Belzhar av Meg Wolitzer

Belzhar av Meg Wolitzer är en sån där bok som jag haft i många bokhögar och sagt att jag ska läsa, varje gång jag har visat upp den har en hel hög engagerade läsare gastat att ”du måste läsa Belzhar”. Jag har inte gjort det, förrän i november, under allhelgonahelgen. Och visst kan man tycka att det är dumt att jag inte tagit mig an den tidigare, men samtidigt är jag glad att jag sparat på den. Jag kan inte tänka mig en bok bättre att läsa en sorgtyngd och grå allhelgonahelg, det var just då den skulle läsas, just då jag behövde den.

Jag tycker väldigt mycket om Belzhar, förstås. Den handlar om en grupp ungdomar på en internatskola för trasiga själar. Alla som är där genomgår någon sorts svårighet, de har förlorat någon eller gjort något som inte kan förlåtas. De är i olika stadier av känslomässigt sönderfall. De samlas i en klass för särskilda studier i engelska språket där de samtalar om livet och Sylvia Plath (bara en sån sak!). Och så skriver de dagbok, och när de skriver i dagboken förflyttas de plötsligt till en annan värld, där det som hänt dem inte hänt, men de vet att det ska hända.

Det är så förunderligt vackert och läkande att läsa om de här ungdomarna och deras väldigt olika trauman. Jag tycker så mycket om dem, känner så mycket med dem och känner igen. Ni vet när känslorna var himlastormande och större än allt. När kärleken var allt uppslukande och det inte fanns gråskalor utan allt var svart och vitt. Gud så jag inte längtar tillbaka. Jag önskar mig inte heller ett Belzhar (som de kallar platsen där de kan besöka det förgångna), men jag känner att jag lärt mig något och läkt av att ha fått följa med Jam och de andra dit.

BELZHAR
Författare: Meg Wolitzer
Förlag: Simon and Schuster (2014)
Köp den t.ex. här eller här.

Belzhar är en av mina 31 bra saker 2018, alla bra saker hittar du här.

Slutet av Mats Strandberg

Tänk att preapokalypsen kunde vara så fantastisk…

Att läsa Mats Strandbergs Slutet är att bära på sin största ångest, all sin kärlek och all sin sorg, samtidigt och att nästan inte skrämmas av det. 

Slutet börjar när mänskligheten får veta att en komet är på kollisionskurs med jorden, det är bara några korta månader kvar. Under de sista fem veckorna får vi sen följa Lucinda och Simon och människorna runt dem. Någon dör, några lämnar, några förtvivlar, alla kämpar så oerhört med livet. 

Slutet tvingar mig förstås att tänka på mitt eget liv, hur det skulle vara att veta. Jag tror att jag likt Simon skulle drabbas av panikångest och overklighetskänslor för egen del, men hur det skulle vara att som förälder veta att barnen inte hade någon framtid orkar jag inte ens försöka fördjupa mig i. Jag förstår att jag skulle fungera för att jag måste, men jag begriper inte hur. Mats Strandberg har skrivit den här boken så trovärdig att jag finner tröst också i det. Det är klart att vi skulle klara det om vi måste, och litegrann kan jag faktiskt ta till mig och använda för att göra livet bättre också när jag inte måste förhålla mig till slutet. För visst har jag tänkt över hur jag skulle vilja ha den allra sista kvällen, jag försöker göra alla kvällar lite mer som den kvällen nu.

Mats Strandberg har sagt i intervjuer att Slutet varit hans sätt att hantera klimatångesten och det förstår jag. Min klimatångest har varit galopperande sen i somras (oron har funnits där tidigare också men det var först då den utvecklades till ångest) och i Slutet får jag pröva många av de tankar jag har kring slutet som oundvikligen kommer för oss som civilisation, mänsklighet och planet.

Slutets slut är vackert. Visst önskar jag hela tiden att någon ska hitta en lösning och säga att allt gick bra ändå, men jag hade ju aldrig förlåtit om det gjorts så.

SLUTET
Författare: Mats Strandberg
Förlag: Rabén & Sjögren (2018)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Hyllan, Eli läser och skriver, Västmanländskan. Läs också inlägget där Kulturkollo konfererar om Slutet för fler infallsvinklar och tankar.

Slutet är en av mina bra saker 2018, alla bra saker hittar du här.

Som sparv som örn av Per Nilsson

Först – om du inte läst Som sparv som örn än så tycker jag att du ska göra det innan du läser här (eller någonting någon annanstans för den delen). Inte för att jag avslöjar så mycket om handlingen, men det här är en långsam bok som värnar sina hemligheter och som är värd att läsas utan förväntningar eller förförståelse. Så iväg och läs så ses vi kanske sen, efteråt.

Jag tyckte väldigt mycket om Per Nilssons Som katt som hund när jag läste den tidigare i höstas, Som sparv som örn berör mig ännu mer.

När Be berättar om den mer än lätt komplicerade vänskapen med den där besvärliga tjejen i skolan finns det mycket att fastna för och tycka om. Det är sådär svårt och lätt och på liv och död som det ofta var när man var i den åldern. Att börja sjuan, att ha alla de där hormonerna som gör kaos med och av en. Allt det där är så väldigt fint skildrat. Och så tycker jag väldigt mycket om den där trygga bakgrunden, att det finns ett samhälle där bakom som fungerar. Jag vet att det inte alltid fungerar så i verkligheten, men i en bok för ungdomar känns det väldigt viktigt att det får vara så. Att det finns något att gripa tag i när allt känns omöjligt.

SOM SPARV SOM ÖRN
Författare: Per Nilsson
Förlag: Alfabeta (2018)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O

Vi kommer snart hem igen av Jessica Bab Bonde och Peter Bergting

Att läsa Vi kommer snart hem igen är outhärdligt. För de gör ju inte det, kommer hem igen. Det är outhärdligt för att det är sant och outhärdligt för att jag inte längre tror att det inte kan hända igen.

Det är faktiskt en chock att läsa den här boken och inse hur viktig den är. När jag gick på högstadiet och vi fick besök av överlevare från förintelsen som berättade sina historier gjorde det outplånliga intryck på mig och oss alla vill jag tro. Och jag var så säker på att det förstås aldrig skulle kunna hända, vi hade naturligtvis lärt. Sen kom Srebrenica, och alla de där andra platsena och helvetena, men jag inbillade mig att vi skulle lära av det också och att det i alla fall aldrig skulle kunna hända i den skalan. 

Att inse att jag inte längre är så säker, att jag tappat lite till av min tilltro till oss, det skrämmer mig på riktigt. Jag började förstå det när jag satt vid vårt köksbord och bröt ihop (gissa om jag samlade pinsamhetspoäng) när jag skulle berätta för barnen om förintelsen för allra första gången, om Anne Frank och vad som hände henne. Ansvaret föll så tungt på mig, vikten av att de ska veta, verkligen känna vad som hände nästan kvävde mig och samtidigt var det som om jag för första gången förstod det när jag berättade för mina egna barn, att nazisterna mördade barn och att alla andra såg på. Jag anade då att något skiftat inuti mig, nu vet jag att det har det.

Vi kommer snart hem igen skildrar förintelsens fasor, vardagliga och ogreppbara, ur sex barns perspektiv. Vi får hälsa på dem i deras kärleksfulla hem och se allt slås i spillror, igen och igen. Det är outhärdligt. Men vi måste uthärda. Om detta må vi berätta om och om och om igen. Och vi måste lyssna. 

Vi kommer snart hem igen är fantastisk i det att den skildrar något så hemskt på ett såväl lågmält som starkt sätt, i såväl bild som text, att det outhärdliga blir nästan uthärdligt. Troligen ligger förklaringen till det i det fokus som finns på människorna och livet.

VI KOMMER SNART HEM IGEN
Text: Jessica Bab Bonde
Bild: Peter Bergting
Förlag: Natur & Kultur (2018)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O

Som katt som hund av Per Nilsson

Som hund som katt är en alldeles ljuvlig bok. Inte för att den är ljuvligt vacker eller rosenskimrande eller något sånt där, verkligen inte. Nej snarare för att den inte är det, för att den är vardaglig och enkel och handlar om det mörkaste och ljusaste som finns – kärlek, liv och död. Jag tycker om dem så mycket, både hen som är mest katt och hen som är mest hund. Jag tycker om mamman och pappan som kommer in lite i bakgrunden, och pappan som jag aldrig får lära känna.

Som hund som katt är en bok som berör på djupet, som jag kan känna igen i mycket, som gör det svåra lätt och tvärtom. Så som det är det här livet. Det känns som en bok som tar sin läsare på allvar och med tanke på att detta är en bok om och för ungdomar så är det viktigt. Väldigt viktigt till och med.

SOM HUND SOM KATT
Författare: Per Nilsson
Förlag: Rabén & Sjögren (2016)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Stories from the city, Enligt O

Kärlek, hat och andra filter av Samira Ahmed

Jag är, som den återkommande Fiktiviteterläsaren vet, förtjust i en viss sorts böcker skrivna för ungdomar. Jag har svårt att definiera hur den där sorten ser ut och är, men Samira Ahmeds Kärlek, hat och andra filter faller definitivt inom den där beskrivningen jag inte har.

I kärlek, hat och andra filter möter vi Maya under sista året på high school. Mycket handlar om kärlek och vardag och tonårsproblem, men det jag verkligen älskar med den här boken är hur detta balanseras mot berättelser om traditionens makt (Mayas föräldrar är invandrade muslimer från Indien, de har själva brutit sig lösa till viss del, men i relationen till Maya har de svårt att omfamna det moderna), terrorism, rasism och allt det där fula som vi inte vill ens tänka på, men som spelar så stor roll i allas våra liv till vardags.

Jag tycker mycket om Maya, hennes styrka och beslutsamhet tillsammans med den undangömda längtan att få vara den där flickan föräldrarna förväntar sig att hon ska vara. Jag gillar Phil och stillsamt upproriska moster Hina. Jag älskar lättheten i språket också när det är svåra saker som behandlas. Jag gillar helt enkelt Kärlek, hat och andra filter väldigt, väldigt mycket.

KÄRLEK, HAT OCH ANDRA FILTER
Författare: Samira Ahmed
Förlag: Lavender lit (2018)
Översättare: Cecilia Falk
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Eli läser och skriver

Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson

Brun flicka drömmer är den första bok som översätts till svenska av Alma-belönade Jacqueline Woodson. Det kommer förstås inte vara den sista, får det inte vara. Det är också den första av hennes böcker jag läser och jag måste säga att jag är totalt tagen av den.

Brun flicka drömmer är en självbiografisk skildring av en uppväxt i amerikanska södern mitt under förändringsprocessen som drivs av  medborgarrättsrörelsen. Kampen är svår, livsnödvändig och påtaglig. Känslan av att betraktas som en andra klassens medborgare allerstädes närvarande.

Brun flicka drömmer handlar om sådant som är igenkänningsbart från alla barndomar. Familj, vänner, oförståelse inför vad de vuxna håller på med… Sorg, lycka, kärlek. Men på det stora hela är inte det här en bok om alla barndomar, den särskilda utsatthet som Jacqueline, hennes familj och allt för många andra upplevt och upplever är inte allas, men det gör det än viktigare att vi alla tar del av och försöker förstå den nu när vi ges chansen. Än viktigare tror jag dock att Brun flicka drömmer är ur ett representationsperspektiv, att det finns en brun flicka som drömmer och driver en berättelse.

Det jag särskilt fastnar för, förutom den nämnda utsattheten och rörelsen, är Jacquelines kamp med fantasierna och att skriva, hur hon alltid är ”den andra Woodson” eftersom storasyster är så briljant. Hur hon vill räcka till, men ofta känner att hon inte gör det. Sen fascineras jag mycket av det här med tron också, hur mormor är ett Jehovas vittne medan morfar inte är det, hur mamma inte är troende men ändå låter barnen leva som vittnen i skolan. Hur Jacqueline hoppas att gud ska se morfars godhet och låta honom komma in i himlen ändå, trots allt. 

Och så får vi inte glömma att det är prosalyrik, min favoritform när det kommer till litteratur, och dessutom riktigt bra prosalyrik.

BRUN FLICKA DRÖMMER
Författare: Jacqueline Woodson
Förlag: Natur och kultur (2018)
Inläsare: Athena Farrokhzad

The trouble with flirting av Claire Lazebnik

Åh vad söta de är Claire Lazebniks Jane Austen-variationer! The trouble with flirting är nog dessutom den bästa av dem.

The trouble with flirting är en sorts variation av Mansfield park och som alltid balanserar precis på rätt sida mellan original och nutid. Historien blir oförutsägbar och ändå trygg. Jag gillar Franny jättemycket, och jag gillar en av killarna hon lär känna, den andra inte lika mycket. Och så är jag fortsatt förtjust i Claire Lazebniks sätt att skriva bra vänskapsrelationer som får utgöra bakgrund till kärleksdramatiken.

Nu har jag läst alla hennes Austen-parallellerna (läs vad jag tyckt om de tidigare här), och jag hoppas verkligen att det blir fler vad det lider, jag får hålla tummarna.

THE TROUBLE WITH FLIRTING
Författare: Claire Lazebnik
Förlag: Harper Teen (2013)
Köp den t.ex. här eller här.

En gång för alla av Sarah Dessen

När Sarah Dessen har skrivit en bra bok så känns den i hela kroppen, den lämnar en med tankar och känslan av vemod med några extra teskedar värme. När hon har skrivit en inte lika bra bok är den fortfarande läsvärd, men kanske lämnar den inte kvar så mycket efteråt. En gång för alla lämnade mig storgråtande i uterumssoffan, det är en riktigt bra Sarah Dessen-bok det.

Det som är så fint är att det får vara svårt och komplicerat. Människor är snälla hos Sarah Dessen, visst finns det dryga typer, men de flesta är personer med fel och brister som i grunden vill väl. Det som hänt i Lounas förflutna, kan inte göras ogjort eller oupplevt, det är ett trauma på riktigt. Jag tycker det är väldigt fint beskrivet hur det där med sorg kan fungera och hur Louna inte vill bort från det, inte vill ha det ogjort samtidigt som hon kämpar med att komma igång med livet igen. Och det är skönt att veta att alla runt omkring henne ser efter henne, bryr sig, låter henne hitta vägen själv.

En gång för alla är möjligen en ovanlig Dessen-bok eftersom den fokuserar en del på romantisk kärlek (det finns där alltid, men är egentligen aldrig huvudsaken även om det kanske verkar så först), men samtidigt finns alla de övriga ingredienserna också där på framträdande plats – familj, okonventionella familjerelationer och vänskap, som inte är en konflikt utan bara riktigt bra vänskap rakt igenom. Jag älskar Sarah Dessens böcker och hur hon gör dem till synes enkla för att kunna ge oss allt det svåra som faktiskt tyvärr, också, är livet.

EN GÅNG FÖR ALLA
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Rabén & Sjögren(2018)
Översättare: Ylva Kempe, originaltitel: Once and for all
Köp den t.ex. här eller här.

Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

Alltså. Orden räcker inte till för mig när jag ska beskriva den här boken och vad den är för mig. Och så säger jag inte för att Liv som är huvudperson i Inuti huvudet är jag kul har svårt att få ut sina ord. Så säger jag för att hon typ är jag. I alla fall jag som jag var i hennes ålder. 17 år, gymnasiet, min allra mest traumatiska tid. Jag var tyst, freakig och jättekonstig. Men det var också då jag reste mig upp och började våga förverkliga mig själv. Det var där någonstans det började hända. Så som det också är för Liv.

Jag älskar den här boken och Lisa Bjärbo för att hon har skrivit den och Liv för att hon finns för tystisar som är mitt i det just nu. Böcker som inte behandlar sånt här med vuxenpanik och supertydliga pekpinnar växer inte på träd direkt, varenda liten bokstav är livsviktig.

INUTI HUVUDET ÄR JAG KUL
Författare: Lisa Bjärbo
Förlag: Rabén & Sjögren(2018)
Köp den t.ex. här eller här.
Läs gärna mer om vad jag och min bloggkollegor tycker om boken på Kulturkollo där vi konfererar Inuti huvudet är jag kul idag

We come apart av Sarah Crossan och Brian Conaghan

När jag läst Sarah Crossans Vi är en ville jag genast ha mer av henne, därför har jag nu läst We come apart som hon skrivit tillsammans med Brian Conaghan.

We come apart handlar om Tess som åker fast för snatteri och tvingas göra en sorts samhällstjänst för att slippa hamna i polisens register. På samlingarna träffar hon Nicu, en kille som kommit med sin familj från Rumänien för att tjäna ihop pengar till en väldigt viktig, men skrämmande sak.

Jag gillar We come apart, men inte lika mycket som jag gillade Vi är en. Jag känner aldrig att jag kommer Jess eller Nicu riktigt nära, kanske för att författarna är två och karaktärerna är rätt olika varandra. Sen tycker jag också att det blir lite mycket med Jess fasansfulla hemförhållanden, trakasserierna Nicu utsätts för i skolan, pressen på honom hemifrån och så slutligen det som händer när allt faller sönder. Det är så många berättelser i en, jag känner mig splittrad.

Men som sagt, jag gillar också, om än inte på tokälskets gräns. Jag vill fortsätta läsa mig igenom Sarah Crossans värld en bok i taget.

WE COME APART
Författare: Sarah Crossan & Brian Conaghan
Bloomsbury (2017)
Köp boken till exempel här eller här.

Obsidio av Amie Kaufman & Jay Kristoff

Hur underbart är det inte med serieavslutningar som håller vad de lovat? Att läsa Obsidio är en fröjd, precis som jag, efter Illuminae och Gemina, visste att det skulle vara. Alla som jag tycker så mycket om är med (eller nåja, alla som inte har dött i de föregående böckerna), och det är spännande från början till slut. Det där berättarsättet (med lappar, urklipp, videoinspelningar och samtal) möjliggör att spänningen kan upprätthållas utan att det blir tjatigt eller långsamt och så får det mig inte att tröttna eftersom jag hela tiden flyttas runt mellan olika platser.

Det jag tycker är allra mest fascinerande fortfarande är AIDAN och dess ”sökande”. Mer än så säger jag inte eftersom jag inte vill spoila handlingen för de som kommer efter mig. Tro mig bara när jag säger att ni måste läsa det här. Illuminae files-böckerna är troligen det allra bästa jag läst i sin genre, kanske i någon genre. Jag älskar det!

OBSIDIO
Författare: Amie Kaufman & Jay Kristoff
Förlag: Alfred A. Knopf (2018)
Illuminae files #3. Tidigare delar: IlluminaeGemina
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Carolina läser, Oarya

Always and forever, Lara Jean av Jenny Han

Serien om Lara Jean är något så ovanligt som en trilogi där första boken är bäst. Det kändes redan i förra boken, men jag måste säga att jag faktiskt hade svårt att ta mig igenom Always and forever, Lara Jean. Det är nog kanske inte boken i sig så mycket som att jag tröttnat på Lara Jean och att jag inte tycker att det finns berättelse nog för att fylla tre delar.

Visst får vi familjeliv också i den avslutande boken och det är där Jenny Han är som bäst. Kitty är min idol och jag hade gärna sett mer av Margot. Hela den här kringhistorien om bröllopet känns dock lite onödigt och kärlekstrassel med Peter och Lara Jean känns igen lite för mycket från tidigare böcker. Jag slutar helt enkelt bry mig om hur det går. Jag tror att jag hos Jenny Han hittat ungdomsböcker som inte lämpar sig sådär jättebra för 40-åringar. Jag är för gammal helt enkelt. Kanske ska man lämpligast vara i 15-årsåldern för att ta dem till sig? Med det sagt är jag glad att jag läst hela serien, det är ändå mysigt att få lära känna familjen Covey Song och hänga med dem ett tag.

ALWAYS AND FOREVER LARA JEAN
Författare: Jenny Han
Förlag: Simon Schuster (2017)
Sista delen i serien om Lara Jean, del 1: Till alla killar jag gillat, del 2: P.S. I still love you
Köp den t.ex. här eller här.

P.S. I still love you av Jenny Han

P.S. I still love you är inte en kärlekstriangelbok, vad baksidestexten än säger, låt oss göra det klart först och främst. Visst finns där några kärleksförvecklingar, men bara halvhjärtade sådana. Det den här boken verkligen handlar om, liksom sin föregångare, är familj, syskonskap, vänskap och att växa upp. Jag tycker att Lara Jean känns rätt barnslig i början av boken, men hon lär sig och mognar, precis som hon gjorde i Till alla killar jag gillat.

P.S. I still love you är en rätt typisk andrabok i en trilogi, helt ok men inte fantastisk på något sätt. Rätt småtrist på sina ställen faktiskt. Jag är inte oerhört intresserad av allt som händer. Och så gillar jag inte Lara Jeans bästis alls. Men det tänker jag att jag kanske kommer få gräva ner mig lite i när det nu blir dags att läsa sista delen i trilogin.

Kärleksrelationen som på något sätt står i centrum, tillsammans med familjen, är fint skildrad. Lara Jean slits mellan alla råd hon får, mellan osäkerheten i sin första kärleksrelation och känslan av att hon känt killen för evigt. Jag älskar för övrigt hur snälla alla killar som figurerar är, inte bara mot Lara Jean utan kanske framförallt mot hennes syster. Det är en lågintensiv berättelse om kärlek och vänskap som inte är perfekt och det tycker jag väldigt mycket om. Liksom att samtal om tjejers och killars olika förutsättningar är så självklara delar av bokserien.

PS I STILL LOVE YOU
Författare: Jenny Han
Förlag: Simon & Schuster (2017)
Del 2 i serien om Lara Jean. Del 1 Till alla killar jag gillat
Köp den t.ex. här eller här.
Den här boken kommer i svensk översättning i dagarna (nej, jag orkade inte vänta, inte heller på del 3 som jag tror kommer på svenska i höst, den recenserar jag redan imorgon…), med titeln P.S Jag gillar dig fortfarande.

Till alla killar jag har gillat av Jenny Han

Till alla killar jag har gillat är som en liten karamell. Den går fort att trycka i sig, den är söt och god och mysig och säkert lite lättglömd. Men den är bra, jag tycker mycket mer om den än till exempel Jenny Hans sommar-serie. Ännu mer hade jag gillat den helt utan triangeldramadelen.

Jag gillar Lara Jean och jag gillar den där pirriga kärlekskänslan. Jag tycker om att det kommer fler delar så att Lara Jean kan fortsätta sin mognadsprocess, hon håller helt trovärdigt på att bli vuxen i den här boken. Det är det jag gillar. Det jag fullkomligt älskar är skildringen av systraskapet – treenigheten Margot, Lara Jean och Kitty. Jag hade varit helt nöjd med en bok om dem, utan killar (förutom pappan som trots att han inte är där så mycket glimrar i sin föräldraroll). Men möjligen med mer hundar.

Egentligen är det här en serie man bör vänta med tills man har tillgång till alla böckerna. Bara som en liten varning. Jag misstänker att de flesta blev lika besvikna på det synnerligen öppna och otillfredsställande slutet här som jag blev…

TILL ALLA KILLAR JAG HAR GILLAT
Författare: Jenny Han
Förlag: Lavender lit (2018)
Översättare: Sofia Ejheden, originaltitel: To all the boys I’ve loved before
Första delen i en serie.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Ulrica på Kulturkollo

Lögnernas träd av Frances Hardinge

Den här boken är verkligen ren magi. Många (och särskilt Carolina som jag alltid lyssnar på förr eller senare) har hyllat den länge nu, men jag har ärligt talat inte riktigt begripit vad som skulle vara så speciellt med den. Så lyssnade jag och nu inser jag 1) att den är alldeles, väldigt speciell och fantastiskt och 2) att jag inte hade en chans att förstå det innan. Inte kan jag heller förklara för er nu. Den är obeskrivlig och måste helt enkelt upplevas.

Jag vill inte säga så mycket om handlingen heller. Faith reser med familjen till en ö där vetenskapliga utgrävningar ska bedrivas av bland annat Faiths pappa som är framstående vetenskapsman. Men något är fel, allt går fel. 

Faith är superkantig och smart och hon funderar mycket över det där med att flickor och kvinnor inte får vara det, smarta alltså. Det tar också stor plats i hela berättelsen. Det är jag förstås svag för. Sen är jag också väldigt rörd av relationen mellan Faith och hennes lillebror. Och Faith och hennes pappa förstås. Och mamman… Det är helt enkelt relationerna som står i centrum här även om det kanske inte verkar så på ytan. Och allt är egentligen väldigt kallt och hårt, sorgligt och otillgängligt. Men det är också djupt kärleksfullt och jag känner mig alldeles lycklig över att det finns såna här böcker.

Jag har skådat ljuset!

LÖGNERNAS TRÄD
Författare: Frances Hardinge
Förlag: B. Wahlströms (2017)
Inläsare: Agnes Forstenberg

Vi är en av Sarah Crossan

Herregud så bra det här är!

Men först det allra viktigaste, det som fick mig att läsa till slut. För jag tror att ni redan läst några recensioner om hur bra den här boken är, det hade jag. Det var först när jag läste Enligt Os recension av Moonrise som jag begrep att Sarah Crossan skriver prosalyrik. En av mina bästa skrivsätt någonsin! Jag har begripit att Vi är en är bra tidigare också, men jag har inte fattat förrän nu att jag måste, måste, måste läsa den. Nu har jag fattat allt.

Graces berättelse om sin vardag med sammanväxta tvillingen Tippy är en berg- och dalbana. Att få följa med dem till high school för första gången, vara med när de får vänner. Uppleva när de inte mår så bra och allt förändras. Det är så många känslor. Jag älskar hur det får vara det utan att vara tillrättalagt. Och hur det är en berättelse om hur det är att vara sjutton med den alldeles speciella utsatthet Grace och Tippy har, men utan mobbing och allmänt elände. Istället med kyssar, sprit, längtan och totalt okomplicerad syskonkärlek. Jag älskar hur andra än Grace och Tippy får ta plats, hur det helt saknas bad guys, och Dragon. Lilla fina Dragon…

Det finns inte ord för hur mycket jag tycker om den här boken. Jag ska läsa allt Sarah Crossan skrivit och jag ska läsa det nu!

VI ÄR EN
Författare: Sarah Crossan
Förlag: B. Wahlström (2015)
Översättare: Lina Erkelius, originaltitel: One
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Litteraturkvalster, Enligt O

Gemina av Amie Kaufman och Jay Kristoff

Dags för ännu en otillräcklig recension. Vad kan jag liksom skriva för att på riktigt förmedla storheten i den här boken? ”Gemina är en bra bok hörru” ”Läs den!” Det räcker inte va?

Redan första boken i serien, Illuminae, var så bra att tiden på något sätt stannade. Det var en sån där bok jag längtade hem till när jag var på jobbet eller gjorde annat viktigt typ föräldraskapskopplat grejs. Det var en bok jag ville häva i mig, och spara på. En sån där bok man sällan stöter på men sen aldrig riktigt glömmer upplevelsen av efteråt. Gemina är ännu bättre, den är allt det där och lite till.

Jag gillade Kady i förra boken väldigt, väldigt mycket. Här är jag totalt förälskad i såväl Hanna som Nik och Ella. De är ljuvligt kick ass-smarta och oövervinnliga. Eller just det är de ju inte, det är förstås chockartat att upptäcka.

Om prick en månad kommer tredje och sista delen i Illuminae files-serien. Jag har inte kollat upp vad den handlar om för jag vill få fundera lite till. Jag längtar otåligt samtidigt som jag inte vill att boken ska komma, jag slänga mig över den och sen är det över. Jag vill fortsätt för evigt, kan vi inte fixa det, eller i alla fall en Isfolket-lång serie på 47 delar? De är väl det minsta man kan begära?

GEMINA
Författare: Amie Kaufman & Jay Kristoff
Förlag: Knopf, Borzoi books (2016)
Del 2 i serien The Illuminae files. Del 1: Illuminae
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Carolina läser, Old adult reads young adult

Norra latin av Sara Bergmark Elfgren

Räcker det om jag skriver att Norra latin är himla bra? Behöver jag utveckla eller har ni redan läst allihop? Ok då, lite ansvar får jag väl ta för det här bokbloggandet.

Allt är bra med Norra latin. Grundhistorien (Tamar och Clea följer sina drömmar och börjar på teaterlinje på Norra latin) är relaterbar och känns som på riktigt (= inte okomplicerad), magin (det finns en berättelse om en pojke som gjorde något fasansfullt och sen försvann, fast kanske inte helt) och det realistiska (Tamars utanförskap, Cleas krångel med sin skithög till kille, plugg, vänner, vardag) – allt är bra. Språket också och inläsningen (jag började läsa boken men övergick till ljudbok när jag tappade läsorken).

Jag längtar efter fortsättningen som ska komma, inte för att jag är supersugen på gåtorna och magin (jag tror att den berättelsen måste bli lite annorlunda), men jag hoppas på att få lära känna fler av Sara Bergmark Elfgrens människor, jag älskar att hänga med dem!

NORRA LATIN
Författare: Sara Bergmark Elfgren
Förlag: Rabén & Sjögren (2017)
Inläsare: Nina Zanjani
Första delen i en planerad trilogi
Köp den t.ex. här eller här.
Läs gärna vår bokkonferens om Norra latin på Kulturkollo

Caraval av Stephanie Garber

Nej, jag kan inte påstå att jag gillar Caraval. Inte heller kan jag säga att jag begriper vad Caraval är och det är väl kanske det som är hela problemet. Allt är väldigt förvirrat, vad är spel och vad är verklighet, ingen är naturligtvis att lita på, men när det inte heller finns någon att tycka något särskilt om så blir det mest bara förvirrande och tråkigt. Märkligt nog.

Jag förstår det så att det här är första boken i en serie, det förstår jag inte heller, jag känner inte att det finns något mer jag vill veta här. Det är väl helt enkelt inte böcker för mig, tråkigt nog har jag svårt att se vem de faktiskt är till för…

CARAVAL
Författare: Stephanie Garber
Förlag: B. Wahlströms (2017)
Översättare: Carina Jansson
Första boken i en serie
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Läs Carolinas recension av boken för lite mer innehåll, Bokkoll har också utvecklat sina tankar om boken än vad jag orkar.