Poesi

The great poets: Emily Dickinson

av

Jag vet att det är snudd på ett brott att som poesiläsande inte ha stiftat bekantskap med Emily Dickinson förrän vid 45 års ålder. Visst har jag läst enstaka dikter och säkert någon del av en samling, men jag har aldrig riktigt gett mig tid att försjunka.

Jag tänker inte försöka mig på en analys eller en recension eller något sådant. Jag nöjer mig med att konstatera att jag tycker mycket om det här och jag har trivts med Emily Dickinsons dikter i öronen. Jag lyssnade på större delen av den här samlingen på biblioteket Deichman Bjørvika i Oslo en fredageftermiddag i december när jag avslutat ett intensivt studiebesöksdygn och behövde vila hjärnan. Jag tyckte mycket om hur jag utmanades samtidigt som jag fick den lugn och ro jag behövde.

Själva inläsningen och produktionen är väl inte direkt perfekt, det finns lite upprepningar, märkliga betoningar och missljud på vissa spår. Som helhet och i den kontext då jag behövde den så funkade det fint. Jag kommer naturligtvis fortsätta läsa Emily Dickinson och nästa gång blir det med ögonen.

Om ljudboken

Titel och författare: The great poets: Emily Dickinson
Förlag: Naxos
Inläsare: Teresa Gallagher

Trofast och ädel natt av Louise Glück

av

Vid det här laget har jag läst en del av Louise Glück. Vild iris som var min första läsning var jag inte så förtjust i, men utöver den har jag tyckt väldigt mycket om såväl Averno, Meadowlands som Ett byliv. Sedan lånade jag hem Trofast och ädel natt från biblioteket och det visade sig snabbt att vi inte var rätt för varandra. Jag tycker inte att den är dålig eller så, men den talar inte till mig som poesi kan göra. Kanske är den för lite poetisk för min smak. Trofast och ädel natt känns som Louise Glück mest sammanhängande berättelse hittills (av de jag läst alltså), mer som en sorts roman i diktform. Men det kan inte gärna vara det heller med tanke på hur mycket jag gillar prosalyrik. Vi klickar väl inte riktigt den här gången helt enkelt.

Trofast och ädel natt handlar om ett jag och hans bror som växer upp och blir vuxna utan föräldrarna som dött i en bilolycka, de krockade in i ett träd. Här finns ett vemod men inte riktigt sorg. Och kanske är det där vi inte når varandra, jag känner för lite för deras upplevelser. Jag läser och jag ser vemodet, men det finns alltid en hinna mellan oss. Trofast och ädel natt känns inte i mig.

Om boken

Titel: Trofast och ädel natt
Författare: Louise Glück
Förlag: Rámus (2022)
Översättare: Stewe Claesson, originaltitel: Faithful and virtuos night

Ensamtal av Ann Jäderlund

av

Med Ensamtal kliver jag för första gången in i Ann Jäderlunds diktvärld. Och herregud. Jag har inga ord egentligen, det är förunderligt och fantastiskt därinne.

Alla poeter är naturligtvis sina egna, de har sina egna ord, bilder och rytmer. Men har jag någonsin läst en poet som är så oerhört mycket sin egen som Ann Jäderlund? Det är något med orden hon använder och hur hon knyter ihop dem och inte, hur hon låter språket flyta och stanna upp. Hur hon låter en diktrad betyda en sak för att vid radbyte ändra hela meningen till något annat. Experimenterandet. Uppfinnandet. Kreativiteten. Och hur hon lämnar det till mig att slutligen uppfinna vad jag läst. I varje dikt. Varje mening, varje ord.

Jag ska snarast läsa mer av av Ann Jäderlund och försjunka in i hennes värld. Det har jag sannerligen förtjänat.

Om boken

Titel: Ensamtal
Författare: Ann Jäderlund
Förlag: Albert Bonniers förlag (2019)

Inte alls dåligt av Kristina Lugn

av

Samlingen Inte alls dåligt innehållandes Kristina Lugns efterlämnade dikter är inte alls dålig. Den är oändligt mycket annat.

Till viss del utgör Inte alls dåligt en frustrerande läsning. Vissa dikter känns genomarbetade och färdiga för utgivning, de kanske bara inte passade in i någon av diktsamlingarna, föll på målsnöret. Annat känns som embryon till något som med några timmar, dagar, veckors bearbetning hade kunnat bli till något fantastiskt. Det känns som en sorglig påminnelse om vad vi inte fick läsa, det som kunde blivit, att det aldrig blir något mer. Dessutom känns det som alltid vid publicering av efterlämnade alster svårt att skaka av sig känslan att smygläsa något som inte författaren själv uttryckligen bestämt att jag ska få läsa. Jag tycker att det bidrar till att göra läsupplevelsen en smula ambivalent.

I vissa delar är poesin i Inte alls dåligt en fin påminnelse om vilken oförglömligt rapp, vass och vågad diktare Kristina Lugn var. Hon skriver som alltid om ensamheten, känslan av att befinna sig vid sidan om. Ofta skriver hon om den annalkande döden, egen och andras. Hon skriver också gärna om ett barn, ibland tolkar jag det som att barnet är hon, ibland någon annan, kanske hennes. Det blir en fin sammanblandning och ihoplänkning av livets olika roller.

Kristina Lugn skriver som alltid mycket om det mörka i livet, det där som är så svårt att leva och uthärda. Och som alltid gör hon det med värme och humor som hjälper läsaren igenom just det. Inte alls dåligt är ett fint farväl.

Jag kommer att upptäcka (jag har flera samlingar olästa) och återupptäcka Kristina Lugns diktning under resten av mitt liv. Jag är tacksam för alla dikter som har och ska upplsuka mig. Det är en gåva som aldrig tar slut.

Om boken

Titel: Inte alls dåligt. Efterlämnade dikter
Författare: Kristina Lugn
Förlag: Albert Bonniers förlag (2022)
Andra som skrivit om boken: Bernur

Bakom fönstret skälver natten av Forough Farrokhzad

av

Först titeln. Bakom fönstret skälver natten. Hur vackert är inte det? Man känner det i både hjärta och hjärna, i kroppen, visst?

Bakom fönstret skälver natten är ett urval dikter från Forough Farrokhzads två sista diktsamlingar En annan födelse (1964) och Låt oss tro på begynnelsen av en kall årstid som gavs ut postumt 1974, sju år efter att hon omkom i en bilolycka.

Jag behöver inte läsa Shadi Angelina Bazeghis förord för att förstå att detta är banbrytande och kontroversiellt. Att en kvinna i Iran skriver på det här sättet kan inte ha varit oproblematiskt i sin samtid, även om den samtiden inte var densamma som vår. Här finns sinnlighet, kvinnligt begär och ett sätt att beskriva livet som inte ber om lov.

Jag insåg snart att jag inte kunde läsa Forough Farrokhzads dikter så som jag är van att göra, lite i taget, en och en. Jag behövde kasta mig in och läsa allt på en gång. Riktigt sjunka in och bli ett med flödet, då blev läsupplevelsen väldigt intensiv.

Jag slås av det melankoliska, av mörkret, av hoppet i mörkret. Och så alla färgerna, mest grönt. Jag vet inte vad det betyder, men det är heller inte det som är grejen med poesi (de gånger det varit det har jag sysslat med diktanalys på litteraturvetenskapen och det förstörde verkligen mycket av min uppskattning för lyrik). Det viktigaste är vad jag känner och inte vad jag förstår eller tänker. Och jag känner mycket när jag läser den här boken.

Bakom fönstret skälver natten är en fantastisk titel, men den här boken är mycket mer än så.

Om boken

Titel: Bakom fönstret skälver natten
Författare: Forough Farrokhzad
Förlag: Modernista (2021)
Översättare: Namdar Nasser
Andra som skrivit om boken: Enligt O som var den som fick mig att vilja läsa från första början.

En liten bok om konsten att dö av Ulf Nilsson

av

Ulf Nilsson är en av mina favoritförfattare och också en av mina favoriter bland människor som synts i barn-tv genom åren. Jag kan inte sluta tänka på hur himla bra han var som Bolibompa-morfar när mina barn var små. Och så Farväl herr Muffin förstås, om marsvinet som fick ont i magen och dog. Som vi läst och funnit tröst i den! Nu är det Ulf Nilsson som är död och det känns på många sätt obegripligt och omöjligt att ta till sig. Inte kan väl en Bolibompa-morfar dö?

En liten bok om konsten att dö är enkel, kortfattad, eftertänksam och osentimental. Den gör inte ont, den ger inte tröst, den funderar. En av de bästa sakerna med den är att den inte tränger sig på. Läsaren får själv bestämma vad som orkas med. Det här är en tankebok att återvända till om och om igen.

Jag tycker att En liten bok om konsten att dö, i all sin anspråkslöshet, tillhör de där allra bästa böckerna som handlar om döden och döendet, tillsammans med Farväl herr Muffin, Joan Didions böcker Ett år av magiskt tänkande och Blå skymning och Mortality av Anthony Hitchens. Det är ett fint sällskap och Ulf Nilsson har skrivit två av de bästa…

Jag kommer som sagt återvända till den här boken. Det jag bär med mig från den här läsningen är lugnet. Att möta vetskapen om slutets närhet med lugn och trygghet är inte alla förunnat, men det verkar ha varit så för Ulf Nilsson. Det ska jag tänka på, meditera över, hoppas på.

Om boken

Titel: En liten bok om konsten att dö
Författare: Ulf Nilsson
Förlag: Albert Bonniers förlag (2022)

Sommarens bästa läsning eller mina höstläsningstips

av

Sommaren är förvisso över sedan länge men jag har sparat på det här inlägget av en anledning, jag ville hinna skriva om alla bästaböcker så att det kan finnas länkar via vilka man kan läsa mer om varför de är så bra. Nu har jag hunnit ikapp mig själv och här är mina tips för höstläsningen, mina favoriter från läsmånaderna juni, juli och augusti (i läsordning).

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 & 2 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Den glömda dagboken av Christoffer Holst. Riktigt fin och mörk feelgood med mycket mat som sig bör i en Holst-roman.

Ett litet steg i taget av Katherine Center. En riktigt bra feelgood-roman med en rejäl dos svärta.

Hex av Jenni Fagan. En mörk och ganska svårforcerad berättelse om kvinnoförtryck och häxpanik. Den dröjer sig kvar.

All the bad apples av Moïra Fowley-Doyle. En oerhört stark berättelse om systerskap och kvinnoförtryck. En av mina bästa.

Malibu rising av Taylor Jenkins Reid. Bladvändarvänlig strandläsning om familjerelationer.

Gender queer Gender queer av Maia Kobabe. Fantastisk och upplysande tecknad memoar om livet som queer.

Soluppgång över strandpromenaden av Jenny Colgan. En rätt ljuvlig feelgood-bok, den bästa i strandpromenadserien.

Book lovers av Emily Henry. Lysande feelgood med hjärta och svärta.

The dark av Sharon Bolton. Oerhört obehaglig incel-deckare med allas vår Lacey Flint.

Barndomsbrunnen av Göran Greider. En personlig berättelse om barndom och sjukdom.

Mad about you av Mhairi McFarlane. Som vanligt förstklassig feelgood med den perfekta mängden svärta.

Gudars like av Meg Rosoff. Sparsmakad och levande berättelse om en magisk och katastrofal sommar.

Kingdom of the blind av Louise Penny. Fjortonde boken i serien, lika bra som alltid.

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Trollbindande skildring av eländes elände och magisk natur.

What you wish for av Katherine Center. En riktigt fin och sorglig bok av min nya favorit bland feelgood-författare.

Bild av Debby Hudson på Unsplash

Vi är de döda, nu snart av Kristian Lundberg

av

När Kristian Lundberg gick bort i våras slogs jag av hur många som hyllade hans poesi och det faktum att jag inte läst något av denna poesi. Jag gick till bibliotekets poesihylla och valde den bok som lockade mig mest, det blev Vi är de döda, nu snart.

Visst kan titeln upplevas som obehaglig med tanke på hans för tidiga bortgång (jag fick en kommentar om det), men vilken poet/människa närmar sig inte döden och vilken poet/människa undviker döden i sitt eget liv? Det är det mest naturliga även om det samtidigt är det svåraste att ta till sig.

Vi är de döda, nu snart berör mig på djupet. Först är det helheten som talar om flyktingar och förvar, utvisning och övergrepp. Det är döden, förlusten, sorgen. Sen är det enskilda dikter som liksom lyfter från boksidorna och fladdrar in i mig när jag sitter på min balkong och läser min morgonpoesi med kaffekoppen i handen. En vanlig onsdagmorgon i maj borrar sig orden som längst in. Och en torsdag i juni.

Till slut tycker jag att Vi är de döda, nu snart säger något viktigt och fint om hur det är att behålla sin mänsklighet i det allra mest omänskliga. Det är livsnödvändigt och fruktansvärt svårt. Som livet. Och döden.

Om boken

Titel: Vi är de döda, nu snart
Författare: Kristian Lundberg
Förlag: Wahlström & Widstrand (2014)

Mina bästa sommarläsningstips – läsfavoriter från 2022

av

Dags för en bloggtradition som känns viktig att bevara. Så här på gränsen till sommar och semesterläsningsplaneringen brukar jag bjuda på en sammanfattning av det bästa jag läst hittills under året. Varsågod för sommarläsningstips. I läsordning så har jag på olika sätt älskat:

Grim av Sara Bergmark Elfgren. Vindlande och fantastiskt nedstigande i underjorden.

Ett byliv av Louise Glück. Stor poesi om det enkla och svåra.

Autisterna av Clara Törnvall. Omvälvande och intressant bok om autism, vad det är och hur det känns.

A good girls guide to murder av Holly Jackson. Mörk, spännande och smått fenomenal ya-deckare i bästa Veronica Mars-anda.

Kamratträffen av Dorothy Sayers. En ljuvlig deckarklassiker som jag ville stanna i för evigt.

Happy Sally av Sara Stridsberg. Underbar och fasansfullt jobbig skildring av längtan, föräldraskap och barndom.

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer. Fullständigt ljuvlig brevväxling mellan två personer man bara måste älska.

Glass houses av Louise Penny. Ännu en formidabel bok om Armand Gamache och Three Pines.

Vård & omsorg av Olivia Bergdahl. Stark och omskakande skildring av graviditet och cancer, livet och döden bredvid varandra.

Hej då, ha det så bra av Kristina Lugn. Kaotisk och lugnande poesi av en av våra största poeter.

Rizzio av Denise Mina. Skotsk historia + Denise Mina = så bra det kan bli.

Och så två som jag inte hunnit skriva om än eftersom de är så nylästa.

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Vad har du läst som var bra? Om du har några tips till mig (hoppas!) så får du hjärtans gärna skriva dem i en kommentar till det här inlägget.

Hej då, ha det så bra av Kristina Lugn

av

Kristina Lugn är banne mig en av de bästa poeter vi någonsin haft i det här landet, kanske den bästa.

Jag får alltid ut något av att läsa Kristina Lugn. Humorn når mig var jag än befinner mig, får mig att skratta. Det är vasst, det är vackert och fult, precis som poesi ska vara. Nu när jag befinner mig i en kaosvariant av min tillvaro är hon bättre än någonsin. Poesin blir som en trygg punkt som jag kan hålla i mig i. Vila i. Det finns kaos här och det finns lugn. På samma plats. I dikten. I mig. I livet. Det är så stort det kan vara i det lilla.

Jag skulle behöva skriva av varenda dikt i den här samlingen för att förklara vad som är så bra med den, men det kan jag förstås inte göra, vill jag förstås inte göra. Läs istället. Det här och annat av Kristina Lugn. Unna dig det. Ta dig tiden. Du kommer att få så mycket tillbaka.

Om boken

Titel: Hej då, ha det så bra
Författare: Kristina Lugn
Förlag: Albert Bonniers förlag (2003)