Henrik VIIIs sex hustrur av Antonia Fraser

Väntetiden mellan omläsningen av För in de döda och ankomsten av The mirror and the light fördrev jag med Antonia Frasers bok om Henriks drottningar. Egentligen finns det inte mycket att orda om den, den är roligt skriven, den lutar sig mot forskning såsom den såg ut när den skrevs (lite nytt har framkommit). Jag håller inte alltid med om Frasers analyser och ibland tycker jag att hon är lite anakronistisk (och där hamnar hon nog på grund av det där besvärliga i att kvinnors liv sällan skildrades särskilt ingående i historiska källor), men jag applåderar hennes önskan att skriva kvinnornas historia.

Det finns ingenting här som jag inte läst förut och ändå är det nytt. Det nya ligger förstås i hur dessa sex kvinnor står i förgrunden, inte deras tyranniske och möjligen sinnessjuke make. Jag tycker om hur de alla framstrålar som människor och huvudpersoner i sin egen rätt. Skulle jag önska något mer så vore det väl den lilla kosmetiska insatsen att sätta kvinnorna istället för snubben på omslaget…

Det här är en synnerligen trevlig väntetidsbok och jag rekommenderar den varmt till alla Mantelfrälsta, kanske i väntetiden tills tredje boken kommer på svenska eller som avtändning när den är läst. Och ju mer man läst och kan om ämnet desto roligare har man eftersom man kan bråka lite med författaren.

HENRIK VIII:S SEX HUSTRUR
Författare: Antonia Fraser
Förlag: Forum (1995)
Översättare: Margareta Eklöf
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

I händelse av min död av Kerstin Weigl och Kristina Edblom

I händelse av min död är inte en bok man läser för att man vill, det är en bok man läser för att det är en jävla skyldighet att göra det. Och jag tänker att det är en viktig bok att skriva om just idag, dagen innan Internationella kvinnodagen, inte minst för att den är beviset på att feminismen inte gått för långt. Vi har i vissa hänseenden inte kommit någonstans.

I händelse av min död är fasansfull och smärtsam läsning, jag vill sluta hela tiden, men tänker att jag måste ta mig igenom den. Jag är en människa som levt ett väldigt skyddat och stillsamt liv på värmländsk landsbygd och ändå känner jag väl till två av de fall som tas upp i boken, jag kände de här människorna en gång. Det om något visar på hur spritt och vanligt förekommande det är. Och den här boken handlar då inte om misshandel, den handlar om mord.

Kvinnornas utsatthet och förtvivlan, deras lidande, är förstås omöjligt att värja sig mot eller tänka sig in i. Och barnen, herregud barnen…

I händelse av min död borde vara obligatorisk läsning i skolorna (kanske i årskurs 9) och på alla arbetsplatser. Kanske är det något vi kan införa i samband med kvinnodagen, som en uppvägning av det ständiga ”grattis” man måste avvärja varje år. Inget gör det så tydligt att det inte finns något att gratulera till som den här boken.

I HÄNDELSE AV MIN DÖD
Författare: Kerstin Weigl och Kristina Edblom
Förlag: Natur & Kultur (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Om Bob Dylan av Sara Danius

Om Bob Dylan är en liten text som lämpar sig väldigt bra när man har lite tid över och vill umgås med Sara Danius igen. Jag lyssnade på ljudboken så jag fick höra hennes röst, men det tror jag att man gör också om man läser pappersboken. Sara Danius sälta, kunnighet, humor och korrekthet är oerhört närvarande här.

Det som fångar mig mest är första delen som sätter in Bob Dylan i ett litterärt sammanhang. Där lyckas Sara Danius faktiskt motivera för mig varför Dylan var en passande pristagare. Jag tycker fortfarande att det är roligare att hitta en ny författare i och med nobelprisen, men jag gillar samtidigt när textbegreppet vidgas och jag föredrar ju Dylan framför alla sådana där verklighetsförnekande typer som också fått motta priset.

Bokens andra del, som handlar om turerna kring Nobelpriset och mottagandet av det, intresserar mig mindre, men visst är det lite kul att få en inblick också bakom den ridån.

Det jag bär med mig är förutom Sara Danius saknade röst hennes oerhörda kunnande när det kom till litteraturvetenskap. Tack och lov har jag hennes andra böcker kvar, jag ska läsa dem med långsamhet och eftertanke så som de och jag förtjänar.

OM BOB DYLAN
Författare: Sara Danius
Förlag: Bonnier audio (2018)
Inläsare: Sara Danius

Analfabeten av Agota Kristof

Man kan lätt tro att Analfabeten med sina korta 52 sidor skulle vara en bok om små saker. Istället visar det sig snart att jag här har att göra med en sån där genial författare som förmår använda varje ord och varje rad till fullo. Agota Kristoff har skrivit om allt i den här självbiografin.

Analfabeten handlar om vikten av att ha ett språk och att erövra de språk som står en till buds även om de tvingas på en. Den handlar om hur man gör för att bli författare, man skriver och skriver och skriver och ifrågasätter inte skrivandet i sig. Boken berättar också om hur det kändes och var att växa upp i ett kommunistiskt land (Ungern) under tidigt 1950-tal och hur det var att fly därifrån som 21 åring med ett litet barn i sin famn. Agota Kristof berättar en upplevelse på ett så oerhört levande sätt att innebörden av orden flykt och flykting blir ny, densamma och mycket, mycket tydlig.

Kopplingen mellan nu och då är stark här, Analfabeten visar på sammanhang och erfarenheter som bär genom årtionden och längre. Det är stora frågor, stora insikter som kanske bara en liten bok kan ge.

ANALFABETEN
Författare: Agota Kristoff
Förlag: Wahlström & Widstrand (2019)
Översättare: Marianne Tufvesson
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.
Andra som skrivit om boken: Enligt O

Heimat av Nora Krug

Jag tror inte att jag någonsin läst en bok som Heimat. Den är unik, mer unik än den borde vara.

I Heimat undersöker Nora Krug vad det där tyska ordet egentligen betyder för en människa. Den där platsen som är bunden till tryggheten och hemma, hur förhåller man sig till det när man inte är tillåten att älska det som är ens hemland, när det inte ens längre finns?

Nora Krug letar sig bakåt i tiden och frilägger en historia som inte får talas om, vanliga tyskars historia. Soldater i Hitler armé, uppväxt i en atmosfär av judehat, den eviga, blytunga skulden i vad denna armé, detta folk, detta land bar gemensam skuld till och faktiskt gjorde. Det är lätt att se att man inte kan kräva det av ett folk, det borde vara brottsligt att ta ifrån människor deras rätt att sörja sina döda, att tvinga dem tystna. Samtidigt är det svårt att se hur man borde ha reagerat istället. Det här är oerhört svåra saker, sådant som inte kan rättas till i efterhand. Det här handlar heller inte om de som genomförde eller krossade. Det här handlar om vardagen. De som var som du och jag och våra föräldrar, mor- och farföräldrar. All denna skam. Till ingen nytta.

Jag hoppas att fler gör som Nora Krug och söker sig bakåt, jag hoppas att fler söker svaren och vardagsliven för det är inte genom tystandet vi säkrar framtiden, det är i det förgångna vi hittar svaren och de möjliga vägarna som inte togs då.

HEIMAT. ETT TYSKT SLÄKTALBUM
Författare: Nora Krug
Förlag: Norstedts (2019)
Översättare: Karin Andrae
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Skrivsöndag: Skrivandets sinne av Elisabeth Rynell

De riktigt bra böckerna om skrivande handlar inte om skrivande. Elisabeth Rynells Skrivandets sinne är en riktigt bra bok om skrivande och den handlar således mycket lite om hantverket. Det den istället kretsar kring är liv. Livet som levs genom skapandet, genom tänkandet, genom skogspromenader, sorger och möten.

Jag har aldrig läst något av Elisabeth Rynell tidigare, men från första sidan i den här boken känns hon som min bästa vän. Jag älskar att få läsa om hennes stuga, hennes livsvisdomar, möten med Sara Lidman och läsningar hon gjort. Det finns ett sådant eftertänksamt lugn här och jag vill stanna i det länge, länge. Det är antagligen anledningen till att det tagit mig så lång tid att läsa den här korta boken. Ett kapitel här, ett kapitel där, låt det aldrig ta slut.

Allra mest fastnade jag för ett av de sista kapitlen, det som handlar om fulhet och skogsavverkning. Där sätter hon fingret på precis det som stör mig med det som hänt i skogarna runt mig. Det är ett sådant övervåld, en sådan förbrytelse. Det är livet som slitits sönder av kärlekslös vinningslystnad, där blir det så vidrigt fult och därför kan jag inte komma över det.

Boken finns inte längre att köpa, men jag håller ögonen öppna efter ett antikvariskt fynd. Jag måste äga den här boken. Jag måste få återvända!

SKRIVANDETS SINNE
Författare: Elisabeth Rynell
Förlag: Albert Bonniers förlag (2013)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

Skrivsöndag: Tag och skriv!

Jag har ju läst en hel del böcker om skrivande vid det här laget och jag tycker nog faktiskt att alla har gett mig något alldeles eget. Det som är särskilt med nya antologin Tag och skriv är att den har ett sådant flyt. Den är lättsam och de som skriver om sitt skrivande är mycket förtjusta i just skrivandet. Med vissa undantag, Stina Stoor skriver om det trauma det innebär att inte komma vidare, att inte kunna eller vilja skriva längre.

Jag tycker mycket om Stina Stoors öppenhjärtiga berättelse, jag drabbas av det Åsa Linderborg skriver om vådan av att skriva självbiografiskt (inte bara att man riskerar att såra utan också att ens skildring riskerar att lägga sig emellan den man skrivit om och den man är, som ett falskt minne) och så suger jag åt mig av det Nina Wähä skriver om skrivkurser. Jag är just nu väldigt sugen på att gå en sådan och jag står i begrepp att hålla i en skrivcirkel själv på jobbet.

Alla dessa berättelser om skrivandet som hantverk och skrivandet som liv inspirerar verkligen.

TAG OCH SKRIV. FJORTON FÖRFATTARE OM SITT SKRIVANDE
Förlag: Natur & Kultur (2020)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov

Det tog mig lite över ett halvår att läsa Leonora Christina Skovs självbiografiska roman Den som lever stilla. Anledningen till det tror jag är att jag behövde låta det ta den tiden helt enkelt.

Den som lever stilla är en hjärtskärande och ilskeframkallande skildring av en föräldrabarn-relation som är så trasig att man inte ens kan säga att den går sönder, den har alltid varit fel. Föräldrarna förskjuter inte Christina när hon kommer ut som homosexuell, de har aldrig tagit henne till sig.

Det gör fysiskt ont att läsa den här boken, den har varit min hemskaste och en av de bästa läsupplevelserna i år. Det får räcka så. (Jag har mer jag skulle kunna säga om hur den är inuti mig och vad som händer med oss, men det får räcka så).

DEN SOM LEVER STILLA
Författare: Leonora Christina Skov
Förlag: Polaris (2019)
Översättare: Peter Stenson
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Feministbiblioteket, Och dagarna går,

Det här är en av de bra saker jag skriver om under december 2019. Alla bra saker (från alla år av bra saker) hittar du här.

Klubben av Matilda Gustavsson

Det är så mycket med Klubben. Den väcker så många känslor och ger en sån oemotståndlig inblick i det journalistiska arbetet. Den är så genuint välarbetad och tung. Jag vet inte var jag ska börja att sammanfatta min upplevelse av den.

Jag måste nog börja med det viktigaste. Hur den beskriver en verklighet som inte är svart och vit. Jag tycker om hur noga Matilda Gustavsson och de vittnande kvinnorna för sig och tillsammans är med att skevheterna ska synas, i reportaget och senare i rättegången och boken. Allt det som de vittnande kvinnorna lägger sig själva till last, att de svarade när Arnault ringde efteråt, att de återvände, att de inte sparkade och slogs, det är ju sådant som samhället lärt oss att vi ska ifrågasätta och lägga oss till last. Jag tycker väldigt mycket om att det får ta så mycket plats och att det diskuteras. På samma sätt är det viktigt att också röster som berättar om de bra egenskaper Arnault naturligtvis också uppvisat med sina vänner får komma till tals. Alla vinner på att bilden av verkligheten får vara i alla fall litegrann så komplicerad som verkligheten är, annars sitter vi ju bara här med den totala obegripligheten.

Det som griper mig starkast, och som jag upplever är bokens största fördel i relation till de redan ypperliga reportagen, är att vidden av strukturen kan bli tydlig. Hur skräcken de här kvinnorna levde i formades av att det hela tiden fanns människor som valde att överse, att titta åt andra hållet eller att skratta bort. Det skapar en verklighet där övergrepp till synes slutar att vara övergrepp, det skapar en verklighet där kvinnor äter middag med en man som våldtagit dem. Det är fasansfullt och det är viktigt att tänka över, att det kan se ut så, att det ser ut så, att ansvar vilar hos en person, förbrytaren, men att ansvar också vilar hos andra (bland annat de där ”inte alla män”-männen ni vet).

Jag hade skrivit en lång kräktext här om hur illa jag mår över delar av akademien med vidhängande vänner, Arnaults närmaste krets. Och hur sjuk och förödande den där världsbilden de har är, den där vi/de lever i en krigstillvaro, att de ska vinna kriget och att ett geni (eller en medelmåtta som är gift med ett geni) kan komma undan med vad som helst. Men den texten blev för uppgiven, jag orkar inte med att vara uppgiven hela tiden. Kanske läser de Klubben och inser hur förryckta de framstår i intervjuerna. Låt mig hoppas bara…

Klubben är en mästerligt berättad historia om ett stort avslöjande som inte ser ut som man trodde att sådana ser ut. Jag tycker mycket om hur Matilda Gustavsson skriver in sig själv, sina tvivel och sin förvåning inför det som blev följderna av reportaget. Liksom reportaget är boken en blivande journalistisk klassiker. Och visst borde nästa års Augustpris vara givet?

KLUBBEN. EN UNDERSÖKNING
Författare: Matilda Gustavsson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.

Det här är en av de bra saker jag skriver om under december 2019. Alla bra saker (från alla år av bra saker) hittar du här.

Bra saker: skrivsöndag och att “läsa” Lev kreativt

Jag ska inte fortsätta tjata om hur skrivandet har kommit tillbaka in i mitt liv, det har jag redan gjort nog och dessutom har jag ju skapat en hel inläggsserie här för att fördjupa mig i det, Skrivsöndag (som för övrigt återkommer efter nyår). Idag ska jag istället fördjupa mig i en bok som har varit viktig för mig under hösten och som har hjälpt mig vidare i skrivandet, eller snarare i tänkandet om skrivandet.

Jag fick tips om Lev kreativt av Maria Bouroncle och slängde mig över den för att det så snart jag kollat upp den stod klart att den var något alldeles särskilt. Lev kreativt är väldigt lite en handbok i skrivande och väldigt mycket en kurs som leder till medvetenhet om det kreativa flödet och livet.

Lev kreativt är en tolv veckor lång kurs inom bokpärmar, den bjuder på ett kapitel, ett gäng övningar och så de genomgående morgonsidorna varje vecka. Jag har läst kapitlen och stör mig lite på det myckna refererandet till gud, men kan lätt avfärda det som en petitess. Jag har valt ut de uppgifter som lockat mig, så som boken instruerar mig att göra och jag har varit ganska så trogen morgonsidorna hela vägen. Några dagar när jag varit riktigt sjuk eller abnormt trött har de fått bli kvällssidor eller inte alls, men på det stora hela har jag låtit dem bli det de är menade att bli, ett ocensurerat flödesskrivande innan den inre kritikern kravlat ur sängen.

Jag kan inte säga som många andra gör, att Lev kreativt förändrat mitt liv. Jag tror att jag har för få kreativa blockeringar för det. Mitt hinder är tröttheten som kommer efter en utmattning och det gör också att jag måste vara försiktig med vad jag åtar mig. Det jag däremot känner att boken gett mig är en medvetenhet om hur kreativitet känns och hur den finns runt mig hela tiden också när jag gör annat än att skriva. Mina skogspromenader när jag lyssnar till lövspel och studerar ekorrar är naturligtvis kreativitet, jag har bara inte tänkt på det på det sättet tidigare. Lev kreativt har absolut gett mig en ny förståelse för och öppenhet i relation till den kreativa kraften.

Jag skulle absolut rekommendera dig att läsa den här boken/gå den här kursen om du är nyfiken på att utforska kreativiteten i vilken form den än må ta sig. Alldeles särskilt rekommenderar jag den om du vill få till rutiner kring det kreativa och om du känner att du har en massa tankar som står i vägen för ditt skapande.

LEV KREATIVT. HUR DU UTVECKLAR DITT SKRIVANDE JAG I TOLV STEG
Författare: Julia Cameron
Förlag: Mima förlag (2019)
Översättare: Louise Moëll, originaltitel: The artist’s way
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.