Dagen är kommen av Ninni Schulman

Så tar vi då farväl av Hagfors i Ninni Schulmans tappning, efter sju böcker och mer än tio år. Det har varit en väldigt trevlig (om man nu kan säga så i sammanhanget) utflykt att göra och många gånger har det också känts väldigt konstigt (och extra skrämmande) att läsa om mord begångna i det som är mina hemtrakter.

Dagen är kommen är alltså sista boken om Magdalena, Petra, Christer och de andra. Det märks, det är mycket som ska knytas ihop och kanske blir det lite för utdraget. Men absolut inte katastrofalt på något sätt, jag vill ju förstås också ha det där ordentliga avslutet.

Mordgåtan är förfärlig och sorglig i gammal van kombination. Ett äldre par hittas mördade på sin gård bara några dagar före julafton. Vi får följa familjen i deras kamp för att förstå och vi får delta i polisarbetet. Det finns några riktigt fina bikaraktärer här, som Wilma till exempel. Det är engagerande och välskrivet och jag skulle nog säga att det är en av de bästa böckerna i serien (Vår egen lilla hemlighet är fortfarande i en klass för sig).

Jag tycker att det är fint att Ninni Schulman sätter punkt nu. Jag kommer sakna dem alla, men det finns en charm i det också. Det är långt mycket bättre än att tröttna i förtid.

DAGEN ÄR KOMMEN
Författare: Ninni Schulman
Förlag: Forum (2021)
Sjunde och sista delen i Hagfors-serien, tidigare delar: Flickan med snö i håret, Pojken som slutade gråta, Svara om du hör mig, Vår egen lilla hemlighet , Välkommen hem, När alla klockor stannat.
Andra som har skrivit om Dagen är kommen: Och dagarna går.

Bookish and the beast av Ashley Poston

Jag har inte lyssnat på ljudböcker på ett tag, inte såpass mycket att jag kommit igenom en bok i alla fall. Så kände jag en blåsig söndag att jag behövde sällskap på promenaden, hittade den här lilla bagatellen och tänkte att ”hur dåligt kan det vara”? Jag är chockad att kunna säga att det var nästan hur bra som helst.

Bookish and the beast är förstås inte bra på det där litterära sättet, men på myssättet är den tämligen oslagbar. Vi får en boknörd som sörjer sin mamma, men lever ett bra liv med sin pappa och sina bästa vänner. Vi får också en ung skådespelare som gått bort sig i kändisskapet och som tvingats bort att vila av de vuxna i hans liv som vill honom mer väl än han orkar förstå. Och så har vi ett formidabelt bibliotek. Det blir kärlek med förhinder förstås och man vet hur det ska sluta, men det gör absolut ingenting.

Nytolkningar av Skönheten och odjuret är alltid svåra, grundberättelsen är ju rätt svårsmält ur ett feministiskt perspektiv. Jag tycker att det funkar rätt bra här. Vance är då och då rätt otrevlig och jag tycker nog att han blir förlåten lite för lättvindigt, men han står alltid upp för Rosies rätt att bestämma över sitt eget liv vilket är uppfriskande i sammanhanget.

Det finns fler delar i den här serien, men jag kommer nog inte läsa dem om det inte är så att jag helt plötsligt befinner mig i den där söndagskänslan igen och behöver få drömma mig bort i något. Som läsavkoppling rekommenderar jag den här boken skarpt till alla och envar och särskilt till alla som hyser den där särskilda kärleken till böcker.

BOOKISH AND THE BEAST
Författare: Ashley Poston
Förlag: Blackstone publishing (2020)
Inläsare: Caitlin Kelly & Curry Withmire
Del 3 i en serie där jag inte läst de övriga böckerna.

Konferensen av Mats Strandberg

Fasansfullt splatteräckel på konferensanläggning, kan det vara något? Jomen verkligen!

Att jobba inom kommunal verksamhet är inte en förutsättning för att kunna ta till sig den här boken, verkligen inte, men kanske ger det en extra krydda? Jag som gör det kan vagt känna igen vissa drag, men allt är så förvridet att det känns tryggt avlägset ändå. Och det jag kan känna igen är nog också relevant på andra arbetsplatser.

Mats Strandberg är fenomenal på att skapa karaktärer man bryr sig om även när man ogillar dem som sjutton. Han hittar alltid de mänskliga kornen i de där typerna man irriterar ihjäl sig på i verkliga livet och så är han bra på relationer. Här möter vi en grupp på nio personer som verkligen inte tycker om varandra, men som ändå hör ihop och är viktiga för varandra.

Det finns mycket som är bra i Konferensen, allt egentligen, men jag känner att jag som utmattningsveteran måste få lyfta hur oerhört väl Mats Strandberg skriver den karaktär som lider av utmattningsdepression. Hen känns i mig.

Jag tycker egentligen inte om att bli rädd, jag ser inte skräckfilm och väljer mina skräckböcker med omsorg. En riktigt bra skräckbok handlar inte om döden och äcklet i sig, den handlar om existensen. Och det gör den här boken. Det finns en scen i en jacuzzi som jag tycker är den värsta eftersom dödsskräcken kommer så nära. Jag känner verkligen livet i mig och hur det sipprar ur personen som kämpar, det är mästerligt och alldeles förfärligt.

KONFERENSEN
Författare: Mats Strandberg
Förlag: Norstedts (2021)

Sambo på försök av Beth O’Leary

Jag är så oerhört glad att jag läste Beth O’Learys andra bok Bara på besök först så att jag hade debuten Sambo på försök kvar. Inte minst för att jag slapp galet höga förväntningar och kunde låta mig bli riktigt positivt överraskad istället. Sambo på försök är på gränsen till Mhairi McFarlane-bra och det är verkligen lovord det.

Premissen, att Tiffy flyttar in hos Leon och bor i lägenheten utan att de träffas är ju förstås helt befängd. Med fel författare hade det blivit jättepinsamt, men här blir det bara perfekt. Jag tror att det beror på att såväl Tiffy som Leon och varenda sidokaraktärer är så välskrivna. Det finns också sidohistorier som bidrar till mörker (bror i fängelse, fasansfull efterhängsen expojkvän) och vänskaper som är fina och lite komplicerade.

Jag tycker så mycket om Sambo på försök och vill nu bara läsa böcker som den. Har ni tips fler?

SAMBO PÅ FÖRSÖK
Författare: Beth O’Leary
Förlag: Printz publishing (2019)
Översättare: Helen Ljungmark, originaltitel: The flatshare
Andra som skrivit om boken: Hyllan, Enligt O, Feministbiblioteket.

Black summer av M. W. Craven

Den första boken om Washington Poe och Tilly Bradshaw (det är väl främst Poe som är huvudperson, men han vore ingenting utan Bradshaw) var väldigt äcklig, vidrig och hemsk. Den här är inte mindre så, och ändå älskar jag det fortfarande innerligt.

Här kommer det förflutna ikapp Poe när en ung kvinna som borde vara död och vars mördare Poe satt bakom lås och bom kliver in på ett bibliotek. Sen försvinner hon och Poe finner sig i en riktig knipa.

Här får vi psykopater, hemliga rum, hämnd som bakas i åratal och till slut den vidrigaste planen för att gömma en kropp jag någonsin läst om. Det är spännande från sida ett och jag inser hur ovanligt det är med deckare där man inte har en aning om hur det ska sluta, det går rätt länge innan man ens får veta vilket brottet är. Black summer är fina grejer och jag ska nog senast i sommar kasta mig över nästa del i serien.

BLACK SUMMER
Författare: M. W. Craven
Förlag: Constable (2019) Boken kommer på svenska på Modernista vilken dag som helst.
Andra boken om Washington Poe, första delen: Brännaren

Om snö och guld av Inger Edelfeldt

Jag har slutat läsa Inger Edelfeldts Om snö och guld mitt i och sånt brukar inte resultera i en boktext här, men det här är väldigt speciella omständigheter.

Om snö och guld är fantastisk, den är underbar i sin formuleringskraft och sitt iakttagande öga och det är också där man kan hitta brytningen mellan oss. Bitvis är det som att läsa en romanvariant av mig själv. Det är inte så förstås, mycket skiljer, jättemycket, men det finns en röst som talar rakt in i mig, för djupt in i mig. Jag har verkligen kämpat eftersom jag älskar så mycket med boken, men tillslut, efter att ha gått sönder kanske tio gånger på rad, så bestämde jag mig för att avbryta och återkomma när jag inte är fullt lika skör. Jag kommer att läsa Om snö och guld i sin helhet en dag och jag vet att jag kommer älska den.

Jag ville ändå skriva den här texten för att jag gärna uppmuntrar er som ännu inte plockat upp Om snö och guld att göra det. Ni som dras med andra trauman och andra personligheter kan med all säkerhet läsa den här utan problem och ni kommer få er en alldeles fantastisk berättelse om komplicerade familjerelationer, psykisk ohälsa, frigörelse, livskriser och konst som flykt och befrielse. Ni kommer också få en folkhögskoleskildring (jag har tyvärr inte kommit dit än) som jag hoppas också speglar min egen folkhögskoleupplevelse – utan folkhögskola inget liv, inget bra liv i alla fall tror jag. Jag ska försjunka lite i mina egna minnen nu och så tar jag tag i Om snö och guld om något år eller två. Du kan läsa den bums tycker jag.

OM SNÖ OCH GULD
Författare: Inger Edelfeldt
Förlag: Norstedts (2021)

The Queen of nothing av Holly Black

Åh vad Holly Black är bra! Jag älskade hennes första älvserie (som hänger ihop med den här), men den här superälskar jag. Jag tror att det kan vara så att alla delar i trilogin är lika bra och är det en som är lite svagare så är det den första, ovanligt nog.

Jude är en sån kämpe, en sann hjälte. Hon och Cardan är förvisso ett power couple, men det är hon som är musklerna och hjärnan och det tycker jag väldigt mycket om, lika mycket som jag gillar att Cardan är medveten om och helt ok med det.

Den här tredje och avslutande delen är action från början till slut. Det finns inte ett enda avsnitt där man kan luta sig tillbaka, det är full fart hela tiden. Tidigare böcker tog mig rätt lång tid att tråckla mig fram i, för att begripa allt. Den här svischade jag igenom på några timmar, eftersom grundarbetet var gjort.

Sånt man får här som jag tycker särskilt mycket om är syskonen och deras relation och betydelsen av familj hur den nu råkar se ut. Det är mer lojalitet än svek i den här boken och det har jag längtat efter.

Jag hoppas på mer från Holly Black framöver, det går ju inte att få nog.

THE QUEEN OF NOTHING
Författare: Holly Black
Förlag: Hot key books (2019)
Avslutande delen i trilogin The folk of the air, tidigare delar: The cruel prince och The wicked king

The wicked King av Holly Black

Vid nyåret det år som skulle bli 2020 läste jag första delen av Holly Blacks ”The folk of the air”-serie och gillade mycket. Genast köpte jag de övriga två delarna även om jag redan då misstänkte att jag skulle komma att spara dem tills de verkligen behövdes. I påskhelgen i år behövde jag dem verkligen så då var det dags.

Det som är så perfekt med The wicked King just nu är att det förvisso är lättläst, men man måste ändå anstränga sig lite för att hänga med i intrigerna. Jag var lite trött på att bara orka med det det lättaste fluffet, The wicked King är fluff, men också lite mer än det.

Den där olydiga kungen som boken handlar om sitter på tronen från början, han är en oerhört besvärlig kungason som vår egentliga huvudperson Jude tvingas hantera så gott det går. Hon hade mer än ett finger i spelet när han hamnade där och nu måste hon styra upp det, men han är långt ifrån pålitlig. Här finns intriger i överflöd (men inte för mycket), här finns ingen man kan lita på och samtidigt är det förledande bekvämt och hemtamt i den här världen som Holly Black målade oss redan i den föregående trilogin.

Jag älskar hur Holly Black leker med allt – könsroller, makt, normalitet. Hon kan göra det så fritt eftersom hon byggt upp världen hos älvorna, men jag låter mig inte luras, jag vet att det också handlar om oss.

Du behöver bara vänta några dagar tills jag berättar vad jag tyckte om den sista boken i trilogin – The Queen of nothing.

THE WICKED KING
Författare: Holly Black
Förlag: Hot key books (2019)
Andra delen i trilogin om The folk of the air, första delen: The cruel prince

Mordkonsulten av Elly Griffiths

Jag tycker verkligen om Elly Griffiths sätt att berätta. Visst har vissa av Ruth-böckerna varit lite sega, men hon kommer alltid upp i bra nivå igen och hon är alltid, alltid bra på karaktärsbyggen och relationer.

I Mordkonsulten är jag bara besviken på en enda sak, att jag inte får lära känna huvudpersonen Peggy på riktigt eftersom hon blir dödad på bokens första sidor. Visst får jag sen lära känna henne genom de andra huvusaktörerna – Natalia, Edwin och Benedict, men det är inte samma sak. Jag tycker väldigt mycket om nämnda trio, Elly Griffiths får mig att bry mig om dem (och innerligt hoppas att de inte ska råka ut för något) redan från första början. Och så är det polisinspektör Harbinder Kaur, som bor hemma hos föräldrarna, spelar Panda pop och drömmer om att hitta något större i livet. Henne tycker man ju om.

Möjligen är slutet lite för mycket, lite för komplicerat eller enkelt eller tillkämpat. Jag är inte helt nöjd i alla fall, men det beror kanske på att jag inte tycker att gåtan är det viktigaste här. Människorna (och litteraturen, det här är en deckargåta om deckare) är hjärtat i den här berättelsen och det är dem Elly Griffiths är allra bäst på.

MORDKONSULTEN
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Modernista (2020)
Översättare: Ylva Spångberg, originaltitel: The Postscript Murders
Andra boken i serien om Harbinder Kaur, första delen – Främlingen/The stranger diaries
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna

Bara på besök av Beth O’Leary

Jag tror att det mer handlar om att jag är väldigt känslig just nu och inte om att Bara på besök skulle vara särdeles sorglig, men jag grät mig i stort sett genom den. Det var så sorgligt med Carla som dött och de där katterna som påminde mig om min egen som aldrig mer ska väcka mig om morgonen. Och så triggades mina tårar av en del av de relationstrådar som finns här. Men oavsett min tårfyllda reaktion så gillar jag boken.

Jag tycker om Leena och Eileen och jag gillar de flesta runt omkring dem. Och så tycker jag väldigt mycket om att alla inte är så himla unga som de brukar vara i sådana här böcker. Här finns kärlek och vänskap och liv oavsett om man är 30, 50 eller 80+. Det älskar jag. Överhuvudtaget är det här en riktigt, riktigt fin bok att ägna sig åt om man som jag inte orkar djuplodande och svårt i bokform. Jag vill också bo i en liten engelsk by och slänga ihop vårfestivaler och dricka te nu. Hela tiden vill jag det!

BARA PÅ BESÖK
Författare: Beth O’Leary
Förlag: Printz (2020)
Översättare: Helen Ljungmark, originaltitel: The switch
Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket som tyckte lite annat än jag.