Läsmånaden som gick och den som kommer (januari och februari-2019)

Jag har gjort några justeringar i mina läsvanor sen nyår. Jag har dragit ner på lästakten, försöker begränsa mig avseende antalet böcker och lägger mer energi på att välja ut sånt jag verkligen vill läsa snarare än sånt jag känner att jag borde läsa. Såhär långt tycker jag att det gett mig en klar nytändning i läsandet, det är egentligen små saker jag ändrat på men all stress kring läsandet är borta och det känns fantastiskt.

Januariböcker
Jag har som sagt läst långsammare i januari och det beror inte enbart på att jag bestämde mig för att göra det. Det kommer sig också av att Tana French kräver det av en och januari var månaden då Wych elm äntligen fick sin lästid. Jag ligger rätt långt efter med mina recensioner (det gör jag alltid och det är medvetet eftersom jag behöver tid att formulera mig, men i samband med sådana här inlägg är det alltid ett aber) men kan säga så mycket som att Wych elm är en av månadens bästa, förstås. Den har sällskap av Jag går dit du går av Nina Lacour och Misslyckas igen, misslyckas bättre av John Ajvide Lindqvist på toppen. Men allt har egentligen varit bra.

Februariböcker
Jag har inte funderat så mycket över vad som ska läsas i februari än. Jag håller på med några, har förstås en hög låneböcker och en massa hyllvärmare att välja bland. I Virginia Woolfs dagbok som jag läser om mornarna rör vi oss nu kring tiden då Jacobs rum skrevs, så den är jag väldigt, väldigt sugen på att läsa. Det är så långt jag kommit, till ett kanske och några troligen. Känns som en bra ”plan”

Att läsa om

Den här helgen tar jag det väldigt lugnt, motar undan en annalkande förkylning och funderar över vilken Maria Lang-bok jag ska läsa om (sommar eller vinter?). Mer om det här med att läsa om skriver jag på Kulturkollo idag, läs här.

Om läsning, annat man vill göra och långsamhet

Inför det nya året har jag funderat en hel del över det här med läsning och lästid, och att det finns saker som jag skulle vilja hinna med men som ofta inte får plats i vardagen. Jag har bestämt mig för att försöka läsa lite färre böcker i år och att också läsa det jag läser lite långsammare. Istället för 100+ böcker som jag läste 2018 siktar jag i år på att landa på betydligt färre, runt hälften kanske (jag räknar inte längre under året och det är inte antalet som spelar roll, mer känslan och tidsåtgången då). Det är inte det att det är något dåligt med att läsa mycket, men jag vill som sagt få tid till att skriva mer och kanske till och med att måla lite igen och den tiden måste jag ta någonstans ifrån.

Högen här ovan är böcker jag tänker mig att läsa (lite långsamt sådär) framöver (och flera av dem är redan påbörjade). De blir, tillsammans med några till som jag inte vet vilka det är än, mina januariböcker. Plan och spontanitet (only in läsning!) i skön harmoni. Gott nytt läsår på er!

Hyllvärmare 2018/2019

Att ha hyllvärmare, böcker som man vet att man troligen kommer gilla, som ligger där och väntar på en när man verkligen behöver dem. Det är den yppersta läslyxen. Det kan också vara det yppersta dåliga samvetet om de aldrig blir lästa, därför försöker jag mota den känslan genom att läsa i alla fall några såna böcker varje år. 2018 var ett bra hyllvärmarår, jag läste 12 stycken och de flesta var riktigt, riktigt bra:

Thin air av Michelle Paver

The one that got away av Melissa Pimentel

Never let me go av Kazuo Ishiguro

Stone mattress av Margaret Atwood

Mrs Dalloway av Virginia Woolf

The trespasser/Inkräktare av Tana French

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf

The trouble with flirting av Claire Lazebnik

Binas historia av Maja Linde

Belzhar av Meg Wolitzer

Some kind of fairy tale av Graham Joyce

Cementträdgården av Ian McEwan

Allra bäst var Atwood, Woolf och Wolitzer och den enda egentliga besvikelsen var Gösta Berling (Pimentels bok räknas inte, den hade jag inga direkta förhoppningar om).

Jag fortsätter naturligtvis hyllvärmarläsningen under 2019 och på bilden ser du lite av det jag väljer bland. Har du några favoriter där som du tycker att jag ska prioritera?

Läsmånaden som gick och den som kommer (december 2018 och januari 2019

December är en konstig månad, stressig och fridfull på samma gång, fin och samtidigt sorglig. Det kräver lite av läsningen för att väga upp konstigheterna, som att jag halvvägs genom månaden totalt tappar den lust att läsa julromaner som varit nästan allt annat överskuggande sen början av november till exempel. 

mitt inlägg inför den här månaden listade jag några böcker jag ville ta mig an. En, The long take, gav jag upp direkt, en (Season of wonder) slutade jag halvvägs i eftersom den där julbokslängtan försvann och några har jag verkligen läst. 

Bäst under december var The stranger beside me av Ann Rule och Kärlekens antarktis av Sara Stridsberg. Även om de utgjorde en förkrossande kombination av kvinnohat och otäckheter, eller kanske just därför.  

Inför januari så vet vi ju alla att det allra viktigaste i livet är att man läser rätt bok som den första på ett nytt år. Typ. Jag håller på med The Wytch elm av Tana French och den blir nog min först utlästa på den här sidan nyår vilket lovar ett ypperligt läsår.

Någon januarihög har jag inte fotograferat eftersom jag varit allt för upptagen med saker som att faktiskt läsa allt det där jag lagt fram åt mig själv över helgerna. Jag gissar att det blir en del hyllvärmare, sånt som legat till sig i hyllorna och känns som lite säkra kort. Vi får se vad det blir.

 

31 bra saker: Bästa läsningen 2018

Mot_den_glittrande.jpg Ett_hjartslag_fran_doden.jpg  Inuti_huvudet_ar_jag_kul.jpg

Ni ska veta att jag verkligen, verkligen ansträngt mig för att begränsa den här listan till tjugo titlar. Blir det för långt orkar ingen läsa, men jag har som vanligt läst så mycket bra att det är lite knixigt att välja ut. Men här kommer i alla fall tjugo bra böcker jag läst under året, i den ordning jag läst dem.

Varje bok ackompanjeras av ett utdrag från min recension. Vill du läsa hela texten klickar du bara på bokens titel.

Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey
Den här berättelsen intar man bäst om den får virvla in i en som Alaskas vilda floder.

Om tyranni av Timothy Snyder
Timothy Snyders bok om tyranni (grundat i chocken som uppstod när Donald Trump blev vald till president och fortsatte bete sig) är ett halmstrå jag gripit tag i tidigt på året för att hitta någon sorts styrsel inför skitstormen som komma skall.

Vi är en av Sarah Crossan
Det finns inte ord för hur mycket jag tycker om den här boken. Jag ska läsa allt Sarah Crossan skrivit och jag ska läsa det nu!

Gemina och Obsidio av Amie Kaufman & Jay Kristoff
Hur underbart är det inte med serieavslutningar som håller vad de lovat? Att läsa Obsidio är en fröjd, precis som jag, efter Illuminae och Gemina, visste att det skulle vara.

En ny tid och Doktor Bagges anagram av Ida Jessen
Men det är bara glimtar, aldrig går han på djupet, aldrig kan jag vara riktigt, riktigt säker på att han inte förtiger de viktigaste delarna för mig. Snarare tvärtom, jag vet att han gör det.

Min vän Dahmer av Derf Backderf
Min vän Dahmer är helt klart en av de bästa serieromanen jag läst, den visar verkligen hur en sådan kan vara när text och bilder förstärker varandra. Det finns några rutor i den här boken som får tiden att stanna.

Mrs Dalloway av Virginia Woolf
Mrs Dalloway är egentligen en enda lång tankeström, en böljande betraktelse över människor som råkar korsa varandras vägar just den här dagen som Clarissa går ut för att köpa sina blommor och hålla sin bjudning.

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo
Jag älskar den här boken och Lisa Bjärbo för att hon har skrivit den och Liv för att hon finns för tystisar som är mitt i det just nu. Böcker som inte behandlar sånt här med vuxenpanik och supertydliga pekpinnar växer inte på träd direkt, varenda liten bokstav är livsviktig.

Med kallt blod av Truman Capote
Med kallt blod handlar om ett förvisso fasansfullt brott där en familj överraskas om natten, binds och mördas i sina sängar. Det är förfärligt men det är ändå inte brottet i sig som får mig att ligga sömnlös, kallsvettig och lyssna efter konstiga ljud. Jag tror att det är Truman Capotes röst i det hela. Den där undangömda, den där som viskar fram de här människorna så lätt att de växer fram till verkliga människor en efter en, offer såväl som förövare.

När man skjuter arbetare av Kerstin Thorvall
När man skjuter arbetare är som ett knytnävsslag någonstans där det tar andan ur en totalt.

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell
En bokhandlares dagbok är en alldeles ljuvlig bok, kanske främst för att den verkligen inte är just det…

Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka av Naja Marie Aidt
Jag kan inte rekommendera Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka om du är förälder, inte om du har den minsta inlevelseförmåga eller fantasi. Jag kan inte heller rekommendera den om du förlorat, om du vet vad förlust och sorg är, om du någon gång känt döden och dess konsekvenser rulla in över dig, krossa dig. Ändå hoppas jag att du vill läsa Har döden tagit något ifrån dig så ge det tillbaka, jag hoppas att du läser den frivilligt, beredd på biverkningarna.

Vad som helst är möjligt av Elisabeth Strout  
Jag älskar Elisabeth Strout! För hur hon skriver, men ännu mer för vilka hon skriver. Hennes karaktärer är de som sällan kommer till tals, de små och bortglömda, de som inte utfört ett hjältedåd i sitt liv. De som är som de flesta av oss.

Slutet av Mats Strandberg
Att läsa Mats Strandbergs Slutet är att bära på sin största ångest, all sin kärlek och all sin sorg, samtidigt och att nästan inte skrämmas av det.

Belzhar av Meg Wolitzer
Och visst kan man tycka att det är dumt att jag inte tagit mig an den tidigare, men samtidigt är jag glad att jag sparat på den. Jag kan inte tänka mig en bok bättre att läsa en sorgtyngd och grå allhelgonahelg, det var just då den skulle läsas, just då jag behövde den.

Jag är, jag är, jag är: ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell
Den här boken handlar inte alls om döden även om man kan tro det. Den handlar om att leva, om att räcka ut tungan åt döden och om att balansera så att man lipar lite lagom och inte beter sig dumt (vilket Maggie gör både en och två och tre gånger, herregud!)

The stranger beside me av Ann Rule
Ann Rules bok om vännen och seriemördaren Ted Bundy har jag precis läst ut och inte hunnit recensera än. Men den är bra, mycket, mycket bra.

Kärlekens antarktis av Sara Stridsberg

Den här också precis nyutläst och jag saknar ord för den. Kärlekens antarktis kommer göra ont i mig länge, länge. Så förfärligt bra!

Det här var 20 bra saker från 2018, alla 31 bra saker hittar du här.

Läsmånaden som gick och den som kommer (november och december-2018)

November har varit en sjukt lång månad, grå, blötkall och tung, som novembrar tenderar vara (men i år har det nästan känts värre än brukligt). Som läsmånad har den varit bra, inte minst för att jag har haft några tågresor under månaden som lockat till ljudbokslyssning.

Bäst i november var Belzhar av Meg Wolitzer, The witchcraft of Salem Village av Shirley Jackson och Jag är, jag är, jag är: ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell. Texter om dessa kommer upp på bloggen under december.

När det gäller de böcker jag sa att jag ville läsa under månaden så har det gått ganska bra, sex av dem blev lästa och resten flyttas med till nästa månad: 

Cementträdgården av Ian McEwan – påbörjad, snart utläst, men det går lite segt framåt eftersom jag nog skulle behöva börja om egentligen.
Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny – nu tänker jag julledighet i Three Pines istället.
Midnattssol av Frida Skybäck – sista delen i serien om systrarna Stiernfors, den är nu påbörjad i alla fall.

Böcker jag vill läsa i december
The wych elm av Tana French – jag påbörjade den här under höstlovet, men insåg snabbt att den behövde betydligt mer långsamläsningstid än jag kunde ge den då. Jag tänker att julledigheten ska kunna bidra med det.
The long take av Robin Robinson – fångade mitt intresse när den var med på kortlistan till Man booker award och visade sig vara prosalyrik.
Orden som formade Sverige av Elisabeth Åsbrink – en bok jag börjat på och som lämpar sig för småläsning kvällar när Inget annat orkas med, ett kapitel här och ett där.
Season of wonder – kommer att vara decembers stora greji mitt läsliv, jag läser säkert annat juligt också, men den här tänker jag att jag ska läsa ett kapitel i varje dag från och med 1 december.

Det kommer också ett julboksläsningsinlägg här om några dagar, håll utkik efter det om du är ute efter julinspiration.

Vad läser du i december?

Läsmånaden som gick och den som kommer (oktober och november-18)

Det var länge sen jag hade någon struktur för månadssummeringar här på bloggen och över huvud taget. Jag tänker att jag ska testa att göra det till ett återkommande inslag, inte minst för att få lite styrsel på de där tbr-högarna… Och så kan jag ju bjuda på några extra boktips också, vilket är bra inte minst med tanke på att jag är så seg när det kommer till att skriva mina boktexter…

Oktober 
Jag läste 14 böcker i oktober vilket är smått obegripligt med tanke på att jag inte orkar läsa en rad på vardagkvällarna när jag kommer hem från jobbet. Men det blev en diktsamling, några seriealbum, en novell och en och annan kortis av annat slag vilket ökade på antalet.

Bäst var egentligen det mesta, oktober har varit en väldigt stark läsmånad. Om jag måste välja ut det allra bästa av det bästa får det bli Vad som helst är möjligt av Elisabeth Strout, Mördarens mamma av Ida Linde, Vad jag saknades här av Jila Mossaed, Som sparv som örn av Per Nilsson, Hantverkaren av Sharon Bolton, Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting och Slutet av Mats Strandberg. Och nej, jag kan inte begränsa mig mer än så.

November
Eftersom jag vill börja styra upp läsningen lite, komma igång med hyllvärmarna igen och läsa ut lite sånt som blivit liggande så har jag samlat ihop en liten vill läsa-hög inför november. Den innehåller några hyllvärmare, några nyare, några påbörjade och lite omläsning:

Some kind of fairy tale av Graham Joyce – en hyllvärmare som jag börjat lyssna på som ljudbok.
Känslan av ett slut av Julian Barnes – bokcirkelbok som måste bli läst och som jag tack och lov ser fram emot att läsa.
Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny – det är något med vintern som får mig att längta till Three Pines.
Jag kommer hem till jul av Joanna Bolouri – ja, jag tänker smyga igång julen lite smått under november.
Midnattssol av Frida Skybäck – sista delen i serien om systrarna Stiernfors har fått vänta alldeles för länge.
Trollvinter av Tove Jansson – en omläsning som ska förflytta mig tillbaka till en tid i livet när det inte var så bra, men då jag hittade Mumin.
Jag är, jag är, jag är: Ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell – den där biografin som jag började med för flera veckor sen men sen sparade tills jag behövde den bättre, november är då jag behöver den.
Önska kostar ingenting av Sara Lövestam – också en bok jag börjat på men inte kommit mig för att avsluta trots att den är bra.
Cementträdgården av Ian McEwan – en bok jag påbörjade för flera år sen (typ strax innan utmattningen), nu börjar det bli hög tid att avsluta.

Vad läser du i november?

Om sorgen

Vi har tillskansat oss stor erfarenhet av sorg i min familj de senaste åren. Ur mitt perspektiv är det en svägerska, svärmor, farmor, mormor och morfar som gått bort. En bekant i min egen ålder. Vänner som förlorat sina närmaste. Jag önskar att erfarenheten inte var min och vår, men det är den. Det kunde vara värre, men vissa dagar kunde det inte det.

Den enda gången jag känt tacksamhet över allt det tunga var häromveckan när en kvinna kom in på biblioteket där jag jobbar och bad om hjälp att hitta böcker till sin åttaåring som gick igenom allt för många sorger, bland annat att kämpa med sin pappas självmord. Jag kunde tipsa, men jag kunde framförallt prata med den här mamman om barns sorg och äntligen blev allt som hänt värt det eftersom jag fick använda det för att ge en människa som alldeles säkert och tidvis har det värre en gemenskap i hur fan man manövrerar egen sorg så att man kan hjälpa barnen med deras.

Den här helgen har alltid varit en av mina bästa, för kontemplationens skull. Jag har alltid sökt mig till minneslundar och gravar och samtalat med mina döda. Det är fortfarande det jag gör, det ger mig fortfarande lugn i själen. Men de är så många nu, så många röster att samtala med. För många.

Jag tänkte avsluta dagens betraktelse med några boktips, eftersom det är det jag gör. Och det första måste förstås vara Har sorgen tagit något ifrån dig så ge det tillbaka som jag skrev om här igår, den är antagligen min bästa bok om sorg någonsin, trots och för att den nästan slet sönder mig (jag känner mig fortfarande helt sårig inuti när jag tänker på den och det gör jag ofta). En annan bok jag återvänt ofta till de senaste åren är Bodil Malmstens diktsamling Det här är hjärtat och dess arga ord om sorg.

För barn finns en hel del böcker om sorg, Adjö, herr Muffin förstås, En stjärna vid namn Ajax och så Stig som tröstade mig och fick mig att gråta i vintras. Tyvärr befinner vi oss inte där i livet där böcker om sorg fungerar för mina barn så jag har inte så bra koll på läsning för äldre barn. Ni får gärna fylla på mitt förråd där (och i alla andra åldersspann förstås) om ni sitter på tips.