Mitt första möte med Jane Austen var också mitt första möte med Colin Firth, så som det var för så många av oss. Året var 1995 (eller om det möjligen var 1996 den sändes i Sverige?). Jag följde serien slaviskt men missade ett avsnitt i min videoinspelning på grund av åskoväder. Det finns inte ord att beskriva hur mycket jag älskade, hur mycket jag tyckte om Jennifer Ehle och hur ofantligt förälskad jag blev i Colin Firth. Ingenting har varit riktigt sig likt sedan dess…
BBC-serien Stolthet och fördom står i en klass för sig när det kommer till filmatiseringar. Den är snygg, trogen originalet (ofta rakt igenom bokstavstrogen) och fyllig. Den har verkligen gjort sig god användning av en fantastisk text. Av andra filmatiseringar har jag sett den senaste filmen med Kiera Knightley och Matthew MacFadyen och den är helt ok, men det känns att lite väl mycket har plockats bort för att få plats i långfilmsformatet.
En av mina ickefavoriter i Austens produktion (jag tycker att den är tråkig!) är Förnuft och känsla och det roliga med den är att den begåvats med en helt fantastisk filmatisering till stora delar signerad magnifika Emma Thompson. Det finns inte mycket jag inte gillar med den, förutom att jag då fortfarande finner intrigen lite trist, skådespelarna är genomgående fenomenala och precis rätt saker har tagits med och plockats bort. Förutom Thompson så är det framförallt Alan Rickmans porträtt av missförstådd och förälskad gentleman som bitit sig fast. För att inte tala om den passivt aggresive Mr Palmer i Hugh Lauries gestaltning… Jag har också sett en nyare BBC-serie (med allas vår Downton-Matthew Crawley i rollen som Edward Ferrars) baserad på boken, också den bra vilket väl borde få mig att omvärdera boken men sånt pysslar jag ju inte med så det får vara…
Min favorit Övertalning har förstås filmatiserats några gånger den också. Med gott resultat. Den första varianten jag såg var den med Amanda Root i huvudrollen. Min favorit är dock den senare filmen från 2007 som jag sett på tok för många gånger och fortfarande älskar passionerat. Historien är förstås det som gör det men sen älskar jag också att Anne får se helt vanligt vardagstråkig ut, och att Buffys favoritbibliotekarie är med i en synnerligen sliskig roll förstås…
De lite mer bortglömda Austenromanerna Northanger abbey och Mansfield park har också filmatiserats men kanske inte fullt så flitigt. 
Resultaten är helt ok men inte särskilt oförglömliga. Mansfield park från 1999 är lite söt men också lite förvirrande och tillrättalagd. Nyfilmatiseringen från 2007 är mycket bättre, och då inte bara för att det ju faktiskt är Rose som spelar Fanny Price (jag hade tack och lov inte sett Doctor Who när jag såg Mansfield park). Northanger abbey har jag bara sett i en variant men det finns fler. Den jag sett är sådär måste jag erkänna, det som är bra med den är temat med hur farligt det är att läsa för mycket, filmen känns dock lite rumphuggen, som om allt för mycket av romanen plockats bort.
Sist men verkligen inte minst har vi Emma. Kan det finnas en bok i världshistorien som förärats så många filmatiseringar som den? Själv har jag sett den med Gwyneth Paltrow – jag älskar Jeremy Northams Knightley men har svårt för Gwyneths nasala röst, den med Kate Beckinsale – mycket bra rakt igenom, och BBC-serien som gick på svt för någon jul sedan och om den tyckte jag också mycket.
Puh, då var vi i mål med den här maratongenomgången, med all säkerhet har jag glömt något men det får vara så. Nämnas bör kanske att jag äger de flesta av de titlar jag nämnt och att jag ser dem alldeles för ofta… Vilken är din Austenfavorit när det gäller filmatiseringar?
