Sammanfattning av 2022, ett svårdefinierat år

På Kulturkollo* hade vi som nyårstradition att sammanfatta året som gått och det vill jag inte sluta med så idag är det dags att sammanfatta ett ytterligheternas år.

2021 var ett förfärligt år, 2022 har varit jobbigare och samtidigt på något mystiskt sätt bättre.

På jobbet (biblioteket) har vi sluppit nya restriktioner och därefter har det varit roligt men väldigt, väldigt intensivt. Jag har minskat min tjänst till 90% för att orka och det har varit en livräddare.

Samhälleligt är det förstås förfärligt med högerkantring, krig, förtryck, rasism, homofobi och kvinnohat. Det går inte att säga något mer om det egentligen. Det är bara mörker.

Privat har mycket präglats av att min 15-åring fick sin ocd-diagnos och äntligen fick hjälp från bup. Behandlingen har varit ansträngande för hela familjen, men den har gett resultat. Här hemma fick vi också tillökning av två adopterade katter, Harry och Hubbe, under sommaren. Det har förbättrat våra liv med flera hundra procent.

Jag kommer se tillbaka på 2022 som ett kämpigt, ibland nattsvart ibland småglittrande år. Jag är in i märgen trött och har svårt att hoppas att 2023 ska bli bra, men jag är öppen för att bli positivt överraskad.

Ur ett kulturellt perspektiv tar jag med mig bland annat det här:

Årets ungdomsbok: Grim av Sara Bergmark Elfgren. Det var också årets första lästa bok och den satte tonen för en riktigt bra läsvår.

Årets ute bland folk igen: Titanic på Wermlands opera nu i december. Det kändes smått absurt och lite obehagligt att sitta i en fullsatt teatersalong igen. Ett mysigt superspridarevent sådär innan jul, men vi klarade oss. Och föreställningen var bra om än inte fantastisk.

Årets käftsmäll: att läsa All the bad apples av Moïra Fowley Doyle bara några veckor efter att högsta domstolen i USA rivit upp aborträtten. Själva beslutet var naturligtvis värre och väckte många känslorna, mest vrede. Boken illustrerar på ett synnerligen effektivt sätt varför det är en så våldsamt ödesdiger och dålig idé att föra utvecklingen bakåt.

Årets sorgligaste: att Hilary Mantel gick bort. Jag hade önskat henne många fler och lyckliga år.

Årets charmigaste: Heartstopper Alice Oseman. Serierna alltså, tv-serien har jag inte hunnit till än.

Årets klassiker: Kamratfesten och den påföljande läsningen av Dorothy Sayers övriga böcker om Lord Peter och Harriet.

Årets mörkaste: Sara Stridsbergs Happy Sally. Jag gick in i någon sorts mörker med den boken och hade ärligt talat svårt att hitta ut. Så hemsk och så bra.

Årets historiska: Rizzio av Denise Mina. Ljuvligt tät och omvälvande om en händelse i den skotska historien som jag inte alls hade koll på (och då har jag ändå läst rätt mycket om den).

Årets brevväxling: Att segra är banalt av Johanna Frändén och Carl Johan De Geer. Ett underbart samtal mellan två kloka och eftertänksamma människor.

Årets läskigaste: verkligheten. Krig, regeringsskifte, nedlagd miljöpolitik. Ur ett samhälleligt perspektiv har 2022 varit riktigt förfärligt. Mycket av det som har hänt har påverkat mig på ett djupt personligt plan och vissa saker (kriget och regeringsskiftet) har också kastat mörka skuggor in på min arbetsplats. Det är osäkrare än någonsin att arbeta med människor när man inte längre kan garantera att de ska kunna vara trygga hos oss (vilket de inte är om angiverilagen enligt Tidöavtalet genomdrivs). Om vi inte heller ska få planera vår egen verksamhet så vet jag inte vad som i framtiden kommer vara kvar av min profession. Jag accepterar att min sida inte vann valet men jag kan inte stillatigande acceptera allt som nu görs. Jag kommer att göra motstånd.

Årets serie: Gender queer av Maia Kobabe. En bok jag läste för en utställning jag gjorde om förbjudna böcker på biblioteket. En av de mest lärorika och viktiga böcker jag läst visade det sig.

Årets nya bekantskap: feelgood-författaren Katherine Center helt klart. Jag har läst hennes Ett litet steg i taget och What you wish for under året och jag älskade dem båda två. Inte många lyckas balansera svärta och romantik så himla fint som hon.

Årets intressantaste: Autisterna av Clara Törnvall. Jag har som ni kanske vet en son som är autistisk och jag har läst en del, vet en del, hänger med för att kunna vara den bästa mamman jag kan. Ändå drabbades jag av Autisterna på djupet. För att jag kände igen mig själv. Jag vet efter att ha läst boken att jag inte är autistisk men att jag delar många drag med dem som är det. Och framförallt vet jag att jag, precis som jag vet och tycker att min son gör, duger som jag är. Jag har slutat anpassa mig så mycket vilket är något av en revolution.

Årets mest lugnande: att Louise Penny fortsätter att vara så överlägset jämn och fantastisk. I år läste jag Glass houses och Kingdom of the blind som är nummer tretton och fjorton i serien av Armand Gamache och Three Pines och det är precis lika bra som det alltid varit.

Årets ljudbok: Detaljerna av och med Ia Genberg. Detaljerna förtjänade sin auguststatyett, men jag hoppas också att ljudboken prisas på lämpligt sätt för den förhöjde verkligen läsupplevelsen.

Årets tv-serie: jag ser väldigt få tv-filmer och filmer nuförtiden, men Netflix the Mole (samma program som vårt Mullvaden (men som originalet, utan kändisar)) fångade mig totalt en helg i oktober. Möjligen berodde detta också på att jag var riktigt rejält sjuk (min första covid-omgång) med hög feber, men en serie i rättan tid var det definitivt.

Årets besvikelse: att the Song of Achilles inte var bättre när Madeline Millers förra på svenska, Kirke, var så himla fin.

Årets bitskaste: Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Hjälp så stenhård han är. Vi lite mer konflikträdda gömmer oss bakom kudden och undrar om man faktiskt får skriva så och så och så. Men det är härligt också…

Årets tristaste: Lässvackan som varade stora delar av hösten/vintern. Visst läste jag en del, men hjärtat var inte där riktigt. Framåt jul insåg jag att det beror på att jag faktiskt inte haft tid (och den ork som följer med tid) att läsa. Jag hoppas på att kunna hitta ett lite större lugn och en bättre balans nu i ledighetens tid och fortsatt in i januari.


* Eftersom det här är en Kulturkollo-tradition så finns det förstås fler årslistor – titta gärna in hos Linda (Enligt O), Anna (Och dagarna går) och Ulrica (Västmanbok)och se hur de sammanfattar året som gått.

Mina tidigare kulturår sammanfattas så här:
2021,2020, 2019, 2018, 2017, 2016, 2015, 2014.

Årets bästa läsning 2022

Läsåret 2022 var på det stora hela riktigt fint. Som vanligt läste jag mest och bäst under våren och sommaren medan hösten var lite seg (i november och december var det länge mer än lite segt dessutom). Här hittar du mina favoriter från året som gått och mina fem allra bästa läsupplevelser är markerade (med ♥ hjärtan ♥ ).

Klicka på länkarna för att läsa mer om varför jag tycker så mycket om just de här böckerna. Och tipsa mig gärna i kommentarerna om vilka dina favoriter från året som gått var.

Årets bästa feelgood
What you wish for av Katherine Center. En riktigt fin och sorglig bok av min nya favorit bland feelgood-författare.

Heartstopper bok 1 av Alice Oseman. Förfärligt fint om ung förälskelse.

Book lovers av Emily Henry. Lysande feelgood med hjärta och svärta.

Mad about you av Mhairi McFarlane. Som vanligt förstklassig feelgood med den perfekta mängden mörker.

Årets bästa spänning
♥ Kamratträffen ♥ av Dorothy Sayers. En ljuvlig deckarklassiker som jag ville stanna i för evigt.

Kingdom of the blind av Louise Penny. Fjortonde boken i serien, lika bra som alltid.

Årets bästa fakta
Autisterna av Clara Törnvall. Omvälvande och intressant bok om autism, vad det är och hur det känns.

Med hjärtat i handen och nerverna utanpå. Orka livet som npf-förälder av Ann-Charlotte Runnvik och Anna Flodberg. Livsnödvändig och stärkande bok för alla oss som kämpar.

Statsministermordet av Hans-Gunnar Axberger. Knivskarp genomgång av palmemordsutredningen, bitvis thrillerartad.

Årets bästa feelbad
Happy Sally av Sara Stridsberg. Underbar och fasansfullt jobbig skildring av längtan, föräldraskap och barndom.

Vård & omsorg av Olivia Bergdahl. Stark och omskakande skildring av graviditet och cancer, livet och döden bredvid varandra.

Årets bästa historiska
♥ Rizzio ♥ av Denise Mina. Skotsk historia + Denise Mina = så bra det kan bli.

Hex av Jenni Fagan. En mörk och ganska svårforcerad berättelse om kvinnoförtryck och häxpanik. Den dröjer sig kvar.

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Trollbindande skildring av eländes elände och magisk natur.

Årets bästa feminism och HBTQ+
♥ All the bad apples ♥ av Moïra Fowley-Doyle. En oerhört stark berättelse om systerskap och kvinnoförtryck. En av mina bästa.

Gender queer Gender queer av Maia Kobabe. Fantastisk och upplysande tecknad memoar om livet som queer.

♥ When women were dragons ♥ av Kelly Barnhill. En feministisk verklighetssaga fylld av sorg och vrede, och styrka.

Årets bästa som är för svåra att kategorisera och som därför får en egen kategori
♥ Grim ♥ av Sara Bergmark Elfgren. Vindlande och fantastiskt nedstigande i underjorden.

Gudars like av Meg Rosoff. Sparsmakad och levande berättelse om en magisk och katastrofal sommar.

Detaljerna av Ia Genberg. Eftertänksam och språkligt fenomenal kortroman som känns. Läst som ljudbok vilket rekommenderas.

Om du är sugen på ännu fler lästips så har jag samlat årets bästa ganska länge nu. Listorna från de senaste åren hittar du här (klicka på årtalet så kommer du till listan): 2019, 2020, 2021.

Emma, Emma och Emma…

Vi vet alla att vårvintern 2020 var särdeles förfärlig och när jag drabbades av sjukdom och corona-ångest precis där i början så sökte jag tröst hos Jane Austen. Det blev ett inlägg på Kulturkollo i april 2020 (läs det här). Så här skrev jag:

Den 21 mars mådde jag inte så bra. Vi var sjuka, någon kunde inte andas så bra, alla hostade. Läget var under kontroll efter några riktigt röriga dagar, men just därför tappade jag det lite och sjönk in i min Corona-ångest. Jag var helt enkelt panikslagen. Och i det läget kom Emma till mig, Emma i Autumn de Wildes tolkning. Jag såg och lugnades och fröjdades. Så underbar har Emma aldrig varit. Eller? Min krishanteringsmetod blev naturligtvis att utforska det, om Emma var den bästa Emma och kanske till och med den bästa Austen-filmatiseringen någonsin (nåja).

Jag gjorde en tidig avstickare till Stolthet och fördom med Jennifer Ehle och Colin Firth och nej, ingen kan ens komma i närheten av att slå den. Så är det bara. Det måste konstateras allra först.

Men Emma. Jag har sett om den med Gwyneth, den med Ramola, den som paketerades om till Clueless och den som visades på YouTube som Emma approved. Jag har förvisso inte orkat se om den med Kate Beckinsale (ni måste förstå att det infinner sig en viss mättnad), men kan ändå konstatera att jag verkligen inte har en aning om vilken som är bäst.

Favoritskapsmedaljen är således ännu outdelad, men det väger mellan den nya filmen och BBC-serien. De är så olika att det blir omöjligt, sammantaget blir de dock helt oemotståndliga. Mitt bästa i senaste filmen är estetiken, pappa Woodhouse och en känslig Mr Knightley (och att hans bror får vara så rolig som jag minns att han är i boken), och näsblodet. Mitt bästa med BBC-serien är Ramola Garai som Emma och att allt får ta sin tid.

Detta icke-inlägg avslutas nu skyndsamt innan jag kommer på ännu fler saker som jag inte kan bestämma mig om. Jag vill innan jag lämnar er framhålla det undergörande och fantastiska i att försänka sig i en rejäl dos av Jane Austen-film. Det gör under för välbefinnandet.

God jul och god julläsning

Jag hoppas att du har en riktigt fridsam och fin dag, vad du än gör och hur du än vill ha det. Själv ägnar jag dagen och helgen åt att äta och göra det där många av oss gör – jonglera, kämpa lite och bita ihop. Men mest av allt tänker jag faktiskt slöa och njuta av att slöa. Jag ska njuta sovmorgon, hänga med min familj och ibland, stundvis, känna den där friden som bara infinner sig om julkvällarna (i alla fall är det så för mig).

Om du inte tröttnat på julen än så kan jag tipsa om att allt jag någonsin skrivit om julböcker finns att läsa ikapp via den här länken. Vilken den bästa är? Det är fortfarande och för alltid Jeanette Wintersons Juldagar.

The twelve days of christmas av Poppy Alexander

Poppy Alexanders The twelve days of christmas börjar oerhört sorgligt med att Freya dyker upp i sin hemstad igen efter tio år i Paris. Det är julafton och hon har precis suttit vid sin mors dödsbädd när Finn, en gammal barndomsvän, ger henne skjuts i snön. Freya får bo hos Finn över julen och hon lär sakta känna sin hemstad och sig själv igen.

The twelve days of christmas är en inte på ytan särskilt julig bok men i dess kärna bär den julens hela mening av kärlek och trygghet. Jag tycker mycket om hur Poppy Alexander låter det här vara en väldigt sorglig bok, Freya sörjer sin mamma och tiden de inte fick tillsammans, våldsamt. Hon hemsöks av förlusten, av ångern och av ångesten över att kanske ha ärvt mammans sjukdom. Det hon finner tröst i är gemenskap och matlagning.

Matlagningen tar stor plats här, ibland lite väl stor plats, men jag är mästare på att skumläsa sånt jag tycker är ointressant (som tillredningen av maräng och sånt) så det gör ingenting.

Om man vill läsa något som är gemytligt och som har med julen att göra, något som kan värma på riktigt så rekommenderar jag The twelve days of christmas.


Om boken

Titel: The twelve days of christmas
Författare: Poppy Alexander
Förlag: Orion (2021)

Tolv hjärtan till jul av Jenny Bayliss

Det finns väldigt många julromaner nuförtiden, men det finns väldigt få som är bra på riktigt. Tolv hjärtan till jul är nog bättre än genomsnittet men den är inte på något sätt perfekt.

Kate har, ivrigt påhejad av sin bästa kompis, anmält sig till en utmaning där hon ska gå på tolv dejter i december för att hitta den rätte. Samtidigt jobbar hon och bakar till sin kompis Matts café. Det är lite hektiskt.

Jag måste säga att mitt bestående intryck av den här romanen är att dejtande verkar riktigt, riktigt jobbigt och ovärt. Jag har väl egentligen aldrig gått på dejt med någon okänd och det är jag väldigt glad för. Här är det dessutom extra tillkrånglat eftersom det ska ske på kort tid och det ska dessutom göras rätt invecklade saker på de där dejterna. Hu!

I boken målas en ganska trevlig bild av byn som Kate bor i upp, man får lära känna alla som bor där. Lite splittrat blir det eftersom vi verkligen ska lära känna alla som bor där. Jag har också lite svårt för varenda en av de karlar Kate träffar och faller för. De är, med undantag för den homosexuelle feldejten, en förfärlig provkarta över toxiska maskuliniteter och jobbiga snubbar. Hu igen.

Men det är rätt mysigt emellanåt. Byn är mysig. All den där varma chokladen är mysig och det finns lite julkänsla här. Väldigt engelsk julkänsla. Man får inte bli girig och kräva för mycket.


Om boken

Titel: Tolv hjärtan till jul
Författare: Jenny Bayliss
Förlag: Norstedts (2021)
Översättare: Katarina Jansson, originaltitel: The Twelve Dates of Christmas

Åtta dagar med dig av Jean Meltzer

Åtta dagar med dig är en annorlunda jul-rom com i det att den knappt alls handlar om julen. Den handlar om Rachel som i smyg (hon är judinna och dotter till en av New Yorks mest kända rabbiner) älskar julen. Så till den milda grad att hon under pseudonym skrivit en lång rad älskade och lönsamma julromaner. I år vill dock hennes förlag att hon ska testa något nytt och skriva en Chanukka-roman istället. För att kunna göra det behöver hon hjälp av sin barndoms nemesis Jacob.

Det blir förstås förvecklingar och det blir kärlek och mycket, mycket mat. Jag får lära mig mycket nytt om judendomen, om chanukka och om sjukdomen ME. Rachel (och författaren Jean Meltzer) lider av sjukdomen och hennes kamp för att få vardagen att gå ihop beskrivs väldigt väl. Jag tycker om att lära mig nytt när jag läser, men möjligen blir undervisningen om judendom lite för mycket av just undervisning till slut.

Åtta dagar med dig är en intressant, annorlunda helgroman, men så särdeles romantisk är den inte. Det betyder förstås inte att att det inte är bra, det är bara annorlunda.


Om boken

Titel: Åtta dagar med dig
Författare: Jean Meltzer
Förlag: Lovereads by forum (2022)
Översättare: Christina Mansicka, originaltitel: The Matzah Ball

Love in the time of serial killers av Alicia Thompson

Det tror man ju inte att en till synes lättviktig bok om true crime och kärlek ska vara en av de bästa på läsåret, men Love in the time of serial killers är verkligen det.

Phoebe, en doktorand med true crime som ämne och största intresse, eller kanske till och med livsväg, flyttar hem under sommaren för att tillsammans med sin bror röja ur barndomshemmet efter pappans död. Redan första natten hon anländer stöter hon på grannen Sam och där tror i alla fall jag att vi har upplägget till en rätt traditionell romcom. Men det vi istället får är en riktigt smart bok om hur vi traumatiseras av livet på olika sätt, hur vägen till att hitta sig själv och bli vuxen kan (är) lång. Det handlar om relationer, men långt ifrån bara Phoebes relation till Sam. Än viktigare är syskonrelationen och det tycker jag mycket om.

Personligen så är jag förtjust i hur Alicia Thompson beskriver doktorandskapet. Jag skrev inte min avhandling på det där strukturerade sättet (från början till slut), men det kanske jag borde ha gjort. Det finns en känsla för arbetet som jag känner igen och uppskattar. Det andra är att jag får inse att jag är lika läskig som Phoebe. Jag har rätt bra koll på alla hennes seriemördare. Jag har läst In cold blood och The stranger beside me och fattar att det är vi många som gjort, men jag tycker om att få känna mig med i matchen.

Love in the time of serial killers balanserar verkligen precis på kanten mellan mörker och ljus, jobbigt och feelgood. Det är sannerligen en bedrift att få till det. Jag vill läsa mycket mer av Alicia Thompson framöver.


Om boken

Titel: Love in the time of serial killers
Författare: Alicia Thompson
Förlag: Jove (2022)

Get a life Chloe Brown av Talia Hibbert

Det finns många saker som gör Get a life Chloe Brown till en ovanlig och ovanligt bra romantisk roman. Exempelvis:

Chloe är svart, Red är vit och det är ingen stor grej, men heller inte okommenterat.

Chloe lever med kronisk smärta och det är en viktig sak i hennes liv, men det definierar henne inte (det har gjort det men hon har kommit vidare från det). Red tar hänsyn, men låter det heller inte styra deras relation.

En av dem har levt i en ohälsosam och våldsam relation tidigare och det är Red, han arbetar med sig själv för att komma vidare och han gör det på ett moget sätt och låter Chloe vara en del av det. Det förekommer ingen skam över detta eller föreställningen att han skulle vara svag för att han utsatts för våld från en kvinna (naturligtvis, men jag nämner det för att jag aldrig ens varit i närheten av ett sådant narrativ i en romantisk komedi).

När missförstånd uppstår är både Chloe och Red noga med att inte medvetet vantolka situationen. Ingen av dem kräver något av den andra som de inte kräver av sig själva.

Sammanfattningsvis är det här en romantisk berättelse om två vuxna människor som tvingats lära sig att leva med en massa skit, som de flesta av oss, och som är mogna nog att se sig själva som de är. Jag har en enda invändning och den är att de pratar för mycket när de har sex. Det är en petitess i sammanhanget och jag är redo att överse med det hur lätt som helst bara jag får så här fin, hoppingivande och mogen romantik.


Om boken

Titel: Get a life Chloe Brown
Författare: Talia Hibbert
Förlag: Avon (2019)
Första delen i en serie

Väninnornas jul av Lisa Kleypas

Väninnornas jul är en sorts extralångt avslutningskapitel till hela Väninne/Wallflower-serien som egentligen avslutades med fjärde delen En skandal om våren. Här är det broder Bowman, Rafe, som ska giftas bort av sin fortsatt rejält vidriga pappa. Han som redan varit förfärlig mot Lilian och Daisy. Rafe tvingas, för att få behålla sitt kommande arv, gifta sig med en adlig dam, närmare bestämt lady Natalie Blandford. Problemet är bara att han när han fast besluten om att göra sin far till viljes träffar Natalies sällskapsdam och släkting, Hannah så faller han pladask för henne istället.

Väninnornas jul är en kort roman och det märks att författaren inte är så särskilt intresserad av att ge Rafe och Hannah någon utdragen kärleksberättelse. Allt går ganska snabbt och smärtfritt för dem. Huvudsaken med den här boken är att få träffa alla de lyckliga paren från föregående böcker och att fira lite jul. Så vidare juligt känns det inte, men det är trevligt att återse Anabelle, Lilian, Evie, Daisy och deras respektive igen.


Om boken

Titel: Väninnornas jul
Författare: Lisa Kleypas
Förlag: Polaris (2022)
Översättare: Emma Majberger, originaltitel: A wallflower christmas
Detta är femte delen i serien om Väninnorna (Wallflowers på engelska). Tidigare delar: Secrets of a summer night, It happened one autumn, Löften i vintertid och En skandal om våren.