Black summer av M. W. Craven

Den första boken om Washington Poe och Tilly Bradshaw (det är väl främst Poe som är huvudperson, men han vore ingenting utan Bradshaw) var väldigt äcklig, vidrig och hemsk. Den här är inte mindre så, och ändå älskar jag det fortfarande innerligt.

Här kommer det förflutna ikapp Poe när en ung kvinna som borde vara död och vars mördare Poe satt bakom lås och bom kliver in på ett bibliotek. Sen försvinner hon och Poe finner sig i en riktig knipa.

Här får vi psykopater, hemliga rum, hämnd som bakas i åratal och till slut den vidrigaste planen för att gömma en kropp jag någonsin läst om. Det är spännande från sida ett och jag inser hur ovanligt det är med deckare där man inte har en aning om hur det ska sluta, det går rätt länge innan man ens får veta vilket brottet är. Black summer är fina grejer och jag ska nog senast i sommar kasta mig över nästa del i serien.

BLACK SUMMER
Författare: M. W. Craven
Förlag: Constable (2019) Boken kommer på svenska på Modernista vilken dag som helst.
Andra boken om Washington Poe, första delen: Brännaren

Om snö och guld av Inger Edelfeldt

Jag har slutat läsa Inger Edelfeldts Om snö och guld mitt i och sånt brukar inte resultera i en boktext här, men det här är väldigt speciella omständigheter.

Om snö och guld är fantastisk, den är underbar i sin formuleringskraft och sitt iakttagande öga och det är också där man kan hitta brytningen mellan oss. Bitvis är det som att läsa en romanvariant av mig själv. Det är inte så förstås, mycket skiljer, jättemycket, men det finns en röst som talar rakt in i mig, för djupt in i mig. Jag har verkligen kämpat eftersom jag älskar så mycket med boken, men tillslut, efter att ha gått sönder kanske tio gånger på rad, så bestämde jag mig för att avbryta och återkomma när jag inte är fullt lika skör. Jag kommer att läsa Om snö och guld i sin helhet en dag och jag vet att jag kommer älska den.

Jag ville ändå skriva den här texten för att jag gärna uppmuntrar er som ännu inte plockat upp Om snö och guld att göra det. Ni som dras med andra trauman och andra personligheter kan med all säkerhet läsa den här utan problem och ni kommer få er en alldeles fantastisk berättelse om komplicerade familjerelationer, psykisk ohälsa, frigörelse, livskriser och konst som flykt och befrielse. Ni kommer också få en folkhögskoleskildring (jag har tyvärr inte kommit dit än) som jag hoppas också speglar min egen folkhögskoleupplevelse – utan folkhögskola inget liv, inget bra liv i alla fall tror jag. Jag ska försjunka lite i mina egna minnen nu och så tar jag tag i Om snö och guld om något år eller två. Du kan läsa den bums tycker jag.

OM SNÖ OCH GULD
Författare: Inger Edelfeldt
Förlag: Norstedts (2021)

The Queen of nothing av Holly Black

Åh vad Holly Black är bra! Jag älskade hennes första älvserie (som hänger ihop med den här), men den här superälskar jag. Jag tror att det kan vara så att alla delar i trilogin är lika bra och är det en som är lite svagare så är det den första, ovanligt nog.

Jude är en sån kämpe, en sann hjälte. Hon och Cardan är förvisso ett power couple, men det är hon som är musklerna och hjärnan och det tycker jag väldigt mycket om, lika mycket som jag gillar att Cardan är medveten om och helt ok med det.

Den här tredje och avslutande delen är action från början till slut. Det finns inte ett enda avsnitt där man kan luta sig tillbaka, det är full fart hela tiden. Tidigare böcker tog mig rätt lång tid att tråckla mig fram i, för att begripa allt. Den här svischade jag igenom på några timmar, eftersom grundarbetet var gjort.

Sånt man får här som jag tycker särskilt mycket om är syskonen och deras relation och betydelsen av familj hur den nu råkar se ut. Det är mer lojalitet än svek i den här boken och det har jag längtat efter.

Jag hoppas på mer från Holly Black framöver, det går ju inte att få nog.

THE QUEEN OF NOTHING
Författare: Holly Black
Förlag: Hot key books (2019)
Avslutande delen i trilogin The folk of the air, tidigare delar: The cruel prince och The wicked king

The wicked King av Holly Black

Vid nyåret det år som skulle bli 2020 läste jag första delen av Holly Blacks ”The folk of the air”-serie och gillade mycket. Genast köpte jag de övriga två delarna även om jag redan då misstänkte att jag skulle komma att spara dem tills de verkligen behövdes. I påskhelgen i år behövde jag dem verkligen så då var det dags.

Det som är så perfekt med The wicked King just nu är att det förvisso är lättläst, men man måste ändå anstränga sig lite för att hänga med i intrigerna. Jag var lite trött på att bara orka med det det lättaste fluffet, The wicked King är fluff, men också lite mer än det.

Den där olydiga kungen som boken handlar om sitter på tronen från början, han är en oerhört besvärlig kungason som vår egentliga huvudperson Jude tvingas hantera så gott det går. Hon hade mer än ett finger i spelet när han hamnade där och nu måste hon styra upp det, men han är långt ifrån pålitlig. Här finns intriger i överflöd (men inte för mycket), här finns ingen man kan lita på och samtidigt är det förledande bekvämt och hemtamt i den här världen som Holly Black målade oss redan i den föregående trilogin.

Jag älskar hur Holly Black leker med allt – könsroller, makt, normalitet. Hon kan göra det så fritt eftersom hon byggt upp världen hos älvorna, men jag låter mig inte luras, jag vet att det också handlar om oss.

Du behöver bara vänta några dagar tills jag berättar vad jag tyckte om den sista boken i trilogin – The Queen of nothing.

THE WICKED KING
Författare: Holly Black
Förlag: Hot key books (2019)
Andra delen i trilogin om The folk of the air, första delen: The cruel prince

Mordkonsulten av Elly Griffiths

Jag tycker verkligen om Elly Griffiths sätt att berätta. Visst har vissa av Ruth-böckerna varit lite sega, men hon kommer alltid upp i bra nivå igen och hon är alltid, alltid bra på karaktärsbyggen och relationer.

I Mordkonsulten är jag bara besviken på en enda sak, att jag inte får lära känna huvudpersonen Peggy på riktigt eftersom hon blir dödad på bokens första sidor. Visst får jag sen lära känna henne genom de andra huvusaktörerna – Natalia, Edwin och Benedict, men det är inte samma sak. Jag tycker väldigt mycket om nämnda trio, Elly Griffiths får mig att bry mig om dem (och innerligt hoppas att de inte ska råka ut för något) redan från första början. Och så är det polisinspektör Harbinder Kaur, som bor hemma hos föräldrarna, spelar Panda pop och drömmer om att hitta något större i livet. Henne tycker man ju om.

Möjligen är slutet lite för mycket, lite för komplicerat eller enkelt eller tillkämpat. Jag är inte helt nöjd i alla fall, men det beror kanske på att jag inte tycker att gåtan är det viktigaste här. Människorna (och litteraturen, det här är en deckargåta om deckare) är hjärtat i den här berättelsen och det är dem Elly Griffiths är allra bäst på.

MORDKONSULTEN
Författare: Elly Griffiths
Förlag: Modernista (2020)
Översättare: Ylva Spångberg, originaltitel: The Postscript Murders
Andra boken i serien om Harbinder Kaur, första delen – Främlingen/The stranger diaries
Andra som skrivit om boken: Johannas deckarhörna

Bara på besök av Beth O’Leary

Jag tror att det mer handlar om att jag är väldigt känslig just nu och inte om att Bara på besök skulle vara särdeles sorglig, men jag grät mig i stort sett genom den. Det var så sorgligt med Carla som dött och de där katterna som påminde mig om min egen som aldrig mer ska väcka mig om morgonen. Och så triggades mina tårar av en del av de relationstrådar som finns här. Men oavsett min tårfyllda reaktion så gillar jag boken.

Jag tycker om Leena och Eileen och jag gillar de flesta runt omkring dem. Och så tycker jag väldigt mycket om att alla inte är så himla unga som de brukar vara i sådana här böcker. Här finns kärlek och vänskap och liv oavsett om man är 30, 50 eller 80+. Det älskar jag. Överhuvudtaget är det här en riktigt, riktigt fin bok att ägna sig åt om man som jag inte orkar djuplodande och svårt i bokform. Jag vill också bo i en liten engelsk by och slänga ihop vårfestivaler och dricka te nu. Hela tiden vill jag det!

BARA PÅ BESÖK
Författare: Beth O’Leary
Förlag: Printz (2020)
Översättare: Helen Ljungmark, originaltitel: The switch
Andra som skrivit om boken: Feministbiblioteket som tyckte lite annat än jag.

Nikki av Malin Skogberg Nord

Jag vet inte om det är bra eller dåligt det här att jag nuförtiden inte kan läsa tonårsskildringar enbart ur tonårsperspektiv utan nu, eftersom mina barn båda är tonåringar, också känner föräldraperspektivet så starkt. Det ger naturligtvis ett extra djup till upplevelsen, men ibland är just det mer än jag klarar av.

Min inre tonåring känner igen sig i mycket av Nikkis upplevelser av högstadium och gymnasium – att känna sig off och fel och konstig, så känner nog alla. Min inre tonårsförälder avskyr verkligen Nikkis mamma och hur hon inte ser vad hon håller på med, jag hoppas verkligen innerligt att jag inte är sån, även om jag också vet och hyser all respekt för att det är sjukt svårt att föräldra. Det är omöjligt helt enkelt, och kanske särskilt om man bär en trasig tonåring inom sig, det kanske Nikkis mamma också gör…

Nikki är en stark berättelse om utveckling och att komma fram till den punkt där man står upp för sig själv och är sig själv, lever sitt eget liv. Blir vuxen helt enkelt. Jag tycker så mycket om Nikki, hur hon tar tag i saker och hur hon accepterar stöd där hon kan få det. Det är alltid farligt att benämna en bok som “viktig”, det blir som sallad eller medicin, något man ska läsa för att lära sig. Men Nikki är en bok som jag hoppas att många hittar till, unga och deras föräldrar och alla andra. För att man lär sig absolut, men främst för att det finns så få berättelser om frigörelse som slutar i lycka och styrka på det här sättet. Läs den!

NIKKI
Författare: Malin Skogberg Nord
Förlag: Syster förlag (2020)
Andra som skrivit om boken: Regnbågshyllan

Lektioner i kärlek av Lucy Dillon

Lucy Dillon är pålitlig. Man vet vad man får. Vill man ha avkoppling, sällskap och hundar så är Lucy Dillon alltid rätt författare att söka sig till, så också i årets nya roman. Jag läste den som första bok efter att mitt lässällskap och kattvän dog och den var perfekt (bortsett från episoden med den väldigt gamla hunden!) som guide tillbaka till läsningen igen.

Lektioner i kärlek är en fin läsupplevelse, definitivt bättre än den förra (Drömmen runt hörnet). Jeannie kommer på i bilen på väg till bröllopet att hon inte alls vill gifta sig med Dan och så kliver han ut framför en buss och blir allvarligt skadad vid ungefär samma tidpunkt. Allt är väldigt komplicerat efter det, lite väl mycket kan jag tycka, folk kan väl ändå prata lite mer ur skägget. Men det är feelgoodigt med inslag av många hundar. Ett vinnande Dillon-koncept helt enkelt, och glimret finns i bakgrunden, i människorna runt omkring.

LEKTIONER I KÄRLEK
Författare: Lucy Dillon
Förlag: Forum (2021)
Översättare: Ann Björkhem
Andra som skrivit om boken: Och dagarna går

Böckernas bok och de längsta dagarna

Påskhelgen är en helg som har allt – lugn, godis, fluffiga kycklingar… Men det är också en helg som har sin grund i den mest fantastiska av alla berättelser. Passionsdramat har alla ingredienser som gör en berättelse oförglömlig – odödlig kärlek, svek, djupaste förtvivlan och ett hopp som övervinner allt. Oavsett om man är kristen eller inte så är berättelsen en av de mest klassiska och en av de mest spännande att gå på djupet med.

Jag har “alltid” fascinerats av Jesu Golgatavandring och allt som föregår och följer på den. Som barn såg jag den där tv-serien som visades varje påsk, och sen började jag läsa. Sen dess har jag fortsatt läsa.

Här följer en lista över riktigt bra tolkningar av passionsdramat och Jesu liv, för er som redan läst originalet eller som väljer att lämna bibeln därhän:

Enligt Maria Magdalena av Marianne Fredriksson
Det här var troligen den första variation av berättelsen om Jesus jag läste. Jag minns inte mycket av den mer än att jag tyckte väldigt mycket om den. En stark berättelse om en kvinna i skymundan. Jag ska definitivt läsa om den.

Marias testamente av Colm Toibin
Det här är en oerhört gripande berättelse om Maria, hur hon minns sin sons sista dagar och det svek hon själv menar att hon gjort sig skyldig till. Det är en eftertänksam och sorgesam berättelse med ett fantastiskt språk, Colm Toibin är en av mina främsta favoriter.

Barabbas av Pär Lagerkvist
En av de allra bästa böcker jag någonsin läst av en av de mest glimrande författarna. Att följa Barabbas, rövaren som fick överleva på Jesus bekostnad, är en hjärtskärande resa ner i det mänskliga psyket när det går sönder och när det kanske hittar fram till någon sorts tilltro.

Den godhjärtade Jesus och Kristus bedragaren av Philip Pullman
Det här är en kontroversiell bok som ifrågasätter allt vi trodde att vi visste om Jesus. Genom att dela upp Jesus personlighet i två skilda personer, Jesus och Kristus, lyckas Pullman synliggöra hans komplexa person såväl som berätta berättelsen om hur en berättelse byggs.


En version av den här texten publicerades första gången på Kulturkollo 2015, du hittar den här.

Crucifiction by Romanino in Pisogne” foto av Wolfgang Moroder. [ CC BY-SA 3.0] via Wikimedia Commons.

En trasig historia av Marie Tillman

Aj. En trasig historia av Marie Tillman är en riktigt, riktigt smärtsam läsupplevelse. Den går rakt in.

Bokens jag är tecknad utan personlighetsdrag i ansiktet och jag förstår varför, hela tiden speglar hon sig i sin mamma, för att hon måste. Mamman är psykiskt sjuk och eftersom dessa två lever ensamma tillsammans hamnar allt ansvar på den som inte borde ha det.

Det är viktigt att sådana här föräldrar, mammor och trasiga relationer skrivs för alla mammor håller inte ihop, alla barn orkar inte det de inte borde orka, alla förtjänar att bli sedda och få känna igen. Jag tycker om hur lite skuld som fördelas här, men de som finns runt omkring borde förstås kliva in. Inget barn ska behöva leva det här livet, men allt för många gör det.

EN TRASIG HISTORIA
Författare: Marie Tillman
Förlag: Syster förlag (2020)
Andra som skrivit om boken: Marcus på Bokhora