Se hit alla listälskare

Bokbloggare är kända för sin förkärlek för enkäter. Vi enkäterar hit och dit så ofta vi kan om läsning och böcker och annat enkätbart. Själv upprätthåller jag denna förkärlek också i verkliga livet. Enkäter från SCB? Min livsluft! Nästan i alla fall…

Kanske är det också så att bokbloggare är ett listälskande folk? Jag är det i alla fall, kan jag göra en lista över något så gör jag en lista över något. Listor får mig att känna mig trygg vilket troligen säger något alarmerande om mig och mina neuroser. Men livet funkar rätt bra ändå…

Dagbok är något jag alltid skrivit fram tills jag fick den där huvudrollen som förälder för sju år sen. Sen dess har det gått knackigt. Men jag vill väldigt gärna… Därför är den här boken av Sara Starkström perfekt för mig. Den innehåller listor i en sorts dagboksform. Man svarar helt enkelt på några frågor varje dag och skapar på så sätt mer eller mindre tematiska frågor. Och det är skitkul. Tycker i alla fall den här nörden. Lagom mycket tankeverksamhet, krav på ungefär noll procent kreativitet och ändå får man nedskrivet det som faktiskt upptar ens dag. Mycket trevligt! Frågan är väl om boken hjälper mig i riktning mot att börja skriva dagbok igen (vilket är min ambition), risken är att jag kommer kräva att folk skriver frågor åt mig i fortsättningen också, i all evinnerlighet… Någon annan som testat? Eller har ni redan inspiration och ork nog att skriva vanlig dagbok ändå?

~Nicotext 2012 /Recensionsexemplar~

Det där med nanowrmo…

… gick ju sådär. Jag skrev ca 9000 ord den första veckan vilket ju är helt ok men sen tappade jag gnistan totalt. Blev tvungen att jobba en del och hålla seminarier om språkets betydelse i författande av vetenskaplig text och sånt. Resultatet av denna, inte helt oväntade utveckling, blev att jag efter den första veckan inte skrivit ett ord på min roman.

Denna genomklappning har dock inte resulterat i dåligt samvete eller stress. Jag är så nöjd med min november (fast jobb, friska barn, frånvaron av vinterkyla) att jag kan fokusera på det braiga i att jag faktiskt ägnade några intensiva dagar åt att skriva i alla fall några sidor i den där boken, och att köttet på benen blivit lite mer markant. Framtiden får utvisa vad de här romanidéerna resulterar i, just nu stannar de vid en vacker tanke. Och det är faktiskt inte det sämsta.

Hur gick det för er andra som var med? Blev det någon roman?

NaNoWrMo Here I Come!

Imorgon börjar årets NaNoWrMo. Tanken är att jag (och alla andra anmälda) ska vara producera 50000 ord under november månad och således mer eller mindre skriva en roman från start till mål. Själv har jag ett löst synopsis och vad jag tycker är en lysande idé om en sorts dystopisk roman med litterära referenser. Kan bli hur bra som helst, eller platt fall men jag ser det som så att jag inte har någonting att förlora – lyckas jag få ihop 50000 ord är jag på god väg med min text, lyckas jag inte så har jag förhoppningsvis ändå fått ihop något litet användbart… Vi får väl se hur det blir med tiden men jag ska göra ett ärligt och riktigt försök i alla fall.

Är det någon mer som är med, har ni förberett er och hur känns det? 🙂

Den där romanen

Den 12 januari 2011 kan vara det historiska datum då jag nämnde min roman offentligt för första gången. Då hade jag antecknat någon form av synopsis och tankar kring den här skapelser sen sommaren dessförinnan. Nu nio månader efter “offentliggörandet” kanske det kan vara dags för en lägesrapport?

Under våren blev det faktiskt en hel del skrivet och dessutom föddes en helt ny idé som lockar och ropar på mig med allt högre röst. Under sommaren råkade vi dock i gräl, romanen och jag och den slutgiltiga skilsmässan var inte långt bort kan jag säga, men nu är vi ihop igen. Jag börjar tro att jag ska kunna få ordning på den tillslut. I dagsläget innehåller dokumentet ca 30 000 ord och det finns gott om idéer för vad som ska resultera i några tusen till. Men en av de få saker jag verkligen vet om den här boken är att den inte kommer att bli särskilt omfattande vad gäller sidantal. Jag vill ha den relativt kort och tät. Huvudproblemet just nu är att inledningen är rätt svag medan sista delen alltid får mig att gråta vilket jag inte vet om det beror på att det är starkt eller på att jag blivit blind för texten och känner mer än jag läser vilket i så fall skulle stå i vägen för min möjlighet att redigera… Det är bara att jobba vidare helt enkelt, skriva till och skriva om…

Men det är ju det där med att sätta sig ner och verkligen skriva också. Det händer att jag har en hel dag att ägna åt exempelvis undervisningsförberedelser och skrivande vilket rent praktiskt skulle kunna betyda att jag skrev roman i fyra timmar på förmiddagen och sen ägnade resten av arbetsdagen åt jobbjobbet. Men det händer väldigt sällan att det blir så. Det slösurfas och mailas istället, det ändras tema på bloggen och pillas med någon jäkla detalj i två timmar. Och så skrivs det handlingslistor och görs en hel massa oviktiga saker när jag skulle kunna skriva roman. What´s up med det? När jag vill skriva egentligen. Så det är uppenbarligen inte bara att skriva och jobba vidare, man måste förhålla sig till sitt inre barnsliga smitarjag också… Jag jobbar på det, också.

Och den där andra idén då? Jo, jag har anmält mig till NaNoWriMo nu i november och då är det den drömmen som ska förverkligas, skrivas ner och om. En roman på en månad  – det är en utmaning det…

Just nu befinner jag mig alltså i en ganska intensiv skrivarfas men jag skulle behöva lite extra inspiration i form av era skrivarberättelser – skriver ni? Vad? Vill ni skriva? Har ni skrivit? Romaner? Dikter? Manus? Artiklar? Vad drömmer ni om att skriva och hur/när/varför vill ni göra verklighet av drömmarna?

Jag är ju inte bara passionerad bokläsare…

… jag är ju författare också. Eller, jag har gett ut en bok i alla fall. Förvisso en facklitterär och förvisso en avhandling men lik förbaskat så är det en bok som jag har tråcklat ihop. Ni som följde Fiktiviteter i höstas fick ta del av mina vedermödor med att färdigställa skiten. Jag kan säga att det inte går en dag utan att jag celebrerar det faktum att jag aldrig mer behöver ha en avhandlingsdeadline över mig och att jag aldrig, aldrig mer behöver förbereda mig för en disputation (ångesten, ångesten I tell you…). Men i alla fall, trots dessa frihetskänslor och trots att jag är väldigt glad att ha släppt den där boken och hela processen så bryr jag mig ju om den fortfarande. Någon bestseller har det väl inte blivit men avhandlingar blir ju sällan det av någon anledning… I denna försäljningsmisär känns det tryggt att få känna släktskap med stora författare som John Ajvide Lindqvist som enligt gårdagens DN bara sålt runt 300 ex av Tjärven (ändra gärna på det förresten, den är väl värd sina 80 kronor!), själv har jag sålt 3… Jag hyser fortfarande förhoppningar om att adlibris sålt någon till eftersom de har ett eget lager som jag inte har insyn i 😉 Igår använde jag dessutom en stund av den stillatående tid som kan uppstå på ett oventilerat och folktomt bibliotek till att kolla på Libris hur det står till med de böcker som finns på biblioteken. Och ser man på – i Örebro är den minsann utlånad, och våldsamt försenad. Det värmer ett “jag vill sprida min avhandlings”-fruset hjärta att tänka på den stackars uppsatsskrivare som hänger sig kvar vid den där boken för allt vad tygen håller. Jag är beredd att kliva in och betala förseningsavgiften som med all säkerhet kommer bli ganska betydande, bara för att 😉

Det blir en vår också

Om ingen helt oförhappandes kastar ett jobberbjudande i knät på mig (det är alltså helt ok att göra det!) så tänker jag plugga också i vår. Och precis som under hösten blir det, vid sidan av jobbsöket, en rad mer eller mindre onödiga kurser som ska läsas. Jag fortsätter förstås med min barn- och ungdomslitteraturkurs och plusar på med en kurs om skräck och romantik (kurslitteraturen är helt fantastisk för en skräck/vampyrnörd som jag, vad sägs exempelvis om Fighting the Forces. What´s at stake in Buffy the Vampire Slayer?) och en i modern angloamerikansk populärfiktion. Helt oanvändbart förmodligen men hej vad roligt! Dessutom intalar jag mig att jag ska ha användning av det när jag slutligen får mitt bibliotekariejobb. För att inte tala om hur behjälpt jag kommer vara av det som bloggare…

Vid sidan av jobbsökeri och studier så har jag också efter den monumentala säljsuccén* som är min avhandling fått blodad tand och bestämt mig för att skriva en roman. Det är förvisso inte första gången men den här gången har jag faktiskt en plan, en idé, en handling och några människor som jag vill berätta om. Men det ska skrivas också och det är väl där bristen på självförtroende kommer in i bilden. Just nu skriver jag ca 5-10000 tecken om dagen men känslan av att jag kommer kunna fortsätta så fram till en färdig text har inte riktigt infunnit sig. Jag tänker att om jag på det här sättet outar mina planer så har jag inte bara satt extra press på mig själv utan också gjort projektet mer verkligt. Om det är särskilt smart eller rent av outsägligt dumt visar sig väl vad det lider.

Våren kommer alltså inte bli direkt händelsefattig utan fylld med roliga äventyr. Skönt dessutom att äntligen kunna prata om den annalkande våren utan att verka allt för tidigt ute. Det är ju i alla fall vårtermin nu… Vad sysslar ni med nu när vi närmar oss ljusare tider? Studier, jobb, nytt, gammalt?

* nu är jag möjligen liiite ironisk. Till dags dato har avhandlingen sålt i sammanlagt 0 exemplar. Men jag har ju gett bort några. Så det så. Och opponenten har i alla fall läst…

Ett decemberkörsbär

En värmande körsbärsutmärkelse fick jag igår av Annette med den fina motiveringen:

För att dessa bloggar motiverar mig till läsning av olika typer av böcker. Det kan vara barn, ungdoms eller vuxen. Jag blir också glad (och ibland lite rädd!!!) när jag ser hur mycket andra människor läser och hur de, så att säga, dokumenterar sin läsning. Fascinerande. Jag blir uppmuntrad, utmanad och inspirerad till att läsa böcker jag kanske aldrig hade kommit på tanken att läsa om jag inte läst om dem, i just olika bloggar.

Det är alltid inspirerande att inspirera och jag tackar ödmjukast för denna fina utmärkelse. En av de saker man ska göra när man fått denna utmärkelse är att berätta lite om sina tre favoritförfattare och eftersom jag redan gjort det så hänvisar jag, för att undvika tjatighet, till det inlägget.

Jag överlevde!

Jag bloggar, alltså är jag… och således överlevde jag också disputationen. Efter sex års mer eller mindre närvarande oro och arbete fram mot just den dagen har den äntligen passerat. Och jag satt där i två timmar och svarade på frågor av varierande svårighetsgrad, svimmade inte, godkändes och fick många kramar efteråt. Det är definitivt ingenting jag skulle vilja göra igen men heller inget jag vill ha ogjort.

Efteråt blev det roligt mingel och en hel del prat om böcker eftersom institutionskollegornas present var just böcker (lite vampyrer och en väldigt vacker utgåva av Malla Montgomery Silverstolpes memoarer). Dessutom fick jag ett presentkort (modell större) på sf-bokhandeln också vilket naturligtvis gläder mitt bokhungrande hjärta 🙂 Min kloke och fine man hade inte bara tipsat mina kollegor om lämpliga presenter med den äran, han kom med den allra bästa presenten själv när det visade sig att vi ska åka till London på kortsemester om några veckor. Gissa om jag har fixat reseguider redan 🙂 Är det förresten någon av mina beresta läsare som vill tipsa om något jag inte får missa i London? Museum, historiska platser, bibliotek, bokhandlar – allt är av intresse!

Och tusen tack för alla hållna tummar, lyckönskningar och grattis jag fått här på bloggen och via twitter. Det värmde och hjälpte uppenbarligen 🙂

Här är de!

Så här sitter jag nu med nio kartonger proppade med de inte längre fiktiva avhandlingarna, de kommer att isolera bra i vinter… Men om några dagar kommer de förhoppningsvis att finnas också på Adlibris och Bokus och då försvinner de naturligtvis som smör i solsken 😉 Framförallt kommer det att kännas fint att det i alla fall finns en bok i handeln som jag faktiskt inte behöver köpa…

Klar

Det är i det närmaste ofattbart men nu är det gjort. Inget nobelpris väntar mig runt hörnet och inte heller särskilt många läsare men nu har jag i alla fall skrivit en bok… För några sekunder sen tryckte jag på “send”-knappen och överlämnade min textbäbis till dem som ska transformera den till en riktig bok. Min avhandling… Trött, tröttare, tröttast är jag (som ni kanske märker 😉 ) och inte alls beredd att ta tag i världen som den ter sig runt omkring mig just nu. Så jag väntar ett tag med det och plockar nu ur era tips på belöningar som om de vore smågodis. Ben och Jerrys, skogspromenader, bokläsning och vila, Here I Come!

PS: Och för dem av er som undrat så – jo, jag tackar mig själv i efterordet 🙂