Jag har läst många böcker i år, många väldigt, väldigt bra. Det har varit svårt att plocka ut tio favoriter, men jag har lyckats och känner mig i alla fall ganska övertygad om att det är rätt tio böcker som finns här i listan. Det jag inte lyckats göra är att rangordna böckerna i brahetsordning, och det är väl egentligen också rätt oviktigt. Här kommer mina tio bästa böcker från 2015, i den ordning jag läste dem:
Deras ryggar luktade så gott av Åsa Grennvall – en fantastiskt smärtsam och superjobbig läsupplevelse, men så värt det. Åsa Grennvall for president!
Under det rosa täcket av Nina Björk – aldrig någonsin har jag fotograferat så många citat och textstycken, aldrig (nästan) har jag blivit så arg, ledsen och bekräftad av en bok.
Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit – den här boken läste jag under en tågresa och när jag kom fram till min slutstation var jag inte riktigt densamma. En smocka och en uppenbarelse.
Maresi. Krönikor från röda klostret av Maria Turtschaninoff – min första bok av Maria Turtschaninoff, men absolut inte den sista. Jag älskar systerskapet, detaljerna, lugnet vid sidan om dramatiken.
The Terror av Dan Simmons – den mångomtalade. Nu har jag inget mer att säga om den än att den är fantastisk, den kommer aldrig lämna mig.
Station eleven av Emily St. John Mandel – årets bästa postapokalypsdrama! Sjukdomsdystert och överlevnadsglatt, i en och samma intrikata väv.
Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E. Lockhart – ungdomsfeminism gör mig alltid lycklig, och särskilt när den är så smart och bra skriven som här. Jag älskar Frankie (men jag skulle för allt i världen inte klara att umgås med henne…)
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer – så värd det där Augustpriset! En bok jag aldrig någonsin vill läsa om, på ett bra sätt, den sitter som en tagg i hjärtat och kommer aldrig blekna.
En lång vinter av Colm Toibin – det långsamma lugnets mästare liksom vaggar mig in i en bedräglig trygghet. Han gör mig aldrig illa det vet jag, men han låter mig heller aldrig komma undan det jobbiga.
Himlen börjar här av Jandy Nelson – jag ska absolut läsa den här boken igen och hoppas då att jag inte gråter så förtvivlat. Jag blev helt tagen av den här boken, inte bara för den obegripligt sorgliga berättelsen utan kanske främst för språket och människorna.
Det var mina allra största läsupplevelser från året som gått, vilka är dina?