Just nu i juli 2021

Det är rätt ljuvligt nu faktiskt. Barnen har ledigt, maken gick på semester igår, jag jobbar två veckor till innan min. Vädret har varit perfekt här, runt 20 grader och en hel del sol. Hemmajobbet (inte alla dagar, men ganska många) ger möjlighet till mer avkoppling och bättre nedtrappning inför ledighet än vad jag är van vid. Just nu är rätt bra alltså.

Just nu…
… läser jag: som vanligt lite olika böcker. Jag långsamläser fortfarande En vacker dag av Tomas Bannerhed (jag är nog klar i början av nästa vecka och måste då hitta en ny morgonbok). Jag mysläser Mariana Zapatas Kulti som handlar om relationer och fotboll, jag segar lite på den och tänker att den ska räcka mästerskapet ut. Fyrvaktarna av Emma Stonex kommer nog att läsas ut i dag, det är en riktig bladvändare när man väl kommer in i den och nu måste jag bara få veta vad som hände där ute i fyren.
… ser jag på: fotboll, fotboll, fotboll. Det är synd att Sverige inte är med längre, samtidigt uppskattar jag fotboll som avkoppling också och då är Sveriges frånvaro riktigt skön.
… lyssnar jag på: fåglar, just nu extra mycket eftersom jag blir ständigt inspirerad av Bannerheds bok.
… längtar jag efter: Nu är tillräckligt bra, mycket bra till och med. Jag försöker vara här och nu istället för att till exempel längta semester. Och jag är faktiskt helt ärlig när jag säger att det går riktigt bra.

Svara gärna du också och titta in hos Anna, Linda och Ulrica och och se vad de gör just nu.

Just nu i juni 2021

Jag älskar försommar och liljekonvaljer och småfåglar och allt det som är runt oss just nu. Det här är min allra bästa tid, allt som är bra är här eller ligger framför. Det är nästan fascinerande hur någon som inte får gå på sommarlov kan älska skolavslutningstider så mycket…

Just nu…
… läser jag: lite mindre efter en närmast manisk läsmånad i maj. Jag läste väldigt mycket jättebra då, men jag la också väldigt många timmar på det och det blev lite mycket. Nu är jag lite mer lugn i läsandet och hoppas att jag ska njuta mer av det jag faktiskt läser. I läshögen just nu ligger En evighet från dig av Jenny Colgan och En vacker dag av Tomas Bennerhed.
… ser jag på: ingenting, men om bara någon liten vecka gör jag inte annat än tittar – på fotbolls-EM. Fotbollsturneringar brukar funka som finfina nervarvare inför semestern för mig och i år planerar jag att njuta rejält. Planen är att se varenda match som inte spelas när jag behöver jobba.
… lyssnar jag på: Mest småfåglar, och så grannar som lägger all sin tid på att reparera och testköra gräsklippare (= den sortens grannar jag inte önskar någon).
… längtar jag efter: ingenting. Jag har till och med kommit över min första liter svenska jordgubbar (svindyra, men jag är rätt billig i drift i övrigt) så jag är nöjd. Min bästa tid är nu och så vidare.

Svara gärna du också och titta in hos Anna och Linda och och se vad de gör just nu.

Just nu i maj 2021

Det är faktiskt helt galet fantastiskt att vi tagit oss in i maj månad äntligen. Nu pratar vi vår på riktigt, nästan sommar. Jordgubbssäsongen (årets bästa tid!) nästa! Det är naturligtvis också pollen och elände och alldeles för mycket att göra, men det spelar ingen roll – årets vackraste och hoppfullaste månad är här.

Just nu…
… läser jag: In an absent dream som är fjärde delen i Seanan McGuires serie om barnen som kliver genom dörrar till olika fantastiska världar. Jag läser också The nighthawks som förstås är senaste Ruth Galloway-deckaren av Elly Griffiths.
… ser jag på: Taskmaster (engelska förlagan till Bäst i test) och klipp på YouTube, mer än så orkar jag inte koncentrera mig kring.
… lyssnar jag på: fåglar! Jag tog en promenad härom kvällen och det var verkligen alldeles magiskt med all fågelsång.
… längtar jag efter: jordgubbar, sommarlov och fotbolls-EM.

Svara gärna du också och titta in hos Anna, Linda, och Ulrica och och se vad de gör just nu.

Just nu i april 2021

Det finns mycket att vara tacksam över. Som att den i vanliga fall rätt trevliga månaden mars (den är väl i ärlighetens namn mest trevlig eftersom den inte är februari, men ändå), som i år blev alldeles galet förfärlig, nu äntligen är över. Det har varit tungt av kattsaknad och annat, men man tar sig igenom allt med hjälp av fluffläsning och kramar. Nu bestämmer jag att det ska bli bättre, bra till och med. Och det ska bli vår!

Just nu…
… läser jag: Holly Blacks The wicked king (snart kastar jag mig in i fortsättningen, The queen of nothing). Att kasta sig in i en fantasivärld är mitt bästa recept på perfekt långhelgsläsning.
… ser jag på: Masterchef Australia (jag vet inte hur jag ska klara mig när säsongen snart är slut), Husdrömmar, It’s a sin (har haft en sjukt lång paus pga ej orkat sorgligheter) och Last week tonight med John Oliver.
… lyssnar jag på: fågelkvitter och vårbäckar.
… längtar jag efter: knoppar och blommor och löv och fåglar och kaffe i eftermiddagssol.

Svara gärna du också och titta in hos mina gamla Kulturkollokompisar Anna, Linda och Ulrica och och se vad de gör just nu.

Just nu i mars 2021

Första lördagen i månaden och dags för en Just nu-rapport (enligt gammal god Kulturkollotradion). Nu är det ju så att en stor sorg svept in i mitt liv då min trogna följeslagare och kattvän Buffy lämnade oss i början av veckan. Det är tungt, vilket du kan läsa om på mitt instagram, här och nu tar jag en paus från att formulera sorgen och befinner mig i den istället. Den som vill förstå litegrann om hur mycket hon faktiskt var med mig kan läsa det här Kulturkolloinlägget från 2017, då får ni också njuta av hennes uppenbarelse i bild och attityd. Om du själv befinner dig i relation med en katt eller sörjer en kan jag tipsa om det här inlägget, en recension av Lilian Backman Mandarinstunder, som gav mig lite lugn häromdagen när min sorg var ”en bubblande och lavaspyende vulkan”. Det kommer att göra mindre ont. Det blir bättre. Jag vet ju det, jag har gjort det förr, men jag behövde påminnelsen.

Just nu alltså, såhär hankar jag mig fram.

Just nu…
… läser jag: inte mycket. Jag hade svårt med läsningen redan innan Buffy dog. Jag har varit sliten och ångestladdad hela långa januari och februari, jag har läst en del bra men rätt utmanande böcker och jag har sökt efter fluff som kan engagera mig. Just nu läser jag lite smått i Lucy Dillons senaste. Den är bra, men det är märkligt att läsa utan sällskap. Jag har bestämt mig för att läsa om några gamla favoriter också för att ta mig ut på banan igen.
… ser jag på: Masterchef Australia och New girl. Jag började på New girl för flera år sen och tyckte mycket om den, men tappade av någon anledning bort den. Nu har jag tagit upp den igen och det är verkligen den perfekta världen att fly in i.
… lyssnar jag på: Fågelkvitter. Jag har halkat ur ljudbokslyssnandet lite, men när jag hänger mig åt det så lyssnar jag på The song of Achilles av Madeline Miller (som också skrev Kirke).
… längtar jag efter: vila, frid och vår. Förra året klarade jag inte av att njuta av våren ordentligt på grund av pandemioron, i år har jag bestämt mig för att njuta allt som njutas kan.

Svara gärna du också och titta in hos Anna, Linda och Ulrica och och se vad de gör just nu.

Ett möte med Louise Glück i tre akter

Jag analyserar inte längre dikter och verk utifrån så mycket annat än mig själv. Jag gjorde det och fick nog när jag läste litteraturvetenskap. Nu är jag rätt ointresserad av vad författaren vill och har fullt fokus på vad jag känner, vad jag tycker att författaren och poesin säger till just mig (jag har gått över till någon sorts egoistisk poesiläsning helt enkelt). Därför har jag inte läst efterorden i de här böckerna och jag har inte heller läst särskilt mycket om vad belästa människor tycker om Louise Glück. För mig betyder rytm och hur det känns i mig allt.

Jag har läst tre böcker av förra årets nobelpristagare och som ni ska se var vi inte riktigt vänner till en början. I läsordning:

Vild iris
Jag vet inte riktigt om vad Vild iris handlar, men huvudproblemet är att den inte alls känns i mig. Mycket natur är det och det brukar jag gilla, men ingenting… Jag misstänker att vi möttes vid fel tidpunkt, men tänker för en stund att det kanske är så att Louise Glück inte är för mig. Tack och lov klev poesivänner (och instagram-vänner) in och styrde mig vidare, mot myterna.

Averno
Här händer det. Averno tar spjärn i myten om Persefone (flickan som hämtas (eller rövas bort beroende på vilken version man läser) av Hades). Averno blir därifrån och runt myten en berättelse om hur flickor blir kvinnor, hur man får och ser sin själ, hur tiden och årstiderna rör sig och vi med dem. Hur svårt och komplext allt är och hur lite man vet om sig och om allt som är självet. Jag vet inte om det är hur hon använder sig av myten för att förstå verkligheten eller om det är något helt annat, men här talar hon till mig öga mot öga. Här berörs jag. Här vill (och får) jag vila.

Meadowlands
I Meadowlands är det mot myterna om Odysseus, Penelope och (kanske främst) Telemachos Louise Glück tar spjärn. Hon behandlar den långa skilsmässan mellan man och hustru och väver in den slutgiltiga skilsmässan i ett sorts prosaiskt nu. Jag tycker fortsatt om de här sammanvävningarna och att Glücks diktsamlingar hänger ihop och berättar en historia. Och så är hon lite underfundigt humoristisk också, det är fint.

Sammantaget så måste jag säga att jag trots den svajiga starten uppskattar Louise Glück mycket, kanske framförallt för den egna formen hon funnit. Och så är det ju ingen hemlighet att jag gillar myter och tolkningar av dem. Att läsa Averno och Meadowland var för mig som att vara inbegripen i ett lågmält samtal med poeten och det tyckte jag mycket om, det är inte så lätt att få till den känslan. Det kan till och med vara det jag söker när jag läser poesi. Jag kommer definitivt leta mig vidare in i Louise Glücks poesivärld och jag ser fram emot många utmanande och vilsamma samtal framöver.

VILD IRIS / AVERNO / MEADOWLANDS
Författare: Louise Glück
Förlag: Rámus (2020)
Översättare: Jonas Brun / Jonas Brun / Stewe Claesson

De (ungefär) aderton, någon sorts läsutmaning…

Jag har svårt för läsutmaningar eftersom jag lätt blir obstinat och försöker bryta mig loss. Men lite vuxen får man väl ändå försöka vara, särskilt som jag nu har drabbats av en samtidig lust att läsa klassiker och att knyta och återknyta bekantskapen med vissa utvalda nobelpristagare i litteratur. Jag kallar det en inspirationslista och inget annat (för att vara på den säkra sidan). Det här vill jag (nog) läsa:

Styr din plog över de dödas ben av Olga Tokarczuk*
Blindheten av José Saramago*
Jerusalem av Selma Lagerlöf
Älskarinnorna av Elfriede Jelinek*
Sibyllan av Pär Lagerkvist
Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset
Det femte barnet av Doris Lessing
As I lay dying av William Faulkner*
Pesten av Albert Camus*
Augusti fjorton av Alexander Solsjenitsyn
Älskade av Toni Morrison*
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Averno och Meadowland av Louise Glück
Dit man hör (och något poetiskt) av Seamus Heaney
Återstoden av dagen av Kazuo Ishuguro
Här och Nog nu av Wislawa Szymborska
Strändernas svall av Eyvind Johnsson
Skönheten av Gabriella Mistral*

Jag är ju såpass fiffig att jag återvänder redan imorgon och prickar av den första lästa pristagaren. Sen blir det återbesök med jämna mellanrum, men jag tänker inte sätta någon tidsgräns för inspirationslistan och inte heller stänger jag den, här kan läggas till och plockas bort lite hur som.

Tycker du att jag missat någon nobelpristagare som måste läsas? Inspirera mig gärna i kommentarerna.

*Markerade författare har jag inte läst något av tidigare.

Just nu i februari 2021

Det känns rätt så ljuvligt att lämna januari bakom sig och då är det ändå ingenting mot hur fantastiskt det kommer kännas när också februari är all. Det är liksom hur mycket som helst att se fram emot just nu… Men första lördagen i månaden handlar av (Kulturkollo-)tradition om här och nu och därför tittar vi på detta:

Just nu…
… läser jag: lite hackigt och ryckigt, men mest tid läggs på Louise Pennys The nature of the beast, den elfte i serien om Gamache och Three Pines. Den är fin och hjärtskärande sorglig vilket kan vara bra att veta för er som väntar på den svenska utgåvan som kommer snart.
… ser jag på: Masterchef Australia. Hela, hela tiden. Här trodde jag att det skulle bli kämpigt när de bytte programledare/domare och så tycker jag ännu mer om dessa (särskilt Melissa Leong och Jock Zonfrillo (jag får inte nog av hans skotska engelska, om han läste in kokbok som ljudbok skulle jag lyssna…)). Det ultimata ta det lugnt-programmet! Jag ser också Husdrömmar om måndagarna och alldeles, alldeles snart (imorgon) drar en ny säsong av Last week tonight med John Oliver igång.
… lyssnar jag på: Drowned country av Emily Tesh (fortsättning på Silver in the wood), men väldigt sporadiskt.
… längtar jag efter: en eftermiddag när solen värmer såpass mycket att det går att sitta i uterummet och eftermiddagsfika. Om sådär tre fyra veckor borde det vara dags.

Svara gärna du också och titta in hos Anna, Linda och Ulrica och och se vad de gör just nu.

Just nu i januari 2021

Nytt år. Nystart? Nyår kan vara så mycket. I år är det mest vila för mig och så drar jag en lättnadens suck över att vi inte längre skriver 2020 utan 2021.

Just nu…
… läser jag: John Ajvide Lindqvists Vänligheten, en bok jag inte vågat längta efter då Himmelstrand och det som kom därefter var så milsvitt från vad jag hoppats. Vänligheten är något helt annat igen. Jag tycker om den så här långt (några hundra sidor in).
… ser jag: inte så mycket… Bridgerton är färdigsedd och jag tror att jag kanske slutat se The Stand, men det reder jag mer i nästa vecka här på bloggen. Överhuvudtaget blir det mycket om sånt jag sett då i och med ett tv-serietema. Idag har jag nog bara ett tips att bjuda på, för den historieintresserade – dokumentären om Stockholms blodbad som SVT visar är himla bra, se den!
… lyssnar jag på: kattens spinnande när hon ligger i mitt knä (=konstant). Inget annat, bara det.
… längtar jag efter: inget särskilt, jag är mycket nöjd med det jag har – ledigt.

Svara gärna du också och titta in hos Anna, Fanny, Linda och Ulrica och och se vad de gör just nu.

Bara bra böcker – 2020 års bästa!

På årets sista dag är det dags att lista de allra bästa böckerna som lästs under året. Det är naturligtvis ytterst subjektivt och ni måste inte hålla med mig, men låt er gärna tipsas. Jag har inte heller i år lyckats begränsa mig det allra minsta. Jag har valt ut en trio böcker som jag minns med allra största kärlek och därefter följer en hel hög andra böcker som också var väldigt bra och som dröjt sig kvar.

De tre bästa
Det där med tre är förstås inte heller sant, men jag väljer att inte räkna omläsningarna av Wolf Hall och Bring up the bodies eftersom de är just omläsningar. De är förvisso bland de bästa, men tillsammans med årets huvudnummer – The mirror and the light. Hilary Mantel har skrivit en makalös trilogi och jag älskar den.

Nästa bok i trion var som ett knytnävslag. Att jag inte läst P. O. Enquist förr, varför har jag inte gjort det? Nedstörtad ängel kan inte beskrivas, men genialiskt bra och förunderlig är den.

Jag avslutar topptrion med Hamnet av Maggie O’Farrell. Jag blev helt förstörd av läsningen, det kan vara en av de tyngsta och sorgligaste böcker jag läst. Nu i efterhand har glädjen börjat sippra in, glädjen över att det finns så bra böcker och författare som försöker förstå människor.

Riktigt bra var också, på olika sätt och i läsordning:

Heimat av Nora Krug

Spinning silver av Naomi Novik

Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba

Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Read

The world’s wife av Carol Ann Duffy

Vi är Orlando av Johan Hilton

Stillna av Hanna Nordlander

Bird by bird. Instructions on writing and living av Anne Lamotte

Strandläsning av Emily Henry

Kapten Nemos bibliotek av Per Olov Enquist

Frankissstein av Jeanette Winterson

A thousand ships av Natalie Haynes

Petite av Edward Carey

Anteckningar av Tua Forsström

Silver in the wood av Emily Tesh


Alla bra böcker från december 2020 hittar du här.

Bild från Pixabay