Gardellhelgen i backspegeln

Oj så fint det blev alltihop! Jag hade förväntat mig intressant läsning men jag hade nog inte förstått att jag skulle få läsa så många berörande inlägg som fick mig att bli riktigt rörd och nästan gråtmild. Men det är nog så med vissa författarskap att de talar till de där innersta, djupaste känslorna och i vissa fall minnena vi bär med oss. Jag kan bara konstatera att vi är ett gäng för vilka Jonas Gardell betytt väldigt mycket och glädjande nog förde Gardellördagen också med sig att flera upplevde Gardellböcker för allra första gången och berördes av dem, något som gör mig alldeles särskilt glad.

Pocketlover inledde Gardelldagen med att skriva om sitt första möte med författaren Jonas Gardell i och med den nyliga läsningen av En komikers uppväxt. Mötet blev lyckat och lockade till såväl skratt som tårar. Också Bokföring enligt Monika läste första boken om Juha inför Gardellördagen och överraskades över hur mycket hon tyckte om den och hur den samtidigt som den lockade till skratt lämnade kvar en tagg av sorg i hjärtat efteråt. Västmanländskan upptäckte vis sin omläsning av En komikers uppväxt att ångesten och det mörka ökat sedan hon själv blev förälder och tankarna kring mobbing blev mer påtagliga. Mirthful´s bookblog fastnade också för skildringen av mobbingen och det komplexa i att den som mobbas kan vara den som mobbar i nästa situation.

Sagan om sagorna skrev om hur läsningen av bok nummer två om Juha och hans värld, Ett ufo gör entré, var en befrielse att läsa i en tid av utanförskap, något som kopplar an till mitt eget inlägg om vad Jonas Gardell och hans böcker betydde för mig under en synnerligen ensam tid i mitt liv. Enligt O bidrog också med en fin text om sin väg genom Gardells författarskap och utnämnde honom till en sann balanskonstnär. Enligt O bjöd också på ett inlägg till Jennys ära – lilla Jenny som väl är Juhas vän men som aldrig blir riktigt sedd, älskad eller uppskattad. Och Jenny var också den som fick ett inlägg hos Beroende av böcker som skrev oerhört fint om henne och om sina egna skolupplevelser.

Boklandskap skrev om Så går en dag från vårt liv… och konstaterade att det är en typisk Gardellbok i tonen och i sitt sätt att beskriva det vardagliga. Jessica som skrev ett gästblogginlägg om sin läsning av Frestelsernas berg slogs också av tonen och hur väl Gardell beskriver känslor och situationer, men hon upplevde också sin första bok av författaren som tung. Butter tar ordet skrev om sin favoritbok av Jonas Gardell, Vill gå hem, som hamnat i skuggan av En komikers uppväxt men som behandlar delvis samma tematik men med en gnutta mer hopp.

Om ni inte redan läst alla inläggen så rekommenderar jag er varmt att göra det, alla är synnerligen välskrivna och intressanta. Förhoppningsvis blir ni lite läspeppade också, det blev i alla fall jag.

Tusen tack till er som ville vara med och göra den här Gardelldagen till den fina tillställning som det blev, tack för att ni ville dela era upplevelser med mig!

 

Allt jag lärde mig

Det fanns en tid i mitt liv när jag inte blev insläppt, inte släppte in och där böckerna var mitt enda sällskap. Det var en fasansfullt frusen och ensam tid. En instängd tid när ett av mina få sällskap var Jonas Gardell i form av de romaner och textsamlingar han producerade under de där åren och dessförinnan. Det var de där åren efter barndomen, strax innan vuxenvärlden släppte in mig. Innan jag flyttade och alldeles efteråt. Då läste jag dem alla – Fru Björks öden och äventyr, Vill gå hem, En komikers uppväxt, Frestelsernas berg och de alldeles fantastiska textsamlingarna. Jag läste och läste och läste. Såg Jonas Gardells shower inspelade på vhs-band, spolade tillbaka och såg dem igen. Det var jag och Jonas. Bara, bara vi. Och med honom, bara med honom, kände jag mig fullkomligt trygg.

Så vad lärde jag mig då, vad fick jag ut av den där intima närheten till en människa jag aldrig träffat, en bild av den människan? Det sanna svaret på det är förstås – så mycket att det omöjligt kan reduceras till ett kort blogginlägg. Men kort och förenklat så fick jag försjunka i tanken att det skulle bli bättre en dag, att jag inte var ensam om min ensamhet, att det fanns andra människor där ute, eller här ute, som skulle möta mig och inte vända sig om. Och så lärde jag mig att det finns två sätt att möta utanförskapet – man kan ändra sig, jämka och anpassa för att få tillhöra eller så kan man vara sann mot bara sig själv och uthärda en tid till. Och ingen av de där sätten är särskilt ultimata. Själv valde jag nog ett mellanting där jag delvis anpassat mig men nog allra mest kämpat för att få vara den jag är. Jag har härdat ut och hoppats att det skulle komma en tid när också min person kunde få ett värde för andra, där också jag fick vara en del av något stort just för att jag är den jag är. Och det gjorde det. Den där styrkan jag känner när jag tänker tillbaka kommer naturligtvis från mig själv men läsningen av Gardellromaner och det oändliga tittandet på inspelade scenshower hjälpte mig att gräva fram den och bära den som något fint. Liksom det lärde mig att orka bära ärren från det som varit in i allt det nya som blev.

Därför kommer jag alltid bära Jonas Gardell och hans böcker allra närmast mitt nästan ihopläkta hjärta. Därför kommer jag någon gång om inte allt för lång tid återknyta vänskapen, inte för att jag måste den här gången utan för att jag vill.

Tankar kring Frestelsernas berg

Det här är ett gästinlägg skrivet av Jessica som beskriver sig som en norrlänning som behöver böcker för att överleva. Hon läser väldigt blandat; skönlitteratur, deckare, ungdomsböcker, lyrik, fantasy/SF, klassiker, facklitteratur, chick- & ladlit, noveller, biografier – och en massa bokbloggar! Snittet ligger runt 200 böcker/år, beroende på hur livet ser ut i övrigt. Inlägget är en del av Gardellördagen.

Frestelsernas berg är en skildring av en familj som faller i bitar. När mannen lämnar familjen för sin sekreterare – vilken kliché! – lämnas kvinnan och de tre sönerna att klara sig bäst de kan. Medan han börjar om på nytt i ett hus med sjöutsikt så får resten av familjen hålla till godo med en liten portvaktslägenhet, där deras flyttkartonger står staplade på varandra längs väggarna. Den trånga lägenheten är tänkt att vara en tillfällig uppehållsort i väntan på ett riktigt hem, men 15 år senare står kartongerna fortfarande på sina platser…

Jag har länge velat läsa något av Gardell, men när jag nu har gjort det så är jag lite… kluven. Jag hade väntat mig ett visst mått av humor i berättelsen, men det är över lag tungt och sorgligt. Mannen/fadern är en egoistisk skitstövel, rent ut sagt, och kvinnan/modern slutar i princip att leva när familjen har splittrats. Ingen av dem verkar tänka på barnen. Det verkar som om familjens devis är att antingen älta eller förtränga saker – här accepteras ingenting. Det är också viktigt med traditioner, nostalgi och minnen, vilket jag till viss del kan ställa mig bakom, men man kan ju faktiskt skapa nya traditioner också.

Det är en ganska jobbig bok att läsa emellanåt, trots att det ”bara” är en roman. Det tyder ju på att Gardell är bra på att beskriva känslor och situationer, jag ser det tydligt framför mig och känner ofta det karaktärerna känner. Jag uppskattar även hans korta kapitel; å ena sidan är det väldigt lätt att läsa ”bara ett kapitel till”; å andra sidan är det skönt att kunna avbryta läsningen på en gång när man behöver lite andrum…

Bokens titel, då? Frestelsernas berg anspelar på berget dit Kristus blev förd av djävulen för att frestas. I berget har man huggit ut ett kloster, som stupar lodrätt hundratals meter ner. Rummen är endast några meter djupa och där bor och lider några munkar, och varje dag frestas de att göra slut på lidandet genom att bara luta sig lite för långt ut… Men varje dag lever de vidare – ”Du skall icke fresta Herren din Gud”.

Det är väldigt mycket religiösa tankar genom hela boken, tankar om att Gud straffar en för det ena eller andra. Jag har full respekt för människor som tror, men här blir det mest enerverande att läsa om. Trots detta så är det faktiskt böckerna Om Gud och Om Jesus som jag är mest intresserad av att läsa, ifall jag tar mig an några fler verk av författaren. Som sagt, kluven var ordet…!

~

Tack Jessica för att du ville vara med och skriva om Jonas Gardell trots avsaknaden av blogg (och det är klart att du måste skaffa en ögonblickligen :))! Det är väldigt länge sen jag själv läste Frestelsernas berg men jag minns att jag tyckte väldigt mycket om den och att jag håller med om det mesta du skriver.

Planering för Gardellördagen

Imorgon är det dags för Gardellördagen där det läses, skrives och diskuteras kring Jonas Gardells författarskap. Eftersom jag själv haft aningens fullt upp de senaste veckorna med nytt jobb så har jag inte hunnit läsa om någon av Gardells romaner som tanken var. Jag tänker istället låta mig inspireras av dagens andra skribenter och så tänker jag bjuda på ett inlägg om varför jag verkligen vill läsa mer Gardell och varför jag blir så tårögt nostalgisk (men med en lite skavande tagg i hjärtat) varje gång jag ser de där böckerna i bokhyllan. Såhär ser publiceringsschemat för morgondagen ut:

10:00 Pocketlover

10:30 Beroende av böcker

11:00 Boklandskap

11:30  Bokföring enligt Monika

12:00 Gästinlägg på fiktiviteter av Jessica

12:30 Västmanländskans bokblogg

13:00 Sagan om sagorna

13:30 Mirthful Bookblog

14:00 Fiktiviteter

Och någon gång under dagen kommer det också att publiceras ett inlägg hos Enligt o.

På söndag eller måndag sammanfattar jag hela Gardelldagen här. Blir du inspirerad och sugen att skriva något eget om Gardell? Gör jättegärna det, glöm inte att berätta det här bara så att jag och vi kan få läsa det.

Trevlig Gardellhelg allihop!

Gardellpåminnelse

Det är fler än jag som vill läsa, läsa om och skriva om sin relation till Jonas Gardell nu på lördag. På följande bloggar kommer det att skrivas om Jonas Gardells författarskap under dagen (ett ordentligt schema publiceras här på fredag):

Pocketlover

Beroende av böcker

Boklandskap

Bokföring enligt Monika

Västmanländskans bokblogg

Sagan om sagorna

Mirthful´s Bookblog

Jag kommer själv att bidra med minst ett inlägg och så blir det också ett gästbloggsinlägg av Jessica under dagen. Vill du också vara med och skriva? Maila mig (fiktivahelena@gmail.com) eller säg till i kommentarerna senast imorgon (8/2).

Vi kör en Gardellördag!

När jag härom dagen sonderade terrängen om intresset för att läsa/läsa om och skriva om något av Jonas Gardell var intresset riktigt stort. Jättekul eftersom jag själv verkligen vill göra en omläsning men nog behöver sparken i baken från mina medbloggare. Jag har ännu inte bestämt vilken bok jag ska läsa men jag är väldigt sugen på att ta tag i det nu och dessutom få dela upplevelsen med andra.

Mitt förslag på datum för publicering av våra inlägg är lördagen den 11 februari. Tanken är att vi på en och samma dag, lite utspritt i tid, ska publicera våra inlägg om en Gardelläsning vi gjort nyligt eller för länge sedan. För att kunna sprida ut inläggen under dagen så vill jag gärna att ni skickar ett mail till mig (fiktivahelena@gmail.com) och berättar att ni vill vara med (senast den 8/2). Sen gör jag ett schema över alla inläggen. Den som inte har en egen blogg får gärna skriva ett gästinlägg här i bloggen, skriv bara att du vill göra det i mailet du skickar.