De (ungefär) aderton – en rätt misslyckad utmaning

Så här skrev jag för nästan ett år sen här på bloggen:
”Jag har svårt för läsutmaningar eftersom jag lätt blir obstinat och försöker bryta mig loss. Men lite vuxen får man väl ändå försöka vara, särskilt som jag nu har drabbats av en samtidig lust att läsa klassiker och att knyta och återknyta bekantskapen med vissa utvalda nobelpristagare i litteratur.”

Jag vill ju fortfarande läsa dessa författare och böcker och det är inte utmaningen som gjort mig obstinat. Det har varit ett konstigt läsår och jag har vacklat mellan att längta en läsutmaning och att inte orka alls. Förhoppningsvis blir det bättre framöver.

Inspirationslista är lite omarbetad och ser just nu ut såhär (de länkade böckerna har jag faktiskt läst):

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk*
Blindheten och Evangeliet enligt Jesus Kristus (om den kommer i nyutgåva eller ebok, jag har försökt och gett upp eftersom boken är för tätskriven) av José Saramago*
Jerusalem av Selma Lagerlöf
Älskarinnorna av Elfriede Jelinek*
Sibyllan av Pär Lagerkvist
Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset
Det femte barnet eller The sweetest dream av Doris Lessing
As I lay dying (påbörjad) eller kanske hellre egentligen novellen En ros åt Emily av William Faulkner*
Pesten av Albert Camus*
Augusti fjorton av Alexander Solsjenitsyn
Älskade av Toni Morrison*
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Averno och Meadowland av Louise Glück
Någonting av Seamus Heaney
Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro
Här och Nog nu av Wislawa Szymborska
Strändernas svall av Eyvind Johnsson
Skönheten av Gabriella Mistral*
Desertion av Abdulrazak Gurnah*

Tre titlar har jag som ni ser läst under året, kanske blir det någon till avprickad under 2022. Jag tror dock inte att jag kan vare sig prisa eller skylla på utmaningen i så fall. Den har gjort varken till eller från för min motivation.

*betyder att jag inte läst något av författaren

Sammanfattning av ett förfärligt år

På Kulturkollo* hade vi som nyårstradition att sammanfatta året som gått och det vill jag inte sluta med så idag är det dags att sammanfatta ett rätt förfärligt år.

2021 var ett jobbigt år att ha att göra med helt enkelt. Jag var lite trasig när vi gick in i året (på grund av 2020, en chockartad biblioteksstängning och lite annat smått och gott) och sedan rullade det på med en kämpig balansgång för att få vardagslivet att gå ihop.

Året har tack och lov bjudit fina stunder också och sommaren var till exempel min bästa på många, många år.

Allt, jobbigt och fint, överskuggas dock av att jag förlorade min bästa vän och kattföljeslagare Buffy när februari gick över i mars. Jag har inte riktigt kommit till ro med det än och jag har inte läkt. Jag är fortfarande så oerhört ledsen och mycket av det beror förstås på att det funnits annat som inte riktigt lämnat mig ro att gå vidare.

Jag kommer se tillbaka på 2021 som ett tungt år, men jag kommer förstås också kunna plocka med mig massor av bra saker (och de kommer hjälpa mig att orka hoppas att 2022 ska bli ett riktigt förträffligt år för att väga upp), som det här till exempel:

Årets ungdomsbok: Holly Blacks två avslutande delar av trilogin om Elfhame. The wicked King och The Queen of nothing, jag läste dem under påskhelgen och de var ett ypperligt ledighetssällskap.

Årets käftsmäll: I Em vaggar Kim Thuy in sin läsare i försiktigt hopp innan hon slår yxat i huvudet på en. Det är vidrigt och vackert, sönderslitande och helande på samma gång. Så skriver en stor författare.

Årets vemodigaste: Att sista delen av Ninni Schulmans Hagfors-deckare kom kanske. Dagen är kommen var bra och ett bra avslut, men jag kan inte riktigt förlika mig med att det inte blir mer.

Årets charmigaste: Sambo på försök av Beth O’Leary.

Årets klassiker: Vågorna av Virginia Woolf.

Årets lycko-knock out: Helt oväntat Jeanette Wintersons essäsamling Konst. Den väckte så mycket i mig och inspirerade mig vidare på många plan.

Årets gråtfest: Mhairis senaste Last night. Herregud, det är verkligen den feelbadigaste feelgood jag läst.

Årets mest känslosamma: Djur av Lise Tremblay, jag grät från början till slut och samtidigt var jag lycklig över att sådana här böcker skrivs. Här finns delar som jag inte orkar bära och andra delar som hjälper mig bära det som måste med. Jag älskar verkligen Lise Tremblays storslagna kärlek till djur och människor och hur sparsamt effektivt hon skriver fram det.

Årets historiska: Jag vet inte om det är Hilary Mantels fel eller om jag är rädd att inget ska kunna mäta mig med Wolf hall och dess syskon, jag har (nästan) inte läst historiska romaner alls i år. Men Fem kvinnor av Hallie Rubenhold inledde läsåret och oj vilken fantastiskt bra faktabok om kvinnors villkor i en historisk kontext det är.

Årets obehagligaste: Det måste ju vara Konferensen av Mats Strandberg, jag misstänker att den kommer förfölja mig till teambildningar och stugbyar genom hela livet…

Årets läskigaste: Furan av Lisen Adbåge. Föga anade jag att en bilderbok kunde vara så skrämmande.

Årets serie 1: När vi var samer av Mats Jonsson.

Årets serie 2: Christoffer Holsts serie om Cilla Storm som jag läste hela under sommaren.

Årets dystopi: har jag inte läst, världen har liksom hunnit ikapp dem.

Årets nya bekantskap: Åsa Larsson! Eller kanske Rebecka Martinsson, jag har ju läst lite i Pax-serien innan. Vilken resa vi hade under hösten, det var länge sedan jag var så uppslukad (av något som inte har med Thomas Cromwell att göra).

Årets kärlekshat: En allvarsam lek av Sally Thorne. Jag känner på mig att jag inte borde älska den här som jag gör, att det är lite skämmigt (den är nog egentligen fånig), men eftersom jag inte är säker så älskar jag vidare.

Årets intressantaste: Patrick Radden Keefes bok om Nordirland och The troubles, Säg inget.

Årets mest lugnande: En vacker dag av Tomas Bannerhed, den var mer ett tillstånd än en bok.

Årets ljudbok: Brinn mig en sol av och med Christoffer Carlsson.

Årets magplask: Tystnaden av Don Delilo, en sån sanslöst tråkig och besvikelsväckande bok!

Årets TV-serie: The Good place var finast, men gladast blev jag över att Kanal 5 väckte nytt liv i min gamla favoritserie Mullvaden.

Årets mest insnöade:Inferno i snö av Marie Bengts, på ett bra sätt alltså. Det här är den historiska roman jag läst i år och det var väl fint att det blev just den här deckaren.

Årets gråaste: Återigen på ett bra sätt… Agota Kristoffs Igår var så förfärligt och tröstlöst vardagsgrå och absurd på samma gång. Jag älskade den!


* Eftersom det här är en Kulturkollo-tradition så finns det förstås fler årslistor – titta gärna in hos Linda (Enligt O), Anna (Och dagarna går) och Ulrica (Västmanbok)och se hur de sammanfattar året som gått.

Mina tidigare kulturår sammanfattas så här: 2020, 2019, 2018, 2017, 2016, 2015, 2014.

Photo by Ryan Stone on Unsplash

Just nu i januari 2022

Först och främst – hur sjukt är det inte att skriva 2022 i den här rubriken? Det är som science fiction… Egentligen betyder inte det nya året så mycket för mig i övrigt, visst finns det något litet som känns skönt med att lägga ett tungt år bakom sig (mer om det imorgon när det tunga året ska sammanfattas), men jag har svårt att tro att något ska förändras så totalt på grund av siffror och datum. Med det sagt så hoppas jag förstås på att livet ska sprinkla med lycka och harmoni framöver, jag bara aktar mig för att förvänta mig något 😉

Just nu…
… läser jag: Grim av Sara Bergmark Elfgren. Jag har sparat den tills lästiden skulle infinna sig, men har också väntat in läslusten. Jag läser också en del gamla klassiska deckare för att bättra på lässuget, just nu är det ABC-morden av Agatha Christie som hjälper till med det.
… ser jag på: Station eleven på HBO. Snart i alla fall, vi har inte hunnit börja och jag vet fortfarande inte om det är jättejättedumt att se en serie baserad på en så formidabel bok eller om det inte kan bli annat än bra. Jag hoppas förstås på det senare.
… lyssnar jag på: Helst inget. Tystnad under en vintrig promenad är mitt bästa just nu.
… längtar jag efter: Jag är rätt nöjd med ledighet och lugna dagar, men ska jag längta efter något så får det bli att solen värmer och att ljuset återvänder om eftermiddagar och mornar.

Vad gör du just nu? Svara gärna på din egen blogg eller i kommentarerna här och titta in hos Anna, Linda och Ulrica för att se vad de gör just nu.

Årets bästa läsning 2021

Läsåret 2021 har varit ett riktigt ojämnt år. I maj och juni läste jag hur mycket bra som helst, majoriteten av mina böcker på den här listan kommer från den perioden och mycket lite av det jag läste under hösten har hittat hit (det var förstås mycket som var bra, men inte bra). Här hittar du mina favoriter och mina tre allra bästa är markerade.

Klicka på länkarna för att läsa mer om varför jag tycker så mycket om just de här böckerna. Och tipsa mig gärna i kommentarerna om vilka dina favoriter från året som gått var.

Årets bästa feelgood

♥ Last night ♥ av Mhairi McFarlane. Underbart sorglig och bra bok, Mhairi bästa hittills.

En allvarsam lek av Sally Thorne. Fenomenal feelgood!

Sambo på försök av Beth O’Leary. Ljuvlig feelgood om folk som bor tillsammans men knappt möts.

Årets bästa fakta

Fem kvinnor. Den aldrig återgivna historien om Jack the Rippers offer av Hallie Rubenhold. Välskriven, omskakande och mycket intressant.

När vi var samer av Mats Jonsson. Informativt, sorgligt och ilskeframkallande om samisk historia och samiskt liv.

Säg inget av Patrick Radden Keefe. Ruskig och lärorik skildring av ”the troubles” på Nordirland.

Årets bästa spänning

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson. Ljuvlig, långsam men hela tiden spännande deckare. Jag läste också Järtecken under sommaren och tyckte mycket om även den.

Åsa Larssons serie om Rebecka Martinsson. En storslagen läsupplevelse i sex akter. Fädernas missgärningar kom ut i höstas och i mitt inlägg om den hittar du länkar till alla boktexter som jag skrev under hösten.

Årets bästa stillsamma och tänkvärda

♥ Em ♥ av Kim Thúy. En gnistrande fantastisk och förkrossande berättelse om vietnamkriget och dess arv.

♥ Djur ♥ av Lise Tremblay. Så fantastiskt fin och lågmäld berättelse om kärlekens och livets väsen.

En vacker dag av Tomas Bannerhed. En vidunderligt vacker och vilsam långsamläsningsbok om naturen och livet.

Konst. Essäer om extas och skamlöshet av Jeanette Winterson. Oemotståndligt inspirerande och skarpt om konst och livet.

Årets bästa klassiker

Vågorna av Virginia Woolf. En hänförande, böljande klassiker.

Sibyllan av Pär Lagerkvist. Genommörk klassiker om tro och tvivel.

Sammanfattningsvis: Ett gäng riktigt fina böcker och tre alldeles fenomenala – Em, Djur och Last night (i den ordningen).

Just nu i december 2021

December! Äntligen! Den här månaden ska jag inte tråka ut er med gnäll, gnöl och feelbad. Jag har bestämt att december är en månad av fluff och må bra här på bloggen och då tänker jag banne mig hålla mig till det i verkliga livet också. Just nu bakas det lite, men bara så mycket så att det känns kul och kravlöst. De flesta julklapparna är inköpta och jag har till och med slagit in dem (och det ska vi inte tala mer om nu för att packa paket är en av mina allra tråkigaste sysslor alla kategorier). December ska bara bli en tid för vila och mys.

Just nu…
… läser jag: Inferno i snö av Marie Bengts. Jag har plöjt i mig ett gäng julromaner av feelgood-slaget (som jag skriver om här på bloggen under tiden fram till jul) och nu känner jag att det här blir den sista julboken för i år – snöstorm, mord och ond bråd död. Jag är bara en bit in, men känner starkt att den nog kan få mig att gå emot mina egna ord nyss för den leder nog ganska rakt fram till en omläsning av Tragedi på en lantkyrkogård av Maria Lang. Där finns ett släktskap.
… ser jag på: de allra sista avsnitten av The Good place. Hela Sverige bakar och så Mullvaden.
… lyssnar jag på: ingenting, men snart kanske jag tar mig an Weeping willows vinter/jul-skiva och kanske Bo Kaspers orkesters dito.
… längtar jag efter: mys och ljus i december. Vila med familjen i mellandagarna och så förstås nyår i pyjamas som traditionen bjuder.

Vad gör du just nu? Svara gärna på din egen blogg eller i kommentarerna här och titta in hos Anna, Linda, och Ulrica för att se vad de gör just nu.

Just nu i november 2021

November är här och bortsett från att temperaturen ligger på 10 grader och alltså ger oss som en medelmåttig midsommarafton varje dag så är det väldigt novembrigt (och just idag har vi faktiskt sol och några enstaka plusgrader vilket ju är alldeles perfekt). Och ändå tror jag inte att jag kan skylla på det (november är som vi alla vet tillsammans med januari och februari årets vidrigaste månader) när det gäller måendet. Det mesta är tungt just nu, mycket beroende på att jag jobbat rätt mycket och intensivt en period, haft ledigt en vecka och fått sjunka in i tröttheten. En hel del av tyngden beror också på att det är kämpigt att vara förälder till någon som har särskilda behov för de tillgodoses inte utan en ständigt pågående kamp. Men, men snart har vi jullov och sen blir det sommar och efter det bara ett år kvar av skolplikt. Sen väntar det ljuva livet 😉

Nåja, det var inte det vi skulle prata om nu, men det påverkar förstås. Jag har inte ork till så mycket läsning och särskilt inte sådan som kräver något av mig.

Just nu…
… läser jag: Kristin Cashore fjärde bok i serien De utvalda, Det främmande landet och Lina Hagelbäcks Kometkarta.
… ser jag på: A Discovery of witches (är inne på säsong 2) och The good Place (säsong 3). Båda feelgood och verklighetsflykt, men på väldigt olika sätt.
… lyssnar jag på: Så lite som möjligt. Jag är inte riktigt i skick att koncentrera mig om ljudböcker och de flesta ljud stör just nu så jag försöker ha det så tyst jag kan.
… längtar jag efter: decemberljus, julbak och mer ledighet. Och pensionen…

Vad gör du just nu? Svara gärna på din egen blogg eller i kommentarerna här och titta in hos Anna, Linda, och Ulrica för att se vad de gör just nu.

Just nu i oktober 2021

Å september, vad hände? Du som brukar vara min favoritmånad, nu var vi inte vänner alls. Det var förkylningar, ångest och hällregn för hela slanten. Eller det var det ju inte, men det kändes lite så. Just nu, som det här inlägget ska handla om är dock läget bättre. Jag har tagit en hel helg ledigt från alla måsten och ägnar mig enbart åt läsning och godisätning, jag tänker att det ska öka chanserna till en god oktober avsevärt.

Just nu…
… läser jag: När vi var samer av Mats Jonsson (fantastisk som alltid, än mer angelägen än vanligt) och Fädernas missgärningar, Åsa Larssons sista bok om Rebecka Martinsson (det är lite kul att jag i boktexten om någon av de första böckerna i serien (som publiceras snart) skriver att jag nog ska lugna mig lite med läsningen så att jag inte tröttnar. Jag har alltså tryckt i mig hela serien på några veckor. Det är ju så bra böcker!).
… ser jag på: Last week tonight med John Oliver, Hela England (och Sverige) bakar och så slog jag till med den mastiga, intressanta och totalt nattsvarta dokumentärserien om Vändpunkten: 11 september och kriget mot terrorismen på Netflix.
… lyssnar jag på: Löpa varg av Kerstin Ekman, fenomenalt inläst av Lennart Jähkel. Men det går långsamt eftersom jag inte riktigt är på humör för ljudbok just nu.
… längtar jag efter: jag försöker att inte lägga så mycket tid på att längta då jag behöver lära mig att njuta av det som är nu. Men visst längtar jag massor av riktigt fina, soliga, oktoberdagar i skogen.

Just nu-inlägget är ett arv från Kulturkollos tid. Titta gärna in hos mina bloggkollektivkompisar därifrån – Anna, Linda och Ulrica och berätta gärna vad du själv gör just nu.

Just nu i september 2021

Vardag igen och jag har visst glömt hur man gör… Jag är fortfarande djupt inne i börja jobba igen efter semestern-chocken, men nu när jag gjort två veckor borde det väl sätta sig snart. Hoppas jag… September är hur som helst en av mina bästa månader, kanske till och med den bästa (på grund av krispet i luften, färgerna, allt!). Jag håller tummarna för att vi går in i en solig och vacker höst och så avrapporterade jag härmed vad jag ägnar mina vakna timmar åt när jag inte jobbar, skjutsar barn och gör sånt där som måste göras.

Just nu…
… läser jag: Åsa Larssons andra bok om Rebecka Martinsson, Det blod som spillts. Jag är lite efter alla andra, men det känns bara bra med den här serien eftersom jag inte behöver vänta på någon bok som jag förstått att ni andra gjort. Jag läser också En engelsk romans av Niina Mero, men är precis bara i början så jag vet inte vad jag tycker än.
… ser jag på: Masterchef Australia och Great british bake-off, det är så trött jag är om kvällarna, men det var å andra sidan sånt jag såg på semestern också…
… lyssnar jag på: Trädsus och tystnad helst.
… längtar jag efter: Att sova och att landa i vardagsrutinerna.

Svara gärna du också och titta in hos Anna, Linda och Ulrica och och se vad de gör just nu.

Just nu i juli 2021

Det är rätt ljuvligt nu faktiskt. Barnen har ledigt, maken gick på semester igår, jag jobbar två veckor till innan min. Vädret har varit perfekt här, runt 20 grader och en hel del sol. Hemmajobbet (inte alla dagar, men ganska många) ger möjlighet till mer avkoppling och bättre nedtrappning inför ledighet än vad jag är van vid. Just nu är rätt bra alltså.

Just nu…
… läser jag: som vanligt lite olika böcker. Jag långsamläser fortfarande En vacker dag av Tomas Bannerhed (jag är nog klar i början av nästa vecka och måste då hitta en ny morgonbok). Jag mysläser Mariana Zapatas Kulti som handlar om relationer och fotboll, jag segar lite på den och tänker att den ska räcka mästerskapet ut. Fyrvaktarna av Emma Stonex kommer nog att läsas ut i dag, det är en riktig bladvändare när man väl kommer in i den och nu måste jag bara få veta vad som hände där ute i fyren.
… ser jag på: fotboll, fotboll, fotboll. Det är synd att Sverige inte är med längre, samtidigt uppskattar jag fotboll som avkoppling också och då är Sveriges frånvaro riktigt skön.
… lyssnar jag på: fåglar, just nu extra mycket eftersom jag blir ständigt inspirerad av Bannerheds bok.
… längtar jag efter: Nu är tillräckligt bra, mycket bra till och med. Jag försöker vara här och nu istället för att till exempel längta semester. Och jag är faktiskt helt ärlig när jag säger att det går riktigt bra.

Svara gärna du också och titta in hos Anna, Linda och Ulrica och och se vad de gör just nu.

Just nu i juni 2021

Jag älskar försommar och liljekonvaljer och småfåglar och allt det som är runt oss just nu. Det här är min allra bästa tid, allt som är bra är här eller ligger framför. Det är nästan fascinerande hur någon som inte får gå på sommarlov kan älska skolavslutningstider så mycket…

Just nu…
… läser jag: lite mindre efter en närmast manisk läsmånad i maj. Jag läste väldigt mycket jättebra då, men jag la också väldigt många timmar på det och det blev lite mycket. Nu är jag lite mer lugn i läsandet och hoppas att jag ska njuta mer av det jag faktiskt läser. I läshögen just nu ligger En evighet från dig av Jenny Colgan och En vacker dag av Tomas Bennerhed.
… ser jag på: ingenting, men om bara någon liten vecka gör jag inte annat än tittar – på fotbolls-EM. Fotbollsturneringar brukar funka som finfina nervarvare inför semestern för mig och i år planerar jag att njuta rejält. Planen är att se varenda match som inte spelas när jag behöver jobba.
… lyssnar jag på: Mest småfåglar, och så grannar som lägger all sin tid på att reparera och testköra gräsklippare (= den sortens grannar jag inte önskar någon).
… längtar jag efter: ingenting. Jag har till och med kommit över min första liter svenska jordgubbar (svindyra, men jag är rätt billig i drift i övrigt) så jag är nöjd. Min bästa tid är nu och så vidare.

Svara gärna du också och titta in hos Anna och Linda och och se vad de gör just nu.