Bergens stjärnor av Jojo Moyes

Det finns författare som hyllas väldigt mycket och som jag inte riktigt ser storheten med, förstås. Alla kan ju inte tycka lika liksom. Jojo Moyes är en sådan författare. Visst tyckte jag att Etthundra mil var mysig, men den där Livet efter dig ska vi nog inte tala om för den gillade jag inte alls. Snarare tvärtom faktiskt.

Så hennes nya, Bergens stjärnor, stod inför en liten uppförsbacke kan man säga. Men den hade lovord från folk jag lyssnar på och den hade bibliotekarier. Och tack och lov så gillar jag den. Inte omåttligt, men här finns ingredienserna till en riktigt fin avkopplingsläsning. Den har historisk tid, en lockande och mystisk vildmarksmiljö. Den har dåliga fruntimmer och snälla karlar, och vidriga karlar. Och så finns där svärta som väger upp och tippar över i relation till feelgoodet.

Det är faktiskt inte biblioteket och böckerna jag gillar bäst här, det är istället systerskapet och vänskapen som växer fram mellan kvinnorna. Engagemanget för varandra och trakten. Det är väldigt fint att få läsa om.

BERGENS STJÄRNOR
Författare: Jojo Moyes
Förlag: Printz publishing (2019)
Översättare: Helen Ljungmark, originaltitel: The giver of stars
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg

Jag vet inte vad jag ska skriva om Emma Hambergs Resten av allt är vårt. Vad jag än väljer att fokusera på i min läsupplevelse så är jag rädd att jag kommer ut som en synnerligen tråkig typ.

Jag gillar ju förstås grundförutsättningen, att Emma Hamberg skriver självbiografiskt om storslagen vardaglig kärlek. Jag är inte såpass gnällspikig att jag ogillar det. Egentligen ogillar jag väl inget, det är en solid medelbetygsbok som gav mig precis den avslappningsläsning jag behövde när jag valde ut den. Den ger en intressant inblick i en värld och ett liv jag inte lever och inte alls önskar leva och just därför mår bra av att smygtitta på. Hos Emma finns tiotusen nära vänner och vindrickarnätter och relationsterapi och härliga människor. Det är högt i tak och festligt och alldeles, alldeles perfekt för Emma Hamberg (jag skulle bli galen efter en timme).

Ibland känns allt lite väl klämkäckt och härligt, och lite för utdraget, men det är också gripande och jag blir riktigt berörd. En sak som jag har svårt med på riktigt är de oändliga sms-konversationerna. Det hänger förstås ihop med att jag inte gillar brev i romaner alls, men det har också med att göra att jag ibland får känslan av att jag läser någons hemliga dagbok. Det känns för privat, för oskyddat, jag blir besvärad för att jag känner att jag ramlar in i något som jag inte har med att göra. Det förtar en hel del av min läsupplevelse tyvärr.

Jag tokälskar alltså inte Resten av allt är vårt, men jag trivdes ändå rätt fint där inne i matriarkatet ovan trädtopparna. Och jag hoppas innerligt att det ska gå bra för dem alla och att de finner lyckan hur den än må se ut.

RESTEN AV ALLT ÄR VÅRT
Författare: Emma Hamberg
Förlag: Piratförlaget (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Hyllan

Snöstorm av Augustin Erba

När vi diskuterar en bok i gruppen Kulturkollo läser så brukar vi börja med att alla sammanfattar sin upplevelse av läsningen med ett (eller tre) ord. Nu samtalar vi om Augustin Erbas Snöstorm och jag hittar inte riktigt orden, inte det enda och nästan inte andra heller.

Snöstorm började lite långsamt och nästan segt för mig, eller inte började kanske men det kom en bit där efter att allt fallit sönder, när Thomas bodde hos morbror, som kändes lite ointressant. Men det var ju innan jag förstod… Och ganska snart sögs jag in i berättelsen.

Beskrivningen av boken gör gällande att det är en kärlekshistoria det handlar om, mellan huvudpersonen Thomas och en tjej som heter Livli. Jag tycker inte att det gör boken rättvisa, Snöstorm är oändligt mycket större än så. Jag tycker så mycket om Thomas och hans funderingar. I grubblerierna över livet och hur det blev kan jag känna igen mig, i hur grubblerierna landar och allt han har att tampas med har vi inget gemensamt, men han är en sorts person jag förstår mig på och har lärt mig att leva med att jag också är.

Jag saknar fortfarande orden, trots att det gått flera dagar sen jag läste ut boken. Det är mycket här som gör ont och som får mig att vilja gråta, inte minst i relation till barnet Thomas och hans oerhörda ensamhet och utsatthet. Det är ju inte konstigt att den vuxne bär det barnet inom sig i så hög grad.

Snöstorm är den första bok jag läst av Augustin Erba och jag måste nu läsa mer, inte minst för språkets skull, det är något alldeles särskilt med språket och vad det gör med berättelsen och mig.

SNÖSTORM
Författare: Augustin Erba
Förlag: Albert Bonniers förlag (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

How the light gets in av Louise Penny

Den förra boken om kommissarie Gamache, den senast översatta (Det vackra mysteriet) som jag läste i somras var något av en besvikelse i relation till hur fantastiskt bra de föregående böckerna varit. Nu har jag läst bok nio i serien och tycker nog fortsatt att den förra var rätt blek, men jag har lite större fördragsamhet med den när jag ser vad den peggade upp för. Och jag är väldigt glad över att How the light gets in är lika bra som de bästa i serien.

Här handlar det kanske om en kvinna som kanske försvunnit och en annan kvinna som är rädd för att köra i tunnlar. Det handlar om Gamache som kanske är slagen av sin ärkefiende och som kanske har förlorat sin närmaste man. Det är ett evinnerligt mörker som visar sig där i Three Pines den där julen, men kanske, kanske, kanske kämpar sig ljuset igenom…

Spännande är det hur som helst hela jäkla boken, jag skulle ha behövt semester efter att ha läst ut den. Och sorgligt och fint och det Ruth gör med ankan kommer jag aldrig att glömma…

HOW THE LIGHT GETS IN
Författare: Louise Penny
Förlag: Minotaur (2014)
Detta är den nionde boken i serien, tidigare delar: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet
Boken finns kanske att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.

Våra tungor smakar våld av Saga Becker

Jag lyssnade till Saga Becker när hon alldeles trollbindande, långsamt och med många modiga pauser berättade om sitt liv och den här boken på Värmlands bokfestival i november. Det var som att mitt hjärta stannade i kroppen då.

Våra tungor smakar våld är mycket. Den är rå, förfärlig, kroppslig och tung. Den är också poetisk, kärleksfull och hoppingivande. Det är en berg och dalbana helt enkelt. Det är en karusell som går för fort och alldeles lagom fort på en och samma gång.

VÅRA TUNGOR SMAKAR VÅLD
Författare: Saga Becker
Förlag: Leopard förlag (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.

Ert blod på mina broddar av Elin Lucassi

På baksidan av den här boken står det: ”Ert blod på mina dobbar är en feministisk vintersaga och en hämndnovell med övernaturliga inslag” och det är väldigt bra och uttömmande beskrivet. Mer behövs inte om innehållet.

Jag tycker att Elin Lucassi skriver och ritar fram den där frustrationen så himla bra. Vardagsvreden som ibland lever sitt eget liv. För visst kan jag känna igen mig i den där ilskan som i tysthet växer sig större och större egentligen oberoende av alla andra runt omkring, den kan växa till en egen sorts varelse. Då vill jag också gå ut och slå ihjäl och spotta på folk. Jag gör det ju inte, men det betyder inte att det inte är befriande att läsa om när någon kanske faktiskt gör det.

ERT BLOD PÅ MINA BRODDAR
Författare: Elin Lucassi
Förlag: Galago (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.

Skrivsöndag: om former och om Barnet av Olivia Bergdahl

När jag gick på folkhögskola för ungefär tiotusen år sen (det känns så länge sen, det gör det faktiskt) så levde och andades jag litteratur och skrivande. Det var ljuvligt. Och det allra viktigaste jag lärde mig om skrivande var att det hårt uppbundna alltid ledde till den största kreativa friheten. Det är galet, men det är så. Eller var så, för mig. Jag är lite ledsen att jag tappat det där, det har med tid att göra tror jag. Men jag blev så härligt påmind nu när jag läste Olivia Bergdahls fantastiskt fina sonettkrans Barnet.

En sonettkrans består av femton sonetter där varje ny sonett inleds med sista raden från den förra och den femtonde sonetten består av förstaraderna från alla de föregående. Ni hör ju hur intrikat, hur svårt, hur spännande. Olivia Bergdahl syr mästerligt ihop sina ord och texter så att de på en gång handlar om det vardagsnära och greppbara såväl som det avlägsna och obegripliga. Vardag och katastrof, trygghet och sorg. Det går förstås att göra på många olika sätt, men det är något särskilt med bundna poesiformer.

Jag tyckte också om sonetter (men det är sjukt svårt att skapa dem, inte minst rytmen är svår att ens få till), men favoriten var alltid haiku. Å som jag älskade haiku! Varför slutade jag med dem? De kräver ju naturligtvis massor av tid för att få bra, men samtidigt är de så enkla (inte i betydelsen osvåra utan som i avskalade), så lockande. Jag är väldigt sugen på att göra ett försök igen. Kanske kan det nya skrivåret innehålla bundna former för att väcka kreativiteten och öppna alla möjliga vägar framåt… Omöjligt är det inte.

BARNET. EN SONETTKRANS
Författare: Olivia Bergdahl
Förlag: Ordfront förlag (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O

En oväntad förälskelse av Julia Quinn

En mörk, småtrist och småregnig lördag när ingenting annat finns att göra än att försjunka i något riktigt världsfrånvänt, då finns det inget bättre än att besöka familjen Bridgerton igen. Den här gången, i bok nummer 2 (av 8) är det den äldste av dem, han som ärvt allt, Anthony Bridgerton som ska finna kärlek och livslång lycka. Fast han vill inte bli kär förstås, han har fått konstigheter (som jag inte riktigt köper, men det gör inget, det är mycket man inte köper i såna här böcker) på hjärnan och bestämt sig för hur allt ska vara och bli. Sen träffar han Kate. Förstås.

Jag störde mig supermycket på Anthony i första boken, han var en sån där överbeskyddande storebror som man kommer undan med i såna här böcker, men som man nog inte borde komma undan med i ens såna här böcker. Han skulle duellera och höll på. Här är han en annan, tack och lov, troligen för att han finner sin överkvinna i Kate. Och jag älskar Kate. Hon tar ingen skit och hon är ändå ingen sån där konventionsbrytare för sakens skull, hon har vara starka åsikter.

Det finns mycket att gilla i det här om man är ute efter en avkopplande läsning. Familjen är ett nöje att hänga med, deras kärleksfulla bråk och deras oreserverade kärlek för varandra är oemotståndligt. Jag kommer förstås läsa vidare i serien när jag känner att jag behöver avkopplingen, och så ser jag fram emot tv-serien. Väldigt mycket ser jag fram emot tv-serien.

EN OVÄNTAD FÖRÄLSKELSE
Författare: Julia Quinn
Förlag: Lovereads (2019)
Översättare: Anna Thuresson
Andra delen i serien om syskonen Bridgerton, första delen heter The duke and I (En annorlunda allians på svenska)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här eller här.

Nyårsfesten av Lucy Foley

Nyårsfesten inleds med att vi får veta att en person i ett större sällskap återfunnits efter en tids sökande i snöig terräng och att personen i fråga är död. Därefter förs vi in i en berättelse där vi får lära känna vännerna i sällskapet och personerna som arbetar på den ensligt belägna gården där de valt att fira sin nyårsfest. Vi lär känna dem långsamt, i piruetter, och ingen talar riktigt sanning. Att vi dessutom får gissa nästan lika länge kring vem som är offret som vem som bragt personen om livet är intrikat och rätt skrämmande.

Det är såpass intensivt med de här lögnerna och intrasslade vänskapsbanden att jag kommer på mig själv med att tänka på dem när jag inte läser. Jag funderar över dem, vem som egentligen är vem, och det är ett gott betyg till en bok. Jag är inte helt nöjd med slutet, alls faktiskt, men jag kan leva med det när vägen dit var såpass njutbar.

NYÅRSFESTEN
Författare: Lucy Foley
Förlag: Printz publishing (2019)
Översättare: Katarina Falk, originaltitel: The Hunting party
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.
Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla, Och dagarna går

Den som lever stilla av Leonora Christina Skov

Det tog mig lite över ett halvår att läsa Leonora Christina Skovs självbiografiska roman Den som lever stilla. Anledningen till det tror jag är att jag behövde låta det ta den tiden helt enkelt.

Den som lever stilla är en hjärtskärande och ilskeframkallande skildring av en föräldrabarn-relation som är så trasig att man inte ens kan säga att den går sönder, den har alltid varit fel. Föräldrarna förskjuter inte Christina när hon kommer ut som homosexuell, de har aldrig tagit henne till sig.

Det gör fysiskt ont att läsa den här boken, den har varit min hemskaste och en av de bästa läsupplevelserna i år. Det får räcka så. (Jag har mer jag skulle kunna säga om hur den är inuti mig och vad som händer med oss, men det får räcka så).

DEN SOM LEVER STILLA
Författare: Leonora Christina Skov
Förlag: Polaris (2019)
Översättare: Peter Stenson
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O, Feministbiblioteket, Och dagarna går,

Det här är en av de bra saker jag skriver om under december 2019. Alla bra saker (från alla år av bra saker) hittar du här.