Notes on a nervous planet av Matt Haig

Det är svårt att skriva något om Notes on a nervous planet utan att bli allt för privat, men jag gör ett försök.

Jag tycker så mycket om Matt Haig och hans bok för att jag känner igen mycket i hans sätt att beskriva ångest och annat må dåligt-grejs. Jag känner till exempel väldigt väl igen det där med att tro att folk är döda om de kommer tre minuter för sent till ett möte eller inte svarar i telefon när jag tycker att de borde. Sån har min hjärna alltid varit och jag är så evigt tacksam mot Matt Haig för att han får mig att känna mig mindre ensam i det.

Notes on a nervous planet är lite av en självhjälpsbok och såna har jag vanligtvis mycket svårt för. Men med Matt Haigs försök att förstå och komma vidare, försöka hjälpa sig själv och andra blir det aldrig annat än hjälpsamt på riktigt.

Jag befinner mig nu på en plats i mitt liv där jag är nog frisk från min utmattning för att kunna ta tag i att leva mitt liv som jag vill ha det. Men också att försöka förstå varför det blev såhär, att det berodde på mer än att jag bevisligen försökte göra för mycket och för perfekt är viktigt. Jag är på ett visst sätt och när jag gör på ett visst sätt ökar risken för att det går illa. Det gäller att hitta sätt att vara på och göra som inte kraschar mig och mitt välbefinnande. Jag har alltid haft ganska regelbundet depressioner och ångestperioder, från åttaårsåldern och framåt. Det är dags att använda allt det jag lärt mig under de här åren för att undvika att falla så djupt ner när jag faller och för att hindra att jag kraschar rakt in i väggen igen.

NOTES ON A NERVOUS PLANET
Författare och inläsare: Matt Haig
Förlag: Canongate books (2019)

Psycho girl av Agnes Jakobsson

Mina två dominerande önskningar efter att ha läst om Agnes är (1) att få krama henne och (2) att få ge han den där Lillis en stor fet smäll. Visst är det väl synd om honom ibland och blablabla, men vem är det inte synd om ibland? Jag vill inte att Agnes ska omge sig med en sådan tröttsam energitjuv som aldrig någonsin ger något tillbaka.

I övrigt är Psycho girl en rätt jobbig läsning, bra, men jobbig. Det är så mycket bli vuxen, känna sig för, dricka för mycket, umgås med fel folk, umgås med rätt folk, finna sig själv, vara ledsen, inte veta vad man ska göra med sitt liv att den här medelåldershjärnan gör halt. Jag vill inte minnas och jag vill inte umgås med kroppsminnen av en så sjukt psykiskt instabil tid. Jag nöjer mig med att ha fått en liten glimt av den där världen och så fortsätter jag vidare i min mitt i livet-bubbla. Men jag hejar på Agnes, det gör jag verkligen.

PSYCHO GIRL
Författare: Agnes Jakobsson
Förlag: Kartago (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Bara lite till av Heidi Hakala

Det är förstås en slump att just den dagen jag samlade styrka nog att ge mig på att läsa Bara lite till av Heidi Hakala så såg jag vårens första ekorre i träden bakom huset. Ekorren (eller ekorrarna, jag förstår att det inte är samma) är djupt symbolisk för mig. Det var den jag satt och spanade på och efter den där hösten/vintern/våren när jag var utmattad. Den glädje jag känner över att ha överlevt det manifesteras i att jag alltid börjar smågråta lite av glädje så fort jag ser en ekorre i de där träden. Och vårens första ekorrgråt kom alltså när jag lyfte blicken från just den här boken just den där morgonen i mitten av mars.

Bara lite till är rätt jobbig att läsa med mitt bagage. Värst tycker jag skildringen av verkligheten som snurrar på är. Det där att inte kunna sova, att ta på sig mer, att förnuftsmässigt förstå en sak men inte känna den. Över huvud taget tycker jag att den där känslan som liknar att sitta inkapslad i en glasbubbla är väldigt väl beskriven, och sjuk jobbig att minnas.

En sak som sällan lyfts men som den här boken påminner mig om är vikten av samtalsstöd. Jag älskar på riktigt min terapeut som jag pratade med den där perioden och lite längre. Dels var det ju så att de där träffarna gav mig något att hänga upp tillvaron på. Jag tvingades försöka formulera mina känslor och kringilande tankar och sen kunde hon plocka ner mig från snurren. Jag avgudar hennes sätt att hålla mig lugn, att vara så krass, att ha sån oändlig erfarenhet av just det jag gick igenom att hon kunde förutse precis hur jag skulle tänka och reagera precis när. Vi pratade om sånt som legat och pyrt också, sånt som bidragit till kraschen även om det inte var direkt avgörande, hon hjälpte mig att hitta ett förhållningssätt till smärtor som inte kan göras så mycket åt. Hon hjälpte mig att förändra mitt liv och för det är jag henne evigt tacksam.

Bara lite till handlar kanske inte så mycket om att förändra sitt liv, den handlar mycket om vägen in i ett kaos och ett sammanbrott och sen skymtar vi vägen framåt och vidare. Jag hoppas att Sandra tar sig tid att titta efter ekorrarna (här en metafor för lite vad som, alla har vi nog vår egen variant av ekorrarna) och att hon hittar ett lugn och får det bra.

BARA LITE TILL
Författare: Heidi Hakala
Förlag: Förlaget (2018)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket

En sista semester av Michael Zadooran

Om det här varit något annat än en bokcirkelbok så hade jag inte läst ut den. Inte för att den är dålig, den är jättefin och bra på många sätt. Men den påminner för mycket om andra cancrar och demenser. Den tvingar mig att reflektera över sånt som jag redan tänker allt för mycket på – hur ska det bli att åldras? Tänk om jag förlorar mitt själv? Hur skulle jag och vi vilja ha det? En sista semester är en bok som gör mig väldigt, väldigt ledsen och hade jag kunnat välja bort det så hade jag gjort det.

Men visst är det fint när Ella tar med sin Alzheimerssjuka man på en sista resa mot Disney-land. Visst förstår jag och visst applåderar jag den på något sätt, men det smärtsamma ställer sig i vägen för att jag ska kunna uppleva boken på riktigt. Jag började rätt snabbt bara läsa i den när jag hade annat på gång samtidigt eller när jag hade trötthet att lägga som ett filter emellan, för att jag inte stod ut med det den väckte i mig och all denna gråt.

I efterhand är jag glad att jag orkade för det är som sagt en väldigt fin och tänkvärd bok. Som film är den också mycket bra och särskilt Donald Sutherland gör en glimrande rollprestation. Ett självklart läs och se-tips till alla som orkar.

EN SISTA SEMESTER
Författare: Michael Zadoorian
Förlag: HarperCollins nordic (2017)
Översättare: Gunilla Mattsson, originaltitel: The Leisure Seeker
Köp den t.ex. här eller här.

Blixt från oklar himmel av Sara Granér

Att skriva något vettigt om Sara Granérs Blixt från oklar himmel är relativt omöjligt tror jag. Varje sida i boken består av tre bilder där innehållet rimmar, bilderna hör inte alls ihop (bortsett från rimmet), utom när de gör det.

Det blir förstås absurt, det blir fantastiskt roligt och ibland blir det sådär oroande ont i magen-igt. Jag börjar också tänka på hur rikt vårt språk är och till slut landar jag i en känsla av att livet är stort och fullt av möjligheter om man låter bli att begränsa sig. Blixt från oklar himmel ser inte mycket ut för världen, men innanför pärmarna ryms något i alla fall jag inte väntade. Det är rätt stort faktiskt.

BLIXT FRÅN OKLAR HIMMEL
Författare: Sara Granér
Förlag: Galago (2017)
Köp den t.ex. här eller här.

Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren

Jag läser inte så många lättlästa böcker på ett år, någon gång ibland vara för att kunna boktipsa också om det på jobbet och när författare jag känner, som Helena Dahlgren, skriver en då…

Helena Dahlgren skriver enkelt utan att det blir förenklat i Flickan i den rosa skogen. Och det är en viktig distinktion. När Ellas pappa dör finns det förstås ingenting som längre är enkelt, men i denna språkdräkt blir det enkelt att ta till sig och förstå. Att relatera. Och sorgen blir på något sätt än mer kännbar när orden är få och korta. Det är ju litegrann sådan sorgen också är, fåordig.

Det jag älskar mest med Flickan i den rosa skogen (förutom skogen då som alltid är mitt bästa) är poeterna, poesin och deras förmåga att bära också det tyngsta åt den som ger sig hän.

FLICKAN I DEN ROSA SKOGEN
Författare: Helena Dahlgren
Förlag: Nypon förlag (2019)
Köp den t.ex. här eller här.

The stranger diaries at Elly Griffiths

Om man gillar Elly Griffiths väldigt mycket, men har tröttnat lite på de allt mer insnärjda relationerna i serien om Ruth Galloway så kan man med fördel slå sig ner i läsfåtöljen med hennes senaste, fristående (det kom ju nyss en ny Ruth-bok), roman The stranger diaries.

The stranger diaries bjuder ruvande gotisk skolmiljö, litterära referenser, ond bråd död och massor av mystiska människor som inte berättar hela sanningen. Och ändå är det väldigt vardagligt alltihop och jag lär mig rätt snabbt att gilla läraren Claire, hennes tonårsdotter Georgie och polisen Harbinder Kaur som står i centrum för virvelvinden av händelser. Och så Herbert, hunden, förstås.

Möjligen, möjligen är upplösningen lite för mycket någonting, men det är rakt igenom spännande och olycksbådande på det där trevliga sättet där man vet att det (förhoppningsvis) inte kommer sluta riktigt illa för någon man verkligen tycker om. The stranger diaries är en perfekt bok att läsa när man är lite sjuk och febrig som jag gjorde, man kommer väldigt lätt in i rätt stämning. Jag tar således inget ansvar för hur den upplevs av fullt friska och tillräkneliga läsare.

THE STRANGER DIARIES
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Quercus (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

30 dejter på 30 dagar av Sarah Title

Ibland vill jag bara ha total avkoppling i mitt läsande, något som jag vet att jag kommer lägga ifrån mig med en varm känsla i kroppen. Något som helt enkelt kan bilda motpol till allt det där eländiga jag läser. Nu vet jag att jag i sådana lägen kan plocka till mig en bok av Sarah Title.

Jag vet inte om biblioteksmiljön adderar till min läsupplevelse egentligen, lite kanske. Men det är mer Bernie jag gillar, hennes inre kamp och allmänna coolhet. Jag gillar Bernie när jag först möter henne och jag gillar henne lika mycket sen, när vissa tror att de gjort om henne, men jag och hon vet att hon är densamma.

Visst, det här är förutsägbart men det gör ingenting. Jag gillar att veta vad som ska hända i sådana här böcker. Och när vägen dit dessutom visar sig vara kantad av sånt som faktiskt är roligt på riktigt och dessutom är kryddad med diskussioner om feminism så blir jag riktigt glad. Jag kommer med all säkerhet söka mig till Sarah Titles Librarians in love-serie igen när andan faller på och eländesskildringarna kräver det.

30 DEJTER PÅ 30 DAGAR
Författare: Sarah Title
Förlag: Lovereads by Forum (2018)
Översättare: Katarina Falk, originaltitel: The Undateable
Första delen i serien Librarians in love.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Västmanländskans bokblogg

Därför hoppar jag av Naoki Higashida

Det är ganska vanligt att jag känner att jag får något viktigt av en bok jag läser, en känsla att bära med mig eller en tanke att nysta vidare på. Men sen någon gång kanske vart tionde år ramlar jag över en bok som förändrar något i mig på riktigt. Därför hoppar jag är en sån bok. Inte bara lär den mig massor om hur barn med autism kan funka, den öppnar för ett helt nytt sätt att förstå hur jag själv fungerar, hur vi alla ser världen ur olika vinklar och hur fantastiskt det är att vi försöker nå fram till förklaringar om vad det är vi faktiskt ser.

Därför hoppar jag är skriven av Naoki Higashida, en japansk tonårspojke som vill berätta hur det kan vara att leva med autism. Och han förklarar så väldigt bra. Boken är skriven med ett fråga-svar-upplägg, mycket enkel att ta till sig, den är snabbläst om man vill. Själv läste jag väldigt långsamt, några frågor och svar om dagen och det känns som att det hjälpt insikterna att växa i mig. När jag läste störde jag mig till en början en aning på att svaren är så generaliserande, det är mycket som går ut på att ”vi med autism” gör eller tänker på ett visst sätt. Så är det naturligtvis inte i verkligheten, alla autismupplevelser ser olika ut. Men när jag tog ett samtal med mig själv om att den här unga pojken tagit på sig ett uppdrag att skriva en bok om hur ”människor med autism fungerar” och svara på generaliserande frågor så blev det lättare att köpa sättet att uttrycka sig. Det kan vara bra att ha i åtanke när man går in i boken.

Jag rekommenderar Därför hoppar jag till alla som känner någon med autism, alla som lever med egen autism, alla som jobbar med någon med autism, alla som är intresserade av hur vi människor fungerar, alla som vill lära sig mer om livet och slutligen alla som vill ha en liten inblick i det japanska vardagssamhället bortom det tillrättalagda (det skymtar därunder även när det förstås inte är huvudpoängen).

DÄRFÖR HOPPAR JAG
Författare: Naoki Higashida
Förlag: Wahlström & Widstrand (2014)
Översättare: Ulrika Junker Miranda
Köp den t.ex. här eller här.

Hazard of time travel av Joyce Carol Oates

Det är länge sedan jag läste något av Joyce Carol Oates och jag vet inte om Hazard of time travel kan sägas vara typisk eller inte. Den är särpräglad i alla fall, mystisk, undanglidande och sorgsen. Egentligen är det kanske en alldeles förfärligt deprimerande framtidsförutsägelse och dystopi. Jag säger kanske eftersom det är svårt att orientera sig i berättelsen, det är inte helt lätt att säga vad som är och vad som inte är riktigt ”verkligt”.

Sammanfattat och så spoilerfritt som möjligt är handlingen denna: en ung flicka som lever i en inte alls avlägsen framtid anklagas för ett brott och straffas genom att sändas till en annan plats och kanske tid. Hon möter någon som irriterar mig jättemycket, men som kanske har samma upplevelse av exil. Allt är mycket stillsamt och berättas av flickan själv, som också är mycket stillsam.

Jag har lyssnat på den här boken i över åtta timmar, men jag vet inte riktigt vad den är eller vad jag tycker om den. Jag tror att det är ett gott betyg.

HAZARD OF TIME TRAVEL
Författare: Joyce Carol Oates
Förlag: Harper audio (2018)
Inläsare: Andi Arndt