Kulturfyran om läsning

Veckans kulturfyra handlar om hur man läser vilket ju visar sig vara en hel vetenskap om man läser alla andras varierande svar. Här kommer mina:

Hur läser du? Det är väldigt olika – vissa böcker slukar jag, vissa suger jag på lite långsamt och andra tappar jag farten i efter ett tag och då brukar jag nog inte läsa färdigt dem. Den största njutningen är riktigt tjocka böcker visar sig vara riktigt bra och som man vet att man i alla fall behöver några dagar på sig för att plöja igenom. En annan favorit är bra serier (som Fogelströms stad-serie, Charlaine Harris serie om Sookie och för länge, länge sen Sagan om Isfolket).

Hur många böcker läser du i månaden? Eftersom jag är periodare så är det väldigt olika. Någonstans mellan 1 och 15 per månad beroende på om jag läser i jobbet och om jag har något inspirerande i hyllan.

Vad läser du, vilken slags böcker? Vad läser du inte för slags böcker? Just nu läser jag en del ungdomsböcker och naturligtvis tonvis med bilderböcker för barnen. Jag är ganska mycket en allätare och läser både romaner och facklitteratur. Och så är det mycket vampyrer nu… Jag är lite allergisk mot hypade böcker (typ Kepler och Dan Brown) vilket för med sig att jag läser dem flera år efter att de kommit om någonsin (jag är likadan med filmer, det är något med att göra de där sakerna man borde…). Jag läser helst inte böcker där barn far illa på något sätt vilket jag alltid varit känslig för men efter att jag själv blev förälder kan jag knappt ens läsa baksidestexterna på såna böcker…

Vilka böcker står på tur att bli lästa av dig nu? Den fjärde boken i Twilightserien, några fackböcker om bokprat, Pride & Prejudice & zoombies, Joyce Carol Oates senaste och några till… Jag har ofta en hel hög på gång så att jag har några att välja bland när jag läst ut något – högen har växt sen jag började jobba på biblioteket kan jag säga…

Historiska romaner del 2:3

Den andra systern Boleyn / Filippa Gregory
Som jag skrivit här tidigare så är jag väldigt svag för historiska romaner och av någon anledning den andragillar jag dem som handlar om engelsk historia särskilt mycket. Den här boken handlar om Mary Boleyn som vid 14 års ålder blev Henry VIII:s älskarinna och dessutom födde hans barn. Vi får sedan följa hennes historia vidare när kungen istället intresserar sig för hennes syster den beryktade Anne Boleyn som senare blir hans drottning, föder den blivande drottning Elisabeth och slutar sitt liv under bödelsyxan.
Historien är spännande även om man (i alla fall delvis) känner till den sedan tidigare men jag kan inte riktigt förlika mig med berättarstilen. Det blir lite för mycket harlequinroman över den. Denna överromantiserande genre kan ha sin plats i bokhyllan också men jag hade väntat mig och hoppats mer på denna bok. Helt ok men inte mer. Det finns ju en film också som jag märkligt nog inte sett. Jag nöjer mig med frosseri i The Tudors så länge… Borde inte säsong 3 dyka upp framåt hösten förresten?

Historiska romaner del 1:3

Den här tegelstenens (594 sidor) fullständiga titel är det osammanhängande Elisabeth. Anne Boleyns dotter. Gloriana vilket inte känns som en helt vällyckad översättning av originalets Legacy… Jag tror att boken dock har varit utgiven i olika delar vilka fått behålla sina namn vilken är begripligt men inte riktigt förlåtligt…

Boken handlar i alla fall om Elisabeth I av England från födelse som dotter till kung Henrik VIII och hans nyblivna drottning Anne Boleyn via faderns avrättande av modern. Vidare till Elisabets syster, Marias, regeringstid när Elisabeth satt fängslad i Towern. Därefter skildras hennes långa och stormiga tid på Englands tron fram till hennes död.

legacyJag älskar historiska romaner och framförallt de som utspelar sig i engelsk miljö. Egentligen har jag inte så mycket att klaga på här heller men den känns ändå bara sådär. Människorna känns rätt platta vilket är konstigt eftersom utrymmet borde finnas på de närmare 600 sidorna att gå djupare in. Kanske blir Kay alldeles för bunden av att hon skriver om en verklig historisk person vilket gör att hon inte tillåter sig att fantisera sig in i Elisabeths tankar. Extra problematiskt känns också att Kay är mycket förtjust i sin huvudperson vilket gör att hon ofta underlåter att göra sidofigurerna begripliga och mänskliga. Men allt gnäll till trots så är det här en läsvärd och intressant bok inte bara som en roman utan också som ett tolkningsförsök över en stark och intressant kvinna.

Kepler avslöjad

Kolla! Så var det alltså avslöjat vem den där mystiske Kepler är. Jag har väl inte spekulerat så mycket själv men jag kan lova att jag aldrig skulle ha kommit på det alternativet… Slut på mystiken alltså – hoppas att boken håller ändå…

Femton viktiga

Följer Petras exempel och listar 15 viktiga* böcker i mitt liv (i alla fall de jag kommer på…)

Rules: Don’t take too long to think about it. Fifteen books you’ve read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.

  • Den engelske patienten – Michael Ondaatje
  • Stad-serien – P-A Fogelström
  • Sagan om Isfolket – Margit Sandemo
  • Böckerna om Nancy – Elsie Johansson
  • Förflutenhetens landskap – Peter Englund
  • Stolthet och fördom – Jane Austen
  • Förnuft och känsla – Jane Austen
  • Lasermannen – Gellert Tamas
  • Adjö herr Muffin – Ulf Nilsson
  • New York-trilogin – Paul Auster
  • Southern Vampire-serien – Charlaine Harris
  • Albert Speer och sanningen – Gitta Sereny
  • Fallet Mary Bell – Gitta Sereny
  • Kejsaren av Portugallien – Selma Lagerlöf
  • Löwenskiöldska ringen, Charlotte Löwenskiöld & Anna Svärd (serie) – Selma Lagerlöf

* och med viktig väljer jag att mena rolig och inspirerande läsupplevelse på något sätt

Veckans tematrio – om språk

temasprakDen här veckan handlar tematrion om språk och det gäller att berätta om 3 böcker man tycker särskilt mycket om på grund av deras språkliga utformning. Mina tre böcker är dessa:

Den engelske patienten av Michael Ondaatje: jag minns att när jag läste den gick jag nästan vilse i språket för att det var så outsägligt vackert. Det känns som att själva meningen med boken är just språket och inte handlingen även om de naturligtvis hör ihop i sin långsamhet och smärta. Jag tror att det är anledningen till att jag tyckte att filmen blev lite fel eftersom språket föll bort.

Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg: det är så precist och utan onödiga utvikningar men ändå i sin realism så otroligt fullt av vitalitet och fantasi.

New York – trilogin av Paul Auster: här kan jag inte riktigt förklara mig men jag minns att jag upplevde detta som böcker där orden var som ett med resten av bokens innehåll. Det totala och näst intill perfekta hantverket.

Jag är lite kär i Barbro

För någon vecka sen läste jag den här fina artikeln i DN. Barbro Lindgren vänder tillbaka till rötterna och minnena. Hon var glad att hon nått ut med sina böcker. Jag tycker storheten med henne är att hon når in också. Innanför skal och bortom det som verkar vara. Att läsa Vems lilla mössa flyger vems lilla mössa flygerär förvisso en skrattfest men en där tårarna ligger på lut i bakgrunden. Att uppleva Nökhamlet är också att fundera över det som leksaksdjuren i boken ständigt undrar – Vad Lever Man För?

Ser jag en bok av Barbro Lindgren i någon utförsäljningsback på biblioteket så hugger jag den direkt oavsett hur kantstött den är. Man vet liksom att det kommer att vara bra. Favoriterna då – förutom Vems lilla mössa flyger och Korken flyger? bennyDet måste vara Benny – älskade Benny som gör det där man inte får men gör ändå. Älskad av 4-åring, 2-åring och 32-åring i min familj i alla fall. Ser fram emot att upptäcka böckerna om Sparvel när barnen blir lite större.

Tematrio – outlästa böcker

temautomVeckans tematrio handlar om böcker som aldrig blev lästa. Mina tre sorgebarn som påbörjades men sen kasserades av en eller annan anledning är:

  1. 1. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij – det här har alltid varit en skäms grej men nu känns det skönt att få komma ut med bekännelsen. Jag läste aldrig ut denna! Jag påbörjade den i högstadiet med högflygande planer om att få en stor läsupplevelse. Men efter några veckors tragglande och fysiskt illamående som resultat gav jag upp. Jag säger absolut inte att den är dålig för det är den inte men jag var nog för ung tror jag. Eller så funkar den inte för mig helt enkelt. Men jag ska göra ett nytt försök någon gång har jag tänkt.
  2. Sagan om ringen-trilogin – nu antar jag att jag kommer att bli lynchad men herregud vad jag tyckte att dessa böcker var trista. Jag tog mig igenom den första men kraschade någonstans tjugo sidor in i den andra. Jag som älskade filmerna för mörkret och mystiken fann böckerna rätt platta, oproblematiserande och tjatiga.
  3. På Västfronten intet nytt – ännu en klassiker som jag försökte mig på för ganska många år sen utan att orka fullfölja. Minns inte vad som var felet men det gick trögt minns jag…

Att vara eller inte vara…

…sig själv…

Det är mycket prat om och hype kring Lars Keplers Hypnotisören just nu. Eller handlar det egentligen alls om boken? Är det inte den mysteriösa författaren som står i centrum allra mest. På detta spår spinner veckans kulturfyra:

1. Vem tror du är Lars Kepler?

Ingen som helst aning – har inte läst boken och det är väldigt svårt att gissa utan att ha tagit del av det stilistiska. Jag tror att jag tycker att det är rätt ointressant också om jag ska vara ärlig (och det ska jag ju förstås).

2. Tycker du det är bra att en författare skriver under pseudonym?

Inte när det blir som det blivit här där gissandet överskuggar själva boken (som jag ändå hört ska vara bra). Det är säkert bra ur ett hypeperspektiv men en bra bok borde ju kunna stå för sig själv också. Om det är en etablerad författare som vill testa något nytt utan att förutfattade meningar finns det dock en plats för pseudonymer – de mer långvariga (typ Bo Baldersson) har jag dock svårt för.

3. Skulle du kunna tänka dig skriva under pseudonym?

Jag har väl delvis gjort det på mina bloggar genom åren och då för att det känts frigörande att inte skylta med mitt namn vilket väl troligen också kan vara drivkraften för pseudonymförfattare.

4. Hypnotisören handlar om en läkare som hypnotiserar en tonåring. Vad tänker du om hypnos, har du varit hypnotiserad?

Jag har aldrig själv blivit hypnotiserad men tror att det funkar på vissa och i vissa sammanhang.

När jag hör din röst

Totalt uppslukande! Men mest för att man känner sig så mycket smartare än Bella och vet hur allt ska sluta innan det börjar. Man vet ju att Edward älskar henne trots allt… Detta bidrar dock till den förväntan på återföreningen som byggs upp genom boken. Upplösningen blir dock något abrupt. Det finns över huvud taget mycket som är oproblematiserat och oklart – främst Bellas beslut att vilja bli vampyr vilket plötsligt står där som ett faktum utan att ifrågasättas eller motiveras särskilt djupt. Och varför älskar hon egentligen Edward så mycket? Mer drivkrafter tack!När jag hör din röst

Jag tillhör inte dem som drömmer om någon blek, undflyende och träig ”Edward-vampyr” om nätterna direkt. Gillar helt klart Charlaine Harris livsbejakande ”Eric-vampyrer” bättre. Men det är väl inget fel på lite gammaldags romantik heller även om jag önskar att Bella kunde hänga upp sitt liv på annat än killar också.

Jag går vidare till del 3 och hoppas på lite mer bett i framförallt Bella där…