#klassiker

Idag handlar #sommarlovmedkulturkollo om klassiker
Idag handlar #sommarlovmedkulturkollo om klassiker. Klicka på bilden för att komma dit.

 

#sommarlovmedkulturkollo

 

Tillbaka från de döda…

… eller i alla fall från de väldigt, väldigt förkylda! Få tillfredsställelser är så stora som när en orkar sitta upprätt i mer än fem minuter i sträck efter en riktig feberresa. När en kommer utanför dörren och nästan kan känna doften av vår, när förmågan att läsa återvänder och livet blir värt att leva igen. Det är lite Sound of music-varning på den känslan, det är svårt att inte brista ut i musikalsång helt enkelt.

Vad jag fördrivit tiden med? Ja, jag har inte läst, inte varit vaken och inte varit en förträfflig förälder till mina barn. Jag har inte lagat mat och inte samtalat eller varit någon särskilt trevlig fru heller. Jag har legat i sängen, sovit, gnällt och gnagt mig igenom två säsonger av The Taste, säsong 1 finns inte på Youtube, annars hade jag sett den också. Bara så ni vet.

Virginia

VirginiaWoolf (1)

Virginia Woolf är egentligen en sagogestalt i mitt inre. Hon har på något sätt alltid funnits där. Hon går som en kvinna i svart, alltid på väg ut ur bilden, alltid lite oskarp, diffus, bortvänd…

När jag första gången mötte henne var det djupt inne i fiktionen. I Michael Cunninghams Timmarna där hon är centralgestalt, också utanför sina egna scener. Hon är magnifik i all sin vardaglighet. Hon grep mig och har sen dess aldrig släppt taget.

Och till slut läste jag henne. På ett sätt ovilligt, utan att vilja rubba min fantasigestalt, kvinnan i periferin. Men jag läste hennes Londontexter eftersom jag skulle besöka London för första gången. Och jag fastnade för den skarpa iakttagelseförmågan, och den där rösten. Den kritiska, den på gränsen till ironiska, den under ytan arga, draperad i humor.

Ett eget rum – så feministisk så tidigt, Mot fyren – obeskrivlig, genial!

Hon har inte försvunnit när jag läst henne, orden har inte suddat ut henne. När jag läste Susan Sellers bok om Virginia och systern Vanessa såg jag henne till och med skarpare än tidigare. Kvinnan i svart. Hon som går längs stranden och samlar sina stenar. Hon som fann livet så olevbart svårt att hon fyllde sina fickor med sten och gick ut i  floden. Den döden, så till synes romantisk men också så oändligt fasansfull. Jag kan inte sluta tänka på den även om jag vill. Virginia Woolf var en stor författare som förtjänar hågkomst bortom sitt slut.

Virginia Woolf hos Cunningham är (som jag minns det) den sårade, döende poeten – hon som är för stor för livet. Virginia hos mig är en skarpögd, ettrig och konstaterande ordkonstnär. Jag älskar min Virginia mest av de två. Väldigt mycket. Och jag är glad att jag läste, att jag kunde transformera henne till sitt geni och sin mänsklighet snarare än sin död. Men hon kommer alltid vandra i mitt synfälts utkant, som en påminnelse och ett minne. Som den anförvant hon varit när livet varit svårt, men med allt det vackra hon lämnat kvar för att vi inte ska behöva gå samma väg ut i strömmen. Kanske mot den.

Detta inlägg är en del av Kulturkollos bloggstafett på Internationella kvinnodagen.

Det är verkligen februari nu…

Jag är trött hela tiden, somnar när jag läser och nästan när jag hjälper barnen med läxor, äter middag och annat som egentligen borde få min fulla uppmärksamhet. All denna trötthet kan naturligtvis förklaras med februari. Jag läser men oerhört långsamt. Möjligen börjar det bli dags för en Anita Blake, det var länge sen nu. Hur bokbotar ni er februaritrötthet, eller hur undviker ni den om ni lyckas göra det?

Bokrean…

Mja, årets bokrea lockar inte alls. Jag beställde en trettiokronorsbok (ja, en!) – Dolly av Susan Hill, men den var slutsåld direkt så jag sitter nu här och väntar på noll böcker från rean. Det är helt ovanligt och nästan lite chockartat. Så nu plockar jag med en monsterbeställning av fullprisböcker istället. Så kan en också göra. Faktiskt.

Har du hittat några godbitar på bokrean?

Massolit Book Blog Awards

Priset är detsamma, namnet nytt. Nu är det dags att nominera till Massolit Book Blogg Awards (tidigare Forma)!

Jag har haft den stora, stora äran att vara finalist (och jag är tydligen inte för blyg för att framhålla det heller, kolla bara i högermarginalen…) och det är himla fint ska jag säga. Nu sitter jag här på min kammare och plitar på en ganska lång lista över folk och inlägg som jag ska nominera. Det tycker jag faktiskt är det bästa med priset, insikten om hur mycket bra det finns att läsa där ute. #boblmaf FTW! Som man säger. Typ…

Ur pressmeddelandet: Massolit Förlagsgrupp vill uppmärksamma de bokbloggar som under 2014 på bästa sätt främjat intresset för litteraturen och skapat ett eget rum för den bokintresserade att vistas i.

Priset delas ut i följande kategorier:
1. Årets bokblogg
2. Årets nischade bokblogg
3. Årets bokbloggsinlägg

Nomineringen är öppen för alla från och med 6 februari och pågår till den 13 februari på massolit.se.
Efter nomineringsperiodens slut sammanträder en jury som utser tre finalister per kategori.

En allmän omröstning pågår den 2-9 mars och vinnaren utses under Massolit Book Blog Awards den 11 mars. Årets vinnare erbjuds att sitta med i nästa års jury. Det är inte möjligt att få priset två år i rad.

Årets jury består av:
Annika Hermele, Stockholm läser och bokcirklar.se
Carin Söderström, Adlibris
Carina Nunstedt, Books & Dreams
Eva Nordgren, Ericssons Bokhandel
Johanna Palm, Bokunge.se, vinnare Årets bokbloggsinlägg 2013
Julia Holke, Massolit Förlagsgrupp
Karin Larsson, Sista timmen, vinnare Årets nischade bokblogg 2013
Marcus Stenberg, Marcusbiblioteket.se, vinnare Årets bokblogg 2013
Mette Kristoffersson, Massolit Förlagsgrupp

Dags för omröstning!

Elva böcker är nominerade till finaste priset – Bokbloggarnas litteraturpris 2014! Rösta kan alla som innehar en blogg som skriver om böcker och röster skrivs som meddelande till Bokbloggarnas litteraturpris på facebook eller via mejl till litteraturpriset@breakfastbookclub.se. Röstningen pågår till klockan 23.59 den 22 januari 2015. Mer info finns här. Och de nominerade är:

En mörderska bland oss av Hannah Kent (Massolit)

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson (Brombergs)

En enda natt av Simona Ahrnstedt (Forum)

Eleanor & Park av Rainbow Rowell (Berghs)

Röd som blod av Salla Simukka (Rabén & Sjögren)

Beckomberga: ode till min familj av Sara Stridsberg (Albert Bonniers förlag)

Världens viktigaste kyss av David Levithan (Gilla Böcker)

Onanisterna av Patrik Lundberg (Rabén & Sjögren)

Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart (Lavender Lit)

Liv till varje pris av Kristina Sandberg (Norstedts)

Kanske ihop av Johanna Lindbäck (Lilla Piratförlaget)

Jag har läst sex av de nominerade och kanske hinner med någon till innan den 22:a, jag har hur som helst inte ens kommit i närheten av att bestämma vem jag ska rösta på än…

 

Tv-serieåret 2014

2014 var året då netflix och HBO nordic flyttade in hos mig. Med långtgående följder… Jag har sett en hel del tv i år, vi tar det serie för serie:

Bones
Besattheten! Under några månader i våras såg jag minst två avsnitt per kväll och jag verkligen älskade karaktärerna, sen dog det lite i säsong sju under sommaren. Nu har vi inte setts på ett tag.

Supernatural
Besattheten! Min andra Netflix-serie som jag sett på det där utsvultna sättet med flera avsnitt per kväll. Tokälskade fram till avsnitt fyra (tror jag) i säsong tre, där tog det totalstopp. Men jag har inte gett upp, vi vilar lite från varandra bara.

Doctor Who
Senaste säsongen (som jag snart ska recensera ordentligt) introducerar en helt ny inkarnation av Doktorn och sånt är ju alltid lite knöligt för oss vanemänniskor. Men jag är väldigt förtjust i Peter Capaldi sen Torchwood och eftersom jag aldrig tog till mig Matt Smiths doktor så är jag mer än nöjd.

Agents of S.H.I.E.L.D
Det här var en kamp. De första kanske 19 avsnitten var lite “meh”, vilket jag skrivit om här. Men eftersom det är Whedon så kämpade jag på och hej vilket drag det blev när handlingen kom ikapp Captain Amererica 2. Galet! Och bra. Recension kommer snart.

How I met your mother
Det här är guilty pleasure det mina vänner. Det finns så många tveksamheter när det gäller könsroller och normer här att jag har väldigt svårt att försvara att jag tittat såpass mycket på den här serien i höst. Men det är så avkopplande för hjärnan, och så betyder den absolut ingenting, jag har inte investerat någonting i HIMYM utan bara suttit några (många) timmar i dess sällskap och det är precis vad jag behövt. 

True detective
Min nemesis! Också här är en recension på g (så snart jag kommit mig för att se de sista avsnitten). Där kommer jag berätta varför det tog mig över ett halvår att se en serie som egentligen kan betecknas miniserie och så kommer jag förstås ge min syn på den här diskussionen om bristen på kvinnoroller med kläder och förnuft i serien. Men så mycket kan jag säga som att jag varit helt fascinerad.

Och så slutligen då, tjejen från bilden ovan – Veronica Mars. Förvisso såg jag klart större delen av tv-serien innan 2014 föddes men en film är också en tv-seriehändelse. Och Veronica Mars-filmen var på intet sätt fantastisk men den var ändå precis vad mitt krossade (pga för tidigt nedlagd serie) seriehjärta behövde.

Hur såg ditt tv-serieår ut (= har du några tips till mig inför 2015?)