13 april 2024

En sån där vidrig bok där mamman dör

Det är egentligen väldigt förutsägbart och alldeles för Hollywoodblankt. Där finns en pappa som heter Whip och en mamma som dött. Det borde liksom inte tilltala mig över huvud taget. Men det är Sonya Sones, det är prosalyrik och det är därför trots allt riktigt, riktigt bra. Jag är väl inte överförtjust i den där Hollywoodmiljön som Ruby och hennes nyfunna pappa rör sig i men det är ändå ganska charmigt alltihop och formen gör att det känns rakt in också när det är till synes ytligt. Varför är det så? Varför gör prosalyrikformen att det blir extra kännbart, har …

En sån där vidrig bok där mamman dör Läs mer

Barbro och bladen brinner

Jag blev så glad när det stod klart att Barbro Lindgren förärats ALMA-priset att jag blev tvungen att läsa några av mig tidigare olästa böcker av henne. Först var det Bladen brinner, om den unga Barbro på väg att bli kvinna. Och den var förstås ett hopkok av allt det jag älskar allra mest med Barbro Lindgren. Frispråkigheten och friheten i språket. Värmen, kantigheten, och det fullkomligt självklara i att vara sig själv precis som en är. Den som ändå vågade låta sig brinna som Barbro! Sen läste jag Titta Max grav! och hittade den där svärtan som också återfinns i hennes …

Barbro och bladen brinner Läs mer

Värmländskt vemod

Jag har funderat en del över vad jag ska skriva om i mitt bidrag till Kulturloggens Landet runt bloggathon. Jag vill inte skriva om biblioteket där jag jobbar eller om biblioteket som räddade mig i tonåren. Jag vill inte berätta samma gamla berättelse, jag vill berätta om landsbygden och vikten av att ha någonstans att gå, biblioteket som rum, magiskt rum. Så jag börjar med att skriva en sentimentalitetsdrypande liten text om mitt första bibliotek och hur det luktade där. Typ. Eller nej, det luktade väl som alla andra bibliotek, gammal möglig bok, men det var magiskt på andra sätt. …

Värmländskt vemod Läs mer

Favoritläsning: Aniara

Mörkret. Det ogenomträngliga mörkret är egentligen det enda jag minns. Jag har inget minne av plats, var jag befann mig när jag läste. Men visst hade jag väl flyttat hemifrån? Visst var det väl en sommar i en av mina första lägenheter som jag satte uppe på kvällarna och läste om rymdskeppet Aniaras bittra resa så långt bort från Doris gröna dalar. Visst var det där jag läste högt för mig själv (för att riktigt känna rytmen i orden, så musikaliskt!) och övermannades av sorg för de här människornas skull, för vår skull och min. Förlusten är så förfärligt fantastisk …

Favoritläsning: Aniara Läs mer

En kväll i oktober rodde jag ut på sjön

Jag är förstås helt oförmögen att recensera poesi. En bör kanske vara poet för att kunna det, eller i alla fall litteraturvetare. Och jag är ju som vi alla vet en simpel bokälskare… Med det inte sagt att jag inte kan uppskatta, uppleva eller förstå poesi, jag kan bara inte beskriva och betygsätta det. Så det är väl bäst att jag sätter igång med att göra just det… Egentligen räcker titeln, En kväll i oktober rodde jag ut på sjön, och omslaget bra gör att förklara boken. Det är vemodigt, mörkblått (på gränsen till svart) och det är höst – …

En kväll i oktober rodde jag ut på sjön Läs mer

Favoritläsning: Poesi

Säg den värmlänning som inte pumpats full med Frödingverser och Ferlinord redan i koltåldern, eller i högstadiet i alla fall. Det är naturligtvis sånt som kan döda poesilusten hos vem som helst… Men inte hos mig. Jag älskade mörkret hos Dan Andersson, det sorgesamma skojet hos Gustaf Fröding och betraktelserna över döden och vardagen hos Nils Ferlin. Sen kan det naturligtvis diskuteras hur nyttigt det är för en tonåring att gå i lära om livet hos en samling män som valt att ta sina liv eller försvunnit in i galenskapen*, men likväl… Det finns en kvinna också. Som inte är …

Favoritläsning: Poesi Läs mer

Hundstunden

I mitt projekt att släppa in poesin i mitt liv igen vände jag mig till Kristina Lugn. Och hon tog min hand och ledde säkert och tryggt in mig. Att det sen dröjt så länge innan jag kunnat kommentera boken och läsningen här beror på att jag finner det nästan omöjligt svårt att recensera lyrik. Så i ett försök att lura mig själv skriver jag nu bara några ord om att jag har läst Kristina Lugns Hundstunden och att jag tyckte mycket om den. Dikterna är var och en för sig oftast starka men jag tycker att Hundstunden som helhet, …

Hundstunden Läs mer

Samlade dikter av Auster

Paul Auster är nog den författare som jag tycker mest om men samtidigt läst minst av. Jag älskade New York-trilogins vindlingar och språkliga ask i ask-känsla. Illusionernas bok är också en favorit – den halva jag läst… Paul Austers samlade dikter gavs ut på svenska förra våren och är ett sammanplock av dikter som Auster skrev under tidigt 70-tal. Själv hade jag ingen aning om att Auster började sin författarbana just som poet och det är ju alltid lite spännande att möta nutida favoriter i deras ungdom och i andra roller. Men. Dikterna griper inte tag i mig. Det kan …

Samlade dikter av Auster Läs mer

Det där med poesi…

… är ju inte helt lätt. I tonåren läste jag så mycket poesi att det var ganska sjukt. Jag läste, skrev och levde poesi helt enkelt. Jag har ägnat terminer åt att försjunka i diktanalyser så djupa och snåriga att det varit svårt att hitta ut från dem. Numera är diktsamlingarna ganska frånvarande i mitt liv. Det händer att jag tar ner en bok av Fröding eller Ferlin ur hyllan och återupplever de bekanta ordvändningarna men det är sällan jag försöker mig på något nytt. Men den senaste veckan har jag ändå tagit mod till mig (jo det behövs faktiskt …

Det där med poesi… Läs mer