Ingen panik ångest av Per Englund och Mathias Leclér

Ibland är det bara meningslöst. Ibland är det så briljant om den allmänna meningslösheten att jag måste stanna upp, läsa, titta, läsa om… Ibland skrattar jag högt och kraxande (jag är förkyld till allt elände) i min ensamhet. Ibland hittar jag bilder och meningar som faktiskt är så tunga att jag inte orkar, som väcker svårdefinierade saker, jag känner dem röra på sig i maggropen och då vänder jag sida för jag vill inte väcka och se dem, och som tvingar mig att ta en paus från allt.

Det blir inte mer ångest än såhär utanför en kropp. Jag känner det rakt in.

INGEN PANIK ÅNGEST
Författare: Per Englund och Villfarelser (Mathias Lecler)
Förlag: Placenta (2018)
Köp den t.ex. här eller här.

Midnight at the bright ideas bookstore av Matthew Sullivan

Midnight at the bright ideas bookstore är många saker. Det är en bok som suger in sin läsare och vägrar släppa greppen förrän den är klar med en, en bladvändare. Det är en bokhandel så fantastiska att alla som läser kommer vilja jobba där (jag vill!). Samtidigt är den så sorglig att man bara vill gråta efteråt, men det hjälper inte för ingenting hjälper, så sorglig är den. Och den är läskig, där finns en hammarman och blod och mörka nätter. Man ska inte läsa den när man är ensam hemma, eller jag borde inte ha gjort det i alla fall…

Att den har allt detta betyder inte att den är perfekt, inte alls, den utger sig för att vara många saker som den inte är, men vem är jag att kräva perfektion när jag blir så glad (och ledsen, och rädd…) av det jag faktiskt får. Midnight at the bright ideas bookstore är en bok som jag tyckte mycket om att läsa, en bok vars människor, gåtor och mörker jag tror att jag kommer bära med mig länge.

MIDNIGHT AT THE BRIGHT IDEAS BOOKSTORE
Författare: Matthew Sullivan
Förlag: William Heinemann/Penguin (2017)
Köp den t.ex. här eller här.

Uprooted av Naomi Novik

Uprooted av Naomi Novik är magi när det är som allra, allra bäst. Här finns trollformler som skapas i tillsammansskap, här finns vänskap och kärlek och hat starkare än livet och döden, starkare än allt. Och här finns en hjältinna så ovillig att kompromissa att jag inser att jag aldrig mött någon som Agnieszka i mitt läsliv, och jag har saknat henne.

Ramen bär, medvetet, likheter med sagan om skönheten och odjuret. En ung kvinna, fortfarande flicka, förs till ett avlägset slott där ett monster härskar, eller där man tror att ett monster härskar i alla fall. Till en början följer också Uprooted det förväntade narrativet, men sen bryter sig berättelsen lös och det är då det blir magiskt på riktigt.

Jag älskar Agnieszka, men också draken i all sin inlåsta ensamhet och konservatism. Jag älskar skogen som dödligt hot och mest av allt älskar jag att det som driver hela historien, hjärtat i den här sagan, är vänskapen mellan två flickor.

Uprooted är mitt första möte med Naomi Noviks litterära värld, men det är definitivt inte sista gången vi möts.

UPROOTED
Författare: Naomi Novik
Förlag: MacMillan digital audio (2016)
Inläsare: Katy Sobey

Att träffa Max Porter

Min allra bästa upplevelse på bokmässan (och typ i livet känns det som just nu) var när jag fick prata med Max Porter. För att han var väldigt trevlig, men det hade jag räknat med eftersom en människa som skriver sådana böcker och bjuder in mig att skapa dem tillsammans med honom kan inte vara annat än sympatisk (å andra sidan hade det varit förödande om han faktiskt visat sig vara elak och obehaglig). Men också eftersom han är så synnerligen klok, välformulerad och beredd att tänka nytt. Dessutom fick jag lov att prata om slutet av Lanny med honom och det kan jag ju inte göra med någon annan med risk för att spoila vilket leder till att jag aldrig riktigt kan ge uttryck för varför Lanny var en så oerhört stor och läkande läsupplevelse för mig.

Idag publicerar jag och Anna en text på Kulturkollo som försöker göra reda för vad som avhandlades vid mötet (men ingenting om romanens slut förstås), jag kan säga att vi förstås inte riktigt lyckas göra det rättvisa (det går inte), men där finns ändå gott om godbitar och tankestoff att ta till sig och fundera vidare kring.

Och för guds skull läs Max Porters böcker! Om du inte redan äger Lanny och vill berika din bokhylla och ditt läsliv med ett signerat exemplar så finns det ett att vinna på Kulturkollo.

Hemåt Skrolycka igen (om att läsa om Kejsarn av Portugallien och att återvända hem)

Jag håller i en bokcirkel på mitt bibliotek och där är jag enväldigt bokväljare. Den här månaden har jag ställt det så fantastiskt att vi läst (några av oss för första gången andra med mig som omläsning) Kejsarn av Portugallien. Jag har läst boken tre gånger tidigare som jag minns, men det kan vara mer. Och ändå hisnar jag över hur bra den är. Hur enkel och lättläst och snabbläddras och allt det där men också så galet, galet känslosam och bra.

En annan sak som slår mig är hur mycket den där tv-serien påverkade mig. Jag såg den efter att jag läst boken och ändå är det Ingvar Hirdwall jag ser, finns det någon annan filmatisering som lyckats så bra?

Den här gången tycker jag fortsatt att de första och de sista sidorna är den vackraste skildringen av kärlek jag någonsin läst. Kattrina är nog den som växer mest som människa, som hon kämpar, som hon slåss med sig själv. Det är så stort att hon, som är en sån där kantig skogsbo det går tretton på dussinet häromkring, kan acceptera Jan. Att hon kan se honom för det han är är så stort att det nog har krävts de här fyra (eller om det är fler) läsningarna för att verkligen se det.

Jag tycker att det passar alldeles fantastiskt bra att tänka lite på Jan i Skrolycka och hans öde nu såhär på tåget tillbaka mot Värmland. Ingenting blir någonsin så tryggt och hemvant och svindlande vemodigt som Kejsarn av Portugallien. Det är det jag åker mot nu och det är gott.

Ingen mässlördag, men en bra lördag

Jag misstänkte det redan igår, men var inte helt säker förrän jag vaknade imorse. Jag gör annat med min lördag än går på mässan, som en del av det här med att ta hand om mig själv.

Jag har alltid haft behov av att sätta gränser och lyssna inåt och ta det lugnt med bokmässan, men jag har inte alltid gjort det. Jag är väldigt introvert och det sociala med bokmässan, som jag gillar väldigt mycket, tröttar. Mässgolvet ska vi inte prata om, bara att stå på övervåningen och se ner på det kan nästan få mig att spontansomna. I år känner jag också att jag varit på så många bra seminarier där jag fått så mycket klokskap till mig. Det känns som att jag behöver kontemplera lite över det som sagt istället för att trycka in mer klokskap i huvudet så att allt blir rörigt och oklokt.

Så jag ägnar dagen åt att läsa och skriva och äta godis (och ta en promenad till Trädgårdsföreningen om regnet håller sig borta). Men för att på alla sätt undvika känslan av att vara en dålig läsfrämjare (som är ordet jag föredrar framför nymyntade bookfluencer) som inte bevistar och rapporterar från mässan så ger jag er här världens bästa läsinspirationslista över sådant jag under de två gångna bokmässedagarna insett att jag bara måste läsa senast igår:

Orm med två huvuden av Annelie Jordahl
En essä om skrivande och klass.

Jag föreslår att vi vaknar av Beate Grimsrud
Om en räv och om tiden och döden om jag förstått det rätt…

Någonting, lite vadsomhelst faktiskt av Martina Montelius

Se nu då av Jamaica Kincaid
Om äktenskap och moderskap i New England (i Shirley Jacksons hus!)

Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi
Norska noveller om klass och annat vardagsnära.

Blackbox av Shiori Ito
En viktig och modig berättelse om ett övergrepp och dess konsekvenser.

Allt av Katarina Wennstam
Jag har ju faktiskt inte läst en enda av hennes skönlitterära böcker, det borde jag.

En förtrollad mässfredag

Å vilken fin mässdag jag haft idag, möjligen min bästa någonsin. Trots regn, trots viss trötthet (men jag fick verkligen betalt för den där vilan på hotellrummet jag tog igår eftermiddag/kväll).

Först skrattade (och nästangrät) jag till samtalet mellan Beate Grimsrud och Martina Montelius, underbart bra modererade av Johanna Koljonen, om att skriva om döden med humor och allvar. Det var roligt förstås, men också gripande och djupt allmänmänskligt. Nu vill jag förstås läsa båda deras nya böcker, men främst Grimsruds Jag föreslår att vi vaknar som jag i och för sig varit sugen på länge.

Sen blev det ett seminarium om metoo och resonemang kring hur vi går vidare med och efter metoo, med Ebba Witt Brattström, Katarina Wennstam och Shiori Ito. Det var särskilt intressant att se hur dessa kvinnor tog över samtalet och visade att de inte behövde en samtalsledare och hur de lyfte och intresserade sig för varandra, det var stärkande att se feminism in action på det sättet. Och svaret på hur vi går vidare blev att vi måste få till en wetoo-rörelse där också männen engagerar sig, inte minst för att detta i grunden handlar om mänskliga rättigheter mer än något annat.

Därefter hamnade jag på ett kanske något obskyrt seminarium om bibliotekarien som aktivist. Där var jag egentligen mest nyfiken på Balsam Karam som tyvärr fått förhinder i sista stund, men det var ändå ett intressant samtal som jag är glad att jag lyssnade till.

Sen hamnade jag i en toakö, måste tvunget ha något att äta och missade alla seminarier som började klockan 13, men det var nog lika bra det för då fick jag tid att förbereda dagens stora grej – intervjun med Max Porter. Och herregud som jag inte hade behövt förbereda mig för den, maken till generös och intressant och rolig och trevlig människa… Jag och Anna satt i samtal med honom i 45 minuter och jag hade lätt kunnat sitta några timmar till. Resultatet av detta kommer du att kunna läsa på Kulturkollo nästa vecka.

Direkt efter intervjun slängde jag mig in och fick en av de sista stolarna på Jamaica Kincaids seminarium med titeln En stor författare på en liten plats. I ärlighetens namn var mitt huvud rätt fullt av intervjun jag just gjort, men efter ett tag brottade Jamaica Kincaid till sig min uppmärksamhet, hon är ju så väldigt skarp och smart. Jag inser att jag måste läsa mer av henne, och jag ska nog försöka ge mig på hennes senaste som utspelar sig i Shirley Jacksons hus och innehåller låttextcitat, den verkar vara värd att prioritera i den evinnerliga läshögen.

Nu är denna synnerligen lyckade mässdag till ända, men den fortsätter förstås ändå eftersom jag nu ska skriva texter, bland annat intervjutexten från mötet med Max Porter och jag misstänker att det kommer ta hela kvällen. Jag misstänker också att jag kommer ha en trevlig kväll med sånt jag tycker väldigt mycket om. Kanske, kanske får jag till och med till lite lästid.

En något förvirrad (men bra) bokmässetorsdag

Jag är en god planerare och när det gäller bokmässan är jag också superbra på att inte följa min plan, men att den spelar roll fick jag erfara idag när jag lyckades lägga ifrån mig planeringen någonstans längs vägen. Jag konstaterade också snabbt att mina dagar som promenixandes på mässgolvet är över, utmattningen anno 2016 och så vidare tog liksom bort allt det roliga från att dela yta med många människor. Nu är det mest bara folk och ljud och intryck och för mycket av allt. Så jag satte mig helt enkelt i en folktom vänthall utanför K-salarna och gjorde en ny seminarieplan.

Jag hamnade slutligen på ett seminarium om skrivande och klass som jag har skrivit lite om här. Därefter blev det seminarier om bibliotekariekompetenser och MIK. Sen kände jag att mitt liv skulle förbättras avsevärt av lite hotellrumshäng, tystnad och godis så då gjorde jag det. Kvällen avslutades med ett Kulturkollomöte och en sen och något förvirrad promenad genom stan. Nu är jag på plats i hotellrummet igen, har kollat igenom planen inför imorgon och ser väldigt mycket fram emot intressanta seminarier och möten då.

Nu kör vi!

Nu bär det av mot Göteborg. Allt är packat och planerat. Pirret i magen är massivt.

Jag kommer rapportera på mässan framförallt på Kulturkollo, och på Fiktiviteters instagram. Jag kommer förstås att skriva här också, men mer sporadiskt och inte idag. Häng med mig till Kulturkollo och instagram om du vill få live-rapporterna alltså, nöjer du dig med sammanfattningar och efterhandsrapporter är det bara att luta sig tillbaka här.

Den vita boken av Han Kang

Den vita boken av Han Kang är inte riktigt prosa och inte riktigt poesi. Den är kanske en tänkebok, men ändå inte. En meditation? Ja, jag tror jag landar där, det är i alla fall mycket meditativt att läsa om allt det vita.

Här finns en handling, men jag skulle inte kunna redogöra för den. Det är rörelser och utveckling och händelser, allt dolt bakom de vita saker som beskrivs. Skummande vågor, snö, vita leenden och spetsgardiner.

Jag har länge tänkt att jag skulle läsa något av Han Kang, redan när Levande och döda gavs ut så tänkte jag att. Men så blev det inte så och det krävdes en annalkande bokmässa för att slutligen få mig att ta steget. Nu vill jag läsa hennes tidigare böcker också och se hur de kan vara, hur de ska beskrivas i efterhand. Och så måste jag nog hitta ett seminarium med henne i helgen, jag känner att jag behöver höra mer för att försöka förstå vad det är jag upplevt, vem hon är, vem jag är…

DEN VITA BOKEN
Författare: Han Kang
Förlag: Natur & Kultur (2019)
Översättare: Anders Karlsson och Okkyoung Park
Köp den t.ex. här eller här.
Andra som skrivit om boken: och dagarna går