Häxorna av Elisabeth Östnäs

Jag var inte ens nervös när jag började läsa Häxorna, Elisabeth Östnäs är en författare jag vet att jag kan lita på, efter Feberflickan och berättelsen om Turid så vet jag det.

Häxorna är berättelsen om de utstötta, de som bor vid sidan av byn men ändå kallas in när hjälpen behövs. Det är Karna som bär klokskapet och arvet och så är det hennes systerdöttrar Isabella och Annis som bär ilska och drömmar och lust. Sånt som är livsfarligt på tidigt 1700-tal. Och så kommer pesten…

Jag älskar historiska romaner, jag älskar berättelser om kvinnor i historiska tider och jag älskar framförallt pestskildringar. Jag är dessutom väldigt svag för karaktärer med fel och brister, kärlek som ser ut på oväntade sätt och systerskap. Och när Elisabeth Östnäs dessutom skriver bättre, varje ord känns välavvägt, och grymmare än någonsin, då blir det väldigt, väldigt bra.

HÄXORNA
Författare: Elisabeth Östnäs
Förlag: Forum (2019)
Boken kan du köpa här eller här.

Det här är en av de bra saker jag skriver om under december 2019. Alla bra saker (från alla år av bra saker) hittar du här.

En oväntad jul av Natalie Cox

Jag är väldigt förtjust i julböcker, fram till mitten av december ungefär, då brukar jag ha uppnått en total mättnad. Men än så länge går det bra alltså.

En oväntad jul är en av årets galet många julböcker och den hör definitivt till de bättre jag läst. Den har det romantiska inslaget, humor, hundar, Devon, en veterinär, en ovillig julfirare som jag kan identifiera mig med och så lite dramatik. Inget livsavgörande, men absolut precis det jag söker i en julroman, avkoppling och stämning.

EN OVÄNTAD JUL
Författare: Natalie Cox
Förlag: Printz publishing (2019)
Översättare: Pia Printz, originaltitel: Not just for christmas
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här eller här.

Det här är en av de bra saker jag skriver om under december 2019. Alla bra saker (från alla år av bra saker) hittar du här.

Domaren av Ian McEwan

Vi har en lite skumpig resa genom läslivet Ian McEwan och jag. Vårt första möte skedde genom På Chesil beach och jag blev alldeles knockad av språket och känslan och det där särskilda som man aldrig kan sätta ord på. Sen läste jag Cementträdgården och den är ju väldigt konstig, nästan bara konstig faktiskt. Jag upplevde den som ogenomtränglig och vi var inte så goda vänner längre jag och Ian. När vi sen bestämde att Domaren skulle bli nästa bok- och filmupplevelse i cirkeln på jobbet så var jag kluven, jag var väldigt orolig för att ha satt något Cementträdgården-liknande i händerna på min cirkel. Tack och lov är det inte alls så.

Domaren har massor av det där svårdefinierade som får mig att tycka så mycket om den, det som bara Ian McEwan kan skriva tror jag. Ändå tänker jag tidvis på såväl Hustrun som Känslan av ett slut. Det finns något allmängiltigt, flyktigt och luftigt som påminner om så mycket eftersom det känns sant.

Domaren är Fiona och jag vill ofta skrika rakt ut över de val hon gör, eller det hon väljer att inte göra. Jag vet att hon egentligen inte i sin roll kan göra annat, men Ian McEwan har skrivit en spännande balans mellan yrkesroll och mänsklighet här, helt utan att nämna det.

Eftersom Domaren lästes i en bok-och filmcirkel så såg vi också filmen och vi var rörande överens om att den var ännu bättre än bokförlagan. Särskilt intressant är det att uppleva båda, inte minst med tanke på att manus är skrivet av Ian McEwan själv och att filmen också är en ytterligare chans för honom att utveckla historien.

Jag vill gärna läsa mer McEwan nu när jag vet att På Chesil beach inte var en lyckträff. Men jag ska välja mycket, mycket försiktigt.

DOMAREN
Författare: Ian McEwan
Förlag: Brombergs (2015)
Översättare: Niclas Hval, originaltitel: The Children Act
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här eller här.

Sent på dagen av Tessa Hadley

Det är en sån märkligt läsupplevelse jag haft med Tessa Hadleys Sent på dagen. Jag tycker så mycket om den samtidigt som den inte berör mig alls. Den går på djupet samtidigt som den bara passerar och snuddar vid några människor. Jag bryr mig inte ett dugg om de här människorna, någon av dem, och ändå kan jag inte sluta läsa. Det är så märkligt alltihop.

Jag älskar hur Tessa Hadley leker med språk och former. Hur hon liksom låter mig gå in i förbipasserande karaktärer, hur jag släpas med in i vindlande tankegångar hos folk som inte alls tänker som jag. Jag är så djupt imponerad av hantverket här. Kanske är det där det ligger, hantverket är så formidabelt bra att jag inte behöver känslan jag inte får. Det är väldigt ovanligt för mig, att jag kan tycka om en bok som inte får mig att känna (något, vad som helst). Tessa Hadley lyckas och det är i sig ett bevis på hur bra hon är.

Och som ett PS till alla som gillar ljudböcker – jag har lyssnat och läst den här boken om vartannat och jag kan varmt rekommendera Cecilia Nilssons inläsning av ljudboken.

SENT PÅ DAGEN
Författare: Tessa Hadley
Förlag: Wahlström & Widstrand (2019)
Översättare: Amanda Svensson, originaltitel: Late in the day
Boken kan du köpa här eller här.
Andra som skrivit om boken: Lyrans noblesser, och dagarna går, Textvärt

Hex av Thomas Olde Heuvelt

Det är något underligt med mig och skräckböcker, jag blir sällan rädd när jag läser dem. Det till exempel skrämde mig aldrig när jag läste. Jag trodde att Hex skulle göra det (för det händer, herregud jag vill inte ens tänka på Michelle Pavers Evig natt…), men nej. Eller såhär. Visst är det lite läskigt med den där häxan som bara dyker upp, hennes ihopsydda ögon och mun. Men det är inte en rädsla som följer med mig när jag slår igen boken. Det är inte en rädsla som ger mig mardrömmar. Men Thomas Olde Heuvelts sätt och förmåga att skriva ett samhälle som jag känner igen, som känns trovärdigt och sedan visa mig varifrån den sanna ondskan kommer ifrån, det väcker en annan sorts skräck. Den väcker upp mörkret inom mig på ett sätt jag inte vill, därigenom lyckas han förstås med det värsta. En häxa kan man komma över, en sann insikt om verkligheten man befinner sig i är inte lika lätt att skaka av sig.

Och precis som med nämnda Det så är min starkaste känsla genom nästan hela läsningen och efteråt inte rädsla, det är sorg. Jag är så väldigt, väldigt ledsen över det som händer i den här boken. Jag är så ledsen över vad som händer i världen och att jag, likt huvudpersonerna i den här boken, också de som vill gott, står helt maktlös inför det. Det skrämmer mig på riktigt, mer än någon jäkla häxa.

Med det sagt och med konstaterandet att jag efter att ha slagit igen Hex inte orkade läsa eller nästan existera på några dagar på grund av samhällelig depression (enbart medicinerbar genom musikdokumentärer och roliga klipp på Youtube) så vet jag inte om jag bör rekommendera boken. Men den är bra, riktigt, fasansfullt bra. På ett förgörande sätt.

HEX
Författare: Thomas Olde Heuvelt
Förlag: Hodder & Stoughton (2016)
Översättare: Nancy Forrest-Flyer
Boken kan du köpa här eller här.

Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi

Jag hade inte hört talas om Ingvild H. Rishøi eller hennes Vinternoveller förrän jag satt på ett seminarium på bokmässan och lyssnade till när hon läste inledningen på sin novell Vi kan inte hjälpa alla. Sen talade hon klokt om klass och skrivande, men jag kunde inte riktigt lyssna eftersom jag var kvar i den där berättelsen. Därför blev jag ju tvungen att läsa Vinternoveller.

Vinternoveller är det sannerligen, inte främst för att de utspelar sig om vintern utan därför att de beskriver någon sorts själslig midvinter, den där fulvintern när snön blivit smutsig av vägggruset, det är kallt och mörkt och sen eftermiddag och du har ingenting i kylskåpet men måste sno ihop något till barnen så att de inte hatar livet. Så. Den känslan. Det är fasansfullt att läsa och så oerhört imponerande att det skrivits.

Vinternoveller består av tre berättelser, de har det gemensamt att dess bultande hjärta är kärleken till ett eller flera barn. Utsattheten och utanförskapet är också genomgående, att inte ha så att det räcker till det man skulle vilja, det mest basala, att inte förmå att ta sig ur sin situation och att misslyckas när man försöker. Men de har också nåden och hoppet gemensamt. Vinternovellerna är jobbiga att läsa men när jag slår igen boken och lägger den ifrån mig så är jag inte uppfylld av förtvivlan, det är hopp om livet som ligger där och pyr.

VINTERNOVELLER
Författare: Ingvild H. Rishøi
Förlag: Flo förlag (2018)
Översättare: Stephen Farran-Lee och Nils Sundberg
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Jahaja

Skräcken på Wakenhyrst av Michelle Paver

Först av allt. Det är omöjligt att läsa något av Michelle Paver och inte jämföra med hennes Evig natt och det är omöjligt att i den jämförelsen inte förfördela den bok som inte är Evig natt. Men. Det är inte nödvändigt en dålig sak. Evig natt är så till den grad bra och fantastiskt skrämmande att jag fortfarande sju år efter att jag läste den känner den rena skräcken kräla längs ryggraden när jag kommer att tänka på den. Det räcker gott med en sån bok.

Jag är ambivalent inför Skräcken på Wakenhyrst. Den drog till sist in mig i en hissnande historia om sånt jag inte kan säga så mycket om för att inte förstöra för den som inte läst boken, men som är väldigt intressanta, tänkvärda och obehagliga. Men det tog väldigt lång tid, kanske 100 sidor, innan jag uppnådde det där ”måste läsa vidare”-stadiet. Och hade jag inte läst hennes tidigare böcker hade jag kanske inte släpat mig fram till vändpunkten.

Jag tycker också att slutet är lite sådär. Det finns moment där som jag önskar hade fått mer plats. Jag hade också velat veta ännu mer om Maud, huvudpersonens, tankar efter att fadern gjorde det han gjorde (mördade till synes urskiljningslöst). Skuld och skam antyds, men om det hade gåtts på djupet med det så tror jag att Skräcken på Wakenhyrst hade lämnat mer i mitt läsminne. Nu är det en bok jag hade mysrysligt sällskap av några dagar, men det stör mig lite att jag ser ett embryo till en riktigt oroande saga som aldrig fick bli.

SKRÄCKEN PÅ WAKENHYRST
Författare: Michelle Paver
Förlag: Bokförlaget Semic (2019)
Översättare: Camilla Jansson, originaltitel: Wakenhyrst
Boken kan du köpa här eller här.

Vi skulle segla runt jorden av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark

När man skriver böcker om det svåraste som finns måste man vara väldigt försiktig och göra det väldigt bra. Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark är det, gör det.

Vi skulle segla runt jorden är en oerhört varsamt berättad historia om en förälder och ett barn som delar drömmar och längtan. Men pappan drabbas av en sjukdom, en depression, och tar sitt liv. Kvar finns en flicka och en mamma (och en morfar). Kvar finns arghet, sorg och löften som aldrig ska infrias.

Det är förfärligt! Det går nästan inte att ta in. Och ändå är Vi skulle segla runt jorden inte omöjlig att ta till sig. Den går att leva med, för att de som skapat den gjort det som måste göras bra och med försiktighet.

Det här är en bok för läsare i alla åldrar och jag tror att vi alla behöver prata om den i efterhand. Det må låta paradoxalt, men vi mår bra av att prata om det svåra och det mörka, också tillsammans med våra egna barn. Det är hemskt förstås, men alternativet finns inte.

VI SKULLE SEGLA RUNT JORDEN
Författare: Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark
Förlag: Natur & Kultur (2018)
Boken kan du köpa här eller här.

The unhooneymooners av Christina Lauren

När nästan alla blir magsjuka på Olives systers bröllopsfest tvingas Olive åka på smekmånad med brudgummens brorsa som också råkar vara hennes ärkefiende. Visst låter det som en rätt fånig grundförutsättning och visst är det lite så, men det funkar och det är ändå huvudsaken.

The unhooneymooners är en charmig, lättviktig och mysig läsupplevelse om motsatser som attraherar, familjekärlek som går utöver det mesta och det där lilla med att hitta sig själv förstås. Jag gillar både Olive och Ethan och till och med Olives lite smått påträngande familj. Jag gillar den här boken helt enkelt.

Och just det, inläsningen är bra, men epilogen där Ethan plötsligt är berättaren är lite mystisk just för att Ethan plötsligt är berättaren…

THE UNHOONEYMOONERS
Författare: Christina Lauren
Förlag: Simon & Schuster (2019)
Inläsare: Cynthia Farrell, Deacon Lee

Jag är Kina av Xiaolu Guo

Jag har träffat och intervjuat Xiaolu Guo på bokmässan en gång. Det var skrämmande. Jag är Kina känns rätt mycket som den hon gav intryck av att vara, hård, krävande och fri i tanken.

Jag tyckte väldigt mycket om Guos Kortfattad kinesisk engelsk ordbok för älskande, men den här boken får jag inget riktigt grepp om. De tre huvudpersonerna Mu, Jian och Ilona reser runt, rör sig omkring varandra och har så svårt att hitta hem. Jag är Kina är en väldigt intressant skildring av just Kina och det kinesiska, men det handlar också väldigt mycket om att leva i exil. Och att man nog helt enkelt aldrig kan hitta hem eftersom ”hemma” är en tid snarare än en plats. Intressant är det, och engagerande ibland, men för mig saknas känslan. Jag tycker inte bra eller dåligt om någon och det blir ett problem.

Sen har jag ofta problem med romaner som bygger till så stor del på brev och dagboksanteckningar. Jag hade helt enkelt inte koll på att boken var sån när jag valde den till bokcirkeln. Jag är Kina var en rätt seg läsupplevelse, men ändå värd ansträngningen. Och som bokcirkelbok passade Jag är Kina ypperligt, dels tyckte de andra i cirkeln mycket bättre om boken än jag dels finns det många fina diskussionstrådar att dra i.

JAG ÄR KINA
Författare: Xiaolu Guo
Förlag: Alfabeta (2015)
Översättare: Ulla Danielsson och Lotta Danielsson, originaltitel: Iam China
Boken kan du köpa här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O