Tre fina bokomslag

Veckans utmaning på Kulturkollo går ut på att visa tre favoritbokomslag och att berätta varför just de är favoriter. Här kommer mina:

Av oklar anledning är jag väldigt, väldigt förtjust i svartvita omslag och det här är nog mitt allra bästa i den genren (möjligen för att boken är så fantastisk också)

Sen gillar jag det här omslaget väldigt mycket, det var det som fick mig att låna med mig boken från biblioteket och nu gillar jag omslaget ännu mer. Jag vet inte vad jag gillar egentligen, det är något med färgerna och formerna.

The_end_we_start_from.jpg

Och så kom jag att tänka på det här omslaget och hur mycket jag tyckte om det när jag läste boken förra december, det är enkelt och samtidigt lyxigt. Och så är jag nog väldigt svag för omslag som inte säger så mycket om innehållet.

Juldagar.jpg

En allhelgonahelg

Eftertänksamhet och långsam sorg har präglat den här helgen för mig, både i tankevärld och läsning. Allhelgonahelgen var snäll mot mig. Och väldigt fin.

En helg

En styck läshelg!

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Planerar lite inför läslovet bara 📚❤️

Ett inlägg delat av Helena (@fiktiviteter) 27 Okt 2018 kl. 3:08 PDT

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Outhärdlig och oumbärlig #fiktiviteterläser2018 #läst2018

Ett inlägg delat av Helena (@fiktiviteter) 28 Okt 2018 kl. 2:07 PDT

En helg

I helgen har jag läst, läst och läst.

En helg

Det har varit ganska mycket i veckorna på senaste tiden och därför behöver mina helger vara som de är just nu. Lugna, kontemplativa, långsamma. Den här upplagan innehöll dessutom en ledig fredag vilket var synnerligen välbehövligt. Jag har promenerat och sparkat i höstlöv, läst, stickat och varit på bio (och sett A star is born!). En bra helg alltså, igen. 

Förresten, bilderna som jag publicerar här i mina söndagsinlägg är förstås bara ett urval av det jag lägger ut på instagram, vill du se hela alltet rekommenderar jag att du följer mig där också.

En helg

Den här helgen har jag insett att jag bara läste 6 böcker förra månaden och begripit varför (tröttheten som kommit av höst och semesterslut har varit bedövande). Jag har gjort mitt bästa för att bättra på lässtatitistiken för innevarande månad, skrivit litegrann, sovit, promenerat i höstsolen och vilat i största allmänhet. Bra helg!

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

På promenaden var det höstigt.

Ett inlägg delat av Helena (@fiktiviteter) 6 Okt 2018 kl. 4:37 PDT

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Nu Nuckan. #fiktiviteterläser2018 #läst2018

Ett inlägg delat av Helena (@fiktiviteter) 6 Okt 2018 kl. 7:40 PDT

En helg

Ännu en lugn helg (alla mina helger som är som jag vill ha dem är lugna), om än med lite jobb och lite praktiska saker avklarade. Och en mycket bra läshelg med långsamt sällskap av Elisabeth Strout och Lucy Bartons gamla grannar.

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

När man försöker arrangera någon sorts bild för ett boktips på jobbet och får oombedd hjälp…

Ett inlägg delat av Helena (@fiktiviteter) 29 Sep 2018 kl. 3:54 PDT

En helg

Jag är ganska trött just nu så den här helgen gick i vilans och läsningens tecken.

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Ny dag, ny bok, samma förträffliga lässällskap. #fiktiviteterläser2018 #läst2018

Ett inlägg delat av Helena (@fiktiviteter) 23 Sep 2018 kl. 7:41 PDT

En helg

Ungefär hela den här helgen har gått åt till att ta in och bearbeta två kulturella uttryck, två riktigt fantastiska och smärtsamma kulturella uttryck som väckte oanade sorgeminnen i mig. Precis så som det är när det är som bäst. En bokrecension kommer förstås vad det lider men för nu nöjer jag mig med att rekommendera och samtidigt utfärda försiktighetsvarning för denna bok respektive film:

 
 
 
Visa det här inlägget på Instagram

Och sen avslutade vi den av bokläsning sorgtyngda lördagen med en av de tyngsta och absolut bästa filmer jag sett. Någonsin.

Ett inlägg delat av Helena (@fiktiviteter) 15 Sep 2018 kl. 11:47 PDT

Bäst bland brottsligt och sant

Veckans utmaning på Kulturkollo går ut på att lista topp 3 verkliga brottsskildringar. Jag har själv hittat på utmaningen, men kan förstås inte hålla mig till spelreglerna. Här kommer mina 7 (eller 10 om vi ska räkna rätt…) allra bästa filmer och böcker inom genren true crime (utan inbördes ordning):

Paradise lost 1-3 (The child murders of Robin Hood hills, Revelations, Purgatory)
Jag har skrivit en hel temadag av inlägg tillsammans med Beroende av böcker om de här filmerna och West Memphis 3. Jag kommer skriva ännu mer under veckan som kommer. De här filmerna saknar egentligen motstycke när det kommer till hur drabbande de är och hur mycket de bidrog med. Det är ingen lätt sak att ta sig igenom dem (vilket framgår med all önskvärd tydlighet här), men det är värt det.

I skuggan av ett brott av Helena Henschen
Jag har alltid läst mycket om historiska brott och det här är nog den skildring jag tycker allra mest om. Helena Henschen skrev om ett uppmärksammat mord i den egna familjen och hur det påverkat flera generationer.

Med kallt blod av Truman Capote
Den här klassikern har jag läst först i sommar. Den är en fantastisk upplevelse och jag kommer utveckla mina tankar kring den på söndag här och på Kulturkollo.

I’ll be gone in the dark av Michelle McNamara
Ännu en bok som jag skriver om den här veckan och som lämnade mig sömnlös i sommar. Oerhört fascinerande och bra.

Min vän Dahmer av Derf Backderf
Handlar inte mycket om brott, men om en brottsling. Den är ett försök att förstå att en människa man växt upp med blev en av världens mest omskrivna seriemördare. Läs min recension här.

The Jinx
För mig är det här, och inte Making a murderer (som jag sett först nu och skriver om här i veckan), den ultimata true crime-tv-serien. När Robert Durst tror att mikrofonen är avstängd där på slutet… “Blodet isar sig” är ett uttryck som jag förstod innebörden av först i det ögonblicket. Läs min text om serien här.

Fallet Mary Bell och Ohörda rop av Gitta Sereny
Egentligen är väl hennes bok om en annan brottsling, krigsförbrytaren Albert Speer hennes magnum opus, men berättelserna om Mary Bell är också oförglömligt. Hon berättar alltid helt utan att förenkla och försjunka i sentimentalitet. Jag är fortfarande lite sur över att hon inte hann få nobelpriset i litteratur.

Det är mina favoriter – vilka är dina?

Sommarens bästa 2018

Semestern och sommaren är över och jag har förstås lite läsning att redovisa. Här kommer mina bästa tips från perioden april till och med augusti, massor av riktigt fin läsning som jag rekommenderar som höstsällskap om ni inte redan är bekanta.

Mitt bästa april-augusti

Mrs Dalloway av Virginia Woolf

The trespasser/Inkräktare av Tana French

Förlåten av Agnes Lidbeck

De sju goda åren av Etgar Keret

Every heart a doorway av Seanan McGuire

Obsidio av Amie Kaufman & Jay Kristoff

En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexander Solsjenitsyn

Beckomberga: Ode till min familj av Sara Stridsberg

Ædnan av Linnea Axelsson

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

I’ll be gone in the dark av Michelle McNamara*

I slutet av regnbågen av Bitte Andersson

Med kallt blod av Truman Capote*

När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

How to stop time av Matt Haig

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell*

Binas historia av Maja Lunde

The end we start from av Megan Hunter*

 

*Recension kommer vad det lider.

Höstens måsten

I Kulturkollos veckoutmaning efterlyser Lotta höstens måsten i den kulturella världen. 

Höstens måsten för mig är själva hösten, att uppleva den. Det är småkylig luft som man kan andas, äppelpaj, tända ljus om kvällarna, filtar, mys, te, varm choklad och sa jag mys? Det är att sitta uppkrupen i fåtöljen, invirad i något varmt och läsa långsamt, utan dåligt samvete för att man borde ta tillvara någon varm dag där utanför. Det är vardagsavkoppling och varma sockor. Och så är det förstås några böcker som inväntas med spänning, som Elly Griffiths senaste om Ruth Galloway (även om mina förväntningar är bekvämt nedskruvade) och Sara Stridsbergs Kärlekens antarktis. Och nytt från Jonas Gardell. Nu när vardagen till slut anfallit och övermannat känner jag att jag har väldigt mycket att se fram emot. Jag hjärta hösten!

 

Flipp och flopp bland klassikerna

Nej sommaren är inte över, inte ens semestern för min del (det är nu jag får känna njutet som var längt och lidande när alla andra gick hem och jag var tvungen (nåja, det var självvalt och inte allt för hemskt) att jobba de där extra veckorna), men på Kulturkollo börjar vardagen den här veckan. Med ett tema om klassiker och med en veckoutmaning som sig bör. Linda ber oss flippa och floppa klassiker vi läst.

Det är förstås omöjligt att välja bara en favoritklassiker, men jag gör det och tar Pär Lagerkvists Barabbas. Jag läste den 2012 och det händer fortfarande att den kommer till mig och kräver uppmärksamhet. Jag tror att det är dags för en omläsning snart, det känns som en bok att aldrig bli färdig med.

När det gäller att dissa en klassiker så kan jag nog inte säga att jag någonsin läst en som är värd en sågning, de som jag misstänkt vara så ickekompatibla med min smak har jag inte läst eller läst färdigt. Men min avsky mot Brott och straff som jag tvingades läsa på högstadiet är rätt markant. Den är förstås inte dålig och hade jag fått läsa den frivilligt och vid rätt tidpunkt i livet hade jag nog till och med kunnat uppskatta den. Men flippen får handla om att tvinga folk att läsa saker de inte är redo för snarare än själva boken.

Framtidens arab 3 av Riad Sattouf

Jag läser vidare om Riad. I tredje boken sätter mamman äntligen ner foten, jag låter det vara osagt om det blir som hon vill, men hon ryter ifrån i alla fall.

Det som är jobbigt med de här böckerna är att bara få se på, att det går så långsamt och att det troligen inte finns något uppror att förvänta sig. Det är en djupt anitisemitisk miljö Riad befinner sig i när han lever i ett muslimskt sammanhang, men det är också i den franska kontexten, hemma hos mormor, väldigt rasistiskt även om det är mer framviskat där. Det finns så mycket skit överallt och det är ju sorgligt nog så det var och så det är. Det känns som en verklig kulturgärning att så som Riad Sattouf få syn på och förmedla just det. Att låta oss betrakta utan att ge oss revolutionen. Den får vi nog skapa själva…

FRAMTIDENS ARAB 3. EN BARNDOM I MELLANÖSTERN (1985-1987)
Författare: Riad Sattouf
Förlag: Cobolt (2016)
Översättare: Björn Wahlberg, originaltitel: L’arabe du futur 3
Del 3 i en serie. Del 1 och 2 finns omskrivna här.
Köp den t.ex. här eller här.

Kulturkollos veckoutmaning – tre lättsamma saker

Veckans utmaning på Kulturkollo har jag själv satt ihop så det skulle väl vara skam om jag inte antog utmaningen också. Allt går ut på att tipsa om tre lättsmälta saker – en att läsa, en att se och en att lyssna till. Här är mina tips:

Läsa: Anna and the French kiss (jag älskar fortsättningen på serien, om Lola och Isla, också, men Annas berättelse är bäst). Det är underbar tonårsförälskelse med lagom många och välskrivna förvecklingar. Mer lättsmält än såhär blir det inte utan att tappa all form av substans. Jag älskar den här boken och ska nu alldeles strax leta upp den för en omläsning, men först…

Se: Här är det lite, lite svårt eftersom jag tenderar att se väldigt mycket mörkt, eller tenderade kanske jag ska säga, nu ser jag inte så särskilt mycket alls. Men jag säger Parks and recreation som jag haft som avkopplingstittning i mer än ett år nu, jag är snart igenom hela serien och då vet jag att jag kommer vilja börja från början igen. Det är en underbart fin (och rolig! Det finns en ond bibliotekarie!) serie som man mår bra av att försjunka i med jämna mellanrum.

Lyssna: Ja inte blir det en ljudbok i alla fall, där verkar jag aldrig vilja välja något lättlyssnat. Det får bli musik. Jag rekommenderar något bekant. Något som man lyssnat till tusen gånger, där texten är självklar och musiken sitter i kroppen. Något utan sorgligheter och dåliga kopplingar. För mig är det sånt som Kenny Rogers, Dolly Parton och Creedence Clearwater Revival. Sånt jag återvänder till och alltid mår bra av.

Fler tips om lättsmälta böcker kommer här och på Kulturkollo under veckan, håll också koll på utmaningen för fler tips.

Åter till arbetarlitteraturlistan

På Kulturkollo har vi gått in i en synnerligen befriande vecka då vi skriver om sånt vi inte begriper oss på tjusningen med. Jag har inget eget inlägg på temat, men känner mig trygg i att Lotta och Linda redan formulerat flera saker jag verkligen inte förstår mig på. Veckans utmaning går ut på att berätta om sånt andra verkar älska men som jag verkligen inte fattar. Jag hade tänkt hänga på den och ondgöra mig över radiohumor, Lena Anderssons texter och kanske avocado. Men sen hittade jag något som jag verkligen inte begriper mig på, som få andra begriper sig på heller och som således faller utanför utmaningen, men jag måste göra något med det. Så det blir inget lustigt inlägg som följer utmaningen här, det blir ett politiskt utbrott istället, i den lilla bokälskande skalan.

Det är första maj idag och det behövs tydligen folkbildning igen. Nazisterna har bestämt sig för att förfäkta uppfattningen att det här är deras dag att sprida sitt skitiga budskap. Och så såg jag att ett bibliotek gjort en tolkning helt i andra änden av spektrat där man medelst skyltning av böcker likställer arbetarrörelsen med kommunistiskt förtryck och gulagläger (ja, jag antar att det är någon sorts humor, men jag tycker inte att det är roligt att vara respektlös, historielös och att spela högerkrafterna som försöker skriva om historien i händerna, sån är jag). Nu vet (hoppas!) jag att inte så många nazister (eller arbetarrörelse=Gulag-folk) läser mig, men här kommer ändå min arbetarlitteraturlista i repris. För att vi som söker motargument ofta kan hitta dem i skildringar av människors villkor. Och kanske framförallt för att insikten att arbetarrörelsen alltid handlade om människor och deras kamp verkar falla i bakgrunden när bilden målas med större penseldrag, vi behöver uppenbarligen påminnas.

Listan innehåller sånt jag läst och kan rekommendera (fetmarkerat), tillsammans med sådant jag snappat upp och vill läsa. Titta på kommentarerna till listan om du vill vara säker på att få med alla tips (jag har säkert missat att uppdatera med alla titlar):

Yarden av Kristian Lundberg
Kvinnor och äppelträd av Moa Martinsson
Mor gifter sig av Moa Martinson
Nickel and dimed/Barskrapad av Barbara Ehrenreich
Barn-serien (vävarnas barn osv) av Per Anders Fogelström
Stad-serien (Mina drömmars stad osv) av Per Anders Fogelström
Serien om Bricken (Sågverksungen osv) av Vibeke Olsson
Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Klass av Anneli Jordahl
Svinalängorna av Susanna Alakoski
Ingenbarnsland av Eija Hetekivi Olsson
Berättelsen om Nancy (Glasfåglarna osv) av Elsie Johansson
Mäster av Alexandra Coelho Ahndoril
Allt som återstår av Elin Boardy
Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson
När man skjuter arbetare av Kerstin Thorwall
Trilogin om Lars Hård (Jag, Lars Hård osv) av Jan Fridegård
Hjärtblad av Aino Trosell
Socialsvängen av Aino Trosell
Stål av Silvia Avalone
Rapport från en skurhink av Maja Ekelöf
Piga bland pigor av Ester Blenda Nordström
Romanen om Olof (Nu var det 1914 osv) av Eyvind Johnson
Nässlorna blommar av Harry Martinsson
Tåbb med manifestet av Lars Ahlin
Mitt förnamn är Ronny av Ronny Ambjörnson
Katrineholmssviten/Kvinnorna och staden (Häxringarna osv) av Kerstin Ekman
Huset vid Flon av Kjell Johansson
Godnatt, jord av Ivar Lo Johansson
Jernbaneeposet (Din tjänare hör osv, Lifsens rot ) av Sara Lidman
Underdog av Torbjörn Flygt
Sonja Åkessons samlade dikter
Förlossningen av Måns Wadensjö
Efter arbetsschema av Johan Jönsson
Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer
Andra klassens människa av Maria Edgren
Gårdarnas krig, Fångarna på Fattigmannagatan och De rödas uppror av Harry Kullman
Stridshästen av Harry Kullman
Bilder som inte angår mig av Felicia Stenroth

Den här listan är väldigt gammal och skulle behöva fyllas på med mer aktuella böcker, tipsa gärna i kommentarerna om sånt som borde vara med. Och oavsett om de som behöver upplysas låter sig upplysas eller inte så blev i alla fall jag sugen på att läsa lite mer arbetarlitteratur igen, det finns en hel del på den här listan som lockar mig. Och det är ju alltid något…

Ut i världen?

Den här veckan heter temat på Kulturkollo “Vi ser oss om i världen”. Utmaningen lyder: “Det är semesterplaneringstider för många av oss och veckans utmaning handlar helt enkelt om huruvida ni förbereder er resa genom att nosa lite extra på kultur från resmålet.”

Om ni läser mitt inlägg på Kulturkollo, det jag döpt till “Jag stannar hellre här” så förstår ni att jag har lite svårt att delta i utmaningen. Men visst är det så att om jag mot förmodan går med på att företa en resa (det finns ju familjemedlemmar som gillar det där betydligt mer än jag…) så förbereder jag mig med guideböcker och väldigt gärna skönlitteratur också. I sommar till exempel så bär det av till Skagen och det vill jag förstås förbereda litterärt, har ni några tips till mig om hur?

Två sanningar och ett ljug

Veckans tema på Kulturkollo har vi döpt till Är det sant? och kretsar kring sanningar, lögner och källkritik. Veckoutmaningen följer förstås i dessa spår och det är dags att berätta tre (av någon anledning matrelaterade) saker om mig själv, två är sanna, ett är rena påhittet. Kan du gissa vilket som är vilket? Spekulera i kommentarerna, rätt svar kommer finnas här på söndag.

Påstående 1: Jag är rätt restriktiv med att testa ny mat, kör gärna på sånt jag vet att jag kommer gilla på restaurang. Jag var också över 20 år innan jag testade och tyckte om tacos, köppizza, indisk mat och typ allt med vitlök…
Påstående 2: …men min favoriträtt idag är ändå sushi
Påstående 3: I den där barndomen när jag inte åt alla de där sakerna som andra ungar gillar idag så var favoriträtten ärtsoppa, gärna kall direkt ur en burk. En gång fick jag det till och med i julklapp och höll det som årets bästa klapp.

Uppdatering och avslöjande: Det är såklart (som många av er gissade) påstående 2 som är påhittet. Det är ju som Robert W skriver i kommentarerna, jag gillar inte alls rå fisk med sjögräs och kallt ris, vem gör det liksom 😉 Tack för att ni var med och gissade!

Best of första kvartalet 2018

Jag har som vanligt läst mycket bra de senaste månaderna. Här är de allra bästa, lite eftertänksamt, lite rymdaction, lite uppväxtångest. Titlar som jag hunnit recensera får en länk och stackars Dahmer får än så länge nöja sig med en minibeskrivning (en riktig text kommer vad det lider):

Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey

Om tyranni av Timothy Snyder

Thin air av Michelle Paver

Norra latin av Sara Bergmark Elfgren

Vi är en av Sarah Crossan

Gemina av Amie Kaufman & Jay Kristoff

Lögnernas träd av Frances Hardinge

En ny tid av Ida Jessen

Min vän Dahmer av Derf Backderf – supersorglig och skrämmande berättelse om hur en särling blev till något obegripligt mycket värre.

Själasörjaren av Christine Falkenland – religiösa grubblerier när de är som allra bäst, och värst.

Varsågod för lästips! Vilka är dina bästa hittills?