Heartstopper 1 av Alice Oseman

Jag är inte direkt först med att läsa Heartstopper och konstatera att det är en våldsamt fin berättelse. Om jag inte tappat förmågan helt när det kommer till att se tv-serier så skulle jag definitivt se Netflix-serien genast. Nu när det är som det är så nöjer jag mig med att fortsätta läsa serien.

I första Heartstopper-boken möts Charlie och Nick i klassrummet på pojkskolan där de går. Charlie (som kom ut som homosexuell förra året och precis har hämtat sig från den uppståndelsen) faller direkt för Nick och Nick kastas in i en tid av funderingar och omvärdering av sånt han trodde var självklart.

Heartstopper är ett väldigt bra exempel på god seriekonst. Bild talar lika mycket och högt som text och känslorna visas på ett sparsmakat och precist sätt. Jag gillar både Charlie och Nick direkt och jag fortsätter gilla dem mer och mer ju längre jag umgås med dem.

Det här är förstås en bok för unga främst, gamlingar som jag behöver inte läsa, men jag är så glad att den finns. Jag tror också att det här faktiskt kan vara något för ungdomar att stoppa i händerna på mossiga vuxna som ingenting begriper. Jag vill tro att den människa inte finns som kan värja sig mot Charlie och Nick.

Om boken

Titel: Heartstopper, bok 1
Författare: Alice Oseman
Förlag: Cobolt (2022)
Översättare: My Bergström
Första boken i en serie.

Mina bästa sommarläsningstips – läsfavoriter från 2022

Dags för en bloggtradition som känns viktig att bevara. Så här på gränsen till sommar och semesterläsningsplaneringen brukar jag bjuda på en sammanfattning av det bästa jag läst hittills under året. Varsågod för sommarläsningstips. I läsordning så har jag på olika sätt älskat:

Grim av Sara Bergmark Elfgren. Vindlande och fantastiskt nedstigande i underjorden.

Ett byliv av Louise Glück. Stor poesi om det enkla och svåra.

Autisterna av Clara Törnvall. Omvälvande och intressant bok om autism, vad det är och hur det känns.

A good girls guide to murder av Holly Jackson. Mörk, spännande och smått fenomenal ya-deckare i bästa Veronica Mars-anda.

Kamratträffen av Dorothy Sayers. En ljuvlig deckarklassiker som jag ville stanna i för evigt.

Happy Sally av Sara Stridsberg. Underbar och fasansfullt jobbig skildring av längtan, föräldraskap och barndom.

Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer. Fullständigt ljuvlig brevväxling mellan två personer man bara måste älska.

Glass houses av Louise Penny. Ännu en formidabel bok om Armand Gamache och Three Pines.

Vård & omsorg av Olivia Bergdahl. Stark och omskakande skildring av graviditet och cancer, livet och döden bredvid varandra.

Hej då, ha det så bra av Kristina Lugn. Kaotisk och lugnande poesi av en av våra största poeter.

Rizzio av Denise Mina. Skotsk historia + Denise Mina = så bra det kan bli.

Och så två som jag inte hunnit skriva om än eftersom de är så nylästa.

Tyrannens tid av Magnus Västerbro. Mycket bra populärhistorisk skildring av Karl XII tyranni.

Heartstopper bok 1 av Alice Oseman. Förfärligt fin bok om ung förälskelse.

Vad har du läst som var bra? Om du har några tips till mig (hoppas!) så får du hjärtans gärna skriva dem i en kommentar till det här inlägget.

Karantändagboken av Elin Lucassi

Jag gillar Elin Lucassi, så också när jag läser Karantändagboken, och ändå är den rätt jobbig att ta sig igenom.

Skildringen är på pricken, det finns så mycket igenkänning, så många påminnelser om sånt jag glömt. Och kanske är det det som är det jobbiga. Glömskan är en filt jag svept in mig i för att orka.

Känslan av att vi förlorat något, kanske oss själva, som vi aldrig kommer kunna få tillbaka växer och växer under läsningen av den här boken. Det hjälper väl inte heller med alla restriktioner och smittan som skenar och känslan av att det aldrig ska ta slut.

Jag är en sån där som gärna håller mig för mig själv och inte gör så mycket. Jag har inte missat massor av roliga saker som ställts in och jag har inte lidit av att begränsa mitt umgänge. Men jag skulle förstås gärna vara den som bestämmer över mitt eget liv. Och Karantändagboken påminner mig om att det inte är så jäkla konstigt att vi inte mått så bra de senaste åren. Själv har jag hållit det ifrån mig och tänkt att eftersom jag är så solitär så påverkas jag inte så mycket, mitt depp och min galopperande ångest beror säkert på att jag är sån här. Nu ser jag kanske mer att vi är lite sönder som samhälle och kollektiv och då är det svårt att hjälpa varandra. Jag är trasig inuti på grund av allt som hänt de senaste åren (inte bara pandemin) och det gör det varken lättare eller svårare, men det känns viktigt att minnas.

Pandemin kommer inte lämna oss än på länge, och kriser (klimatkriser, nya pandemier…) vet vi kommer följa på den, det är sorgligt men sant. Därför har vi inte så mycket annat val än att försöka dra lärdom av det vi går igenom nu. Det är inte mitt jobb att bestämma hur samhället ska hantera nästa pandemi, men det är mitt jobb att lära och hitta ett sätt att själv göra det. Ett sätt är att lyfta på den där glömskefilten och försöka förstå vad det är som hänt, händer och känns. Karantändagboken är ett bra hjälpmedel för det.

KARANTÄNDAGBOKEN
Författare: Elin Lucassi
Förlag: Galago (2021)

Årets bästa läsning 2021

Läsåret 2021 har varit ett riktigt ojämnt år. I maj och juni läste jag hur mycket bra som helst, majoriteten av mina böcker på den här listan kommer från den perioden och mycket lite av det jag läste under hösten har hittat hit (det var förstås mycket som var bra, men inte bra). Här hittar du mina favoriter och mina tre allra bästa är markerade.

Klicka på länkarna för att läsa mer om varför jag tycker så mycket om just de här böckerna. Och tipsa mig gärna i kommentarerna om vilka dina favoriter från året som gått var.

Årets bästa feelgood

♥ Last night ♥ av Mhairi McFarlane. Underbart sorglig och bra bok, Mhairi bästa hittills.

En allvarsam lek av Sally Thorne. Fenomenal feelgood!

Sambo på försök av Beth O’Leary. Ljuvlig feelgood om folk som bor tillsammans men knappt möts.

Årets bästa fakta

Fem kvinnor. Den aldrig återgivna historien om Jack the Rippers offer av Hallie Rubenhold. Välskriven, omskakande och mycket intressant.

När vi var samer av Mats Jonsson. Informativt, sorgligt och ilskeframkallande om samisk historia och samiskt liv.

Säg inget av Patrick Radden Keefe. Ruskig och lärorik skildring av ”the troubles” på Nordirland.

Årets bästa spänning

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson. Ljuvlig, långsam men hela tiden spännande deckare. Jag läste också Järtecken under sommaren och tyckte mycket om även den.

Åsa Larssons serie om Rebecka Martinsson. En storslagen läsupplevelse i sex akter. Fädernas missgärningar kom ut i höstas och i mitt inlägg om den hittar du länkar till alla boktexter som jag skrev under hösten.

Årets bästa stillsamma och tänkvärda

♥ Em ♥ av Kim Thúy. En gnistrande fantastisk och förkrossande berättelse om vietnamkriget och dess arv.

♥ Djur ♥ av Lise Tremblay. Så fantastiskt fin och lågmäld berättelse om kärlekens och livets väsen.

En vacker dag av Tomas Bannerhed. En vidunderligt vacker och vilsam långsamläsningsbok om naturen och livet.

Konst. Essäer om extas och skamlöshet av Jeanette Winterson. Oemotståndligt inspirerande och skarpt om konst och livet.

Årets bästa klassiker

Vågorna av Virginia Woolf. En hänförande, böljande klassiker.

Sibyllan av Pär Lagerkvist. Genommörk klassiker om tro och tvivel.

Sammanfattningsvis: Ett gäng riktigt fina böcker och tre alldeles fenomenala – Em, Djur och Last night (i den ordningen).

När vi var samer av Mats Jonsson

Det tar alltid sin lilla tid att läsa Mats Jonssons böcker, för att de är så faktaspäckade och innehåller så mycket man inte vill missa. Här lyckas han få in sin familjs historia, hela den samiska kulturens historia och ur ett perspektiv också det svenska samhällets historia på 340 sidor. Det är imponerande och det kräver något av mig som läsare vilket jag älskar.

Mats Jonsson är vuxen innan han kommer till insikt om att det finns något opratat i släkten, ett arv och ett trauma. Det visar sig nämligen att de tillhör samesläkt och att farfar levde och tvingades ge upp en tillvaro som skogssame. När vi var samer utforskar det samiska, det samiska i relation till förtryck, tvång och fördomar och hur konsekvenserna sipprar ner genom generationerna också långt senare.

Det är i grunden en väldigt sorglig historia som berättas, och skamfylld (för andra, för samhället, inte för Mats familj). Mats Jonsson har rätt när han i slutet konstaterar att Sápmi behöver sina berättare. De senaste åren har äntligen det samiskas historia börjat berättas – i bland annat Ædnan, Herrarna satte oss hit, Stöld och Himlabrand. När vi var samer skriver in sig i den traditionen och jag hoppas att den följs av många fler berättelser. Vi behöver dem.

När vi var samer är nominerad till Augustpriset i den skönlitterära klassen. Jag hoppas att den vinner!

NÄR VI VAR SAMER
Författare: Mats Jonsson
Förlag: Galago (2021)

Tips inför lässommaren (mina bästa böcker hittills i år)!

Sommaren är snart över oss med all lästid och läslust vi drömt om (hoppas jag)! Jag har gått igenom min läsning från första delen av 2021, plockat russinen ur kakan (egentligen hatar jag russin och önskar att jag hade en bättre metafor att komma med, jag kanske har plockat ut guldkornen istället…) och levererar dem härmed som mina bästa tips till dig i planeringen av stundande sommarläsning.

Deckare

The nature of the beast av Louise Penny
Supersorglig och bra bok i serien om kommissarie Gamache i Three pines.

The night hawks av Elly Griffiths
Senaste delen i serien om Ruth Galloway, riktigt bra.

Black summer av M. W. Craven
Oerhört obehaglig (på ett bra sätt) deckare, andra boken om Washington Poe och Tilly Bradshaw.

Dagen är kommen av Ninni Schulman
Sjunde och avslutande deckaren i Hagfors-serien.

Konferensen av Mats Strandberg
Undvik bara om du planerar semester i stugby i sommar.

Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson
Förstklassig deckare och relationsroman.

Feelgood och feelbad

Sambo på försök av Beth O’Leary
Gullig och fin feelgood.

En allvarsam lek av Sally Sharpe
Ljuvlig komedi om hatkärlek på förlag.

I går av Agota Kristof
Långsam och grå vardagsskildring som inte släpper taget.

Last night av Mhairi McFarlane
Må bra-bok på det nattsvarta sättet.

Fantasy

Drowned country av Emily Tesh
Förunderligt vilsam ljudbok.

The wicked king och The Queen of nothing av Holly Black
Fe-fantasi av mästaren själv.

Fakta och biografi

Fem kvinnor. Den aldrig återgivna historien om Jack the Rippers offer av Hallie Rubenhold
Socialhistoria när den är som allra bäst.

Nästan bra på livet av Conny Palmkvist
Vacker igenkänning om livet till ett autistiskt barn.

Säg inget av Patrick Radden Keefe
Totalt uppslukande och upplysande om Nordirland-konflikten.

Serier

Nikki av Malin Skogberg Nord
Stärkande uppväxtskildring i serieform

Bild från Pixabay

Nikki av Malin Skogberg Nord

Jag vet inte om det är bra eller dåligt det här att jag nuförtiden inte kan läsa tonårsskildringar enbart ur tonårsperspektiv utan nu, eftersom mina barn båda är tonåringar, också känner föräldraperspektivet så starkt. Det ger naturligtvis ett extra djup till upplevelsen, men ibland är just det mer än jag klarar av.

Min inre tonåring känner igen sig i mycket av Nikkis upplevelser av högstadium och gymnasium – att känna sig off och fel och konstig, så känner nog alla. Min inre tonårsförälder avskyr verkligen Nikkis mamma och hur hon inte ser vad hon håller på med, jag hoppas verkligen innerligt att jag inte är sån, även om jag också vet och hyser all respekt för att det är sjukt svårt att föräldra. Det är omöjligt helt enkelt, och kanske särskilt om man bär en trasig tonåring inom sig, det kanske Nikkis mamma också gör…

Nikki är en stark berättelse om utveckling och att komma fram till den punkt där man står upp för sig själv och är sig själv, lever sitt eget liv. Blir vuxen helt enkelt. Jag tycker så mycket om Nikki, hur hon tar tag i saker och hur hon accepterar stöd där hon kan få det. Det är alltid farligt att benämna en bok som “viktig”, det blir som sallad eller medicin, något man ska läsa för att lära sig. Men Nikki är en bok som jag hoppas att många hittar till, unga och deras föräldrar och alla andra. För att man lär sig absolut, men främst för att det finns så få berättelser om frigörelse som slutar i lycka och styrka på det här sättet. Läs den!

NIKKI
Författare: Malin Skogberg Nord
Förlag: Syster förlag (2020)
Andra som skrivit om boken: Regnbågshyllan

En trasig historia av Marie Tillman

Aj. En trasig historia av Marie Tillman är en riktigt, riktigt smärtsam läsupplevelse. Den går rakt in.

Bokens jag är tecknad utan personlighetsdrag i ansiktet och jag förstår varför, hela tiden speglar hon sig i sin mamma, för att hon måste. Mamman är psykiskt sjuk och eftersom dessa två lever ensamma tillsammans hamnar allt ansvar på den som inte borde ha det.

Det är viktigt att sådana här föräldrar, mammor och trasiga relationer skrivs för alla mammor håller inte ihop, alla barn orkar inte det de inte borde orka, alla förtjänar att bli sedda och få känna igen. Jag tycker om hur lite skuld som fördelas här, men de som finns runt omkring borde förstås kliva in. Inget barn ska behöva leva det här livet, men allt för många gör det.

EN TRASIG HISTORIA
Författare: Marie Tillman
Förlag: Syster förlag (2020)
Andra som skrivit om boken: Marcus på Bokhora

Alltid hejdå av Alma Thörn

Det är så evinnerligt svårt att vara vuxen och förälder och det är evinnerligt svårt att vara barn och kryssa mellan alla vuxna som förhoppningsvis gör så gott de kan. Det här blir väldigt tydligt i Alma Thörns Alltid hejdå.

Huvudpersonerna är Alma och Johanna. Johanna är Almas mamma, men hon är huvudperson som sitt barnjag om ni förstår hur jag menar. Båda kämpar de med att förhålla sig till skilda föräldrar och den verklighet som följer med sådana. Johannas föräldrar säger att hon ska välja vem hon ska bo hos medan Almas föräldrar bestämt åt henne. I Alltid hejdå blir det tydligt att det inte finns några perfekta lösningar, saknaden finns där alltid och det är svårt att bygga en trygghet själv.

Johannas föräldrar genomgår sin skilsmässa här och nu och de reagerar och agerar också därefter, de är väldigt barnsliga i sin relation till barnen och varandra. Almas föräldrar har inte levt tillsammans på mycket länge och de fixar det bättre, men jag tycker ändå att de kräver mycket av en 12-åring.

Alltid hejdå är en mycket finstämd skildring av hur det kan kännas att vara barn. Bilderna ger känslan på ett sätt text aldrig kan i sig själv.

ALLTID HEJDÅ
Författare: Alma Thörn
Förlag: Galago (2020)
Andra som skrivit om boken: Enligt O

Det kan alltid bli värre av Lotta Sjöberg

Det jag tycker allra mest om med Det kan alltid bli värre är hur den visar att det är alldeles lagom rimligt att må rätt dåligt i sitt liv. Det finns skäl att ha ångest över klimat och rasister och döden och allt som har med februari att göra. Hela boken är som att komma in i ett tryggt rum där man får tycka, tänka, säga och känna det man känner. Här får man vara ful och fel och svartluddig i hela inombordet. Det är ok, det är till och med det normala.

Det kan alltid bli värre är en seriebok skriven och tecknad av någon som vet att det värsta man kan säga till en deppig typ är ”välj glädje”. Det är en bok som ser att ångest kan komma inifrån utan någon jäkla anledning, men att det också finns miljoner yttre påverkansanledningar som kan ligga bakom.

Det är befriande att läsa den här boken. Jag skrattar lite, men skulle inte säga att den är rolig. Det är mer av förtvivlade skratt. Men det är inte dåligt det heller. Jag tycker oändligt mycket om Det kan alltid bli värre, det gör jag.

DET KAN ALLTID BLI VÄRRE
Författare: Lotta Sjöberg
Förlag: Galago (2014)