Urmodern av Åsa Schagerström

Jag tycker alltid så förtvivlat mycket om (med betoning på förtvivlat och mycket) att läsa Åsa Schagerström (tidigare Grennvall), hennes klokskap och smärta och hopp. Lika förtvivlat svårt brukar jag ha att formulera mig här. Det kommer för nära för att det ska kunna ordsättas, dels för att det skulle göra illa mig och dels för att det inte ens är möjligt. Åsa Schagerström gör det så bra för mig, det räcker så.

Urmodern är en vidare utforskning (efter Deras ryggar luktade så gott och Jag håller tiden) av vad det innebär att komma ur intet och skapa sig själv, det finns en rå förtvivlan här som är svår att bära, men mirakulöst läkande om man orkar. Att bilderna är broderade fördjupar verkligen upplevelsen, det är något väldigt speciellt med de där konturerna som nästan ser trådiga ut eftersom jag vet att de är det. Arbetsinsatsen känns i mig när jag läser och omsorgen är läkande. Jag får lite samma känsla av att få en gåva som när Åsa Schagerström i december 2016 skickade en julgåva i form av ett print (det sitter i min trappa, jag tittar på det och blir styrkt av det varje dag) till mig för att hon läst mina bloggtexter om min läsningar av hennes böcker och min utmattning och ville ge mig något. Det är samma sorts generositet och värme i att brodera en bok. Tiden det tar, fingrarnas rörelse över tyget.

Jag har en varm känsla för Åsa Schagerström och kan inte på något sätt sägas vara neutral heller till Urmodern, men läs den och bilda dig en egen uppfattning. Jag vill avsluta med det viktigaste Åsa Schagerström gett och lärt mig. Det kommer från slutet av Deras ryggar luktade så gott och är en bild av hur man kan gå ut i skogen och finna sitt barn-jag, olika versioner av en själv och så kan man krama kärlek in i det där barnet som kanske saknar det. Man kan trösta sig själv, sitt eget barn, sin egen kärna. Den bilden har jag sparat på, nu finns den utskriven (förlåt för copyright-intrång) på mitt skrivbord eftersom jag en dag när jag gick i skogen insåg att det är det jag gör när jag skriver. Jag lever den dröm som mitt barn-jag närde och att jag gör det tröstar henne. Jag försjunker i den bilden varje skrivdag jag har och det tröstar inte bara mitt barn-jag, det stärker också den som är jag idag.

URMODERN
Författare: Åsa Schagerström
Förlag: Syster förlag (2019)
Boken finns att låna på ditt bibliotek, vill du köpa den kan du hitta den här eller här.

Det här är en av de bra saker jag skriver om under december 2019. Alla bra saker (från alla år av bra saker) hittar du här.

Vi skulle segla runt jorden av Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark

När man skriver böcker om det svåraste som finns måste man vara väldigt försiktig och göra det väldigt bra. Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark är det, gör det.

Vi skulle segla runt jorden är en oerhört varsamt berättad historia om en förälder och ett barn som delar drömmar och längtan. Men pappan drabbas av en sjukdom, en depression, och tar sitt liv. Kvar finns en flicka och en mamma (och en morfar). Kvar finns arghet, sorg och löften som aldrig ska infrias.

Det är förfärligt! Det går nästan inte att ta in. Och ändå är Vi skulle segla runt jorden inte omöjlig att ta till sig. Den går att leva med, för att de som skapat den gjort det som måste göras bra och med försiktighet.

Det här är en bok för läsare i alla åldrar och jag tror att vi alla behöver prata om den i efterhand. Det må låta paradoxalt, men vi mår bra av att prata om det svåra och det mörka, också tillsammans med våra egna barn. Det är hemskt förstås, men alternativet finns inte.

VI SKULLE SEGLA RUNT JORDEN
Författare: Anna Sundström Lindmark och Elisabeth Widmark
Förlag: Natur & Kultur (2018)
Boken kan du köpa här eller här.

Drömmen om Europa av Fabian Göranson

I Drömmen om Europa utforskar Fabian Göranson en världsdel han känner väl, men som han upplever behöver utforskas på nytt eftersom den förstås befinner sig i ständig förändring. Vad händer egentligen med samhällen som levat i andra världskrigets skugga, fortfarande gör det, men där högerextremismen långsamt blommar fram igen?

Hela projektet, att under en månad resa runt och uppleva Europa, tala med gamla och nya bekanta och försöka känna in vad som finns kvar och hur det utvecklats är fascinerande, någonstans beundransvärt (eller så är det bara jag som tycker det för att jag avskyr att resa). Jag vet inte om vi får några svar, men å andra sidan vet jag heller inte om några frågor ställs. Det här är en bok om att uppleva och känna och det gör Fabian Göranson väldigt bra åt oss.

DRÖMMEN OM EUROPA
Författare: Fabian Göranson
Förlag: Galago (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Festens charmigaste tjej av My Palm

Egentligen tycker jag att det är galet jobbigt att läsa sådana här ”tjej dricker mycket alkohol och ligger med många okända killar”-skildringar, kanske för att jag aldrig gjort det, kanske för att jag är orolig för vad som ska hända, vad hon ska utsättas för. När jag tänker efter så är det nog det, att jag vet vad som står på spel, att tjejer är så utsatta och sårbara. Och nu när jag insett det är jag arg istället, för att det ska behöva vara så.

Festens charmigaste tjej handlar mycket om det, men tack och lov ligger fokus på annat. Som mående, som att lära sig gilla sig själv. Skildringen av jobbet på kundtjänst är riktigt, riktigt vidrig. Det finns ingenting jag vill mindre gärna än att ha det så och gå till ett sådan arbetsplats dag efter annan. Hu!

FESTENS CHARMIGASTE TJEJ
Författare: My Palm
Förlag: Ordfront/Galago (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Det tomma minnets land av Carl Norac och Stephanie Poulin

Det här är en oerhört vackert illustrerad och väldigt vinglig vandring genom minnesförlust och dröm. Här slåss katter och hundar under enhörningars aura. Här förtrycks och stängs inne (och ute) och bombas och skjuts. Här besöks Hades och drömvärlden och sådant jag inte förstår. Det är mörkt och murrigt och uppgivet sorgligt även när kämpaglöden tillåts vinna.

Jag begriper inte allt jag läser i den här boken, men jag bryr mig inte om vem vi ska skylla på, boken eller mig, för det spelar verkligen ingen roll. Det är ju trots allt minnesförluster och drömmar vi rör oss genom här och de måste vara diffusa, de kräver det.

DET TOMMA MINNETS LAND
Författare: Carl Norac och Stephanie Pomlin
Förlag: Epix (2018)
Översättare: Horst Schröder
Köp den t.ex. här eller här.

Ingen panik ångest av Per Englund och Mathias Leclér

Ibland är det bara meningslöst. Ibland är det så briljant om den allmänna meningslösheten att jag måste stanna upp, läsa, titta, läsa om… Ibland skrattar jag högt och kraxande (jag är förkyld till allt elände) i min ensamhet. Ibland hittar jag bilder och meningar som faktiskt är så tunga att jag inte orkar, som väcker svårdefinierade saker, jag känner dem röra på sig i maggropen och då vänder jag sida för jag vill inte väcka och se dem, och som tvingar mig att ta en paus från allt.

Det blir inte mer ångest än såhär utanför en kropp. Jag känner det rakt in.

INGEN PANIK ÅNGEST
Författare: Per Englund och Villfarelser (Mathias Lecler)
Förlag: Placenta (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Vei 2 av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson

Vei som helhet är en förunderlig skapelse. Det är en storslagen, vacker, grym och förfärlig saga om makthunger, girighet och förräderi. Men ändå, vid hjärteroten är den en berättelse om kärlek och att finna vägar genom det svåraste.

Många är de som genom olika sorters historier gör sin egen tolkning av de nordiska myterna och gudasagorna, jag tycker nog att Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnson gör det allra bäst när de låter myterna bli till en del av något jag kan tro på, bortom magi och gudaintriger.

Denna sista bok om Vei är hjärtskärande sorglig och outsägligt grym, men den bär också annat, ljusglimtar och någon form av hopp. Jag tycker så mycket om det här som det är, men också för det tolkningsmod och den kreativa frihet det utmanar och inspirerar till. Det är aldrig bra att säga om en bok att den är viktig, men Vei är det utan att någonsin vara bara det. Först och främst är det en jäkligt bra berättad historia.

VEI BOK 2
Författare: Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson
Förlag: Kartago (2019)
Andra och sista boken om Vei, min text om första delen hittar du här
Köp den t.ex. här eller här.
Jag utvecklar lite mer om Vei, Gaimans Nordiska myter, Rick Riordan Magnus Chase och Marvels version av de nordiska gudarna idag på Kulturkollo

Lunchbox av Ellen Greider

Lunchbox är ännu en av dessa självbiografiska serierna om att växa upp, ännu en av dessa betraktelser och upplevelser som griper tag, påminner och gör ont. Samtidigt som det också finns en tröst i att allt är så konstant, det finns hopp om bättring för oss alla.

Ellen är utanför och lite ufo-artad när hon ska börja skolan, så som de flesta av oss var eller i alla fall kände oss. Hon har inga egentliga vänner utan hänger mest med Marilyn Manson på sitt rum. Några föräldrar träffar vi knappt i den här boken vilket nog är rättvisande för hur relevanta vi tonårsföräldrar egentligen känns i tonåringarnas värld… Sen träffar hon människor som nog vill bli vänner, hon överanalyserar, kommer till insikt och gör dumma saker på nätet. Hon är som många nog är och känner som de allra, allra flesta känner.

Att läsa Lunchbox är några delar igenkänning, många delar tonårsföräldraångest och resten bara väldigt, väldigt bra läsning. Min enda invändning är att jag vill ha mer, mer fördjupning och mer Ellen, men det kanske kommer om jag ger mig till tåls…

LUNCHBOX
Författare: Ellen Greider
Förlag: Galago (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Alltid fucka upp av Moa Romanova

Ämnet i den här boken är riktigt utmanande. Det handlar om panikångest, hur jobbigt det är att leva och sånt. Och riktigt, riktigt väl beskrivet är det dessutom vilket förstås gör det nästan obeskrivligt tung emellanåt, när ångesten och depressionen tränger sig på.

Med det sagt om allt det där tunga så är den här boken inte framförallt mörk och hemsk, den är framförallt mörk och rolig. Stora applåder på det! Att få mig att skratta mitt i en skildring av panikångest det är naturligtvis inte bara svårt, det är dessutom stort och viktigt.

ALLTID FUCKA UPP
Författare: Moa Romanova
Förlag: Kartago (2018)
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: Boklunga

Under tiden av Pelle Forshed

Under tiden av Pelle Forshed är en väldigt lugn bok, vilsam. En människa försvinner i ett litet villaområde. Många påverkas, men vardagen gör som den tenderar att göra, den flyter på. För grannpojken som det tittas snett på för att han inte är som andra, grannen som drivit in i depressionen och för mannen som försöker hålla ihop allt. Till och med familjen vars pappa försvunnit befinner sig i någon sorts vardagstillstånd. Allt är finstämt och försiktigt beskrivet. Väldigt, väldigt bra.

Barn bränner ofta till när de beskrivs i sin utsatthet, så också här men det som är speciellt med Under tiden är att jag på bara några få och texttomma serierutor känner också de vuxna ända in i hjärtat. Det är ett långsamt myllrande universum Pelle Forshed har skapat och jag älskar det.

UNDER TIDEN
Författare: Pelle Forshed
Förlag: Kartago (2018)
Köp den t.ex. här eller här.