Drowned country av Emily Tesh

Att man kan vara så ledsen över att läsa ut och tvingas lämna en bok (och en värld)…

Jag älskar verkligen Emily Tesh värld, med Silver, Tobias, Bramble och alla. I Silver in the wood befann vi oss i skogen, här blir det ännu mer fantasy med vampyrer, feer och rubbet. Det är så lugnt och fint och vilsamt och fantastiskt. Och så är kärlekshistorien mellan Silver och Tobias, den som slingrar sig långsamt fram, en av de vackraste jag läst.

Den här duologin (eller vad det kan heta) är verkligen något alldeles eget. Tyvärr. Jag önskar det funnes mer sånt här att sjunka ner i.

DROWNED COUNTRY
Författare: Emily Tesh
Förlag: Tantor Audio (2020)
Inläsare: Matthew Lloyd Davies
Andra delen i en serie, den förra boken: Silver in the wood

Bara bra böcker! Det

Det här är den första av två bra Stephen King-böcker den här månaden och det här är definitivt den av de två som tog mig djupast ner i mörkret (mitt och världens). Det är en fenomenal bok, men inte alls utan problematiska delar…

Det
Någon sorts sammandrag av handlingen, trots att det känns som om jag är den sista i världen som läser: Sju barn samlas i utkanten av staden Derry, de förs samman av sorger och skräck. De söker sig till varandra och finner den där djupa vänskapen och samförståndet som bara 10- 11-åriga barn kan ge varandra. De håller ihop och de ställs inför den yttersta fasan – Det, i form av det de fruktar mest – Frankenstein, en gigantisk fågel, varulven och förstås clownen – Pennywise/Snåljåp.

En sak som förvånade mig när jag läste var att jag inte alls blev så rädd som jag förväntade mig, jag kunde sova om nätterna! Det som visade sig vara allra mest skrämmande var dessutom något annat än Det, det var människornas ondska – Henry Bowers! – och föräldrarnas ignorans och elakhet. Bills föräldrar kan jag förvisso förstå att de tappar fotfästet när de förlorar sin yngste son men herregud så arg jag är på dem för att de inte ser den de har kvar. Bill och Georgie och deras avslitna band till varandra är det som berör mig mest och som faktiskt får mig att gråta upprepade gånger när jag vadar genom de där 1300 sidorna. Det är så sorgligt alltsammans, och det är så smärtsamt att växa upp (visst gör det ont när knoppar brister osv osv).

Inledningen är bra även om jag inte sugs in direkt, del två är superb liksom del tre men i den sista delen, i avslutningen, tappar han mig lite den gode herr King. Det blir för mycket sex och allt för mycket av en kvinnosyn som jag har svårt att blunda för. Det vore exempelvis väldigt fint om Beverly fick vara något annat en en flicka för pojkarna att tråna efter och imponera på. Jag känner det redan tidigt i boken men mot slutet blir Beverlys fastlåsta roll oerhört besvärande. Första gången där nere i tunnlarna är hon dessutom 11 år och jag gillar inte alls vad King tvingar henne att göra.

Utan det feministiska sammanbrottet och det allt för explicita slutet och bilden av Det så hade det här varit en full femma. Nu är det något annat men ganska nära ändå. Jag kan inte riktigt värdera den så nära inpå men jag är fullt övertygad om att Det kommer att platsa på bästalistan under många, många år framåt. När min ilska över kvinnosynen bleknat lite till blir den ännu bättre och under tiden kan jag glädja mig åt att den har lett till många samtal om King och kvinnorna med min man – en gammal Kingläsare och genusforskare. Om alla som läste Det förde de samtalen skulle jag känna mig helt ok med att rekommendera boken till höger och vänster, men nu är det inte så så det får bli vildsinta rekommendationer med en brasklapp – Vi måste prata om Beverly, när du läst färdigt!

Läs också mina delrapporter från Det-läsningen: Första, Andra och Tredje.


Inlägget publicerades första gången 8 augusti 2011 här på bloggen. Alla bra böcker från december 2020 hittar du här.

Silver in the wood av Emily Tesh

Silver in the Wood är en magisk berättelse om stillsamma saker och en stillsam berättelse om magiska saker. Här finns skogsmän, dryader, oändligt gammal ondska och här finns kärlek.

Under hösten har jag funnit vila hos Agatha Christie och i mina promenader, men frågan är om inte Silver in the wood ändå tar priset i vilsamhet. Att sitta i schäslongen och titta ut på min skog och lyssna på berättelsen om Tobias Finchs skog har gjort under för mitt lugn och min sinnesstämning. Min kärlek till den här boken är nästan lika stark som min kärlek till skogen eftersom den är skogen, berättar skogen så perfekt.

Jag skulle nog säga att Silver in the wood är en stämning och en känsla mer än en berättelse. Den är det också, en stillsam legend eller återberättad myt, men det som är allra bäst med den är tillståndet den försätter mig i. Om handlingen vill jag inte säga mycket, den böljar, den är vemodig och vacker. Det finns en bok två (Drowned country) också, den lyssnar jag på nu.

SILVER IN THE WOOD
Författare: Emily Tesh
Förlag: Tantor Audio (2020)
Inläsare: Matthew Lloyd Davies

This is how you lose the time war av Amal El-Mohtar och Max Gladstone

Jag borde nog ha läst det här som pappersbok för att hänga med riktigt. Ljudboken förvirrar mig, eller det är naturligtvis min oförmåga till koncentration som förvirrar mig, men sånt är lättare att övervinna på papper. Samtidigt tycker jag väldigt mycket om hur boken är inläst och jag gillar boken trots (eller möjligen tack vare, det finns ju en möjlighet att boken är skriven så också) förvirringen, så det var nog inte så fel ändå.

Vad This is How you lose the time war handlar om? Nja, kärlek, tidsresor, brev, uppdrag, att hitta och förlora sig själv, att offra sig och allt. Tror jag. Typ. Jag tror att det är lite flytande och oklart och öppet för tolkning oavsett koncentrationsförmåga, det tycker jag också mycket om.

THIS IS HOW YOU LOSE THE TIME WAR
Författare: Amal El-Mohtar och Max Gladstone
Förlag: Simon & Schuster (2019)
Inläsare: Cynthia Farrell och Emily Woo Zeller

Spinning silver av Naomi Novik

Jag har lyssnat på Spinning silver i över ett halvår och det är något jag egentligen inte vill erkänna eftersom det kanske får er att tro att boken inte är bra. Men bra, fantastiskt bra faktiskt, är precis vad den är.

Anledningen att den tagit sådan tid är att den är lite snårig och man kan inte lyssna med ett halvt öra för då tappar man viktiga bitar. Jag har fått ”spola tillbaka” ibland och lyssna om. Troligen är det här en bok som lämpar sig bättre att läsa än att lyssna.

Men jag älskar berättelsen här och jag älskar karaktärerna. Penningutlånarens dotter som spinner guld och driver in skulder, barnen som sliter och kämpar för att slippa faderns förtryck, tsaren som förtärs av en elddemon, vinterkungen som stjäl en brud. Alla, onda som goda, är hos Naomi Novik komplexa. Precis som i Uprooted är ingen antingen eller, alla är allt och inget, de är oerhört mänskliga till och med om de råkar vara monster.

Jag tycker så oerhört mycket om Naomi Noviks sätt att se på världen och människorna. Jag vill läsa allt av henne. Mot drakarna!

SPINNING SILVER
Författare: Naomi Novik
Förlag: MacMillan digital audio (2018)
Inläsare: Katy Sobey

Beneath the sugar sky av Seanan McGuire

En flicka faller från himlen rakt ner i en damm och påstår när hon hämtat sig att hon är här för att hämta sin mamma, flickan som helt uppenbart dog innan hennes dotter hann födas. Konstigt? Mycket. Som det brukar vara i serien om de vilsekomna barnen.

Men visst, det här är kanske konstigare än det varit. Den här gången rör vi oss mot en nonsensvärld gjort enbart av socker och godis och det är ju onekligen en utmaning för den logiske bokläsaren. Jag tror att det är det som gör att jag inte riktigt tar till mig boken som jag tagit till mig seriens föregående delar. Det är inte så mycket fasansfull saga och död här och jag saknar det.

Beneath the sugar sky känns lite som en mellanbok, något som förbinder de tidigare delarna med sådant som ska komma. Jag får med mig viktiga ledtrådar härifrån, men jag känner inte att den här delen av berättelsen ger mig något som jag kommer vilja återvända till. Jag längtar efter att läsa nästa del och hoppas att den för mig tillbaka till det smutsiga och makabra vid sidan om.

BENEATH THE SUGAR SKY
Författare: Seanan McGuire
Förlag: Tor (2017)
Tredje delen i serien Wayward children, tidigare delar: Every heart a doorway, Down among the sticks and bones
Boken finns kanske att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här via Omnible.

The cruel prince av Holly Black

Holly Black kan verkligen det här med älvor, på rätt sätt, med grymhet snarare än puttenutt. The cruel Prince är första delen i en ny trilogi om de blodtörstiga fefolken och människor mitt bland dem.

Huvudperson i The cruel Prince är absolut inte den grymma prinsen, frågan är ens om det är han som är grymmast. I mitten står istället Jude, ett människobarn som på värsta tänkbara sätt hamnat mitt i älvfolkets hovintriger. I bokens början kliver en blodtörstig man in i hennes hem och slaktar hennes föräldrar varefter hon och hennes systrar tvingas följa med mannen till älvornas land och tvingas leva där som hans barn. Snacka om upplägg för vissa obalanser i sinnen och relationer.

Jag tycker mycket om Jude och hennes balansgång mellan att passa in och försöka behålla någon liten glimt av mänsklighet. Om prinsen, Cardan tycker jag förstås inte, men han är intressant när man anar att det finns annat där bakom än bara ondska. Men det är Jude som är intressant på riktigt. Och Vivi som vi får lära känna lite på ytan bara.

Jag läser gärna vidare i den här serien, men först ska jag läsa om hennes andra serie om älvorna, den som börjar med Tithe. Jag minns inte mycket av den annat än att jag tyckte väldigt mycket om den och nog mycket för att inse att den hänger ihop med den här.

THE CRUEL PRINCE
Författare: Holly Black
Förlag: Hot Key books (2018)
Första delen i serien Folk of the air.
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här.

Uprooted av Naomi Novik

Uprooted av Naomi Novik är magi när det är som allra, allra bäst. Här finns trollformler som skapas i tillsammansskap, här finns vänskap och kärlek och hat starkare än livet och döden, starkare än allt. Och här finns en hjältinna så ovillig att kompromissa att jag inser att jag aldrig mött någon som Agnieszka i mitt läsliv, och jag har saknat henne.

Ramen bär, medvetet, likheter med sagan om skönheten och odjuret. En ung kvinna, fortfarande flicka, förs till ett avlägset slott där ett monster härskar, eller där man tror att ett monster härskar i alla fall. Till en början följer också Uprooted det förväntade narrativet, men sen bryter sig berättelsen lös och det är då det blir magiskt på riktigt.

Jag älskar Agnieszka, men också draken i all sin inlåsta ensamhet och konservatism. Jag älskar skogen som dödligt hot och mest av allt älskar jag att det som driver hela historien, hjärtat i den här sagan, är vänskapen mellan två flickor.

Uprooted är mitt första möte med Naomi Noviks litterära värld, men det är definitivt inte sista gången vi möts.

UPROOTED
Författare: Naomi Novik
Förlag: MacMillan digital audio (2016)
Inläsare: Katy Sobey

Naondel av Maria Turtschaninoff

Som jag älskar att få komma tillbaka till den här världen och dess problematik! Berättelsen flödar genom mig på ett så mystiskt och underbart sätt.

Egentligen började jag läsa Naondel för länge sedan, när den kom ut 2016, men så kom kraschen och glömskan och läsningen flyttades framför mig. Att nu få kasta mig in i och följa med i Naondels svängningar känns helande och stärkande på många sätt.

Helad och stärkt och heligt förbannad, så kanske jag ska beskriva mig själv strax efter den här läsningen. Det Kabila och de som kommer efter henne gör och åstadkommer är fenomenalt, men den som tvingar dem att göra det är såpass genomvidrig att jag inte kan tvätta bort minnet av honom ens i vetskapen om vad han provocerar och vilket resultatet blir.

Naondel är framförallt en feministisk berättelse om systerskapets styrka. Jag bär den med mig, allra närmast hjärtat.

NAONDEL
Författare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Berghs förlag (2016)
Naondel berättar om händelserna som föregår Maresi.
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Carolina läser

Kirke av Madeline Miller

Jag tror kanske inte att någon har missat att jag gillar myter och omtolkningar av myter. Särskilt förtjust blir jag förstås när någon av de ständigt undanskymda kvinnorna placeras i strålkastar(eller som här häxbrygdselds-)ljuset. Som Briseis i The silence of the girls. Som Kirke i romanen som bär hennes namn.

Kirke känner vi som en bifigur i hjältesagan om Odysseus, här träffar vi honom i sagan om Kirke. Hon är absolut ingen hjälte, liksom han aldrig var det. Hon är en najad, uppvuxen vid fadern Helios hov, en najad som finner trolldom i sig, förvisas och på sin ensliga ö inser att det är en häxa hon är.

Det händer mycket med Kirke och i den här boken, det mesta är inte okänt eftersom myterna inte är det, men det jag tycker allra mest om är inget av det. Jag älskar att få utforska det magiska med Kirke, att få gå omkring i hennes salar och på hennes ö, klappa lite på vildsvinen och hänga med lejonet framför brasan om kvällarna. Det liv Kirke skapar för sig själv i förvisningen är lockande och fascinerande. Det finns också något intressant i att se hur den där arrogansen som föds ur odödlighet, att aldrig behöva vara rädd för den yttersta konsekvensen av handlingar och trollformler gör något med tankevärld och val.

Kirke är en ibland till språket poetisk men i handlingen alltid vardaglig och kännbar berättelse som gör myten till kvinna. Jag gillar Kirke, och jag tycker mycket om Kirke.

KIRKE
Författare: Madeline Miller
Förlag: Wahlström & Widstrand (2019)
Översättare: Niclas Nilsson
Köp den t.ex. här eller här.