Sommarens bästa

När vi nu går in i september proklamerar jag sommarläsningen avslutad. Jag har kämpat lite med läsningen de senaste månaderna, jag har samlat högar som jag inte skulle göra och har slagits mot stress som jag inte skulle släppa in. Det är knepigt det där med alla böcker som vill bli lästa och allt annat som också vill hinnas med. Men någon sorts balans fick jag nog till ändå, och några riktigt fina böcker lästes. Här är mina favoriter från juni, juli och augusti.

Rapture av Carol Ann Duffy

Down among the sticks and bones av Seanan McGuire

Lanny av Max Porter

En ljusets lek av Louise Penny

Silence of the girls av Pat Barker

Naondel av Maria Turtschaninoff

Kristin Lavransdotter: Kransen av Sigrid Undset

Moonrise av Sarah Crossan

Uprooted av Naomi Novik (en text kommer om någon vecka)

 

Utmaning poesi

På Kulturkollo är temat för veckan poesi och lyrik. Utmaningen lyder:

Vilka favoritpoeter har ni? Vilka dikter tycker ni extra mycket om? Har ni någon favoritstrof eller något favoritcitat som ni vill dela med er av?

Jag tycker mycket om poesi, finner den lugnande. Mitt bästa är nog att lyssna till poesi i ljudboksform, gärna samtidigt som jag promenerar och andas höstluft, där är Carol Ann Duffy en favorit just nu. Jag tycker också mycket om Edith Södergran och Thomas Tranströmer sen gammalt. Och så är jag väldigt förtjust i prosalyrik, jag älskar hur textens form och ordens sparsamhet lyfter berättelsen i sådana böcker. Mina favoriter bland sånt jag läst de senaste åren inom det prosalyriska är Osebol av Marit Kapla, Ædnan av Linnea Axelsson, Vi är ett och Moonrise av Sarah Crossan och Brun flicka drömmer av Jacqueline Wilson. Jag älskar dem alla!

Om du vill läsa om annat poetiskt så hittar du allt jag skrivit om poesi här.

Framåt

Veckans tema på Kulturkollo är nystart och vi vänder blickarna framåt, mot hösten och framtiden. Frågan för veckans utmaning är vad vi ser fram emot i höst. Just nu får jag väl erkänna att också denna höstgillare är lite ljum i förhållande till framåt och nytt, jag gör min sista semestervecka och det är aldrig någon särskilt lätt sak. Ledigt är roligare än inte ledigt faktiskt.

Men jag ser ändå fram emot allt det där som är höstens bästa – naturen, löven, luften, vemodet. Och så har jag några roliga kulturupplevelser framför mig och så bokmässan förstås. Det är nog det som ligger närmast just nu, att tänka bokmässa och börja planera för den lite smått.

Läsning lockar förstås också. Håll utkik här på söndag så blir det någon form av höstläsningshög också.

Bäst hittills 2019

Såhär fyra månader in på året och inför sommarläsningsplaneringen kan det vara på sin plats med en liten summering av det bästa av det bästa. Jag har läst färre böcker än vad jag brukar och det har varit sparsamt med totala fullträffar, men visst har jag läst några riktigt bra böcker.

Misslyckas igen, misslyckas  bättre av John Ajvide Lindqvist – inte världens bästa bok kanske och snarare en process än berättelse, men det var den som inspirerade mig att börja skriva igen och därför kommer den alltid glimma särskilt. Och för alla oss som läst och gillat JAL länge är det en väldigt fin present.

Jag går dit du går av Nina Lacour – en av de starkaste ungdomsböcker jag läst på länge, sen jag läste Jandy Nelson tror jag.

Notes on a nervous planet av Matt Haig – omvälvande och lugnande på en och samma gång. Den första boken någonsin tror jag som jag verkligen uppskattar mer i ljudboksform än på papper.

Barnet av Kjersti Annesdatter Skomsvold – fantastisk skildring av vardag och föräldraskap.

Till Daniel av Olaug Nilssen – fantastisk och förfärlig skildring av en annan vardag och ett annat föräldraskap.

Att läsa om

Den här helgen tar jag det väldigt lugnt, motar undan en annalkande förkylning och funderar över vilken Maria Lang-bok jag ska läsa om (sommar eller vinter?). Mer om det här med att läsa om skriver jag på Kulturkollo idag, läs här.

Konsten att gå i vinteride

Den här veckan går vi i ide på Kulturkollo, för att det inte finns något vettigare att göra om man ska överleva mörkvintern. Utmaningen för veckan handlar om att ordna idet på bästa sätt:

Om du skulle gå i vinteride i någon månad nu, för att härda ut tills vårljuset kommer, vilka tre kulturella saker tar du med dig dit?

Jag känner att jag nästan är för vintertrött för att ens tänka nog långt för att svara på min egen utmaning, men mitt oerhört korta svar, enbart baserat på känsla lyder:

Stickningen, muminljudböckerna och netflix-serien Anne with an E som jag inte sett än. Jag förutsätter att det finns tv och lyssningsmöjligheter i idet (det är ju ändå jag själv som ska skapa det så det gör det…). Vad tar du med dig?

The soundtrack of my blog

Den här veckan är lite speciell i bokbloggosfären eftersom vi är ett gäng bokbloggare som försöker beskriva våra bloggar och vårt bloggande med hjälp av musik… Det är Kulturkollo som håller i bloggstafetten och den som vill hänga med och inte missa något inlägg hittar listor och länkar där. Jag är en av de första ut och min text om tillsammanskap, vemod och månen hittar du här.

2018 i listform

 

Den här veckan hjälps vi åt att lista vårt kulturella 2018 på Kulturkollo. Min lista hittar du här och vill du själv göra en lista så har vi en utmaning för dig här

 

31 bra saker: Framåt!

Jag har så många önskningar för 2019, men jag nöjer mig med en här och nu. Jag önskar mig att ingen jag älskar, eller någon som älskas av någon jag älskar, dör. Inga fler telefonsamtal, kaosnätter, ångestuppvaknanden eller begravningar. Tack!

Därutöver tänker jag själv försöka skapa en positiv känsla inför det nya året. Alla dessa olästa böcker, olevda dagar, oätna chokladkakor och oupplevda stormkvällar. Hela 2019 ligger framför oss och jag känner på mig att det kommer bli det bästa på länge. Det måste det väl bli?

Alla 31 bra saker 2018 hittar du här.

31 bra saker: En tillbakablick

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt om det här året. Det har varit bra tror jag, men det har också varit fasansfullt tungt och hemskt. När morfar plötsligt gick bort i mars befann jag mig fortfarande mitt i sorgen efter mormor och farmor som gått bort bara månader tidigare. Jag befann mig också mitt inne i min återhämtning efter utmattningen och jag försökte anpassa mig till att vissa saker i vårt vardags- och familjeliv inte riktigt var vad vi trott. Det är en underdrift att säga att 2018 har varit ett känslomässigt kaos.

Men i det kaotiska har också funnits en glädje. Över att jag lever, över allt som är vackert, över att mina mor och farföräldrar har levat och betytt mycket för mig, över att jag har den familj jag har, en man som står ut och kämpar vidare med mig, som tar hand om och gör när jag inte förmår. Över att mina barn är mina barn, att vi får växa tillsammans.

Bloggåret har väl varit rätt trist och oinspirerat kanske, i alla fall periodvis. Jag har inte orkat eller prioriterat så mycket annat än recensioner, men jag tycker fortfarande att det är roligt att skriva, dela och samtala och jag kommer fortsätta. Jag hoppas att ni blir med mig framåt.

Alla 31 bra saker 2018 hittar du här.