Framåt

Veckans tema på Kulturkollo är nystart och vi vänder blickarna framåt, mot hösten och framtiden. Frågan för veckans utmaning är vad vi ser fram emot i höst. Just nu får jag väl erkänna att också denna höstgillare är lite ljum i förhållande till framåt och nytt, jag gör min sista semestervecka och det är aldrig någon särskilt lätt sak. Ledigt är roligare än inte ledigt faktiskt.

Men jag ser ändå fram emot allt det där som är höstens bästa – naturen, löven, luften, vemodet. Och så har jag några roliga kulturupplevelser framför mig och så bokmässan förstås. Det är nog det som ligger närmast just nu, att tänka bokmässa och börja planera för den lite smått.

Läsning lockar förstås också. Håll utkik här på söndag så blir det någon form av höstläsningshög också.

Bäst hittills 2019

Såhär fyra månader in på året och inför sommarläsningsplaneringen kan det vara på sin plats med en liten summering av det bästa av det bästa. Jag har läst färre böcker än vad jag brukar och det har varit sparsamt med totala fullträffar, men visst har jag läst några riktigt bra böcker.

Misslyckas igen, misslyckas  bättre av John Ajvide Lindqvist – inte världens bästa bok kanske och snarare en process än berättelse, men det var den som inspirerade mig att börja skriva igen och därför kommer den alltid glimma särskilt. Och för alla oss som läst och gillat JAL länge är det en väldigt fin present.

Jag går dit du går av Nina Lacour – en av de starkaste ungdomsböcker jag läst på länge, sen jag läste Jandy Nelson tror jag.

Notes on a nervous planet av Matt Haig – omvälvande och lugnande på en och samma gång. Den första boken någonsin tror jag som jag verkligen uppskattar mer i ljudboksform än på papper.

Barnet av Kjersti Annesdatter Skomsvold – fantastisk skildring av vardag och föräldraskap.

Till Daniel av Olaug Nilssen – fantastisk och förfärlig skildring av en annan vardag och ett annat föräldraskap.

Att läsa om

Den här helgen tar jag det väldigt lugnt, motar undan en annalkande förkylning och funderar över vilken Maria Lang-bok jag ska läsa om (sommar eller vinter?). Mer om det här med att läsa om skriver jag på Kulturkollo idag, läs här.

Konsten att gå i vinteride

Den här veckan går vi i ide på Kulturkollo, för att det inte finns något vettigare att göra om man ska överleva mörkvintern. Utmaningen för veckan handlar om att ordna idet på bästa sätt:

Om du skulle gå i vinteride i någon månad nu, för att härda ut tills vårljuset kommer, vilka tre kulturella saker tar du med dig dit?

Jag känner att jag nästan är för vintertrött för att ens tänka nog långt för att svara på min egen utmaning, men mitt oerhört korta svar, enbart baserat på känsla lyder:

Stickningen, muminljudböckerna och netflix-serien Anne with an E som jag inte sett än. Jag förutsätter att det finns tv och lyssningsmöjligheter i idet (det är ju ändå jag själv som ska skapa det så det gör det…). Vad tar du med dig?

The soundtrack of my blog

Den här veckan är lite speciell i bokbloggosfären eftersom vi är ett gäng bokbloggare som försöker beskriva våra bloggar och vårt bloggande med hjälp av musik… Det är Kulturkollo som håller i bloggstafetten och den som vill hänga med och inte missa något inlägg hittar listor och länkar där. Jag är en av de första ut och min text om tillsammanskap, vemod och månen hittar du här.

2018 i listform

 

Den här veckan hjälps vi åt att lista vårt kulturella 2018 på Kulturkollo. Min lista hittar du här och vill du själv göra en lista så har vi en utmaning för dig här

 

31 bra saker: Framåt!

Jag har så många önskningar för 2019, men jag nöjer mig med en här och nu. Jag önskar mig att ingen jag älskar, eller någon som älskas av någon jag älskar, dör. Inga fler telefonsamtal, kaosnätter, ångestuppvaknanden eller begravningar. Tack!

Därutöver tänker jag själv försöka skapa en positiv känsla inför det nya året. Alla dessa olästa böcker, olevda dagar, oätna chokladkakor och oupplevda stormkvällar. Hela 2019 ligger framför oss och jag känner på mig att det kommer bli det bästa på länge. Det måste det väl bli?

Alla 31 bra saker 2018 hittar du här.

31 bra saker: En tillbakablick

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt om det här året. Det har varit bra tror jag, men det har också varit fasansfullt tungt och hemskt. När morfar plötsligt gick bort i mars befann jag mig fortfarande mitt i sorgen efter mormor och farmor som gått bort bara månader tidigare. Jag befann mig också mitt inne i min återhämtning efter utmattningen och jag försökte anpassa mig till att vissa saker i vårt vardags- och familjeliv inte riktigt var vad vi trott. Det är en underdrift att säga att 2018 har varit ett känslomässigt kaos.

Men i det kaotiska har också funnits en glädje. Över att jag lever, över allt som är vackert, över att mina mor och farföräldrar har levat och betytt mycket för mig, över att jag har den familj jag har, en man som står ut och kämpar vidare med mig, som tar hand om och gör när jag inte förmår. Över att mina barn är mina barn, att vi får växa tillsammans.

Bloggåret har väl varit rätt trist och oinspirerat kanske, i alla fall periodvis. Jag har inte orkat eller prioriterat så mycket annat än recensioner, men jag tycker fortfarande att det är roligt att skriva, dela och samtala och jag kommer fortsätta. Jag hoppas att ni blir med mig framåt.

Alla 31 bra saker 2018 hittar du här.

31 bra saker: Bästa läsningen 2018

Mot_den_glittrande.jpg Ett_hjartslag_fran_doden.jpg  Inuti_huvudet_ar_jag_kul.jpg

Ni ska veta att jag verkligen, verkligen ansträngt mig för att begränsa den här listan till tjugo titlar. Blir det för långt orkar ingen läsa, men jag har som vanligt läst så mycket bra att det är lite knixigt att välja ut. Men här kommer i alla fall tjugo bra böcker jag läst under året, i den ordning jag läst dem.

Varje bok ackompanjeras av ett utdrag från min recension. Vill du läsa hela texten klickar du bara på bokens titel.

Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey
Den här berättelsen intar man bäst om den får virvla in i en som Alaskas vilda floder.

Om tyranni av Timothy Snyder
Timothy Snyders bok om tyranni (grundat i chocken som uppstod när Donald Trump blev vald till president och fortsatte bete sig) är ett halmstrå jag gripit tag i tidigt på året för att hitta någon sorts styrsel inför skitstormen som komma skall.

Vi är en av Sarah Crossan
Det finns inte ord för hur mycket jag tycker om den här boken. Jag ska läsa allt Sarah Crossan skrivit och jag ska läsa det nu!

Gemina och Obsidio av Amie Kaufman & Jay Kristoff
Hur underbart är det inte med serieavslutningar som håller vad de lovat? Att läsa Obsidio är en fröjd, precis som jag, efter Illuminae och Gemina, visste att det skulle vara.

En ny tid och Doktor Bagges anagram av Ida Jessen
Men det är bara glimtar, aldrig går han på djupet, aldrig kan jag vara riktigt, riktigt säker på att han inte förtiger de viktigaste delarna för mig. Snarare tvärtom, jag vet att han gör det.

Min vän Dahmer av Derf Backderf
Min vän Dahmer är helt klart en av de bästa serieromanen jag läst, den visar verkligen hur en sådan kan vara när text och bilder förstärker varandra. Det finns några rutor i den här boken som får tiden att stanna.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf
Mrs Dalloway är egentligen en enda lång tankeström, en böljande betraktelse över människor som råkar korsa varandras vägar just den här dagen som Clarissa går ut för att köpa sina blommor och hålla sin bjudning.

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo
Jag älskar den här boken och Lisa Bjärbo för att hon har skrivit den och Liv för att hon finns för tystisar som är mitt i det just nu. Böcker som inte behandlar sånt här med vuxenpanik och supertydliga pekpinnar växer inte på träd direkt, varenda liten bokstav är livsviktig.

Med kallt blod av Truman Capote
Med kallt blod handlar om ett förvisso fasansfullt brott där en familj överraskas om natten, binds och mördas i sina sängar. Det är förfärligt men det är ändå inte brottet i sig som får mig att ligga sömnlös, kallsvettig och lyssna efter konstiga ljud. Jag tror att det är Truman Capotes röst i det hela. Den där undangömda, den där som viskar fram de här människorna så lätt att de växer fram till verkliga människor en efter en, offer såväl som förövare.

När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall
När man skjuter arbetare är som ett knytnävsslag någonstans där det tar andan ur en totalt.

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell
En bokhandlares dagbok är en alldeles ljuvlig bok, kanske främst för att den verkligen inte är just det…

Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka av Naja Marie Aidt
Jag kan inte rekommendera Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka om du är förälder, inte om du har den minsta inlevelseförmåga eller fantasi. Jag kan inte heller rekommendera den om du förlorat, om du vet vad förlust och sorg är, om du någon gång känt döden och dess konsekvenser rulla in över dig, krossa dig. Ändå hoppas jag att du vill läsa Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka, jag hoppas att du läser den frivilligt, beredd på biverkningarna.

Vad som helst är möjligt av Elisabeth Strout  
Jag älskar Elisabeth Strout! För hur hon skriver, men ännu mer för vilka hon skriver. Hennes karaktärer är de som sällan kommer till tals, de små och bortglömda, de som inte utfört ett hjältedåd i sitt liv. De som är som de flesta av oss.

Slutet av Mats Strandberg
Att läsa Mats Strandbergs Slutet är att bära på sin största ångest, all sin kärlek och all sin sorg, samtidigt och att nästan inte skrämmas av det.

Belzhar av Meg Wolitzer
Och visst kan man tycka att det är dumt att jag inte tagit mig an den tidigare, men samtidigt är jag glad att jag sparat på den. Jag kan inte tänka mig en bok bättre att läsa en sorgtyngd och grå allhelgonahelg, det var just då den skulle läsas, just då jag behövde den.

Jag är, jag är, jag är: ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell
Den här boken handlar inte alls om döden även om man kan tro det. Den handlar om att leva, om att räcka ut tungan åt döden och om att balansera så att man lipar lite lagom och inte beter sig dumt (vilket Maggie gör både en och två och tre gånger, herregud!)

The stranger beside me av Ann Rule
Ann Rules bok om vännen och seriemördaren Ted Bundy har jag precis läst ut och inte hunnit recensera än. Men den är bra, mycket, mycket bra.

Kärlekens antarktis av Sara Stridsberg

Den här också precis nyutläst och jag saknar ord för den. Kärlekens antarktis kommer göra ont i mig länge, länge. Så förfärligt bra!

Det här var 20 bra saker från 2018, alla 31 bra saker hittar du här.

31 bra saker: Mera vego

Alltså såhär. Jag började för flera år sen försöka mig på att laga mer vegetarisk mat, för att jag länge, länge känt mig obekväm i att vara en del av köttindustrin, för att de där funderingarna lett till att jag inte tyckte så väldigt mycket om smaken av kött längre och för att jag kände att jag mår bättre av att begränsa köttintaget. Senaste året har jag styrt in familjen på ett spår där vi ätit 2-3 dagar vegetariskt, resten med så lite kött som möjligt. Sen kom panikvärmesommaren med sitt oemotsägliga klimatskrämskott. Jag var livrädd hela sommaren, värmen satte en sorts ångest i kroppen på mig, men det var inte bara det. Rädslan för att skogen bakom vårt hus skulle börja brinna var förlamande, tanken på att vattnet inte är en ändlös resurs fick mig att sova illa om nätterna. Inga nyheter förvisso, men herregud vad påtagligt det var. Jag var rädd hela tiden, och jag bestämde att det inte var nog. Eftersom jag ägnat våren åt att provlaga massor av fantastiska vegetariska recept kände jag mig redo att ta ett steg till. Nu består min familj också av människor med fri vilja och just nu fixar vi inte att bli helt vegetariska, men vi har kommit väldigt mycket längre. Vi äter kött max en (eller två en dålig vecka) gång i veckan (och jag mer sällan än så). Och vi äter så himla mycket gott. Här följer en liten tipsfest för den som är intresserad (och eftersom jag är relativt ny på det här mottar jag tacksamt tips från er i kommentarerna):

Det var med de här böckerna Mera vego, Ännu mera vego och Megavego av Sara Ask och Lisa Bjärbo det började för mig. Det var här jag för första gången hittade vegetariska recept som passade mig, som blev favoriträtter. Och att en av dessa favoriträtter var en svampcanneloni bevisade för mig att det är jätteroligt att experimentera, jag trodde nämligen att jag tyckte rätt illa om svamp… 

Veckans vego av Sara Begner. I det här bokreafyndet hittade jag de där snabba vardagsmiddagarna och lärdomen att vegetariskt inte alls behöver vara knöligt. Jag älskar fetaostbollarna i den här boken, verkligen älskar. Och jag har mycket som jag inte hunnit laga än. Så mycket som lockar dock.

Tidningen Vego har inneburit en sorts revolution för mig. Jag älskar lekfullheten och smakkombinationerna. Jag lagar mig igenom nästan alla recepten i alla nummer av tidningen och det är lite som julafton när det kommer ett nytt. Här har jag lärt mig ännu mer om hur jag kan utmana det där jag tror att jag inte gillar, som zucchini till exempel, det är ju visst gott i rätt sällskap. Det enda jag inte kan få mig att gilla är nog aubergine och avocado, men experimentens tid är heller inte förbi.

Som avslutning kan jag kanske tillägga att jag troligen aldrig kommer kalla mig vegetarian eller sträva mot att kunna göra det. Jag kommer aldrig sätta upp regler för vad jag får och inte får äta, det måste gå på känsla och lust. Det beror förstås på det där ätstörda som hela tiden ligger i bakgrunden hos mig. Jag får inte göra någon stor grej av det för då skulle jag kollapsa under de där gångerna jag ”misslyckas”, för att inte tala om att jag skulle tänka på maten och ätandet hela tiden och allt för mycket. Men att lägga om riktning och upptäcka en hel värld av vego som jag inte kände till är en av mina allra bästa saker från det här året. Alla bra saker hittar du här.