Bokbloggsjerka

Veckans bokbloggsjerka ställer frågan:

Vilka böcker har du klickat hem under den senaste veckan? Om du mot all förmodan inte har gjort det finns det säkert böcker som du skulle kunna tänka dig att klicka hem redan i dag?

Inga alls faktiskt, tro det eller ej. Sanningen är faktiskt den att jag lyckats hålla mig i skinnet riktigt bra nu under våren när det gäller bokinköp. Jag gjorde förvisso en förhandsbeställning på Bolton och Harris för några månader sen och så blev det en ny beställning för två tre veckor sen. I slutet av förra veckan klickade jag också hem några Langböcker att fylla ut luckorna i samlingen med. Men den här veckan alltså ingenting 😉 Och jag är just nu inte akut sugen på inköp heller, jag har så sjukt mycket jag vill läsa här hemma redan. Det skulle möjligen vara de där nyutgåvorna av Maria Langs tre första då, men jag lyckas nog hålla mig en stund till…

Bokbloggsjerkan ställer den här veckan en för mig lite knivig fråga:

Kan du dela med dig av några boktitlar/författare som får en att vilja resa?

Jag är ju inte så intresserad av det där med att resa, är mer av en hemmaråtta faktiskt. Men visst finns det författare som får också mig att vilja förflytta mig. Jag minns exempelvis när jag läste Kate Mortons Den hemliga trädgården att jag väldigt gärna ville åka till just det där godset och just den där trädgården. Grejen med min reslängtan är dock att när den slår till begränsar den sig inte till resor i rum utan inkluderar också tid. Jag vill ju ge mig av och bli en del av handlingen, gå på de gatorna och se de personerna. Att gå på Londons gator och hitta platser som figurerar i Wolf Hall är ju häftigt, men att få resa tillbaka till den tiden och se hur de platserna såg ut och kändes just då är det som lockar mig på riktigt. Ett annat exempel: en fantastisk resa för mig kan vara en promenad i skogen där jag hittar en gammal husruin. Jag kan alltså ägna timmar åt att sitta på en sten, känna in platsens vemod och resa i tiden på det enda sätt jag kan, i fantasin.

Förhoppningsvis kan mer reslystna (= normala) bokbloggare/jerkor ge bättre, fler och framförallt mer handfasta tips.

Veckans bokbloggsjerkefråga lyder:

Hur viktiga är böckernas förord egentligen? Läser du dem eller skippar du dem helt och hållet?

Mitt enkla svar är att förord inte alls är viktiga (och att jag sällan läser dem) om de inte är skrivna av Stephen King..

Jag läser gärna förord i fackböcker men när det gäller romaner är jag nog lite skadad efter allt för många förord till klassiker där för mycket av handlingen avslöjas. Det är trevligt att förutsätta att läsaren inte läst tidigare trots att det är en gammal och poppis bok. Förordspoilers är det värsta!

Stephen King är som sagt undantagen denna inställning. I hans för- och efterord får en ofta en hel berättelse om bokens tillkomst, som ofta förstärker upplevelsen av boken utan att avslöja. Bland så mycket annat är King alltså kung också av förord.

Veckans bokbloggsjerka ställer frågan:

Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?
Den är lång, mjuk och ägnad åt en riktigt medryckande bok. Som småbarnsförälder ser jag helst att barnen är aktiverade på annat håll när jag ska försjunka i en riktigt god lässtund. Det är skönt att slippa dåligt samvete för att de sitter framför någon form av skärm… Allra bäst läser jag när jag inte är ensam eftersom jag har lätt att dras in i böcker och den känsla som följer på det kan bli överväldigande, jag tror det handlar om att jag är oförmögen att ta in annat än boken. Jag behöver någon annan som kan hålla koll på verkligheten under tiden helt enkelt.

De ultimata läsställena är balkongen på vår/sommar/höst och läsfåtöljen/sängen (dock aldrig före sömn) annars.

Hur ser din ultimata lässtund ut?

Veckans bokbloggsjerka handlar om sådant man förväntat sig något stort av och sedan blivit djupt besviken på. Frågan lyder:

Kan du ge exempel på en hyllad bok som du avskydde eller som du inte alls förstod dig på?

Om jag kan! Vi kan väl börja med den där häxvampyrboken av Harkness som jag uppfattade som hyllad och som jag trodde mig få falla handlöst för. Och som jag avskydde den. Från djupet av mitt hjärta (jag ser i att jag skrivit i recensionen att jag inte hatar den men det betyder inte att jag inte avskyr den…)! Eleanor Cattons Repetitionen var också en bok som hyllades väldigt mycket och som jag faktiskt tyckte riktigt illa om. Sen hade jag ju min senhöst där jag blev väldigt besviken på såväl Possession som Amerikanska gudar (ok böcker bägge två men jag förstår verkligen inte hajpen). Wuthering heights levde inte heller upp till mina förväntningar.

Det är över huvud taget svårt med de där böckerna som bär på riktigt tunga hyllningar, det är svårt att överraska positivt då. Det finns en anledning till att jag gärna undviker tokhyllade böcker. Sen känns det i detta sammanhang lite trevligt att avsluta med ett motsatt exempel på en bok som jag förväntade ingenting av men som visade sig vara riktigt fantastisk – En man som heter Ove, förstås 🙂

Nu när våren verkar på väg och den här bokbloggaren börjar tina upp så är det nog dags att bloggjerka lite igen (det är ååår sen sist). För den som vill veta mer rekommenderar jag bokbloggsjerkainformationen hos Annika. Veckans fråga lyder:

Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?
Hu så svårt (kunde vi inte ha börjat med något enkelt när jag nu börjar på nytt?). Jag läser ju det jag vill läsa och det jag undviker vill jag inte läsa, eller? Jag skulle förstås önska att jag hade några fler lässpråk i rockärmen men det har ju ingenting med genre att göra… Fackböcker är jag ganska dålig på och det borde jag ju inte vara förstås men samtidigt – varför ska man kunna allt… Det finns naturligtvis böcker jag undviker och inte står ut med, om barnamord och ätstörningar, men det gör jag ju för att jag inte vill läsa… Jag måste således konstatera att jag inte kan svara på frågan… Får hoppa runt bland mina bloggkollegor och se om jag kan hitta ett svar att sno 😉

Uppdatering: Fantasy kanske? Jag vill likt alla sanna nördar älska fantasy men gillar varken Sagan om ringen eller Harry Potter, och troll och drakar ger mig utslag bara jag tänker på att läsa om dem. Och jag tog mig aldrig längre än till hälften av A game of thrones, vilket jag skäms och mår lite illa över. Ja gott folk jag tror att jag hittade ett svar tillslut…

Dags för en bokbloggsjerka igen och den här gången är frågan:

VAR LÄSER DU HELST?

Svaret är, som vanligt, långt och fulproppat med ”å ena sidan” och ”å andra sidan” men den något förenklade sanningen är ju att jag läser så gott som överallt. De enda ställen som går bort är nog bilen (åksjuk), bussen (dito) och badkaret (skräckslagen att få vatten i böckerna+att jag förhåller mig oförstående till njutningen av badkarsbad överhuvudtaget). Tv-soffan, sängen och toaletten är dock väl utnyttjade läsplatser. Men nu handlade ju frågan i ärlighetens namn om var jag helst läser och då är svaret egentligen helt okomplicerat. Hösten inleddes med att vi införskaffade en ny läsfåtölj till vardagsrummet och i den trivs vi numera utmärkt – såväl vuxna som barn och kanske framförallt katten. Men de kvällar när jag vinner slaget (=hinner före katten) om fåtöljen så är min favoritläsplats denna:

PS: Det brukar och ska finnas en filt där också men den har någon snott och lagt i soffan… DS

Veckans bokbloggsjerka handlar om betygsättning och bedömning av böcker. Frågan lyder:

ANVÄNDER DU ETT BETYGSSYSTEM? OM JA, HUR SER DET UT? OM NEJ, HUR GUIDAR DU DINA LÄSARE TILL VAD SOM ÄR ”BRA” RESPEKTIVE ”DÅLIG” LITTERATUR?

Som ett direkt svar på frågan får jag säga både ja och nej. Jag har ett femgradigt betygssystem som jag använder mig av i min läsdagbok. Det betyget sätts utifrån hur jag upplever boken precis efter att jag läst ut den. Detta existerar främst för att jag har ett behov av att på ett enkelt sätt bedöma och rangordna men ändå framförallt för att det är så intressant att sen se hur upplevelsen av boken sedan skiftar över tid. När jag går tillbaka i läsdagboken och tittar vilka betyg jag satt på vilka böcker reagerar jag ofta över att jag inte hade satt samma betyg två månader efter läsningen som i direkt anslutning till den exempelvis. Vissa böcker växer med tiden medan andra bleknar.

Det osäkra och obeständiga i betyget är en av anledningarna till att det aldrig nämns här på bloggen. Jag tycker dessutom att det är oviktigt här om jag bedömer en bok som en trea eller en femma. Jag hoppas att jag ändå, genom att diskutera vad jag tycker om och inte gillar med en bok ger läsaren en känsla av den läsupplevelse jag haft. Troligen kan också läsaren tolka var i betygskalan jag rör mig i recensionen.

Dags för bokbloggsjerka igen – för en enkätfantast som jag är det naturligtvis lite av julafton varje vecka när Annika ställer sina frågor 😉 Häng på du också!

Veckans fråga lyder: BERÄTTA OM BOKEN/BÖCKERNA DU LÄSER JUST NU

Som vanligt läser jag ju böcker parallellt men just nu har jag ”bara” tre böcker på g*. Låt den rätte komma in är en kursbok på vampyrkursen som jag naturligtvis läser med glädje. Det är oerhört märkligt att jag, vampyrnörd som jag är, läst alla Aijvides romaner utom just hans vampyrbok… Min andra bok just nu är Angelologi – ingen klassiker direkt men väldigt bra som avslappningsbok, den är inte på något sätt jobbig och ger tillfällig spänning vilket är precis vad jag behöver emellanåt. Den tredje boken som jag just nu läser mest intensivt är Hilary Mantels Fludd. Jag måste ju ta reda på om Mantel är den där fantastiska författaren som det verkar när man läser Wolf Hall. Hon verkar vara det. Fantastisk alltså…

*eller, ja det är kanske fyra förresten. David Nicholls En dag kom i fredags och jag har ju redan börjat läsa i den och konstaterat att den nog kommer att bli en favorit. Nästa vecka kommer till stora delar tillhöra En dag…

I veckans bloggjerka ställer Annika en samvetsfråga som jag faktiskt funderat en hel del över genom åren:

DÖMER DU UT EN BOK ENBART PÅ GRUND AV OMSLAGET OCH/ELLER ANDRA YTTRE OMSTÄNDIGHETER? MOTIVERA DITT SVAR!

Jag skulle väl inte säga att jag dömer boken enbart utifrån omslag eller yttre omständigheter men de är ändå väldigt viktiga. Vi kan säga såhär: en bok som jag hört gott om, verkligen vill läsa och kanske längtat efter kan se ut hur som helst och jag läser den ändå (även om ett tilltalande yttre definitivt höjer min upplevelse av boken). När det däremot gäller impulsköp och impulslån på biblioteket så är nog omslaget det som till 80% drar mig till en bok. 10% påverkan kommer från baksidestexten och bokens första mening och resterande procentenheter kommer från någon mystisk dimension som slutligen avgör mitt bokval. Det intressanta är att jag nog aldrig blivit besviken på en bok som jag valt huvudsakligen på grund av det snygga omslaget men om det beror på att snygga böcker som regel är bra eller på att snyggheten allvarligt påverkar min upplevelse det låter jag vara osagt 🙂

Hur är det för er – är ni lika ytliga som jag eller går ni på djupet redan från början..?