Beneath the sugar sky av Seanan McGuire

En flicka faller från himlen rakt ner i en damm och påstår när hon hämtat sig att hon är här för att hämta sin mamma, flickan som helt uppenbart dog innan hennes dotter hann födas. Konstigt? Mycket. Som det brukar vara i serien om de vilsekomna barnen.

Men visst, det här är kanske konstigare än det varit. Den här gången rör vi oss mot en nonsensvärld gjort enbart av socker och godis och det är ju onekligen en utmaning för den logiske bokläsaren. Jag tror att det är det som gör att jag inte riktigt tar till mig boken som jag tagit till mig seriens föregående delar. Det är inte så mycket fasansfull saga och död här och jag saknar det.

Beneath the sugar sky känns lite som en mellanbok, något som förbinder de tidigare delarna med sådant som ska komma. Jag får med mig viktiga ledtrådar härifrån, men jag känner inte att den här delen av berättelsen ger mig något som jag kommer vilja återvända till. Jag längtar efter att läsa nästa del och hoppas att den för mig tillbaka till det smutsiga och makabra vid sidan om.

BENEATH THE SUGAR SKY
Författare: Seanan McGuire
Förlag: Tor (2017)
Tredje delen i serien Wayward children, tidigare delar: Every heart a doorway, Down among the sticks and bones
Boken finns kanske att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Det sextonde året av Kim Liggett

Tjänarinnans berättelse möter Hungerspelen i skogen, typ. Det sextonde året är något helt eget, men det är också besläktat med sådant som kommit innan, sånt som är väldigt bra.

Huvudperson är Tierney som nu när hon fyllt sexton står inför sitt nådeår. Ett år som alla kvinnor tvingar genomleva i ödemarken, där deras liv står på spel och deras magi ska tvingas ur dem så att männen inte behöver vara så förtvivlat rädda. Det där året som kvinnorna inte får eller vill tala om efteråt.

Jag tänker inte berätta något om hur det går och vad som händer, jag tycker om tanken att varje läsare ska gå in i den här boken utan särskilt många förväntningar. Men vet att det är väldigt bra och att du absolut bör ge dig själv den här läsupplevelsen. Vet att det finns en förunderlig mängd kvinnlig styrka innanför de här pärmarna och att ingenting är enkelt, men allt är möjligt.

DET SEXTONDE ÅRET
Författare: Kim Liggett
Förlag: B Wahlström (2020)
Översättare: Carina Jansson , originaltitel: The grace year
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Bli kvar av Maja Hjertzell

Maja Hjertzell skriver alltid så där vardagligt stillsamt om vardagliga och stillsamma skeenden att man förstår hur livsavgörande de är.

Lukas och Sophie vaknar tillsammans och plötsligt är de inte bara bästa vänner längre. Något de inte heller ska vara särskilt länge till är grannar, som de alltid varit fram till nu. Sophie ska flytta till Göteborg och börja sitt vuxenliv, Lukas är den som ska bli kvar.

Bli kvar väcker så många minnen. Så många tankar från då. För mig var det aldrig aktuellt att göra som Lukas, att stanna. Det fanns inte ens på kartan. Det var inte heller som för Sophie att flytten var ett val av något annat och spännande okänt. Jag hade inte överlevt om jag stannat, jag kunde bara inte fortsätta vara den jag tvingats bli. Men jag tycker om att läsa om Lukas och Sophie och hur de väljer och funderar. Jag tycker om att det inte för alla är självklart och livsviktigt att fly.

BLI KVAR
Författare: Maja Hjertzell
Förlag: Gilla förlag (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.
Andra som skrivit om boken: Enligt O

Thornhill av Pam Smy

Thornhill är ett förfärligt hus och en magisk bok. Möjligen har jag aldrig läst något så ogenomträngligt mörkt och sorgligt. Det är fantastiskt.

Värst är förstås barnens utsatthet och de vuxnas frånvaro, eller kanske snarare att de finns där men vägrar se.

Mary berättar om då och hennes berättelse handlar om glåpord, mobbing och kroppsligt, påtagligt våld. Tror jag, det finns så mycket outsagt här att det är svårt att veta om det kanske till och med är ännu värre än det verkar.

Ella är den som ser idag. Där Mary är stum men använder de skrivna orden har Ella knappt några ord alls, hennes del av historien är bilder, stora mörka bilder.

Tillsammans får deras erfarenheter allt att brista, hela världen imploderar. Allt är bara mörker.

Som ni märker gör den här berättelsen något med mig och att den innehåller så få ord gör det svårt för mig att hitta mina egna. Eller det är nog så att det gör att jag inte ser tvånget i att söka dem. Lite dåligt på en bokblogg måhända, men jag tycker att ni ska läsa Thornhill istället. Verkligen, verkligen tycker jag det.

THORNHILL
Författare: Pam Smy
Förlag: Berghs (2019)
Översättare: Caroline Bruce
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.
Andra som skrivit om boken: Carolina läser

The cruel prince av Holly Black

Holly Black kan verkligen det här med älvor, på rätt sätt, med grymhet snarare än puttenutt. The cruel Prince är första delen i en ny trilogi om de blodtörstiga fefolken och människor mitt bland dem.

Huvudperson i The cruel Prince är absolut inte den grymma prinsen, frågan är ens om det är han som är grymmast. I mitten står istället Jude, ett människobarn som på värsta tänkbara sätt hamnat mitt i älvfolkets hovintriger. I bokens början kliver en blodtörstig man in i hennes hem och slaktar hennes föräldrar varefter hon och hennes systrar tvingas följa med mannen till älvornas land och tvingas leva där som hans barn. Snacka om upplägg för vissa obalanser i sinnen och relationer.

Jag tycker mycket om Jude och hennes balansgång mellan att passa in och försöka behålla någon liten glimt av mänsklighet. Om prinsen, Cardan tycker jag förstås inte, men han är intressant när man anar att det finns annat där bakom än bara ondska. Men det är Jude som är intressant på riktigt. Och Vivi som vi får lära känna lite på ytan bara.

Jag läser gärna vidare i den här serien, men först ska jag läsa om hennes andra serie om älvorna, den som börjar med Tithe. Jag minns inte mycket av den annat än att jag tyckte väldigt mycket om den och nog mycket för att inse att den hänger ihop med den här.

THE CRUEL PRINCE
Författare: Holly Black
Förlag: Hot Key books (2018)
Första delen i serien Folk of the air.
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.

Vi skulle segla runt jorden av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark

När man skriver böcker om det svåraste som finns måste man vara väldigt försiktig och göra det väldigt bra. Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark är det, gör det.

Vi skulle segla runt jorden är en oerhört varsamt berättad historia om en förälder och ett barn som delar drömmar och längtan. Men pappan drabbas av en sjukdom, en depression, och tar sitt liv. Kvar finns en flicka och en mamma (och en morfar). Kvar finns arghet, sorg och löften som aldrig ska infrias.

Det är förfärligt! Det går nästan inte att ta in. Och ändå är Vi skulle segla runt jorden inte omöjlig att ta till sig. Den går att leva med, för att de som skapat den gjort det som måste göras bra och med försiktighet.

Det här är en bok för läsare i alla åldrar och jag tror att vi alla behöver prata om den i efterhand. Det må låta paradoxalt, men vi mår bra av att prata om det svåra och det mörka, också tillsammans med våra egna barn. Det är hemskt förstås, men alternativet finns inte.

VI SKULLE SEGLA RUNT JORDEN
Författare: Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark
Förlag: Natur & Kultur (2018)
Boken kan du köpa här eller här.

Några tankar kring årets augustnomineringar

Så är nomineringarna till årets Augustpris ute i offentligheten och jag måste säga att jag gläds åt sådant som är med och lockas av sådant som jag gärna vill läsa. Det är nog det som är största fördelen med att vara så dåligt bevandrad bland den nomineringsmöjliga litteraturen, att utrymmet för glada överraskningar och väckt lässug är stort samtidigt som risken för besvikelse över sådant som förbises är minimal. De nominerade är:

Barn- och ungdomsklassen
Sen kom vintern av Per Gustavsson, Mitt storslagna liv av Jenny Jägerfeld, Vänta på vind av Oskar Kroon, Tiger, tiger, tiger av Åsa Lind och Joanna Hellgren, Jordgubbsbarnen av Sara Olausson och Dyksommar av Sara Stridsberg och Sara Lundberg.

Jag är mest sugen på Jenny Jägerfeldts Mitt storslagna liv, det var länge sen jag läste något av henne och denna verkar ypperlig att börja om med. Sen har jag ju rört mig från bilderböckerna i och med att barnen blivit större, men desto större anledning att ta till sig nomineringar då, och jag är väldigt nyfiken på både Tiger, tiger, tiger och Dyksommar.

Faktaboksklassen
Ålevangeliet av Patrik Svensson, Strindbergs lilla röda av Alexandra Borg och Nina Ulmaja, Nobel av Ingrid Carlberg, Världens yttersta platser av Peter Handbergs, Bin och människor av Lotte Möller samt Anna-Karin Palms Jag vill sätta världen i rörelse.

Bland dessa så hejar jag på Anna-Karin Palms bok om Selma Lagerlöf av den enkla anledningen att den är den enda jag läst (och inte heller den har jag läst, jag har cirka en tredjedel kvar), och den är fantastisk. Och så är jag nyfiken på Ålevangeliet.

Den skönlitterära klassen
Barnet av Olivia Bergdahl, Väderfenomen av Anna Fock, Osebol av Marit Kapla, W av Steve Sem-Sandberg, Odenplan av Daniel Gustafsson och Testamente av Nina Wähä.

Min enda önskan inför presentationen av nomineringarna var att Osebol skulle vara med (men jag har aldrig begripit när en bok är skönlitterär och när den är fakta, i det här fallet, med intervjuer presenterade i prosalyrisk form funkar förstås båda definitionerna) och det är den så jag är nöjd. Jag tror att den tar hem priset så som jag trodde om Ædnan ifjol, det är tid för prosalyrik nu. Och Osebol är en fantastisk bok, ett dokument över en bygd som det egentligen aldrig skrivs något om, det är så mycket större än en bok. Jag är sugen på att läsa Testamente också, och W tror jag.

Vilka är dina favoriter och vilka av dina favoriter kom inte med?

Berör och förstör

Jag tycker så mycket om Berör och förstör. Så, så mycket.

Jag tycker om att den presenterar så många poeter, så många röster, så många infallsvinklar.

Jag tycker om att den visar att poesi kan skrivas (och alltså läsas) på så väldigt många sätt. Det kan vara kort, långt, rimmat, osammanhängande, vackert, rått, konstigt, skevt och allmängiltigt. Det kan vara allt. Poesi är frihet och det känns verkligen i den här boken.

Jag tycker om att den blandar nytt och klassiskt. Att för mig nya bekantskaper får stå bredvid Göran Sonnevi som troligen är ny för någon annan.

Jag tycker om att den tar sin läsare på allvar och förutsätter att läsaren ska göra detsamma, den litar på sin läsare, skriver inget på näsan, förenklar inte.

Jag tycker så mycket om att Berör och förstör finns. Inget ont om gamla hederliga Kärlek och uppror (verkligen inget ont om den!) som var min egen ingång i poesin. Det är inte det att Kärlek och uppror spelat ut sin roll, det är det att den behöver en kompis. Det har den nu.

BERÖR OCH FÖRSTÖR. DIKTER FÖR UNGA
I urval av Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar
Förlag: Rabén & Sjögren (2019)
Köp den t.ex. här eller här.
Läs vad Linda skrev om boken på Kulturkollo

Down among the sticks and bones av Seanan McGuire

Jag älskade verkligen den första boken i den här serien, Every heart a doorway. Jag var lite osäker på om jag egentligen ville läsa bok två eftersom ettan var så bra och eftersom fortsättningen kretsar kring två karaktärer som jag inte direkt älskade där. Men Jack och Jill (särskilt Jack) visar sig vara mycket fina nya bekantskaper när man väl lär känna dem på djupet.

Deras kärlekslösa barndom förklarar såväl varför de hittade den där dörren som varför de ville stanna i världen de kom till. Vi får också veta när de gick sönder och när de lärde sig om kärlek.

Jag hade önskat mig mer om Jacks liv med Dr Bleak, mer morbida detaljer och blod tror jag. Men jag är nöjd så och jag tror dessutom att jag kommer få komma tillbaka senare i serien, om dörren uppenbarar sig.

DOWN AMONG THE STICKS AND BONES
Författare: Seanan McGuire
Förlag: Tor (2017)
Andra delen i Wayward children series. Del ett: Every heart a doorway
Köp den t.ex. här eller här.

Inte vem som helst av Nina Lacour

Det här med att tro att något ska bli på ett visst sätt och att planera in andra i sina drömmar är alltid vanskligt. Underbart, men vanskligt.

I den här boken av Nina Lacour är det Colby som direkt efter high school-avslutningen blir varse att bästa vännen Bev kanske inte alls drömt med honom som han trott.

Nina Lacour är, precis som i Jag går dit du går (som dock drabbade mig mycket mer), väldigt bra på nyanser, på att sätta ord på de där små sakerna som visar sig beskriva eller vara grundbulten till en helhet. Jag gillar Colby och är arg på Bev, jag förstår Bev och är superirriterad på Colby. Jag tycker så mycket om dem, också tjejerna i Bevs band, Colbys pappa och morbror, folk de träffar längs vägen.

Sensmoralen är nog att det gör ont att leva och drömma, men att man aldrig någonsin får ge upp och sluta. Det är alltid värt resan. Något sådant.

INTE VEM SOM HELST
Författare: Nina Lacour
Förlag: Rabén & Sjögren (2014)
Översättare: Helena Stedman, originaltitel: The Disenchantments
Boken finns inte längre att köpa i nyskick, låna den på biblioteket eller kolla på antikvariat!