Strandläsning av Emily Henry

Jag tog mig för att läsa Strandläsning när jag precis avslutat en tung bok (Hamnet) och sörjde att jag lämnat ett sammanhang (Kulturkollo), jag var rätt ledsen och känslomässigt urlakad och tänkte att Strandläsning skulle vara precis den rätta sortens avkoppling för min själ. Så rätt jag hade, i och för sig finns här många känslor som ska kännas, men man vet ju att det ska sluta bra.

Strandläsning är den allra bästa sortens feelgood, den som får en att le och samtidigt ta sig för bröstet i smärta, där man får känna med och tycka om och hoppas.

Jag gillar förstås att Strandläsning handlar om skrivande och böcker, realistisk vet jag inte om den är (skrivprocess känns rätt väl beskriven om än lite väl lättvindig och effektiv mot slutet), men det spelar inte heller någon roll. Jag gillar de svåra ämnen som tas upp och hur händelser och personer vävs ihop. Jag tycker om hur January växer med Gus och han med henne, men jag tycker också om hur hon tar ett steg tillbaka och söker andras infallsvinklar. Jag tycker om vänskapen här och lugnet i platsen. Jag vill också bo sådär och skriva dagarna i ända (eller i alla fall bo sådär)!

Strandläsning är läsning för alla som söker avkoppling, vila och som vill hålla kvar (eller återerövra) sommarkänslan en stund till. Jag gissar att det till och med kan vara en bok att läsa om när andan faller på om några år.

STRANDLÄSNING
Författare: Emily Henry
Förlag: Lavender Lit (2020)
Översättare: Anna Thuresson
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går…

Just nu i september 2020

På Kulturkollo hade vi en inläggsserie som vi kallade Just nu där vi svarade på frågor om var vi befinner oss i kulturvärlden just nu. Det är inte något som vi vill sluta med bara för att Kulturkollo lagts ner, här kommer därför månadens frågor och svar.

Just nu…
… läser jag: allt möjligt, men kanske mest ändå i Frankisstein av Jeanette Winterson. Alla verkar gilla och jag har känt ett tag att det är dags för ett nytt besök i Winterson-land. Ungefär hundra sidor in älskar jag (den i och för sig oerhört märkliga) premissen och stämningen.
… ser jag på: gamla repriser av Morden i Midsommer, det är på den energinivån jag ligger just nu.
… lyssnar jag på: This is how you lose the timewar av Amal el-Mohtar och Max Gladstone. Jag begriper inte allt och skulle nog ha läst i pappersform istället, men det är trivsamt och kul så jag fortsätter nog.
… längtar jag efter: en riktigt lång och solig septemberpromenad i skogen. Och eftersom det är lördag och sol och september så tror jag att jag tar tag i det nu.

Svara gärna du också och titta in hos Carolina, Linda, Anna och Ulrica och se vad de gör just nu.

Best of juni, juli, augusti

Så är det dags att summera sommarmånadernas läsning innan hösthögarna ska packas fram. Jag har läst väldigt många bra böcker och vill särskilt rekommendera att du lägger följande i höstens läshög:

Lucy av Jamaica Kincaid
En till omfånget liten bok som öppnar världen för sin läsare. Läs mer här.

Brännaren av M. W. Craven
Förstklassig seriemördaraction och finfin inledning på en ny serie som jag kommer följa. Läs mer här.

Stillna av Hanna Nordlander
Formidabel poesidebut om en svår relation till en förälder. Läs mer här.

Frukten av ett brott av Trevor Noah
Informativ och rolig självbiografisk betraktelse över en uppväxt i Sydafrika under apartheidregimen. Läs mer här.

Offerträdet av Per Faxneld
En hemsk liten bok kallade jag denna på Kulturkollo och det menar jag på det allra bästa sätt. Läs mer här.

The mirror and the light av Hilary Mantel
Möjligen inte för alla, men för mig var den allt jag drömt om (och jag har förväntat mig väldigt, väldigt mycket av Cromwellska trean). Läs mer här

Jag glömmer dig aldrig av Sarah Dessen
Sarah Dessen är alltid bra, och somrig. Passar finfint för den som vill hålla sommaren kvar en stund till. Läs mer här

Bird by bird. Instructions on writing and living av Anne Lamott
En riktigt, riktigt bra bok om skrivande och det skrivande livet. Läs mer här

Hamnet av Maggie O’Farrell
Hamnet är en helt fantastisk och mörk saga om en liten pojke som lever och dör, men som samtidigt förändrar världen. Jag skriver mer om den här om några dagar.

Strandläsning av Emily Henry
Det här är förstås förutsägbart och lättsmält, men förutsägbart och lättsmält kan också var riktigt, riktigt bra, det är Strandläsning. Mer om det om någon liten vecka.

Kapten Nemos bibliotek av P. O. Enquist
Jag läste ut den här boken för flera dagar sen och jag kan ännu inte sammanfatta eller säga något egentligt om den (förutom att den är fantastisk förstås) så du förstår ju att texten dröjer en stund till.

Bildkälla: Pixabay

Sånt jag också läst i sommar

Nu är semestern slut, sensommaren har tagit över efter högsommaren och saker, som läsningen, ska summeras. Jag kommer sammanfatta sommarläsningen i början av september, men jag kan redan nu säga att på bästalistan hamnar inte det som kanske gett mig den största njutningen. Den som tittar på min läst-lista hittar där titlar som inte finns där av annan anledning än att de ger mig trygghet och lugn. Vissa dagar, när man inhalerat Hilary Mantels rätt rejält utmanande prosa i en vecka på heltid, finns inget bättre än att krypa in under en filt med en bok ur Sandemo-serien som man inte läst på några år. Det är inte bra, det är det inte, men det är avkoppling.

I sommar har jag ägnat mig lite åt nämnda Sandemo-serie, jag har läst någon enstaka Isfolket-bok och jag har läst en del av böckerna i början av Maria Langs deckargärning. Av dem får jag ju säga att Maria Lang är den som håller, eller det är väl så att hon var den som var bra från början… Jag tycker verkligen att Mördaren ljuger inte ensam och Farligt att förtära är riktigt fina deckare fortfarande. En liten påminnelse förresten för alla som läser Maria Lang med mig, ni vet att det finns en kalender va? För sex år sen satte jag (med benäget bistånd av flera medläsare) ihop Den ultimata Maria Lang-kalendern. Använd den gärna! I dagarna har samtalet i kommentarspåren kommit igång igen till min stora glädje, gillar du Maria Lang tror jag att du hittar mycket där att gilla så häng gärna på!

När hösten närmar sig drar höstutgivningen igång och jag har en hel del jag ser fram emot, Sarah Crossan på svenska kanske allra mest. Jag har också en hel hög böcker i olika listor och högar som jag längtar efter att kasta mig över. Men oavsett vad så vet jag att jag kommer vända mig till det bekanta också framöver, inte minst nu när jag ska vänja mig vid att jobba igen, sånt blir man trött av… Sån tur då att det börjar bli hög tid för Maria Langs Mörkögda augustinatt och Tre små gummor, sen kommer förstås Gullregn i oktober och Körsbär i november, dem har jag inte läst på ett tag…

Vad läser du för avkoppling och trygghets skull?

Cromwell-tisdag: Djupt in i mörkret

Efter några veckor av långsamläsning på grund av trötthet så är jag nu inne i en intensiv The Mirror and the light-läsning. Jag läser och när jag inte gör det så längtar jag.

Jag vill inte säga så mycket just nu, jag vill bara läsa, men det jag tycker om och inte tycker om allra mest är hur mörkt och tungt det är också innan det blir det. Thomas Cromwell omger sig med spöken av dem han förlorat, men också av dem han berövat livet. Trots att han förnekat sin del i det börjar han redan när det fortfarande går bra för honom erkänna för sig själv att det var en hämnd, att det var han som drev på. Och han börjar ifrågasätta hela grunden för sin existens. Det är så förfärligt tungt att följa med in i, och det är så fantastiskt bra skrivet.

Nu lämnar jag dig här och återvänder till läsningen. Äntligen.

Cromwell-tisdag: Det går långsamt framåt

Jag ska inte säga att det går segt. Det är snarare så att jag drar mig för att sätta mig ner med The mirror and the light eftersom jag är alldeles för trött, sliten och värmemosig för att göra den rättvisa efter jobbet om kvällarna. Men på fredag går jag på semester och sen ska inget komma emellan oss.

Det är inte helt fel med den här dröjsamheten heller, jag läste om Cromwells midsommartid helvetesåret 1536 (Anne Boleyn är precis nyavrättad och Cromwell slåss en del med det där och vad som blev gjort, just nu tassas det på tå kring ”de gamla släkterna” och prinsessan Mary som inte alls är prinsessa längre eller igen) samtidigt som jag firade midsommar helvetesåret 2020. Sånt är jag väldigt svag för när jag får till, så jag ser det som en bonus med långsamläsningen.

Cromwell-tisdag: En början

I sommar tänker jag ägna mig åt läsning av Hilary Mantels The mirror and the light och nedräkning till publiceringen av den svenska översättningen i augusti. Varje tisdag kommer ett inlägg på temat, ibland en favorit i repris och ibland en rapport inifrån läsningen av boken. Idag, den första tisdagen bjuder jag på en reflektion över bokens första hundra sidor:

Sidan 1-100
Ni vet att jag har längtat och tjatat och drömt och så äntligen kom den och sen dess har jag mest varit tyst. Så här är det, jag fick boken i min hand ungefär samtidigt som pandemin slog till. Där och då blev jag sjuk också. Vi var rätt rejält sjuka och för mig blev stressen kring allt alldeles för mycket. Jag förlorade förmågan att koncentrera mig helt och hållet och med den förmågan borta så faller ju läsning rätt snabbt.

I slutet av mars började jag läsa lite försiktigt i The mirror and the light och genast bestämde jag två saker. Att jag skulle unna mig att få finnas i den här världen och att jag skulle göra det länge, alltså långsamt. Jag vill också ge den här boken den tid den förtjänar, det är ju trots allt den bok jag längtat mest efter i läslivet.

Nu har jag läst 100 sidor in i 900-sidorstjockisen och jag tror att det börjar rulla på, nästa 100 sidor kommer inte ta månader. Jag tror också att jag inte tänker läsa så väldigt mycket annat parallellt, nu är det dags att kliva in i den här världen och låta den omfamna mig. Den är grym, blodig och nyckfull och jag vill egentligen inte alls ta mig dit där det händer det som jag vet ska hända, det som redan börjat ske. Men den är också avlägsen, den hemsöks av fasansfulla epidemier av svettfeber som dödar på någon timme och sen drar vidare, men den är fri från Corona-virus och excel-experter. Jag väljer där och då framför här och nu.

I allra första scenen kliver Thomas Cromwell nästan över Anne Boleyns huvudlösa kropp för att inta frukost med sina ”vänner”, det är precis lika vidrigt som det låter. Och han tycker inte om det som antyds om att han skulle vara orsaken till att hon är död. Han kan inte på något sätt se det alla andra ser. Nästan är det som att han inte ser den fara han befinner sig i, men bara nästan. Snaran börjar dras åt redan. Det går inte att läsa och andas samtidigt. Det är remarkabelt bra.

Bra sak: Min sommarläsning

Jag hade tänkt skriva ett inlägg om sommarläsningshögen idag, för att jag trodde att jag skulle ha börjat pyssla med en sådan. Det har jag inte.

Jag vet att jag vill läsa Hilary Mantels The mirror and the light till slut (mer om det projektet på lördag) och jag tror att jag utöver det vill läsa massor av fluff. Som Jenny Colgan, Sarah Dessen, sånt som i och för sig kan få en att må lite dåligt efter vägen men som alltid landar bra (just nu läser jag Veronica Henrys Ciderträdgården som är utmärkt fluffig). Och så rent fluff som inte får en att må dåligt alls, välkänt, för mig är det Maria Lang och Margit Sandemo. Jag misstänker att den här sommaren kommer bli sådan.

Men sen vill jag förstås läsa Maggie O’Farrells Hamnet och någon av de där böckerna grundade i myter som jag samlat på mig, och kanske en riktigt bra deckare. Och visst är det dags för bok två om Kristin Lavransdotter? Jag tror inte att jag kommer lida brist på läsning även om jag inte kommit så långt som till att stapla en hög än.

Vad läser du i sommar?

Bra sak: Läst i påsk

Jag har kämpat ett bra tag med en oförmåga att koncentrera mig som gjort att jag haft svårt att läsa. Men i helgen har det lossnat lite och jag har läst ut tre hela böcker – en fin och stressande om skrivande och utmattning (Dagar med galopperande hjärtklappning), en halv-ok om tonårsförälskelse (Sånger från hjärtat) och en smärtsam och underbar om sorg och saknad (Välj mig). Jag undrar om jag inte är mest glad för den där halvdana, eftersom den bevisade att det inte är så jäkla avgörande vad man lägger tiden på, tiden är inte på väg att ta slut, det är inte de yttersta dagarna. Det är bra nog att lägga en dag på att läsa något som inte ens är särskilt bra. Vissa dagar är det precis vad man behöver.

Fler bra saker från förr hittar du här, här, här, och här

En bra sak – påsk, långsamhet och påskläsning

Lugnet sänker sig, i alla fall här. Jag kommer stänga nyheterna ute, jag tänker promenera i skogen och jag ska djupdyka in i Thomas Cromwells värld.

Vill du själv läsa lite mer påskbetonat så har jag skrivit om läsning (och tittning) kring kristen tematik en rad gånger, bland annat detta: En långfredag om tvivel och tro, En text om Pär Lagerkvists mästerliga Barabbas, Kristen tematik och myt på tv, Den gulklädde syndabocken eller förrädaren, om Judas utifrån Amos Oz roman.

Fler bra saker från förr hittar du här, här, här, och här