Barn- och ungdomslitteratur

Berätta tre saker av Callum Bloodworth

av

Jag kan berätta tre saker om den här boken. Den är bra, den är lite väl intensiv för min smak och den är vanvettigt sorglig. Sådär så att man oväntat gråter ögonen ur sig inför grannar och katter och småfåglar om man läser hemma på tomten (läser man på bussen blir det förstås ännu värre, gör inte det).

Ingen av de där tre sakerna vill eller kan jag kommentera närmare utom det här med intensiteten. Jag tror att det är deras sätt att prata med varandra och att det blir så få andningspauser mellan alla interaktioner Liv har med Dag, mormor och sin syster. Jag hittar ingenstans att vila i den här boken och det hade jag önskat mig. Alldeles säkert vill inte målgruppen, tonåringar, ha detsamma så det är ingen stor sak.

Jag faller för Liv redan i första kapitlet, oavsett om hon skulle tro mig eller ej. Dag är också en människa att gilla från allra första mötet. Det finns annat här också som jag gillar, syskonrelationen som är svår men viktig och föräldrar som dör och går sönder. Det här är ett utsnitt ur Livs liv och jag tycker mycket om det, att jag lämnas med en önskan om att gå djupare och få veta mer är nog bara en bra grej. Frustrerande, men bra.

Om boken

Titel: Berätta tre saker
Författare: Callum Bloodworth
Förlag: Bonnier Carlsen (2022)
Andra som skrivit om boken: Enligt O

Gudars like av Meg Rosoff

av

Gudars like är verkligen en väl undangömd pärla, eller om den är oupptäckt, kanske bara av mig?

Jag läste Så har jag det nu av Meg Rosoff för flera år sen och älskade den verkligen. Det är två helt olika böcker och ändå finns där en ton eller något som binder ihop dem. Jag tror helt enkelt att Meg Rosoff är en av mina favoritförfattare.

Bokens jag får aldrig ett namn men hen ingår i en familj och ett sammanhang som hen gärna berättar för oss om. Hen iakttar. Den här sommaren, kanske den sista i barndomen, dyker bröderna Kit och Hugo upp och ställer allt på ända. Jag tycker om hur huvudpersonen betraktar, förstår allt och ändå trampar fel. Och jag tycker om hur osentimental hen är över det. Jag tycker om hur den som verkar oemotståndlig till slut visar sig vara vedervärdig och den märklige är den enda som begriper något.

Det finns mycket att gilla med Gudars like. Jag tror att den gör sig bäst som sommarläsning en slö dag eftersom den handlar om sånt sommarläsning en slö dag ska handla om. Det funkar säkert finfint i september eller november eller mars också, men jag förespråkar ändå att du väntar till i juli eller augusti nästa år. Men läsa den måste du.

Om boken

Titel: Gudars like
Författare: Meg Rosoff
Förlag: Gilla böcker (2020)
Översättare: Ulla Roseen, originaltitel: The great Godden
Andra som skrivit om boken: Beroende av böcker

Gender queer av Maia Kobabe

av

Min väg till den här boken är lite intressant så jag inleder där. Jag hörde först talas om Gender queer när jag satte ihop en broschyr om förbjudna böcker på jobbet och såg att den var en av de nyaste fallen av böcker som kan komma att förbjudas i vissa delstater i USA. Sån livsfarlig litteratur behöver jag förstås ta del av så jag lånade in boken, läste och oj vad jag är glad för det.

Gender queer visar sig vara ett glasklart argument för hur farligt det är när böcker förbjuds. Jag har lärt mig oerhört mycket om att vara queer (för Maia i definitionen att inte räkna sig till ett specifikt kön utan längta det androgyna) och viktigast av allt om hur det känns. Då har jag ändå läst en del tidigare, tänkt en del och till och med jobbat med mina egna queer-tankar (i det lilla). Jag tänker mig att det här är en livräddare för unga (och vuxna eftersom det inte finns så mycket annat man kan ha läst i ungdomen) som får känna igen eller i alla fall känna med och känna liknande för första gången. Det här får inte förbjudas och blir det förbjudet måste det smugglas ut till alla som behöver det.

Det är smärtsamt att ta del av det som händer i USA nu eftersom det är en så tydlig tillbakagång. Visst har böcker förbjudits också förut och ofta för att de innehållet en person ur HBTQ+-gruppen, men nu är förföljelsen en annan. När man inte får prata om homosexualitet i skolan, när det är en fråga på riktigt att transpersoner ska få gå på den toalett de ska få gå på (och allt som är mycket viktigare som ligger dolt bakom den specifika frågan). Det hänger ihop med aborter och kvinnohat förstås. Det hänger ihop med rasism. Vi vet det alla. Frågan är vad vi gör med det.

Har du en ungdom i din närhet eller vill du bara lära dig mer och kanske minnas hur det var att vara ung och i det där gränslandet där man ska hitta sig själv? Då tycker jag att du ska läsa Gender queer.

Om boken

Titel: Gender queer. A memoir
Författare: Maia Kobabe
Förlag: Oni Press (2020)

All the bad apples av Moïra Fowley-Doyle

av

Vissa böcker kommer med en sån styrka, en vrede som är omöjlig att värja sig för. Som man inte vill fly undan, som man gör till sin egen eftersom den var ens egen till att börja med. Jag vet inte vad jag väntade mig när jag började läsa All the bad apples, kanske något helt annat än det jag fick, kanske precis det här.

Alla dåliga äpplen på familjeträdet är Deena, Mandy, kanske Rachel. De är kvinnor och de måste förstås straffas för hur de lever sina liv. Så är det ju. Berättelsen som sväller ut till att handla om släkte Rye utspelar sig på Irland och det är viktigt, det hade inte kunnat vara någon annanstans samtidigt som det är varje del av världen och varje kvinna hela tiden.

Jag skulle vilja prata så mycket om den här boken, lyfta aspekter som talar till mig och min vrede, men jag vill också vara försiktig så att du som inte läst ännu kan få följa med på resan som företas. Men jag kan säga så mycket som att abort och rätten till den egna kroppen är en aspekt av den här berättelsen och där spelar Irlands historia roll. Men Irland har rört sig bort från medeltidens tankesätt och försöker ta sig vidare, kanske till och med hitta förlåtelse för de fasansfulla övergrepp som begåtts. I USA går man åt andra hållet, där börjar man begå fasansfulla övergrepp igen. Jag läste All the bad apples i somras i samband med att högsta domstolen i USA bestämt att kvinnor i deras land inte längre är att räkna som fullvärdiga människor (det är ju bara vita rika män som är det där och lite varstans). Det var fasansfullt. Och det eldade på min vrede vilket var en bra sak för min vrede låg begravd under sorg och rädsla där ett tag. Vreden behövs för att slåss. Vi måste slåss. Här. Överallt.

Det finns ett efterord i den här boken som tillsammans med berättelsen krossade mitt hjärta och byggde ihop det igen. All the bad apples är en oundgänglig bok för varje feminist. Den är en Tjänarinnans berättelse för en ny generation.

Om boken

Titel: All the bad apples
Författare: Moïra Fowley-Doyle
Förlag: Penguin books (2019)
Andra som skrivit om boken: Eli läser och skriver, Eli är den som inspirerat och påmint mig om att den här boken behöver läsas, jag kommer vara evigt tacksam för det.

A dance with the fae prince av Lisa Kova

av

A dance with the fae prince är andra delen i en mycket löst sammanhållen serie böcker där människor möter älvor och feer och där kärleken segrar till slut. Det låter fånigt, det är fånigt, men det är också väldigt bra avkopplingsläsning.

I en blandning mellan Askungen och myten om Psyche och Eros blir Katria såld av den onda styvmodern till en rik, hemlighetsfull man som egentligen är ute efter något annat än just Katria. Mannen visar sig vara en feprins som gör allt i sin makt för att återta sin magiska kraft och återvända till sin värld, bredvid vår. Det hela utvecklar sig till en saga om makt och strid och allt det vanliga. Men här finns också vänskap och kärlek och det är faktiskt riktigt fint att vara med när Katria lär sig vad det är efter ett helt liv i ensamhet.

Det kommer en tredje del i serien snart och den handlar om vampyrer så jag läser nog vidare om inte allt för länge.

Om boken

Titel: A dance with the fae prince
Författare: Elise Kova
Förlag: Silver wing press (2021)
Andra delen i en serie, första delen heter A deal with the elf king

Heartstopper 1 av Alice Oseman

av

Jag är inte direkt först med att läsa Heartstopper och konstatera att det är en våldsamt fin berättelse. Om jag inte tappat förmågan helt när det kommer till att se tv-serier så skulle jag definitivt se Netflix-serien genast. Nu när det är som det är så nöjer jag mig med att fortsätta läsa serien.

I första Heartstopper-boken möts Charlie och Nick i klassrummet på pojkskolan där de går. Charlie (som kom ut som homosexuell förra året och precis har hämtat sig från den uppståndelsen) faller direkt för Nick och Nick kastas in i en tid av funderingar och omvärdering av sånt han trodde var självklart.

Heartstopper är ett väldigt bra exempel på god seriekonst. Bild talar lika mycket och högt som text och känslorna visas på ett sparsmakat och precist sätt. Jag gillar både Charlie och Nick direkt och jag fortsätter gilla dem mer och mer ju längre jag umgås med dem.

Det här är förstås en bok för unga främst, gamlingar som jag behöver inte läsa, men jag är så glad att den finns. Jag tror också att det här faktiskt kan vara något för ungdomar att stoppa i händerna på mossiga vuxna som ingenting begriper. Jag vill tro att den människa inte finns som kan värja sig mot Charlie och Nick.

Om boken

Titel: Heartstopper, bok 1
Författare: Alice Oseman
Förlag: Cobolt (2022)
Översättare: My Bergström
Första boken i en serie.

Du glömde säga hej då av Sarah Dessen

av

Jag hittade och såg Along for the ride på Netflix. Jag insåg att jag inte läst något av Sarah Dessen på ett tag och att jag längtade efter att göra det. Sagt och gjort Du glömde säga hej då är den första av de två Dessen-böcker jag hade olästa. Nu har jag läst den (den sista sparar jag till semestern) och det är verkligen en särskilt lugn som sprider sig genom kroppen när man befinner sig i Lakeview och Colby (de två städer Sarah Dessen hittat på till sina böcker). När sen Heidi (styvmamman från Along for the ride/Mycket mer än så) dyker upp blir det på något sätt fulländat.

Du glömde säga hej då är annars inte en fulländad läsupplevelse. Den är lite lealös och slarvigt ihopsatt. Relationerna känns som vanligt, men det hade kunnat vara så mycket bättre. Det känns som en småsömnig mellanbok på något sätt. Jag gillar Maclean, det gör jag verkligen men hon är så oerhört trasig och jag stör mig på att ingen ser det. Föräldrarna (som väl är dem jag måste identifiera mig med nuförtiden) är väldigt självupptagna samtidigt som de är ju är bra människor. Det känns inte logiskt att de inte lyckas sätta sina behov åt sidan och se vad Maclean går igenom. De håller inte ihop som karaktärer och det måste de för att resten ska bli bra.

Med det sagt så är det här absolut ingen katastrof, det är en mindre bra bok av Sarah Dessen bara vilket betyder att det ändå är bra sommarläsning i stunden. Vill du läsa något riktigt, riktigt bra av Sarah Dessen istället ska du exempelvis läsa nämnda Mycket mer än så eller I dina ögon, En gång för alla, Du är aldrig ensam, The truth about forever eller Jag glömmer dig aldrig (ja, det finns en hel del bra att välja på).

Om boken

Titel: Du glömde säga hej då
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Översättare: Gudrun Samuelsson, originaltitel: What happened to goodbye

Mina bästa sommarläsningstips – läsfavoriter från 2022

av

Dags för en bloggtradition som känns viktig att bevara. Så här på gränsen till sommar och semesterläsningsplaneringen brukar jag bjuda på en sammanfattning av det bästa jag läst hittills under året. Varsågod för sommarläsningstips. I läsordning så har jag på olika sätt älskat:

Grim av Sara Bergmark Elfgren. Vindlande och fantastiskt nedstigande i underjorden.

Ett byliv av Louise Glück. Stor poesi om det enkla och svåra.

Autisterna av Clara Törnvall. Omvälvande och intressant bok om autism, vad det är och hur det känns.

A good girls guide to murder av Holly Jackson. Mörk, spännande och smått fenomenal ya-deckare i bästa Veronica Mars-anda.

Kamratträffen av Dorothy Sayers. En ljuvlig deckarklassiker som jag ville stanna i för evigt.

Happy Sally av Sara Stridsberg. Underbar och fasansfullt jobbig skildring av längtan, föräldraskap och barndom.

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer. Fullständigt ljuvlig brevväxling mellan två personer man bara måste älska.

Glass houses av Louise Penny. Ännu en formidabel bok om Armand Gamache och Three Pines.

Vård & omsorg av Olivia Bergdahl. Stark och omskakande skildring av graviditet och cancer, livet och döden bredvid varandra.

Hej då, ha det så bra av Kristina Lugn. Kaotisk och lugnande poesi av en av våra största poeter.

Rizzio av Denise Mina. Skotsk historia + Denise Mina = så bra det kan bli.

Och så två som jag inte hunnit skriva om än eftersom de är så nylästa.

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Vad har du läst som var bra? Om du har några tips till mig (hoppas!) så får du hjärtans gärna skriva dem i en kommentar till det här inlägget.

Unga kvinnor av Louisa May Alcott

av

De är så oerhört ordentliga och skötsamma! Jag borde avsky dem allihop, men jag kan inte.

Så har jag då äntligen, sist i hela världen läst Unga kvinnor. Till och med Joey i Vänner var ju före… Om jag hade läst det här i tonåren så hade jag nog tyckt mycket om det. Om jag hade läst det nu utan att ha sett filmen så tror jag att jag tyckt att det var lite segt. Men nu har jag ju sett filmen så segt var det inte. Lite överraskande dock att filmen inte bygger på Unga kvinnor utan på den och dess uppföljare Våra vänner från ifjol.

Nåja. Jag har läst boken nu för att kunna bokcirkla den på jobbet och som bokcirkelbok fungerar den fint. Vi pratade om vad som var tidstypiskt och vad som kändes intressant och konstigt och så funderade vi en hel del kring översättningarna.

Nu är Jo, Meg, Amy, Beth och Laurie inte längre namn för mig, de är vänner. Jag tycker också om mamman som är så orimligt mild och god. Hon är förstås inte särskilt trovärdig, men vila hos henne vill man.

Om boken

Titel: Unga kvinnor
Författare: Louisa May Alcott
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Översättare: Sonja Bergvall
Första delen i en serie.

Fiktiviteters väl beprövade bokcirkeltips, del 1

av

Det här är första delen i en inläggsserie där jag tänker tipsa om bra bokcirkelböcker och avråda ifrån sånt som inte funkar lika bra. Jag lutar mig mot ungefär tio års erfarenhet av att driva bokcirkel på jobbet (biblioteket alltså) och tycker att det är hög tid att andra bokcirklare får dra nytta av mina erfarenheter. Fem böcker åt gången blir det, här är första gänget ut:

Jellicoe road av Melinda Marchetta
Det här är en vattendelare vilket är riktigt lyckat när det kommer till bokcirkelböcker. Hälften av cirklarna älskade boken och hälften begrep ingenting, blev nästan provocerade av den till och med. Ur diskussionssynpunkt kan det knappast bli bättre. Här hittar du min text om boken.

Ljus från ingenstans av Lars Andersson
Det här är en redigt märklig bok som kanske inte lämpar sig som bokcirkelbok om man inte råkar befinna sig på samma ställe som den utspelar sig på. Lars Andersson är en författare som man främst ska ägna sig åt i en bokcirkel av vana läsare, men då finns mycket att prata om. Min favoritbok av honom är Pestkungens legend, men den har jag aldrig bokcirklat – det borde jag nog göra. Här hittar du min text om boken.

Fallvatten av Mikael Niemi
Jag minns inte mer av den här boken än en instängd känsla, att jag bitvis tyckte att den var väldigt obehaglig och skrämmande och att jag inte var så förtjust. Men bra samtal blev det ändå, om samhällen och hur vi skulle reagera om krisen drabbade. Den här läsningen hände sig i en tid då pandemier och kärnvapenkrig var sånt som tillhörde fiktionen, men inte den här fiktionen. Här hittar du min text om boken.

Mordbyn av Andrea Maria Schenkel
Mordbyn är en bok som är mycket bättre som läsning än som samtal. Jag älskar den och flera bokcirklare gillade också, men det fanns inte så många samtalstrådar att dra i. Så välj inte Mordbyn till bokcirkeln, läs den själv istället. Här hittar du min text om boken.

Boel och Oscar av Josefine Sundström
Det här är en mysig bok som ledde till mysiga samtal om ensamhet och samvaro, åldrande och möten över gränser. Boel och Oscar engagerade oss och öppnade för berättelser om helt andra saker än boken, livet till exempel. Här hittar du min text om boken.

Fler bokcirkeltips hittar du hos Enligt O där jag själv fått många bokcirkelidéer.

Bild: Pexels.com