18 april 2024

Flicka möter pojke

Äntligen har jag prickat av ännu en författare i min boktolva, och äntligen har jag läst Ali Smith. Jag har hela tiden trott att jag skulle gilla henne och hennes Flicka möter pojke men föga anade jag att jag skulle gilla den såpass mycket. Det är definitivt den bästa i min mytserieläsning såhär långt och en av årets bästa över huvud taget. Redan i inledningsmeningen fångas jag och Smith slår fast att det här kommer bli något alldeles extra. Eller vad sägs om: nu ska jag berätta om när jag var flicka, säger farfar. och inledningen ljuger inte för det …

Flicka möter pojke Läs mer

Varma kroppar

Ja, det här blev ju verkligen konstigt… Först läste jag boken Varma kroppar en snuvig lördag och gillade den inte alls. Jag fastnade i den där selektiva minnesförlusten, att man kan komma ihåg det mesta kring ett vardagsliv men inte minnas sitt namn och att det då ska definiera hela ens varande. Jag har väldigt svårt att ta till mig det. Och så malde jag det under hela läsningen och kunde inte riktigt släppa in allt det där andra som fanns också. Den ovanliga vinkeln med zombier som tänker och känner, den oväntade och lite fina – kanske till och med …

Varma kroppar Läs mer

Allt jag säger är sant

Vilken resa läsningen av den här boken visade sig bjuda på… Först tänkte jag att det kan ju passa med en lättläst ungdomsbok nu när jag är lite lässeg och den där Lisa Bjärbo har jag inte läst något av, förutom hennes fenomenala blogg förstås. Och så är hon ju så himla hyllad för Det är så logiskt alla fattar utom du som jag inte kommit mig för att läsa. Och så fanns den tillgänglig som e-bok precis när jag behövde en ny sån. Och så… ja ni fattar… Så jag laddar hem och börjar läsa och så blir jag …

Allt jag säger är sant Läs mer

Kärlekens geografi

Det finns inte så mycket att säga om den här boken egentligen men jag ska försöka. Den är kort och det är en himla tur för annars skulle man drunkna i alla orden och känslostormarna. Och ändå vill i alla fall jag ha mer – veta mer, känna mer, fortsätta finnas med dem och se hur det går, hur det slutar… Författaren är jaget och konstnären är P. Orden är tätt skrivna och vittnar om en växande och allt överskuggande passion och åtrå. Författaren är besatt. Drömmar, mailväxling, telefonsamtal och möten blandas samman till en flod av haglande ord som …

Kärlekens geografi Läs mer

De hatade

Det har är en recension jag skrivit och skrivit om i över en månad nu. För att den är svår att få till, för att den är viktig och för att det hänt så mycket kring boken att jag blivit ganska yr. Min ursprungsrecension såg ut såhär: Egentligen ska man ju inte gråta över samhället och sakernas tillstånd. Man ska bita ihop, rulla upp ärmarna och ta tag i saker och ting. Men ibland orkar man inte. När jag läser vissa saker i tidningarna och när jag läser Magnus Lintons De hatade så händer det att jag gråter. Och att …

De hatade Läs mer

Little Bee

Om jag börjar med det negativa så är den version av boken jag läst (en pdf från förlaget) jobbigt full av korrekturfel, särskilt i inledningen, men det har man förhoppningsvis rättat till i den tryckta varianten så det är ingen stor sak. Och så har jag lite svårt att ta till mig slutet och vissa saker som händer där. I övrigt är Little Bee en förfärligt bra bok, med lika delar tryck på förfärlig som bra. Little Bee är en flicka/ung kvinna som tvingas fly från sitt hemland och hamnar i England där hon efter två långa år på flyktingförläggning …

Little Bee Läs mer

Blå skymning

Joan Didion är en oerhört modig kvinna. Att orka fortsätta leva efter allt som hänt henne, att orka skriva ner sina tankar, att våga vara gammal och imperfekt inför alla oss andra – det är mod i sin renaste form. Det är mod som betyder någonting för mig. Jag förväntade mig att gråta igenom hela boken, att läsa genom en tårgardin, att sitta med halsen sammansnörpt och sårig, att gå sönder och gå sönder och gå sönder. Men det gör jag inte. Visst fäller jag en och annan tår och visst snärjs halsen åt och gör ont av gråt på …

Blå skymning Läs mer

Death comes to Pemberly

Det ska sägas redan från början att jag fullkomligt älskar allt Jane Austen och samtidigt är lika fullkomligt allergisk mot alla de här sentida uppföljarna som kommit. Jag ska väl fortsätta med ärligheten och medge att jag enbart läst en sådan – Emma Tennants Pemberly – men den gjorde mig måhända orättvist allergisk mot hela företeelsen. Därför är det ganska motsägelsefullt att jag över huvud taget övervägde att läsa P. D. James nya roman om Darcy, Elizabeth och hela persongalleriet från Stolthet och fördom. Att jag dessutom skulle läsa och till en början bli handlöst förälskad kan tyckas på gränsen …

Death comes to Pemberly Läs mer

Jane

Jag älskar Jane Eyre. Karaktären alltså. Och boken. Och senaste filmen. I stort sett så är det väl bara det där av många (och vanligen också mig) förträngda slutet som inte faller mig i smaken. Nu har jag även läst romanen i serieform och det var också en intressant upplevelse. Inte väldigt stark kanske, för det var romanhandlingen för hårt klippt för min smak. Naturligtvis förstår jag att det måste väljas och väljas bort för att få till en serieversion men jag hade nog föredragit ett tjockare album istället för det jag upplevde som snuttifiering. Men helt ok var det ändå …

Jane Läs mer

Ett år av magiskt tänkande

När många andra läser och älskar Joan Didions Blå skymning så läser jag äntligen hennes förra bok om sorg. Ett år av magiskt tänkande är egentligen inte en bok man kan recensera, det är inte en bok att bedöma. Det är en bok att läsa och bära med sig, att gömma sin djupaste rädsla i och sedan plocka fram den ur igen. Jag har hört människor kritisera Didion för att hon är rationell och kylig i sin sorg men till dem vill jag nu mest bara ropa, herregud människor känner ni inte sorgen som dallrar mellan raderna i den här …

Ett år av magiskt tänkande Läs mer