om än omändrat och tillspetsat ibland.

Genombrott med förhinder
Debutboken You had me at hello var från början en mycket mörkare bok, mycket därför att hon kände att det var seriös verksamhet att skriva en bok och därför borde boken också vara seriös. Men när hennes omgivning fick läsa manus frågade de: ”Men du är ju rolig Mhairi, varför är inte boken rolig?” Så hon ändrade och skrev om.

När Mhairi skrivit klart och skickat iväg manus till förlaget släpptes en viss liten bok av David Nicholls som gjorde dundersuccé och tog hela världen med storm: En dag. Mhairi läste den och höll på att ramla baklänges. ”It’s my book!” Och visst finns likheterna där (även om olikheterna är fler) – två vänner från universitetstiden som aldrig riktigt får till det, olika tidsperspektiv och dessutom ett snarlikt skämt som återkommer i båda böckerna. Även förlaget (samma förlag som gav ut En dag) meddelade att de tyvärr inte kan ge ut hennes bok. Men HarperCollins ville satsa, och You had me at hello har nu sålt i över en halv miljon exemplar.

Mhairi säger ödmjukt att hon hade tur och att det var bra tajming. Boken kom ut precis innan julhandeln, den paketerades i ett mörkblått omslag med nästan bara text på framsidan och bröt därmed den klassiska mallen för hur chick lit-omslag brukade se ut. Folk blev nyfikna på boken, och kanske fanns det också ett stort sug efter romantisk komedi från alla som läst En dag. Det grafiska omslaget startade också en ny trend, fler böcker med liknande omslag har dykt upp.

Verklighetsflykt och lyckliga slut
Mhairi talar om att det idag finns en helt ny generation kvinnor, i 30-40-års åldern som tar för sig på ett annat sätt än tidigare generationer. Man skiljer sig och kan skilja sig för man är inte beroende av en man, man kan försörja sig själv. Självklart måste  det också finnas böcker om och för dessa kvinnor. Böcker som inte bara går ut på att hitta den rätte och så leva lycklig. Det kan inte bara handla om killen och tjejen, det får aldrig gå ut på att kvinnan bekräftas av att ha en man i hennes liv.

Mhairi vill utforska relationer och skriver inte bara utifrån kvinnans perspektiv, utan har både manliga och kvinnliga huvudpersoner. Det ska vara roligt, romantiskt, och en verklighetsflykt som man kan relatera till. Man ska känna att det här skulle kunna hända mig eller någon av mina vänner. Människorna i hennes böcker omger sig sällan med glamour,  de reser  inte på weekendresor till New York, de lever sina liv som de flesta av oss, vanligt och ganska ospännande. Kanske är det därför det är så lätt att bry sig om  hennes karaktärer, också dem man egentligen inte tycker om.

Lyckliga slut är också något som är viktigt för Mhairi. ”I hate weepies”, säger hon.

Framtiden då? Vad är på gång?
Mhairi har precis skrivit kontrakt på tre nya romaner för Harper Collins. Nästa bok, hennes fjärde ska heta Who’s that girl och kommer i maj 2016. Den kretsar kring en skandal som exploderar på sociala medier när huvudpersonen ”råkar” kyssa en man på hans bröllopsdag (hon är inte bruden!). Hon skriver också på ett filmmanus till You Had Me At Hello, men några närmare detaljer kring inspelning eller casting finns inte i dagsläget.

Ingen mässlördag, men en bra lördag

Jag misstänkte det redan igår, men var inte helt säker förrän jag vaknade imorse. Jag gör annat med min lördag än går på mässan, som en del av det här med att ta hand om mig själv.

Jag har alltid haft behov av att sätta gränser och lyssna inåt och ta det lugnt med bokmässan, men jag har inte alltid gjort det. Jag är väldigt introvert och det sociala med bokmässan, som jag gillar väldigt mycket, tröttar. Mässgolvet ska vi inte prata om, bara att stå på övervåningen och se ner på det kan nästan få mig att spontansomna. I år känner jag också att jag varit på så många bra seminarier där jag fått så mycket klokskap till mig. Det känns som att jag behöver kontemplera lite över det som sagt istället för att trycka in mer klokskap i huvudet så att allt blir rörigt och oklokt.

Så jag ägnar dagen åt att läsa och skriva och äta godis (och ta en promenad till Trädgårdsföreningen om regnet håller sig borta). Men för att på alla sätt undvika känslan av att vara en dålig läsfrämjare (som är ordet jag föredrar framför nymyntade bookfluencer) som inte bevistar och rapporterar från mässan så ger jag er här världens bästa läsinspirationslista över sådant jag under de två gångna bokmässedagarna insett att jag bara måste läsa senast igår:

Orm med två huvuden av Annelie Jordahl
En essä om skrivande och klass.

Jag föreslår att vi vaknar av Beate Grimsrud
Om en räv och om tiden och döden om jag förstått det rätt…

Någonting, lite vadsomhelst faktiskt av Martina Montelius

Se nu då av Jamaica Kincaid
Om äktenskap och moderskap i New England (i Shirley Jacksons hus!)

Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi
Norska noveller om klass och annat vardagsnära.

Blackbox av Shiori Ito
En viktig och modig berättelse om ett övergrepp och dess konsekvenser.

Allt av Katarina Wennstam
Jag har ju faktiskt inte läst en enda av hennes skönlitterära böcker, det borde jag.

En förtrollad mässfredag

Å vilken fin mässdag jag haft idag, möjligen min bästa någonsin. Trots regn, trots viss trötthet (men jag fick verkligen betalt för den där vilan på hotellrummet jag tog igår eftermiddag/kväll).

Först skrattade (och nästangrät) jag till samtalet mellan Beate Grimsrud och Martina Montelius, underbart bra modererade av Johanna Koljonen, om att skriva om döden med humor och allvar. Det var roligt förstås, men också gripande och djupt allmänmänskligt. Nu vill jag förstås läsa båda deras nya böcker, men främst Grimsruds Jag föreslår att vi vaknar som jag i och för sig varit sugen på länge.

Sen blev det ett seminarium om metoo och resonemang kring hur vi går vidare med och efter metoo, med Ebba Witt Brattström, Katarina Wennstam och Shiori Ito. Det var särskilt intressant att se hur dessa kvinnor tog över samtalet och visade att de inte behövde en samtalsledare och hur de lyfte och intresserade sig för varandra, det var stärkande att se feminism in action på det sättet. Och svaret på hur vi går vidare blev att vi måste få till en wetoo-rörelse där också männen engagerar sig, inte minst för att detta i grunden handlar om mänskliga rättigheter mer än något annat.

Därefter hamnade jag på ett kanske något obskyrt seminarium om bibliotekarien som aktivist. Där var jag egentligen mest nyfiken på Balsam Karam som tyvärr fått förhinder i sista stund, men det var ändå ett intressant samtal som jag är glad att jag lyssnade till.

Sen hamnade jag i en toakö, måste tvunget ha något att äta och missade alla seminarier som började klockan 13, men det var nog lika bra det för då fick jag tid att förbereda dagens stora grej – intervjun med Max Porter. Och herregud som jag inte hade behövt förbereda mig för den, maken till generös och intressant och rolig och trevlig människa… Jag och Anna satt i samtal med honom i 45 minuter och jag hade lätt kunnat sitta några timmar till. Resultatet av detta kommer du att kunna läsa på Kulturkollo nästa vecka.

Direkt efter intervjun slängde jag mig in och fick en av de sista stolarna på Jamaica Kincaids seminarium med titeln En stor författare på en liten plats. I ärlighetens namn var mitt huvud rätt fullt av intervjun jag just gjort, men efter ett tag brottade Jamaica Kincaid till sig min uppmärksamhet, hon är ju så väldigt skarp och smart. Jag inser att jag måste läsa mer av henne, och jag ska nog försöka ge mig på hennes senaste som utspelar sig i Shirley Jacksons hus och innehåller låttextcitat, den verkar vara värd att prioritera i den evinnerliga läshögen.

Nu är denna synnerligen lyckade mässdag till ända, men den fortsätter förstås ändå eftersom jag nu ska skriva texter, bland annat intervjutexten från mötet med Max Porter och jag misstänker att det kommer ta hela kvällen. Jag misstänker också att jag kommer ha en trevlig kväll med sånt jag tycker väldigt mycket om. Kanske, kanske får jag till och med till lite lästid.

En något förvirrad (men bra) bokmässetorsdag

Jag är en god planerare och när det gäller bokmässan är jag också superbra på att inte följa min plan, men att den spelar roll fick jag erfara idag när jag lyckades lägga ifrån mig planeringen någonstans längs vägen. Jag konstaterade också snabbt att mina dagar som promenixandes på mässgolvet är över, utmattningen anno 2016 och så vidare tog liksom bort allt det roliga från att dela yta med många människor. Nu är det mest bara folk och ljud och intryck och för mycket av allt. Så jag satte mig helt enkelt i en folktom vänthall utanför K-salarna och gjorde en ny seminarieplan.

Jag hamnade slutligen på ett seminarium om skrivande och klass som jag har skrivit lite om här. Därefter blev det seminarier om bibliotekariekompetenser och MIK. Sen kände jag att mitt liv skulle förbättras avsevärt av lite hotellrumshäng, tystnad och godis så då gjorde jag det. Kvällen avslutades med ett Kulturkollomöte och en sen och något förvirrad promenad genom stan. Nu är jag på plats i hotellrummet igen, har kollat igenom planen inför imorgon och ser väldigt mycket fram emot intressanta seminarier och möten då.

Nu kör vi!

Nu bär det av mot Göteborg. Allt är packat och planerat. Pirret i magen är massivt.

Jag kommer rapportera på mässan framförallt på Kulturkollo, och på Fiktiviteters instagram. Jag kommer förstås att skriva här också, men mer sporadiskt och inte idag. Häng med mig till Kulturkollo och instagram om du vill få live-rapporterna alltså, nöjer du dig med sammanfattningar och efterhandsrapporter är det bara att luta sig tillbaka här.

Kattklänningar och packning

Viktigt, viktigare, viktigast. Vi vet ju alla att packning och klänningar är en av mässans viktigaste. Jag har inte köpt något endaste nytt i år eftersom jag redan äger de perfekta plaggen, katter och blommor blir det. Nedpackat är också pyjamas och sånt nödvändigt för timmarna på hotellrummet som jag älskar lika mycket som själva mässan.

Annat jag gillar berättar jag om på Kulturkollo idag.

Och allt det jag inte hunnit läsa inför bokmässan

Igår skrev jag om författare jag har läst som jag gärna vill hinna se och lyssna till på bokmässan, idag är det dags för en presentation av den episka listan över sånt jag gärna skulle vilja läsa, men som jag nog får nöja mig med att läsa efter att jag lyssnat på författaren på mässan.

Tessa Hadley (särskilt hennes nya är jag sugen på men Syskonen är säkert också bra…) som jag kan lyssna till här.
Rachel Cusk (den där trilogin har legat och ropat på mig i bokhyllan sen den kom ut, någon gång ska jag ta mig an den) som jag kan lyssna till här.
Han Kang (hennes Den vita boken är snart, snart färdigläst) som jag kan lyssna till här.
Leonora Christina Skov (jag läser Den som lever stilla mycket, mycket långsamt och njutningsfullt just nu) som jag kan lyssna till här.
Audur Ava Olafsdottir (främst är jag nyfiken på hennes senaste roman Fröken Island, men jag har hört gott om hennes tidigare böcker också) som jag kan lyssna till här.
Gemma Hartley (Måste läsa Så jävla trött snart!) som jag kan lyssna till här.
Tove Folkesson (vad som helst av henne är intressant, men kanske ändå Kalmars jägarinnor först?) som jag kan lyssna till här.

En episk lista som sagt, men den hade kunnat vara ännu längre och om jag hade bättre koll och kom ihåg skulle den väl aldrig ta slut…

Bokmässeveckan är här!

Bokmässeveckan är här! Och vilken vecka det kommer bli!

Jag är som vanligt på plats i flera av mina olika roller, i år som bibliotekarie men också som en av bokmässans utvalda bookfluencers (jag gillar inte ordet, föredrar läsfrämjare, men det är väl mest bibliotekarien i mig som stretar emot). Min bokmässa kommer sträcka sig från torsdag till och med lördag, alldeles lagom alltså. Jag ska gå på seminarier, träffa bloggkompisar och bibliotekskollegor (och rätt många som är bådadera), kanske köpa någon bok eller pryl (eller sekwas tygpåse) på mässgolvet, gå på bookfluencerfrukost, ha redaktionsmöte med Kulturkollo och intervjua en av mina stora författaridoler. Jag har inte många sådana, men Max Porter är definitivt en.

Jag planerar sällan mässan sådär supermycket i förväg, jag brukar ändå alltid ändra mig i sista stund, men några måstesaker finns det att passa in. Tyvärr är krockarna massiva i år, särskilt på lördagen, men det blir säkert bra, det brukar det ju bli.

Jag har kryssat för några författare som jag redan läst och som jag gärna vill lyssna på på mässan. Här följer en liten lista.

Max Porter vars framträdanden finns samlade här.
Maggie O’Farrell vars framträdanden finns samlade här
Jamaica Kincaid vars framträdanden finns samlade här
Caitlin Moran vars framträdanden finns samlade här
Marit Kapla vars framträdanden finns samlade här
Jila Mossaed vars framträdanden finns samlade här
Elin Olofsson vars framträdanden finns samlade här

Och så finns det tusen andra förstås, listan blir oändlig om jag inte sätter stopp…

Vad jag minns från bokmässan…

…är inte så mycket som man skulle kunna tro när den ju fortfarande pågår och det mest avlägsna ligger bara några dagar bort. Men utmattningshjärnan gömmer saker och har jag inte anteckningarna så minns jag inte vad klokt alla sagt i seminarierummen. Men några saker bär jag med mig:

Sorg över att ha gått genom Göteborg i höstvärme och sol och bara kunnat tänka på nazister. Jag orkar inte skriva mer om det, jag snor helt enkelt text från mitt lördagsinlägg på Kulturkollo (hela texten finns här):

Det har varit en sorg att promenera genom ett höstsoligt och varmt Göteborg de här mässdagarna och finna sig omgiven av massiv polisnärvaro. På mässan märks det främst i väskgenomsökningarna och den förhöjda närvaron av säkerhetspersonal och poliser. På stan översköljs jag, trots att jag gör motstånd, av en sorts undergångskänsla när jag går genom ett hav av inte bara höstlöv utan också  poliser som utspridda i klungor förbereder sig längs NMRs demonstrationsväg. Jag försöker skärpa till mig, jag vet ju att ingenting tar slut idag, historia skapar vi hela tiden, nazismen (och rasismen/homofobin/misogynin/hatet) sker hela tiden liksom motståndet. Och ändå övermannas jag av en ilska så stark att den slår över i sorg. Igår när jag tråcklat mig förbi alla polisklungor kunde jag inte hålla tårarna tillbaka, jag grät mig fram över Heden. Det måste få vara ok, även om jag önskar att jag kunde agera med någon sorts beslutsamhet istället, formulera något viktigt eller ta ilsken ställning på något sätt som räknas. 

Maratonläsningen av Anne Franks dagbok var ett väldigt fint inslag i Svenska PENs monter, det var en plats att sitta ner och låta tankarna vila för att sen ta itu igen. På bilden ovan är det Annika Koldenius som läser bakom lampan.

Seminariet Flykt till varje pris där Elin Boardy och Golnaz Hashemzadeh Bonde samtalade kring vad flykten från något och det man kommer till gör med människor. De talade om ögonblick då allt fryst och om det där svåra med att barnen måste uppfostras till att få en egen, från föräldrarna skild, världsbild för att bli lyckliga. Och den oundvikliga men oerhörda sorgen som ligger däri. Det sas så mycket viktigt och intressant på det seminariet att jag fortfarande går tillbaka till anteckningarna och hittar nytt.

En oerhörd kärlek till hotellrumshäng! När hjärnan plötsligt (och alltid minst tio minuter i efterhand, när allt blir orimligt oöverstigligt direkt – jag hade nästan behövt ledsagare den här helgen, någon som tagit mig i hand och sagt att ”om en halvtimme är det nog för dig, låt oss lämna det här huset genast”) säger upp sig och minsta intryck är lika med döden, då är det guld att ha ett hotellrum att gå till. Jag har hängt rätt många timmar på hotellrum i helgen och jag har faktiskt älskat varenda minut.

Att Kulturkolloredaktionen äntligen kunde träffas i sin helhet. Vi hade en jättefin kväll igår och har planerat massor av roliga saker, håll utkik framöver!

Nu sitter jag på tåget hemåt och bär nog framförallt med mig en känsla av tacksamhet. Över att jag (typ) orkade i år, över att de antidemokratiska krafterna inte tilläts stå oemotsagda, över att inga katastrofer inträffade. Och över att få komma hem till den rätt så folktomma skogen igen.

Vinn ett seminariekort till bokmässan!

Just nu pågår uppsnacket inför årets bokmässa för fullt på Kulturkollo. Till veckans utmaning har vi fått ett 4-dagars seminariekort att lotta ut, allt en behöver göra för att delta är att tipsa om ett särskilt lockande seminarium i årets mässprogram. Allt om detta hittar du här.

Själv är jag som vanligt ytterst oförberedd när det gäller seminarieplanering. Jag brukar gå väldigt mycket på de där dagliga seminariebroschyrerna som finns på mässan. Jag har en del biblioteksrelaterade seminarier som jag vet att jag ska gå på, och så vill jag försöka tränga mig in på det där lördagsseminariet med Sofi Oksanen. Och Mhairi McFarlane och Lisa Jewell förstås… Hur planerad är du?