Fiktiviteters väl beprövade bok- och filmcirkeltips

Jag bjuder på boktips med jämna mellanrum och nu när hösten är här tycker jag att det kan passa med en specialupplaga av tipsinläggen. Det får bli ett bok- och filmtips. Min bokcirkel träffas en gång termin för att först prata om boken och sedan se filmen tillsammans. Här är fem av de böcker vi läst och sett:

The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky
Det här var en bok och film vi tyckte mycket om i cirkeln. Det pågår fortfarande diskussioner (fyra år senare) om vissa scener som borde varit med i filmen men som saknades. Här hittar du min text om boken.

Boktjuven av Markus Zusak
Boktjuven är en djupt berörande och hemsk bok, filmen är inte riktigt lika stark men ändå väldigt bra. Det här är kanske den tjockaste bok vi läst, men ingen upplevde att den var svårgenomtränglig eller tung annat än till ämnet. Här hittar du min text om boken.

Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro
Kärlek vänskap hat är en novell från samlingen som bär dess titel. Det är en ganska bra novell, inte Munros allra bästa. Men filmen (som heter Hateship, loveship)! Filmen är sensationell och ett av få exempel på när filmen är bättre än sin förlaga. Här hittar du min text om boken.

Fortfarande Alice av Lisa Genova
Det här är en bra bok och en bra filmisk tolkning av den. Skildringen av demens som sprider sig inuti en är förfärligt jobbig att bevittna men ändå stärkande på något vis. Här hittar du min text om boken.

Fyren mellan haven av M.L. Stedman
Också det här är en bra kombination, boken är fin och filmen plockar upp mycket av det som gör boken speciell och adderar sedan lite extra. Varken boken eller filmen är oförglömlig, men det är förstås alldeles för mycket att förvänta sig att de ska vara det.Här hittar du min text om boken.

Här hittar du tidigare delar av inläggsserien och fler boktips Del 1 (Jellicoe road, Ljus från ingenstans, Fallvatten, Mordbyn och Boel och Oscar) , Del 2 (Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz, Då tänker jag på Sigrid, Var det bra så?, Förr eller senare exploderar jag och Mörka platser) , Del 3 (Ru, Hungerspelen, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, Allt jag önskar mig och Oceanen vid världens slut)

Bild: Pexels.com

Fiktiviteters väl beprövade bokcirkeltips del 3

Nu var det ett tag sen jag tipsade om bokcirkeltips. Kanske är det dags att dra igång din semestrande bokcirkel eller så har du lust att starta en ny, hur som helst så kommer här fem tyckanden om böcker jag bokcirklat på mitt bibliotek:

Ru av Kim Thúy
Det här är den bok som till dags dato refereras till som den bästa bok vi läst i cirkeln och den bästa bok många av oss läst över huvud taget. Vi pratar ofta om Kim Thúys precisa språk och den gripande handlingen när vi pratar om andra böcker och Ru kommer alltid ut på vinnarsidan. Här hittar du min text om boken.

Hungerspelen av Suzanne Collins
När jag väljer bokcirkelböcker så gör jag det för att det ska bli en intressant pratstund på träffen, men jag gör det minst lika mycket för att vidga bokcirklarnas läsvärld och Hungerspelen var nog den bok som fick mig att inse hur viktigt och lätt det var att göra det. Valet att läsa en ungdomsbok var lätt, men att välja just denna var lite osäkert. Det visade sig slå väldigt väl ut. Flera som aldrig läst en ungdomsbok som vuxna läste hela serien på en helg och fortsatte sedan inom genren och samtalet om första boken blev väldigt intressant. Här hittar du min text om boken.

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald
Den här boken var ingen hit som bokcirkelbok. Vi ville läsa något lättsamt, men det här var för tunnt och andefattigt. Vi fick några boktips, men mer än så fanns där inte för oss. Här hittar du min text om boken.

Allt jag önskar mig av Gregoire Delacourt
Det här var mitt första möte med Gregoire Delacourt och för mig och en annan bokcirklare var det inledningen till en svindlande vänskap med en fantastisk författare. Samtalet som kom av den här boken var fint och rörde sig kring viktiga och vardagliga ämnen. Här hittar du min text om boken.

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman
Som jag minns det var den här boken lite av en vattendelare. Vissa älskade den och vissa begrep sig inte alls på den. Samtalet som rörde sig kring barndom, vuxenblivande, saga och verklighet var intressant och involverade alla oavsett känsla för boken. Här hittar du min text om boken.

Här hittar du tidigare delar av inläggsserien och fler boktips Här hittar du tidigare delar av inläggsserien och fler boktips Del 1 (Jellicoe road, Ljus från ingenstans, Fallvatten, Mordbyn och Boel och Oscar) , Del 2 (Ett kort uppehåll på vägen till Auschwitz, Då tänker jag på Sigrid, Var det bra så?, Förr eller senare exploderar jag och Mörka platser) .

Bild: Pexels.com

We are inevitable av Gayle Forman

We are inevitable av Gayle Forman är en bok som delvis griper tag och känns, men bara till viss del eftersom jag aldrig riktigt tar mig in i den såpass att jag köper de orealistiska svängarna den tar. Det är som någons feberdröm eller förhoppning om hur livet ska vara, men inte min. Jag har svårt att förstå någons drivkraft och särskilt huvudpersonens. Aaron lever förvisso i efterskalvet av en stor sorg och det ger honom naturligtvis visst svängrum, men inte att vara så till den milda grad så otrevlig och obegriplig som han är.

Aaron driver familjens bokhandel tillsammans med sin pappa. Ensamma sedan hans bror dog till följd av droganvändning och hans mamma stack till följd av oerhörd sorg. Aaron vill att allt ska gå totalt åt skogen väldigt snart eftersom han inte står ut med att vänta på att det oundvikliga ska hända. Men så händer Chad istället, en kille med rullstol som inte ger upp när han fått för sig något (och nu har han av oklar anledning fått för sig att bli Aarons vän). Och så händer Hannah, musikertjejen som känns oundviklig för Aaron.

Jag gillar bokreferenserna i boken och jag är förstås förtjust i bokhandeln där nästan allt utspelar sig men så mycket mer tar jag inte med mig från läsningen. Jag vet att Gayle Forman kan bättre, hennes Om jag stannar är formidabel, men man kan förstås inte förvänta sig det perfekta hela tiden. En helt ok bok om böcker och bokläsare är det i alla fall. Det får räcka så.


Om boken

Titel: We are inevitable
Författare: Gayle Forman
Förlag: Viking (2021)

Berätta tre saker av Callum Bloodworth

Jag kan berätta tre saker om den här boken. Den är bra, den är lite väl intensiv för min smak och den är vanvettigt sorglig. Sådär så att man oväntat gråter ögonen ur sig inför grannar och katter och småfåglar om man läser hemma på tomten (läser man på bussen blir det förstås ännu värre, gör inte det).

Ingen av de där tre sakerna vill eller kan jag kommentera närmare utom det här med intensiteten. Jag tror att det är deras sätt att prata med varandra och att det blir så få andningspauser mellan alla interaktioner Liv har med Dag, mormor och sin syster. Jag hittar ingenstans att vila i den här boken och det hade jag önskat mig. Alldeles säkert vill inte målgruppen, tonåringar, ha detsamma så det är ingen stor sak.

Jag faller för Liv redan i första kapitlet, oavsett om hon skulle tro mig eller ej. Dag är också en människa att gilla från allra första mötet. Det finns annat här också som jag gillar, syskonrelationen som är svår men viktig och föräldrar som dör och går sönder. Det här är ett utsnitt ur Livs liv och jag tycker mycket om det, att jag lämnas med en önskan om att gå djupare och få veta mer är nog bara en bra grej. Frustrerande, men bra.


Om boken

Titel: Berätta tre saker
Författare: Callum Bloodworth
Förlag: Bonnier Carlsen (2022)
Andra som skrivit om boken: Enligt O

Gudars like av Meg Rosoff

Gudars like är verkligen en väl undangömd pärla, eller om den är oupptäckt, kanske bara av mig?

Jag läste Så har jag det nu av Meg Rosoff för flera år sen och älskade den verkligen. Det är två helt olika böcker och ändå finns där en ton eller något som binder ihop dem. Jag tror helt enkelt att Meg Rosoff är en av mina favoritförfattare.

Bokens jag får aldrig ett namn men hen ingår i en familj och ett sammanhang som hen gärna berättar för oss om. Hen iakttar. Den här sommaren, kanske den sista i barndomen, dyker bröderna Kit och Hugo upp och ställer allt på ända. Jag tycker om hur huvudpersonen betraktar, förstår allt och ändå trampar fel. Och jag tycker om hur osentimental hen är över det. Jag tycker om hur den som verkar oemotståndlig till slut visar sig vara vedervärdig och den märklige är den enda som begriper något.

Det finns mycket att gilla med Gudars like. Jag tror att den gör sig bäst som sommarläsning en slö dag eftersom den handlar om sånt sommarläsning en slö dag ska handla om. Det funkar säkert finfint i september eller november eller mars också, men jag förespråkar ändå att du väntar till i juli eller augusti nästa år. Men läsa den måste du.


Om boken

Titel: Gudars like
Författare: Meg Rosoff
Förlag: Gilla böcker (2020)
Översättare: Ulla Roseen, originaltitel: The great Godden
Andra som skrivit om boken: Beroende av böcker

Gender queer av Maia Kobabe

Min väg till den här boken är lite intressant så jag inleder där. Jag hörde först talas om Gender queer när jag satte ihop en broschyr om förbjudna böcker på jobbet och såg att den var en av de nyaste fallen av böcker som kan komma att förbjudas i vissa delstater i USA. Sån livsfarlig litteratur behöver jag förstås ta del av så jag lånade in boken, läste och oj vad jag är glad för det.

Gender queer visar sig vara ett glasklart argument för hur farligt det är när böcker förbjuds. Jag har lärt mig oerhört mycket om att vara queer (för Maia i definitionen att inte räkna sig till ett specifikt kön utan längta det androgyna) och viktigast av allt om hur det känns. Då har jag ändå läst en del tidigare, tänkt en del och till och med jobbat med mina egna queer-tankar (i det lilla). Jag tänker mig att det här är en livräddare för unga (och vuxna eftersom det inte finns så mycket annat man kan ha läst i ungdomen) som får känna igen eller i alla fall känna med och känna liknande för första gången. Det här får inte förbjudas och blir det förbjudet måste det smugglas ut till alla som behöver det.

Det är smärtsamt att ta del av det som händer i USA nu eftersom det är en så tydlig tillbakagång. Visst har böcker förbjudits också förut och ofta för att de innehållet en person ur HBTQ+-gruppen, men nu är förföljelsen en annan. När man inte får prata om homosexualitet i skolan, när det är en fråga på riktigt att transpersoner ska få gå på den toalett de ska få gå på (och allt som är mycket viktigare som ligger dolt bakom den specifika frågan). Det hänger ihop med aborter och kvinnohat förstås. Det hänger ihop med rasism. Vi vet det alla. Frågan är vad vi gör med det.

Har du en ungdom i din närhet eller vill du bara lära dig mer och kanske minnas hur det var att vara ung och i det där gränslandet där man ska hitta sig själv? Då tycker jag att du ska läsa Gender queer.


Om boken

Titel: Gender queer. A memoir
Författare: Maia Kobabe
Förlag: Oni Press (2020)

All the bad apples av Moïra Fowley-Doyle

Vissa böcker kommer med en sån styrka, en vrede som är omöjlig att värja sig för. Som man inte vill fly undan, som man gör till sin egen eftersom den var ens egen till att börja med. Jag vet inte vad jag väntade mig när jag började läsa All the bad apples, kanske något helt annat än det jag fick, kanske precis det här.

Alla dåliga äpplen på familjeträdet är Deena, Mandy, kanske Rachel. De är kvinnor och de måste förstås straffas för hur de lever sina liv. Så är det ju. Berättelsen som sväller ut till att handla om släkte Rye utspelar sig på Irland och det är viktigt, det hade inte kunnat vara någon annanstans samtidigt som det är varje del av världen och varje kvinna hela tiden.

Jag skulle vilja prata så mycket om den här boken, lyfta aspekter som talar till mig och min vrede, men jag vill också vara försiktig så att du som inte läst ännu kan få följa med på resan som företas. Men jag kan säga så mycket som att abort och rätten till den egna kroppen är en aspekt av den här berättelsen och där spelar Irlands historia roll. Men Irland har rört sig bort från medeltidens tankesätt och försöker ta sig vidare, kanske till och med hitta förlåtelse för de fasansfulla övergrepp som begåtts. I USA går man åt andra hållet, där börjar man begå fasansfulla övergrepp igen. Jag läste All the bad apples i somras i samband med att högsta domstolen i USA bestämt att kvinnor i deras land inte längre är att räkna som fullvärdiga människor (det är ju bara vita rika män som är det där och lite varstans). Det var fasansfullt. Och det eldade på min vrede vilket var en bra sak för min vrede låg begravd under sorg och rädsla där ett tag. Vreden behövs för att slåss. Vi måste slåss. Här. Överallt.

Det finns ett efterord i den här boken som tillsammans med berättelsen krossade mitt hjärta och byggde ihop det igen. All the bad apples är en oundgänglig bok för varje feminist. Den är en Tjänarinnans berättelse för en ny generation.


Om boken

Titel: All the bad apples
Författare: Moïra Fowley-Doyle
Förlag: Penguin books (2019)
Andra som skrivit om boken: Eli läser och skriver, Eli är den som inspirerat och påmint mig om att den här boken behöver läsas, jag kommer vara evigt tacksam för det.

A dance with the fae prince av Lisa Kova

A dance with the fae prince är andra delen i en mycket löst sammanhållen serie böcker där människor möter älvor och feer och där kärleken segrar till slut. Det låter fånigt, det är fånigt, men det är också väldigt bra avkopplingsläsning.

I en blandning mellan Askungen och myten om Psyche och Eros blir Katria såld av den onda styvmodern till en rik, hemlighetsfull man som egentligen är ute efter något annat än just Katria. Mannen visar sig vara en feprins som gör allt i sin makt för att återta sin magiska kraft och återvända till sin värld, bredvid vår. Det hela utvecklar sig till en saga om makt och strid och allt det vanliga. Men här finns också vänskap och kärlek och det är faktiskt riktigt fint att vara med när Katria lär sig vad det är efter ett helt liv i ensamhet.

Det kommer en tredje del i serien snart och den handlar om vampyrer så jag läser nog vidare om inte allt för länge.


Om boken

Titel: A dance with the fae prince
Författare: Elise Kova
Förlag: Silver wing press (2021)
Andra delen i en serie, första delen heter A deal with the elf king

Heartstopper 1 av Alice Oseman

Jag är inte direkt först med att läsa Heartstopper och konstatera att det är en våldsamt fin berättelse. Om jag inte tappat förmågan helt när det kommer till att se tv-serier så skulle jag definitivt se Netflix-serien genast. Nu när det är som det är så nöjer jag mig med att fortsätta läsa serien.

I första Heartstopper-boken möts Charlie och Nick i klassrummet på pojkskolan där de går. Charlie (som kom ut som homosexuell förra året och precis har hämtat sig från den uppståndelsen) faller direkt för Nick och Nick kastas in i en tid av funderingar och omvärdering av sånt han trodde var självklart.

Heartstopper är ett väldigt bra exempel på god seriekonst. Bild talar lika mycket och högt som text och känslorna visas på ett sparsmakat och precist sätt. Jag gillar både Charlie och Nick direkt och jag fortsätter gilla dem mer och mer ju längre jag umgås med dem.

Det här är förstås en bok för unga främst, gamlingar som jag behöver inte läsa, men jag är så glad att den finns. Jag tror också att det här faktiskt kan vara något för ungdomar att stoppa i händerna på mossiga vuxna som ingenting begriper. Jag vill tro att den människa inte finns som kan värja sig mot Charlie och Nick.

Om boken

Titel: Heartstopper, bok 1
Författare: Alice Oseman
Förlag: Cobolt (2022)
Översättare: My Bergström
Första boken i en serie.

Du glömde säga hej då av Sarah Dessen

Jag hittade och såg Along for the ride på Netflix. Jag insåg att jag inte läst något av Sarah Dessen på ett tag och att jag längtade efter att göra det. Sagt och gjort Du glömde säga hej då är den första av de två Dessen-böcker jag hade olästa. Nu har jag läst den (den sista sparar jag till semestern) och det är verkligen en särskilt lugn som sprider sig genom kroppen när man befinner sig i Lakeview och Colby (de två städer Sarah Dessen hittat på till sina böcker). När sen Heidi (styvmamman från Along for the ride/Mycket mer än så) dyker upp blir det på något sätt fulländat.

Du glömde säga hej då är annars inte en fulländad läsupplevelse. Den är lite lealös och slarvigt ihopsatt. Relationerna känns som vanligt, men det hade kunnat vara så mycket bättre. Det känns som en småsömnig mellanbok på något sätt. Jag gillar Maclean, det gör jag verkligen men hon är så oerhört trasig och jag stör mig på att ingen ser det. Föräldrarna (som väl är dem jag måste identifiera mig med nuförtiden) är väldigt självupptagna samtidigt som de är ju är bra människor. Det känns inte logiskt att de inte lyckas sätta sina behov åt sidan och se vad Maclean går igenom. De håller inte ihop som karaktärer och det måste de för att resten ska bli bra.

Med det sagt så är det här absolut ingen katastrof, det är en mindre bra bok av Sarah Dessen bara vilket betyder att det ändå är bra sommarläsning i stunden. Vill du läsa något riktigt, riktigt bra av Sarah Dessen istället ska du exempelvis läsa nämnda Mycket mer än så eller I dina ögon, En gång för alla, Du är aldrig ensam, The truth about forever eller Jag glömmer dig aldrig (ja, det finns en hel del bra att välja på).


Om boken

Titel: Du glömde säga hej då
Författare: Sarah Dessen
Förlag: Rabén & Sjögren (2011)
Översättare: Gudrun Samuelsson, originaltitel: What happened to goodbye