Just nu i september 2020

På Kulturkollo hade vi en inläggsserie som vi kallade Just nu där vi svarade på frågor om var vi befinner oss i kulturvärlden just nu. Det är inte något som vi vill sluta med bara för att Kulturkollo lagts ner, här kommer därför månadens frågor och svar.

Just nu…
… läser jag: allt möjligt, men kanske mest ändå i Frankisstein av Jeanette Winterson. Alla verkar gilla och jag har känt ett tag att det är dags för ett nytt besök i Winterson-land. Ungefär hundra sidor in älskar jag (den i och för sig oerhört märkliga) premissen och stämningen.
… ser jag på: gamla repriser av Morden i Midsommer, det är på den energinivån jag ligger just nu.
… lyssnar jag på: This is how you lose the timewar av Amal el-Mohtar och Max Gladstone. Jag begriper inte allt och skulle nog ha läst i pappersform istället, men det är trivsamt och kul så jag fortsätter nog.
… längtar jag efter: en riktigt lång och solig septemberpromenad i skogen. Och eftersom det är lördag och sol och september så tror jag att jag tar tag i det nu.

Svara gärna du också och titta in hos Carolina, Linda, Anna och Ulrica och se vad de gör just nu.

Best of juni, juli, augusti

Så är det dags att summera sommarmånadernas läsning innan hösthögarna ska packas fram. Jag har läst väldigt många bra böcker och vill särskilt rekommendera att du lägger följande i höstens läshög:

Lucy av Jamaica Kincaid
En till omfånget liten bok som öppnar världen för sin läsare. Läs mer här.

Brännaren av M. W. Craven
Förstklassig seriemördaraction och finfin inledning på en ny serie som jag kommer följa. Läs mer här.

Stillna av Hanna Nordlander
Formidabel poesidebut om en svår relation till en förälder. Läs mer här.

Frukten av ett brott av Trevor Noah
Informativ och rolig självbiografisk betraktelse över en uppväxt i Sydafrika under apartheidregimen. Läs mer här.

Offerträdet av Per Faxneld
En hemsk liten bok kallade jag denna på Kulturkollo och det menar jag på det allra bästa sätt. Läs mer här.

The mirror and the light av Hilary Mantel
Möjligen inte för alla, men för mig var den allt jag drömt om (och jag har förväntat mig väldigt, väldigt mycket av Cromwellska trean). Läs mer här

Jag glömmer dig aldrig av Sarah Dessen
Sarah Dessen är alltid bra, och somrig. Passar finfint för den som vill hålla sommaren kvar en stund till. Läs mer här

Bird by bird. Instructions on writing and living av Anne Lamott
En riktigt, riktigt bra bok om skrivande och det skrivande livet. Läs mer här

Hamnet av Maggie O’Farrell
Hamnet är en helt fantastisk och mörk saga om en liten pojke som lever och dör, men som samtidigt förändrar världen. Jag skriver mer om den här om några dagar.

Strandläsning av Emily Henry
Det här är förstås förutsägbart och lättsmält, men förutsägbart och lättsmält kan också var riktigt, riktigt bra, det är Strandläsning. Mer om det om någon liten vecka.

Kapten Nemos bibliotek av P. O. Enquist
Jag läste ut den här boken för flera dagar sen och jag kan ännu inte sammanfatta eller säga något egentligt om den (förutom att den är fantastisk förstås) så du förstår ju att texten dröjer en stund till.

Bildkälla: Pixabay

The mirror and the light av Hilary Mantel

Jag har hört om människor som undvikit wikipediasidor under de elva år som den här serien ”pågått”, för att de inte ska råka få veta vad som ska hända Cromwell. För mig har det aldrig varit ett problem att jag från början hade händelseförloppet rätt klart för mig, men jag är å andra sidan väldigt okänslig för sånt. För er som eventuellt inte vet varthän det barkar och hur så utfärdar jag här en SPOILERVARNING för boktexten nedan.

Ganska sent på kvällen den 23 juli 2020 läste jag ut boken om Thomas Cromwell, jag följde honom hela vägen till slutet förmiddagen den 28 juli 1540. Och jag är fortfarande så väldigt ledsen, och tacksam.

The mirror and the light kan förstås inte förstås eller värderas utan de två första böckerna i trilogin. Wolf hall och Bring up the bodies är inte bara delar av en trilogi utan av en treenighet. Det är naturligtvis ingen liten investering av tid och ork och läslust man gör när man ger sig in i en nästan två tusen sidor lång bekantskap med en man som tidigare aldrig framstått som något annat än makthungrig och omänsklig. Det är så värt det. Thomas Cromwell är makthungrig, men han är också maktlös och han är framförallt väldigt, väldigt mänsklig. Jag känner igen mig i honom och honom i mig och det är förfärligt, och underbart.

De här böckerna är skrivna för mig, eller för någon som mig. Jag älskar historiska romaner och har ett särskilt intresse för den här delen av Tudor-tiden. Jag skrev min avhandling kring tankar om vad makt (och maktlöshet) är och gör med människor och jag är intresserad av frågor om klass och politik. Allt det där och en glimrande prosa får jag av Hilary Mantel i de här romanerna och jag är så tacksam över att leva och läsa i en tid där de här böckerna finns.

Om Thomas Cromwell som människa kan jag inte säga mycket, han måste läsas. Men han är fånge (också långt, långt innan han blir det fysiskt), han förändras. I The mirror and the light blir han mer och mer aggressiv, han säger inte mycket, men han tänker och han finner nöje i våldsamma fantasier. Han är makthungrig och liksom maktförvirrad, som om han verkligen tror att kungen ska kunna säkra hans position för evigt, göra honom till tronföljare. Men det är förstås inte som han tror eller som han blir. Det är sån han alltid varit och det förstärks av en skräck så svart att den är svår att bevittna och genom boken dela. Thomas Cromwell vet hur det kommer sluta, också när han står där på toppen. Han vet vad som finns på andra sidan krönet, att han gått för långt genom att få allt, att alla de gamla familjerna och anorna kommer ta varje chans att hugga och när dammet lagt sig finns ingenting av det han byggt upp kvar eftersom han egentligen inte är någon. Och kungen kan han förstås inte lita på. Just det är det enda jag inte är riktigt säker på om han begriper. Thomas Cromwell är en fånge i den han är och det han gjort, han är en fånge i sitt eget huvud eftersom han inte har någon egentlig riktning. När han hämnats Wolsey vet han inte var han ska ta vägen och när han inser att det kanske inte var därför han gjorde det och det kanske var annat han skulle gjort istället, då rasar han ihop.

The mirror and the light är en meditativ bok där mycket händer men långsamt. Det är en mycket tung, mörk och svår bok att läsa och bära med sig. De sista femtio sidorna och de sista dagarna lämnar spår. Jag kommer nog aldrig glömma dem helt. Jag kommer aldrig glömma den här trilogin och hur mycket jag älskar den, rakt igenom. Jag kommer förstås inte försöka glömma. Thomas Cromwell i all sin skruttighet är inklistrad i mitt hjärta, och inte egentligen för den han var utan för den jag långsamt förstod att han var och den han lät mig se att jag var. Pretto? Javisst, jag kostar på mig det. Jag har ändå gett upp det där med att skriva en rättvisande text om den här boken, det blev vad det blev.

THE MIRROR AND THE LIGHT
Författare: Hilary Mantel
Förlag: 4th Estate (2020), boken kommer ut på svenska i dagarna, hos Weyler förlag med titeln Spegeln och ljuset.
Sista delen i trilogin om Thomas Cromwell, föregås av Wolf hall och Bring up the bodies
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.

Bra sak: Sommarlov!

Idag får mina barn sommarlov. En unge slutar åttan och en sexan, hur i hela världen gick det till!?! Men hur som helst, jag har inget sommarlov och ändå spritter det i kroppen av fir just nu. Ett helt långt sommarlov! Den blomstertid nu kommer! Mornar när man inte behöver få upp och iväg någon annan än sig själv!

Om en stund blir det jordgubbstårta och så lämnar jag er med den där sången som barnen alltid sjöng på skolavslutningen ”förr”, när man fick vara med. Den där låten som jag alltid, alltid grät till för att det var så fint.

Fler bra saker från förr hittar du här, här, här, och här

Bra sak: mina tips inför sommarläsningen

Nu är det väl hög tid att planera sommarens läsning och jag vill förstås hjälpa dig på traven (hur jag tänker om min egen sommarläsning återkommer jag till om några dagar). Jag har dammsugit listan över första halvårets lästa böcker i jakt på guldkorn och här är de:

Jag vill varmt rekommendera en omläsning av Hilary Mantels Wolf hall och För in de döda. I augusti kommer den tredje och sista boken om Thomas Cromwell på svenska som Spegeln och ljuset. Det är bra att vara beredd och jag insåg återigen när jag läste om de två första böckerna i vintras hur oerhört bra de är.

Utöver dem vill jag mycket varmt rekommendera att göra plats för följande böcker i läshögen:

Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell

Heimat av Nora Krug

Thornhill av Amy Smy

Spinning silver av Naomi Novik

Välj mig av Christina Lindström

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Read

Oro i Älvdalen av Annika Andebark

Nedstörtad ängel av Per Olov Enquist

Fler bra saker från förr hittar du här, här, här, och här

En bra sak: The Good Place

Något riktigt bra och något riktigt dåligt (nåja, men jag gläds faktiskt över hur jag upprörs över denna triviala missräkning, det ger hopp om en tid där oro och upprördhet kan komma ur mindre livshotande saker än de vanligtvis gör nu) har hänt mig på sistone. Det bra är att jag började titta på The Good place. Det dåliga är att Netflix bara har halva serien än så länge och jag hade inte koll på det så helt plötsligt tog det bara stopp.

Jag ser inte tv-serier nästan alls längre, det blir någon enstaka som jag ser med maken i mycket maklig takt, något avsnitt Sanditon här, ett Good Omens där och kanske ett ur Big Bang theorys sista säsong som vi segat på i månader. Den senaste veckan har jag dock hittat The Good place och de första två säsongerna har hållit mig sällskap några kvällar och helgdagar när jag inte orkat läsa eller oroas, helt enkelt som avkoppling.

I första säsongen får vi lära känna Eleanor (Kirsten Bell!) som dör och kommer till det goda stället. Hon inser rätt snart att hon inte hör hemma där och att hennes närvaro istället orsakar en hel massa, katastrofala, problem. På plats finns också en filosofilärare, en skrytsam festfixare, en märklig munk, en fixarrobot som inte är en robot och så Michael (Ted Danson!) som planerat och leder verksamheten på den goda platsen. Alla visar sig naturligtvis vara mycket mer än sina epitet och masker, på gott och ont. Det jag tycker allra, allra mest om med The Good place är att jag på ett rätt skruvat sätt får syn på hur fantastisk mänskligheten ändå är. Det finns verklig värme i den här serien, vänskap och samhörighet som känns på riktigt och är det något jag behöver just nu så är det just det.

Så mitt mycket entusiastiska tips på en bra sak att göra är att se The Good Place. Men anse dig varnad om att du bara kommer halvvägs om du inte köper dvd:erna (vilket jag säkert gör om en liten stund, man måste ju stötta handeln också, visst?)

Fler bra saker från förr hittar du här, här, här, och här

En bra sak: Att längta till Berättarladan

Jag hade tänkt skriva om det förträffliga i att köpa biljett till sommarens föreställning i Västanå teaters berättarlada och ha något att se fram emot. Men så ställde de (förstås) in säsongen och den köpta biljetten blev för augusti 2021 istället. Dit kan man naturligtvis också längta, men det känns viktigt att hitta sånt att längta till mer i närtid. Så jag biter ihop och njuter av de sprickande björklöven en stund till.

Men när jag fick veta detta fick jag också veta att Riksteatern Play streamar förra säsongens uppsättning med Västanå teater, Jon Fosses Eddan (du hittar den här). Jag såg den och den var smått fenomenal (inte så bra som deras Selma Lagerlöf-uppsättningar, men ändå riktigt bra). Jag vet förstås inte hur den är på skärm, men testa gärna och berätta om jag kanske behöver se den igen. Och håll koll på Hanna Kulle som Völvan, hon är makalös!

Fler bra saker från förr hittar du här, här, här, och här

Bra sak: Läst i påsk

Jag har kämpat ett bra tag med en oförmåga att koncentrera mig som gjort att jag haft svårt att läsa. Men i helgen har det lossnat lite och jag har läst ut tre hela böcker – en fin och stressande om skrivande och utmattning (Dagar med galopperande hjärtklappning), en halv-ok om tonårsförälskelse (Sånger från hjärtat) och en smärtsam och underbar om sorg och saknad (Välj mig). Jag undrar om jag inte är mest glad för den där halvdana, eftersom den bevisade att det inte är så jäkla avgörande vad man lägger tiden på, tiden är inte på väg att ta slut, det är inte de yttersta dagarna. Det är bra nog att lägga en dag på att läsa något som inte ens är särskilt bra. Vissa dagar är det precis vad man behöver.

Fler bra saker från förr hittar du här, här, här, och här

Bra sak – Påskgodis

Som jag längtar tillbaka till förra årets kontrovers om Cloettas ändrade recept på påskägg. Att få rasa över något så världsligt och litet, jag vill göra det igen! Men i år knaprar jag marsipanägg och mandelägg istället och visst, de är godare än originaldragéerna någonsin var. Jag har alltså inget att gnälla över alls. I min egen lilla värld har jag det riktigt bra, så länge jag inte tänker för mycket på det och de som finns bortom den bubblan. Så jag gör inte det just nu, tänker för mycket alltså.

Gott godis och god påskläsning har jag och önskar jag er alla.

Fler bra saker från förr hittar du här, här, här, och här.