Fyra feministiska hönor

Jag hittade denna lilla skatt i reakatalogen från Åhléns förresten. Lena Landströms Fyra hönor och en tupp är en alldeles underbar liten motståndssaga där hönorna går på jämställdhetskurs för att kunna ställa rättvisekrav på den despotiske tuppen. Otroligt fina och roliga bilder till denna lilla pärla dessutom. Barnen gillar den skarpt liksom föräldrarna. Rekommenderas varmt!

Populära dinosar

Sarah Sheppard har bidragit med två mycket populära böcker i barnens bokhylla. Fyraåringen har länge varit väldigt förtjust i Det var en gång… Massor av dinosaurier. Hon har skrattat åt alla finurliga bilder och förundrats över alla tungvrickarnamnen. Särskilt populära har köttätarna varit varför uppföljaren Varning för köttgänget som kom i höstas var en glatt mottagen julklapp. Nu händer det dessutom ganska ofta att 2-åringen kommer dragandes (ofta vrålande och stampande som en tvättäkta dinosaurie) med någon av dinoböckerna.

Jag är själv väldigt förtjust i böckerna. Dels är de en bra balans mellan fakta och låtsas och dels är bilderna väldigt “fina”. Det är helt klart böcker som tar barnen på allvar utan att bli allt för svåra. Dessutom lämnar de möjlighet för föräldrarna att välja svårighetsgrad utifrån barnens ålder i och med att texterna inte är så långa och inte måste läsas sammanhängande för att man ska hänga med och förstå.

Fina herr Muffin

Adjö, Herr Muffin av Ulf Nilsson med underbara bilder av Anna Clara Tidholm har länge varit en favorit här hemma. Fyraåringen började intressera sig för boken redan förra sommaren och den har lästs sporadiskt både om dagarna och vid nattning. Under vissa perioder har vi läst och tittat flera gånger om dagen. Vissa stunder tror jag att boken själv har väckt frågorna kring döden för att vid andra tillfällen ha besvarat frågor som burits länge. Det är spännande men oändligt svårt att prata om döden med en liten tjej för vilken hela världen är ny och minsta vardagsfråga oändlig.

Adjö, herr Muffin hamnade i vår bokhylla redan innan vi blev föräldrar och jag har alltid haft ett varmt förhållande till den. Ömsintheten i skildringen av det åldrande marsvinet och hans levda liv, respekten för kärleken till ett husdjur och den sorg som drabbar när man förlorar, de underbara bilderna… Precis allt med Herr Muffin är bra och här hemma har den varit en utmärkt utgångspunkt i samtalet och vi återkommer ofta och gärna till den i våra samtal kring döendet, döden, sorg och livet efter.

Den arge

Förmiddagens bibliotekshappening blev inte direkt välbesökt. Trist men jag fördrev tiden ändå – på det bästa av sätt. Jag botaniserade bland bilderböckerna och fann några pärlor. Bland annat läste jag, äntligen, Gro Dahle* och Sven Nyhus Den arge.

Den argeDen arge är vacker och smärtsam i varje bild och i varje ord. Hjärtat vill nästan brista när lille pojken Boj skriver brev till kungen och undrar om det är hans fel att “den arge” flyttat in i pappa. Om det är hans fel att det skriks och slåss? Skildringen av Bojs fysiska rädsla för pappan/”den arge” och mammans plötsliga annorlundahet när vreden fyller huset är fysiskt såväl som psykiskt svår att läsa om. Även om den situation jag själv lever i skiljer sig markant från den som skildras i boken blir jag obarmhärtigt påmind om barnens utsatthet – rädslan och smärtan som kan sätta bo i deras små kroppar och hjärtan… I Den arge låter Dahle och Nyhus sagan, i form av kungen, gå in och ställa allt till rätta. Eller snarare ge pappan verktygen att själv handskas med “den arge”. Slutet är ljust och hoppfullt men ingenstans går den mörka och vardagliga tonen förlorad eller vetskapen om att ingenting kommer att vara läkt förrän om en lång, lång stund.

Mina barn är för små för denna mörka dos av verklighet och saga än så länge men det betyder inte att jag som förälder är det.

* Gro Dahle har också skrivit bland annat Djävulstanden som jag tidigare kommenterat här. Och den härliga “girl power” – (eller till och med ännu bättre “barn power”-) boken Snäll som jag gärna återkommer till vid tillfälle.

Sagostundspremiär

astons stenarImorgon klockan 10 smäller det! Fösta sagostunden på biblioteket på år och dag (ungefär lika länge sen jag själv var i sagostundshetluften). Första boken ut är underbara Astons stenar av Lotta Geffenblad. Den är så otroligt vacker i både bild och handling. Fina, fina Aston! Så nu försjunker jag i bilderna, känner in texten och hoppas på ett roligt möte med barnen imorgon förmiddag. Dessförinnan lånediskarbete i eftermiddag.

Överdos

Det finns tydligen en gräns för hur många bilderböcker man kan tillgodogöra sig på en dag… Min gräns går lite före 40. Jag har “läst” 67 stycken… Mår lite illa nu…

ritaMan kan ju fråga sig varför förstås men det handlar om jobbet och behovet av att välja ut runt 70 böcker som ska förpackas i bokpåsar och kan manlånas ut till förskolebarnen i kommunen. En hel del har jag ju förstås läst för mina barn men jag behöver också få lite mer allmän koll på vad vi har – därav den massiva högen.

Det samlade intrycket av överdosen är i alla fall att det finns en del skräp och otroligt mycket alldeles underbara böcker för små barn. Några favoriter ur floden:

Barbro Lindgren Rosa flyttar till stan

Petter Lidbäck Kan man…?

Siri Melchior Rita och Krokodil i skogen