How the light gets in av Louise Penny

Den förra boken om kommissarie Gamache, den senast översatta (Det vackra mysteriet) som jag läste i somras var något av en besvikelse i relation till hur fantastiskt bra de föregående böckerna varit. Nu har jag läst bok nio i serien och tycker nog fortsatt att den förra var rätt blek, men jag har lite större fördragsamhet med den när jag ser vad den peggade upp för. Och jag är väldigt glad över att How the light gets in är lika bra som de bästa i serien.

Här handlar det kanske om en kvinna som kanske försvunnit och en annan kvinna som är rädd för att köra i tunnlar. Det handlar om Gamache som kanske är slagen av sin ärkefiende och som kanske har förlorat sin närmaste man. Det är ett evinnerligt mörker som visar sig där i Three Pines den där julen, men kanske, kanske, kanske kämpar sig ljuset igenom…

Spännande är det hur som helst hela jäkla boken, jag skulle ha behövt semester efter att ha läst ut den. Och sorgligt och fint och det Ruth gör med ankan kommer jag aldrig att glömma…

HOW THE LIGHT GETS IN
Författare: Louise Penny
Förlag: Minotaur (2014)
Detta är den nionde boken i serien, tidigare delar: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda, Ljusets lek, Det vackra mysteriet
Boken finns kanske att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.

Nyårsfesten av Lucy Foley

Nyårsfesten inleds med att vi får veta att en person i ett större sällskap återfunnits efter en tids sökande i snöig terräng och att personen i fråga är död. Därefter förs vi in i en berättelse där vi får lära känna vännerna i sällskapet och personerna som arbetar på den ensligt belägna gården där de valt att fira sin nyårsfest. Vi lär känna dem långsamt, i piruetter, och ingen talar riktigt sanning. Att vi dessutom får gissa nästan lika länge kring vem som är offret som vem som bragt personen om livet är intrikat och rätt skrämmande.

Det är såpass intensivt med de här lögnerna och intrasslade vänskapsbanden att jag kommer på mig själv med att tänka på dem när jag inte läser. Jag funderar över dem, vem som egentligen är vem, och det är ett gott betyg till en bok. Jag är inte helt nöjd med slutet, alls faktiskt, men jag kan leva med det när vägen dit var såpass njutbar.

NYÅRSFESTEN
Författare: Lucy Foley
Förlag: Printz publishing (2019)
Översättare: Katarina Falk, originaltitel: The Hunting party
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.
Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla, Och dagarna går

När alla klockor stannat av Ninni Schulman

Jag är väldigt glad över att Ninni Schulman med När alla klockor stannat återvänder till Hagfors och till Magdalena, Christer och Petra. Jag har inte riktigt insett hur mycket jag saknat dem förrän jag nu äntligen får umgås med dem igen.

Som kommandes från dessa trakter i Värmland känns det självklart att fokus till slut skulle hamna i Ekshärad (en ort några mil från Hagfors, en motvillig del av Hagfors kommun), legenden om mäster Tinglöf är ju trots allt för lockande för att låta ligga orörd. Jag kan inte påstå att jag förutsåg det, men nu när boken finns här är det ändå rätt självklart. Jag har växt upp med de där berättelserna och de är ju väldigt, väldigt fantasieggande.

Jag gillar att fokus skiftat lite i den här boken. Petras son Hannes får ta plats till exempel och Magdalena spelar en annorlunda roll när en jobbigt välskriven depression slukar henne och gör den vanliga vardagen och nyhetshungern omöjlig att upprätthålla.

Brotten som begås i När alla klockor stannat är så särdeles vidriga, särskilt det första som vi får vara med om, inifrån så att säga. Fasansfullt! Och inte blir det bättre när upplösningen och förklaringen kommer heller. Så jag lämnar allt brottsligt därhän och säger inte mer om det.

Såna här serier växer ofta efterhand, om de är karaktärsdrivna och om de är välskrivna, som den här är. Jag tycker fortfarande att Vår egen lilla hemlighet är bäst i serien, men När alla klockor stannat lovar mycket gott inför en fortsättning på serien.

NÄR ALLA KLOCKOR STANNAT
Författare: Ninni Schulman
Förlag: Forum (2019)
Detta är den sjätte delen i Hagforsserien, tidigare delar är Flickan med snö i håret, Pojken som slutade gråta, Svara om du hör mig, Vår egen lilla hemlighet , Välkommen hem.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, och dagarna går

Det vackra mysteriet av Louise Penny

Jag kanske ska börja där jag egentligen inte vill titta. Jag börjar med det jag inte riktigt gillar med den här boken, det som kanske är något jag inte gillar med hela serien? Det finns en ondska här som är orimlig, eller i alla fall tar sig orimliga uttryck. Det finns en person i den här boken som gör något så fullkomligt vidrigt och kommer undan med det, jag känner inte att det känns helt trovärdigt. Men jag kan heller inte låta det få för stora proportioner eftersom jag faktiskt inte vet om personen verkligen gör det det verkar som att han gör och med de motiven, allt silas genom andras upplevelser och så var det där jag störde mig på kanske något annat. Hon är fantastisk Louise Penny!

Det vackra mysteriet är den åttonde boken om kommissarie Armand Gamache och det är en ovanlig bok i det att den inte kommer ens i närheten av Three Pines. Här blir Gamache och hans underordnade Beauvoir genast instängda i ett munkkloster som varit undangömt för världen i hundratals år. Ett mord har begåtts och synden har fallit över församlingen. Det är väldigt effektivt att låta klostret vara skådeplats för ett morddrama, men det är än mer effektivt att det får utgöra arena för det andra drama som sedan länge utspelar sig mellan de båda poliserna. Att se dem famla i sin relation, drunkna i kärlek och dåligt samvete mot en fond av 23 tysta munkar är rätt så fenomenalt.

Det vackra mysteriet är den senaste boken som översatts till svenska, nästa utspelar sig i juletid och jag har köpt den och ställt den på vänt i hyllan. Jag går in i originalspråket nu och ser lite fram emot det. Det var liksom tvunget, inte sjutton har jag ro att vänta på att resten av de hittills femton böckerna ska översättas. Jag behöver veta hur det ska gå för dem rätt snart, näst intill omgående faktiskt.

DET VACKRA MYSTERIET
Författare: Louise Penny
Förlag: Modernista (2019)
Översättare: Carla Wiberg
Detta är den åttonde boken i serien, tidigare delar: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda,Ljusets lek
Köp den t.ex. här eller här.

Jag skriver ännu mer om Louise Pennys serie om Gamache på Kulturkollo idag, det handlar om fasader och kulisser och hur allt inte är vad det verkar vara. Den texten hittar du här.

En cirkel av sten av Elly Griffiths

Jo visst sa jag att jag inte ville läsa mer om Ruth på ett tag och visst struntar jag ganska mycket i alla sega, irriterande och intrasslade kärleksrelationer vid det här laget (eftersom jag insett att det aldrig kommer hända något åt något håll). Men om man lägger undan allt det och endast förväntar sig ett schysst tidsfördriv i fascinerande miljö så är det fortfarande bra (och visst är det väl över huvud taget bättre än på länge?). Jag älskar känslan av att sätta mig med en ny bok om Ruth och veta att jag har hela dagen till att bara umgås och slappa kring saltängarna.

En cirkel av sten återvänder till det som varit, till berättelsens början om man så vill och det tycker jag mycket om.

EN CIRKEL AV STEN
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Forum (2019)
Översättare: Carla Wiberg, originaltitel: The Stone cirkle
Den elfte boken om Ruth Galloway, tidigare delar: Flickan under jorden, Janusstenen, Huset vid havets slut, Känslan av död, En orolig grav, De utstötta, De öde fälten, En kvinna i blått, The chalk pit/Dolt i mörker,Den mörka ängeln
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Enligt O

En ljusets lek av Louise Penny

Jahaja, vad kan jag skriva om Louise Penny och hennes Gamache-deckare som jag inte redan sagt? Hon blir bättre och bättre för varje bok och då var det ändå rätt bra till att börja med? Nej, redan sagt. Jag älskar hur jag får lära känna Gamache, Beauvoir, Clara, Ruth (å Ruth!) och de andra på djupet, genom det fina men också det oerhört mörka och smärtsamma? Nehepp, redan sagt. Jag har nog helt enkelt inte så mycket att tillägga.

I En ljusets lek handlar det mycket om konst och lite om att göra konster och låtsas. Saker har gått sönder och går sönder som jag tror aldrig kan repareras i de här människorna och relationerna, det är det som är grejen. Grejen är också att Louise Penny alltid, alltid, alltid ger oss något att hoppas på och det är inte utan att jag slog ihop den här boken med en liten tår i ögat, det är så fint det jag tror händer där på slutet.

EN LJUSETS LEK
Författare: Louise Penny
Förlag: Modernista (2017)
Översättare: Charlotte Hjukström, originaltitel: A trick of the light
Tidigare delar i serien: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande, Begrav dina döda.
Köp den t.ex. här eller här.

Begrav dina döda av Louise Penny

Vi fick en inte helt lyckad start med varandra den här boken och jag. Jag började på den allt för tidigt efter den förra och dessutom när jag inte riktigt hade tid nog att ge den. Och Begrav dina döda kräver sin sammanhängande lästid för att släppa in sin läsare. Med all rätt. Efter över en månads snuttläsande kunde jag äntligen ge den uppmärksamheten den förtjänar och herregud så värt det det är.

Förra boken i serien om kommissarie Gamache och Three Pines var så mörk och hemsk och andlöst spännande och bra att den behövde få sjunka in. Begrav dina döda följer väldigt tydligt på den, men också på en fasansfull händelse som precis inträffat och sånär kostat Gamache allt. När vi kommer in i handlingen står det fortfarande och väger, kanske har han verkligen förlorat allt.

Jag tänker inte säga något om handlingen i den här boken annat än att den är uppdelad men ändå hänger ihop. Handlingens uppdelning är snarare grenar på samma träd än något annat. Och det är hjärtskärande smärtsamt att följa med de där människorna jag lärt mig tycka så mycket om in i mörkret, det egna mörkret, igen. Och än en gång får jag lära mig att svar på gåtor aldrig någonsin gör någonting mer begripligt eller levbart. Louise Penny är en rasande skicklig berättare.

BEGRAV DINA DÖDA
Författare: Louise Penny
Förlag: Modernista (2016)
Översättare: Charlotte Hjukström
Tidigare delar i serien: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord, Ett ohyggligt avslöjande.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går

The stranger diaries at Elly Griffiths

Om man gillar Elly Griffiths väldigt mycket, men har tröttnat lite på de allt mer insnärjda relationerna i serien om Ruth Galloway så kan man med fördel slå sig ner i läsfåtöljen med hennes senaste, fristående (det kom ju nyss en ny Ruth-bok), roman The stranger diaries.

The stranger diaries bjuder ruvande gotisk skolmiljö, litterära referenser, ond bråd död och massor av mystiska människor som inte berättar hela sanningen. Och ändå är det väldigt vardagligt alltihop och jag lär mig rätt snabbt att gilla läraren Claire, hennes tonårsdotter Georgie och polisen Harbinder Kaur som står i centrum för virvelvinden av händelser. Och så Herbert, hunden, förstås.

Möjligen, möjligen är upplösningen lite för mycket någonting, men det är rakt igenom spännande och olycksbådande på det där trevliga sättet där man vet att det (förhoppningsvis) inte kommer sluta riktigt illa för någon man verkligen tycker om. The stranger diaries är en perfekt bok att läsa när man är lite sjuk och febrig som jag gjorde, man kommer väldigt lätt in i rätt stämning. Jag tar således inget ansvar för hur den upplevs av fullt friska och tillräkneliga läsare.

THE STRANGER DIARIES
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Quercus (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Ett ohyggligt avslöjande av Louise Penny

Böckerna om Three Pines och kommissarie Gamache är så härligt förrädiska. De ger sken av att vara lite lättsamma, flyktiga, nästan som om de bara skrapar på ytan. Och så rätt vad det är öppnar sig en avgrund, eller ett köttsår så djupt och infekterat att det inte går att värja sig. Det går helt enkelt inte att titta bort och genom att titta exponeras man för mänsklighetens och sitt eget innersta mörker. Högtravande, ja när jag beskriver det, men aldrig någonsin när Louise Penny gör det mot mig som läsare.

I Ett ohyggligt avslöjande öppnar mordfallet upp de där såren väldigt tidigt. Det känns inte heller som att det är över nu när det är över, jag vill inte att det ska vara så. Det här är utan tvekan så sorgligt som det hittills blivit i serien, avslutningen går så mycket i moll att jag nästan inte orkar mer och ändå vill jag slänga mig in i fortsättningen direkt. Men jag ska lugna mig, låta det här sjunka in och ge det lite tid. Det är en smula utmattande att stirra ner i avgrunden.

ETT OHYGGLIGT AVSLÖJANDE
Författare: Louise Penny
Förlag: Modern Audio (2018)
Inläsare: Mats Eklund
Tidigare delar i serien: Mörkt motiv, Nådastöt, Den grymmaste månaden, Ett förbud mot mord.

Silvervägen av Stina Jackson

Allra först. Silvervägen är ett typiskt exempel på hur det går när man har alldeles för högt ställda förväntningar. Jag tyckte mycket om Silvervägen, fångades av Lelles smärta och sveptes in i den galet obehagliga och samtidigt vilsamma stämningen. Och ändå blev jag lite, lite besviken. För att jag förväntat mig jag vet inte vad. Det är alltid bäst att försöka kämpa emot de där förväntningarna, synd att det är så förtvivlat svårt.

Silvervägen är väldigt mycket en stämning för mig och jag tror också att det är den jag kommer minnas i efterhand. Ensamheten i skogen, den som inte skrämmer mig eftersom den är en del av mitt själv (tack vare uppväxten i ett skogslandskap som jag alltid älskat av hela mitt vemodiga hjärta). I skogen finns minnena, historien och sorgen, där finns livet, hoppet och allt. För Lelle som söker sin försvunna dotter i de där skogarna (vägen är ju bara en transportsträcka, det är i skogen han hittar människorna att tala med och skuggbilderna av flickan som försvann) finns hoppet där ute, rädslan för att ha fel i att det finns någon att leta efter, gemenskapen med de trasiga. Och i skogen finns sorgen. Den ligger där av sig själv för att allt lever och dör i skogen, sommaren blir hösten, vintern och döden. I Silvervägen används naturen till att förstärka Lelles förtvivlan och jag älskar det.

Upplösningen och vägen dit är väldigt och lågmält obehaglig och jag ägnade en hel natt åt att kontemplera olika delar av skeendet. Det är en himla tur för mig att vi bokcirklar SilvervägenKulturkollo läser just nu för det finns mycket som måste processas.

Silvervägen är en väldigt fin och stämningsfull spänningsbok om verkliga människor man kan relatera till. Litegrann önskar jag att de gick att relatera till lite mindre…

SILVERVÄGEN
Författare: Stina Jackson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2018)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Vargnatts bokhylla, Västmanländskans bokblogg, och dagarna går…