Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi

Jag hade inte hört talas om Ingvild H. Rishøi eller hennes Vinternoveller förrän jag satt på ett seminarium på bokmässan och lyssnade till när hon läste inledningen på sin novell Vi kan inte hjälpa alla. Sen talade hon klokt om klass och skrivande, men jag kunde inte riktigt lyssna eftersom jag var kvar i den där berättelsen. Därför blev jag ju tvungen att läsa Vinternoveller.

Vinternoveller är det sannerligen, inte främst för att de utspelar sig om vintern utan därför att de beskriver någon sorts själslig midvinter, den där fulvintern när snön blivit smutsig av vägggruset, det är kallt och mörkt och sen eftermiddag och du har ingenting i kylskåpet men måste sno ihop något till barnen så att de inte hatar livet. Så. Den känslan. Det är fasansfullt att läsa och så oerhört imponerande att det skrivits.

Vinternoveller består av tre berättelser, de har det gemensamt att dess bultande hjärta är kärleken till ett eller flera barn. Utsattheten och utanförskapet är också genomgående, att inte ha så att det räcker till det man skulle vilja, det mest basala, att inte förmå att ta sig ur sin situation och att misslyckas när man försöker. Men de har också nåden och hoppet gemensamt. Vinternovellerna är jobbiga att läsa men när jag slår igen boken och lägger den ifrån mig så är jag inte uppfylld av förtvivlan, det är hopp om livet som ligger där och pyr.

VINTERNOVELLER
Författare: Ingvild H. Rishøi
Förlag: Flo förlag (2018)
Översättare: Stephen Farran-Lee och Nils Sundberg
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Jahaja

Älven av Anna Karin Palm

Eine kleine råd: läs inte Anna Karin Palms novell Älven på tåg. Det blir så pinsamt när du börjar gråta. Å andra sidan kanske det inte spelar så stor roll, mer offentlig gråt åt folket?

Älven är en oerhört finstämd berättelse om hur vardagen kan slitas sönder nästan omärkligt försiktigt och ändå är förstås chocken total. Vi möter henne, huvudpersonen, när hon är på väg med grannen för att se platsen där det verkar som att mannens skoter gått genom älven. Ni kan ju tänka er. Och de har ett väldigt vardagligt förhållande, ett sånt där som de flesta av oss har, lite skakigare kanske, men många kan nog känna igen det också.

Jag mäktar inte med att beskriva den här novellen mer, men det kan jag säga att Älven är precis så som en novell ska vara. Inte ett ord för mycket. Inte en historia utan någon viktig aspekt utan verkligen en hel historia. Läs den kanske inte på tåg, men läs den!

ÄLVEN
Författare: Anna Karin Palm
Förlag: Novellix (2016)
Inläsare: författaren

Ivan Iljitjs död av Leo Tolstoj

Ibland har man en sån där riktig skitdag. En sån där dag som börjar lite på snedden och sen rasar sönder allt mer eftersom. En sån där dag då man känner sig skör och gråtig och alldeles oälskbar. Jag hade en sån dag en dag när jag skulle göra en resa och då tänkte jag äh va fan, vi kör på något riktigt depressivt som ljudbok på tåget, en pissdag ska med pissmående fördrivas. Typ. Så jag satte igång den där kortromanen/novellen av Leo Tolstoj som handlar om Ivan Iljitjs död. Och det visade sig ju vara smått briljant.

Ingen är så jagad och missförstådd, oälskad och synd om som Ivan Iljitjs. Missförstå mig rätt, det är väldigt synd om honom, men inte nödvändigtvis för det han anser att det är synd om honom för. Jag har till exempel mycket svårt att tycka synd om en pappa som tycker att det är jobbigt när barnen dör eftersom det gör hans fru så gnällig. Nej Ivan Iljitjs är ingen man tycker om, men han och Leo Tolstoj beskriver hans liv så himla krasst och beskt att jag skrattar högt flera gånger. Han är ju helt absurd! Och han fick mig helt klart att tycka mindre synd om mig själv.

Ivan Iljitjs död är en bok lika mycket om livet som om döden, och den handlar mycket om hur man kommer överens med sitt liv så att man kan dö. Mot slutet är det här en väldigt tung och jobbig läsupplevelse, den väcker minnen, men framförallt funderingar kring ens eget bokslut. Jag är glad att kunna konstatera att jag är väldigt tacksam och glad över mitt liv, det må dyka upp riktigt dåliga dagar ibland, men det är ok, det är som det ska vara. Det är bara (nej, det är inte alltid bara men ni förstår hur jag menar) att krångla sig upp igen nästa dag och se hur fint allt faktiskt också är runt omkring en, till och med i midvinterns mörker.

IVAN ILJITJS DÖD
Författare: Leo Tolstoj
Förlag: Viatone (2015)
Inläsare: Johan Svensson

Season of wonder

Jag klämmer in en sista julboksbetraktelse såhär på slutklämmen innan den stora helgen. Jag har förvisso bara läst halva Season of wonder och kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska fortsätta nu eller om jag ska suga lite extra på karamellen och spara resten av novellerna till nästa år rent av.

Season of wonder är för alla som vill läsa något som är stämningsfullt och vintrigt men inte nödvändigtvis juligt. Midvintertemat är genomgående liksom tron på det magiska i någon form, men bortsett från det finns inget som förenar dessa noveller. Eller, det skulle vara kvaliteten då, det är genomgående väldigt välskrivet och fint. Men då har vi också med prisbelönade texter och älskade författare att göra.

Vill du umgås med troll, robotar, utomjordingar och vrida och vända på konceptet juletid lite med dem så är Season of wonder din bok. Och jag har nog nästan bestämt mig för att spara andra halvan till december 2019, jag har svårt att tro att jag skulle hitta något annat lika bra att hålla mig sällskap genom värsta grinschtiden (för ja, jag må läsa mycket traditionell julromance, men det betyder inte att jag är någon glöggfryntlig julälskare i verkligheten. Långt ifrån skulle jag säga. Julen är bäst i bokform!)

SEASON OF WONDER
Författare: Div författare, redaktör Paula Guran
Förlag: Pride books (2012)
Köp den t.ex. här eller här.

Det jag läst av Season of wonder är en av mina riktigt bra saker 2018, alla bra saker hittar du här.

Vad som helst är möjligt av Elisabeth Strout

Som jag älskade Mitt namn är Lucy Barton när jag lyssnade på den förra sommaren! Av skäl som jag inte tänker gå djupare in på (läs det jag har att säga om den boken här) och för att den är fantastisk. Vad som helst är möjligt är likaledes fantastisk, jag har svårt att sätta fingret på och beskriva vad som utgör det fantastiska bara.

Kanske är det språket. Det är så precis, aldrig överdrivet utflytande och aldrig fattigt. Precis. Kanske är det människorna, troligen är det människorna. Lucy Barton finns här, men bara i utkanten. Här finns hennes syskon, skolvaktmästaren på hennes skola, systrarna Nicely, gamla människor som levt väl eller fel, unga människor som kämpar på där ute i obygden. Alla är oerhört svåra att tycka om, och ändå…

Jag älskar Elisabeth Strout! För hur hon skriver, men ännu mer för vilka hon skriver. Hennes karaktärer är de som sällan kommer till tals, de små och bortglömda, de som inte utfört ett hjältedåd i sitt liv. De som är som de flesta av oss.

VAD SOM HELST ÄR MÖJLGT
Författare: Elisabeth Strout
Förlag: Forum (2018)
Översättare: Kristoffer Leandoer, originaltitel: Anything is possible
Detta är ingen egentlig serie, men Vad som helst är möjligt läses med fördel efter Mitt namn är Lucy Barton
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går…

Åtta procent av ingenting av Etgar Keret

Vad säger man? Jag gillade ju Etgar Kerets De sju goda åren väldigt mycket och det här är mer av samma, men ändå långt ifrån. Det kortfattade och precisa är sig likt, men här handlar det om fiktion där det i den senaste boken (som jag läste först) rör sig kring någon sorts verklighet.

Jag älskar Etgar Kerets skärpa, han är så vass och ibland till och med elak samtidigt som han aldrig väjer för det känslomässiga och varma heller. Jag tycker väldigt bra om väldigt många av novellerna i Åtta procent av ingenting, flera absurda vändningar och djupa känslor kommer jag bära med mig. Litegrann lider samlingen av att vara en samling av lite för många och korta berättelser, men det är det värt för att vaska fram guldkornen.

ÅTTA PROCENT AV INGENTING
Författare: Etgar Keret
Förlag: Bastion (2008)
Översättare: Kristian Wikström
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: och dagarna går

Förbannelsen av A Yi

En försvunnen höna, en grannfru man tycker sådär lagom illa om och en illa övertänkt förbannelse. Det är huvudingredienserna i den här novellsoppan. Det är en ganska förfärlig anrättning, förvånansvärt välsmakande (för att innehålla så mycket elände på så få sidor) och lite tänkvärd.

Som så ofta med noveller känner jag att jag skulle vilja ha mer. Det här lilla utsnittet ur en vardag är intressant nog, men jag vill veta mer om de här grannfruarna. Varför bråkar de så förtvivlat och visst finns det väl något annat, väldigt fint, där också?

FÖRBANNELSEN
Författare: A Yi
Förlag: Chin lit (2017)
Översättare: Adam Sarac, originaltitel: Yangcunde Yize Zuzhou
Serie, Tidigare delar: titel
Köp den t.ex. här eller här.

Stone mattress: nine wicked tales av Margaret Atwood

Som alla de författare som jag verkligen älskar är Margaret Atwood en författare med många ansikten. Hon är djupt engagerad i miljöfrågor vilket vi kan läsa i bland annat Maddaddam-trilogin. Hon är politisk och feministisk vilket exempelvis Tjänarinnans berättelse och Alias Grace visar. Och så är hon väldigt rolig, på det där torra, härliga sättet. Vilket hon verkligen visar i dessa nio grymma berättelser. Hon har haft så himla roligt här!

De första tre novellerna i samlingen hänger ihop väldigt nära, de är egentligen samma berättelse driven av olika berättare och ur olika perspektiv. Jag fångas rejält och det känns snabbt som att befinna sig bland vänner. Den frystorkade brudgummen (som gav namn åt den svenska utgåvan av samlingen) är härligt makaber, lite vardagsskräckig. Sen får vi återse huvudpersonerna i Rövarbruden i I dream of Xenia with the bright red teeth. Romanen var ingen favorit, men den har hängt kvar och jag tänker på den oftare än jag trodde att jag skulle göra och det känns ändå lite fint att återbesöka dem. Stone Mattress ger en liten vägledning till det perfekta mordet (…) och sen återstår det jag tror är mina favoritnoveller – härligt absurda spökförfattarberättelsen The dead hand loves you och långsamt sorgliga äldreboendedramat Torching the dusties.

Det är nio väldigt fina noveller, jag gillar dem alla och jag är väldigt glad att jag valde att läsa Margaret Atwood igen. Nästa gång blir det nog en roman, men jag vet inte vilken riktigt än.

STONE MATTRESS: NINE WICKED TALES
Författare: Margaret Atwood
Förlag: Virago (2014)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Anna på Kulturkollo

Den gula tapeten av Charlotte Perkins Gilman

Jag säger ingenting så har jag ingenting sagt, lite så känner jag när jag ska skriva om Den gula tapeten. Det är lite som att gå över krossat litterärt glas utan att trampa sig blodig/avslöja för mycket.

Avslöja kan jag i alla fall att det var Helena Dahlgren som väckte mitt intresse för Den gula tapeten i sina 100 hemskaste. Sen gick det ett bra tag (av månader där temat instängdhet och psykisk ohälsa och gränsen mellan verkligt och overkligt inte var så lockande eller bra för mig pga utmattning, psykisk ohälsa och instängdhetskänslor) innan jag häromveckan plockade hem den från biblioteket och läste.

Den gula tapeten är tapetserad på väggarna i ett rum där novellens jag flyttar in under några månader. Hon ska rekreeras, är sjuk eller kanske inte enligt maken, doktorn. Något har hänt på godset, eller inte. Något händer, eller inte. Jag har egentligen ingen aning om vad som utspelar sig på de här fåtaliga sidorna, jag är bara säker på att det är massor och hälften sker nog i mig. Det är så bra det här, så vedervärdigt snyggt hintat och belyst och skrivet.

Jag kommer absolut läsa Den gula tapeten igen. Och igen. Och igen. För att hitta fler ledtrådar, se fler ansikten och kanske hitta nya vägar till att förstå vad som händer.

DEN GULA TAPETEN
Författare: Charlotte Perkins Gilman
Förlag: Samspråk förlag (1990)
Översättare: Ingrid Maria Ingemark, originaltitel: The yellow wallpaper
Vill du läsa den slitna, oerhört grafiskt avskalade utgåvan jag läste får du nog vända dig till närmsta bibliotek (bra grej!). Vill du äga så finns en färsk nyutgåva (som jag lånat omslagsbilden från här ovan) t.ex. här eller här.
Läs mer om boken i min text på Kulturkollo

Och varje morgon blir vägen hem längre och längre av Fredrik Backman

Jag kan inte säga så mycket om hur bra (eller inte) Fredrik Backmans kortroman/novell med den långa titeln är. Den är nog lite väl sentimental och naturligtvis kan den inte mäta sig med Ove. Men det spelar ingen roll. För en som jag, där jag befinner mig i livet, är den mitt i prick och rakt i hjärtat.

“Det är hemskt att sakna någon som fortfarande är här” står det på ett ställe i boken, och jag önskar att jag inte visste precis hur sant det är.

En man, pappa, farfar som försvinner och ska vara borta innan han dör. Hjärnan som krymper, minnet som sviker. Barnbarnet som är som ett barn jag känner. Farfar som är de jag förlorat. Det finns så oändligt mycket kärlek i den här boken, och det räcker för mig.

OCH VARJE MORGON BLIR VÄGEN HEM LÄNGRE OCH LÄNGRE
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum (2017)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna, Eli läser och skriver

Backman skänker sin royalty för den här boken till hjärnfonden och eftersom jag läste biblioteksboken skänker jag en egen summa idag. Inte minst för att hjärnfonden forskar om Parkinsons sjukdom, en vidrig sjukdom som  hemsökt min släkt och som vi behöver veta mer om för att utrota.