Väninnan

Väninnan av Eva Franchell har nog lockat många som vill veta mer om Anna Lindh – kanske vill grotta ner sig i sentimentalitet och den gemensamma sorgen som slog till i september 2002. De läsarna blir nog kanske lite besvikna på boken. Det intressanta med Väninnan är egentligen inte Anna Lindh (även om porträttet av henne som målmedveten politiker snarare än fnittrig mamma är såväl intressant som uppfriskande) utan skildringen av politiken och politikernas villkor. Under en ganska lång tidsperiod får vi ta del av korridorsnack, beslutsfattande och gigantiska och lite mindre men ändå ohanterbara katastrofer.

väninnanBokens stora fördel är just skildringen av det helt absurda livet i maktens korridorer. De många episoderna av gubbvälde och de smutsiga metoderna. Det allra bästa är dock att även de som framstår som mindre trevliga och mycket karriäristiska (Pär Nuder och i viss mån Göran Persson exempelvis) ändå framstår som människor. De görs begripliga av Franchell och hennes förståelse för spelets regler som drivkraft lyser hela tiden igenom.

Det som är mindre bra med boken är att den täcker in så mycket. Det blir lite ytligt och vissa episoder känns som att de finns där mest för att de bör finnas där. Jag hade tyckt mycket om lite mer fördjupning i händelser och karaktärer.En annan sak som retar mig något är de ordväxlingar som skildras där Franchell inte varit närvarande utan gissar. Det som sägs må vara troligt men det faktum att man inte kan veta säkert bryter illussionen.

Sammanfattningsvis en intressant bok om Sverige och det politiska klimatet de senaste 10 åren (och lite till). Väl värd att läsa.

Höstgodis

Efter genomgång av katalogen över höstens bokutgivning har läslistan förlängts en aning…

Puh

En sån himla tur! Jag gillade True Blood. Hur hade det gått annars kan man undra. Jag var fast redan i vinjetten och resten köper jag också (nästan) rakt av. Jag inser att jag kommer att bli irriterad på att Jason verkar få så mycket plats (vilket jag är när jag läser böckerna också) och jag har lite svårt att vänja mig vid Taras personlighet som skiljer sig en del från böckerna. Men jag gillar att de fått fram humorn och jag måste säga att jag gillar Anna Paquin i rollen som Sookie trots att jag var skeptisk innan. Det blir nog bra det här.

Livvakterna som visas precis innan True Blood (på samma kanal) lovar också gott. Det känns som ett gediget dansk tv-arbete med utmejslade och komplexa karaktärer. Och det har jag längtat efter rätt länge nu.

Onsdagkvällarna är räddade!

Höjdarkväll!

När det gäller tv-tittande är vi ganska rejält försedda just nu hemma i radhuset. Efter att vi båda fyllt år sitter vi nu på en osedd säsong av Battlestar Galactica och två Buffy the Vampire Slayer. Till detta kommer Being Human-avsnitten och halva första In Treatment-säsongen som väntar på oss i digitalboxen.

Allt detta till trots ser jag ändå kvällen som en liten julafton. Klockan 21 inleds det hela True blood postermed den danska serien Livvakterna. Alla som läst min förra blogg vet att jag länge efterlyst bra danska dramaserier (typ Mordkommissionen, Örnen och Brottet) i svensk tv och denna hoppas jag mycket på (särskilt som upphovsmännen låg bakom just Mordkommisionen och Örnen). Efter detta är det sen dags för True Blood. Ord kan inte beskriva hur jag längtat! Sen jag läste första boken för ett och ett halvt år sen har jag sett fram emot tv-serien vilket ju peggar upp för en viss besvikelse. Men även om den är skit och jag inte kan förlika mig med hur mycket den avviker från böckerna så blir det nog bra underhållning i alla fall. Hoppas jag.

Så ikväll poppar vi popcorn och håller tummarna här hemma…

Yrkestrio

temayrkeVeckans tematrio handlar om yrkesskildringar. Mina val kan tyckas något märkliga då yrke nummer ett visar sig vara en lögn och yrke nummer tre kanske inte ens är ett yrke. Men det är tre bra böcker i alla fall så jag kör på.

Läkare Doktor Romand av Emanuel Carrère. Egentligen är det ju inte sant att den här boken handlar om en läkare eftersom hela hans liv visar sig vara en lögn men jag tar med den ändå. Boken bygger på samma verkliga historia som filmen “Motståndaren” som kom för några  år sedan. Det hela börjar med att familjen Romands villa brinner, därinne finns Jean-Claude och Florence Romand och deras två små barn, endast pappan överlever. Vid närmare undersökning visar det sig att de övriga varit döda innan elden startade och en förundersökning mot fadern, Jean-Claude Romand inleds. Det visar sig snart att hela det liv han målat upp, som framgångsrik läkare vid WHO i Geneve är en lögn. Varje morgon när han tagit bilen till sitt arbete har han egentligen bara åkt till en parkeringsplats och läst tidningar. Efterhand står det klart att allt “Doktor Romand” utgett sig för att vara enbart är en lögn. Det som är så fasansfullt är att man först kan relatera till Romands agerande i så måtto att det hela börjar med en liten lögn som växer till en härva av miljoner ofantligt stora lögner. Alla har vi väl ljugit någon gång och boken tvingar verkligen fram tankar över var gränsen går. Boken berättar huvudsakligen kronologiskt hur Romands lögner växer, hur han befinner sig helt isolerad från dem han älskar och som älskar honom. Det är nästan en outhärdlig beskrivning av en människa som lever mer i en lögn än i livet. Boken är tunn, bara 178 sidor, men jag skulle inte vilja ha en enda sida till. Inte för att boken skulle vara dålig för det är den verkligen inte, tvärtom så är den väldigt bra, men för att jag inte vill veta mer om denne man. Boken når också fram till den slutpunkt där vi får finna oss i att det inte alltid är möjligt att komma inpå. Det kanske inte är möjligt för oss att förstå något som inte ens Romand själv kan förstå

Stenhuggare i Sarum av Edward Rutherford. Ingen nobelpriskandidat kanske men en härlig tegelsten för avkoppling i soffhörnet. Avhandlar staden Sarums historia från de första människornas ankomst till nutid. I ett intressant kapitel får vi följa stenhuggarna som skapade Stonehenge. Jag minns det som närgående och faktiskt intressanta skildringar av själva stenhuggeriet.

Hemmafru (här får det räknas som ett yrke, och ett tungt sådant vilket skildringen visar) i Timmarna av Michael Cummingham. Timmarna är inte en bok som släpper in sin läsare utan motstånd. Jag kände att jag fick kämpa lite med språket och karaktärerna innan jag kom in i berättelsen. Det var väl värt besväret dock och jag minns särskilt skildringen av hemmafrun och hennes son som obeskrivligt sorglig och ödesmättad.

Överdos

Det finns tydligen en gräns för hur många bilderböcker man kan tillgodogöra sig på en dag… Min gräns går lite före 40. Jag har “läst” 67 stycken… Mår lite illa nu…

ritaMan kan ju fråga sig varför förstås men det handlar om jobbet och behovet av att välja ut runt 70 böcker som ska förpackas i bokpåsar och kan manlånas ut till förskolebarnen i kommunen. En hel del har jag ju förstås läst för mina barn men jag behöver också få lite mer allmän koll på vad vi har – därav den massiva högen.

Det samlade intrycket av överdosen är i alla fall att det finns en del skräp och otroligt mycket alldeles underbara böcker för små barn. Några favoriter ur floden:

Barbro Lindgren Rosa flyttar till stan

Petter Lidbäck Kan man…?

Siri Melchior Rita och Krokodil i skogen

Läsenkät

Hos Vixxtoria hittade jag en enkät som jag naturligtvis inte kan motstå…

De här frågorna rör endast läsning, och böcker som du läser utanför ditt arbete eller dina studier.
(1) Varför läser du böcker? Avkoppling? Information? Spänning? Annat? Det jag läser utanför studier och jobb  rör sig nästan enbart om avkoppling. Det händer att jag läser facklitteratur också men då ändå som avkoppling med en bimening om att lära mig något.
(2) Vad för slags böcker gillar du? Deckare, hästböcker, romaner, science fiction, historiska romaner, facklitteratur, biografier…
Jag är allätare; facklitteratur (mest historia), skönlitteratur, ungdomsböcker, bilderböcker – allt!
(3) Vilka böcker har du läst på sista tiden? (1-3 titlar)
De tre första delarna i Twilight-serien av Stephanie Meyers har lästs under sommaren tillsammans med en hel hög annat.
(4) Finns det någon bok eller någon typ av bok som du aldrig skulle läsa? Varför?
Jag har lite svårt för allt för upphaussade böcker (typ Da Vinci- koden och Kepler) som det brukar ta ett tag innan jag sätter tänderna i. Deckare har jag i allmänhet svårt för nu för tiden av någon anledning. När jag fortfarande läste deckare gillade jag dock Reginald Hill och Minette Walters väldigt mycket – funderar på att återvända till dem någon dag…
(5) Finns det någon bok/några böcker som du skulle vilja läsa, men inte har läst?
Ja herregud – hur många som helst. En del ligger på sovrumsgolvet hemma, en del är gömda i bokhyllan, några uppskrivna på lappar och andra skvallpar omkring i huvudet och hoppas på att bli ihågkomna när tid ges.
(6) Säg en riktigt bra bok, som du har läst!
Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström och alla delarna i den serien är obeskrivligt bra.
(7) Var får du tag på böckerna du läser? Bokhandel? Present? Bibliotek? I mammas och pappas bokhylla? Lån av kompisar? Annat?
Jag jobbar ju på bibliotek så ni kan ju tänka er… Just nu har jag 24 böcker hemlånade… Men jag köper en hel del också (alldeles för mycket enligt vissa;) )
(8) Har du många böcker hemma? Hur många hyllmeter ungefär?
Jag har så svårt att uppskatta sånt men när vi flyttade senast hade vi runt 50 bananlådor bara med böcker och det har ju blivit en del sen dess… Vi har 6 stora bokhyllor där i alla fall 2 har böcker i dubbla rader +  barnens hylla…
(9) Kommer du ihåg om någon brukade läsa högt för dig när du var liten? Vem? När?
Mamma läste högt för mig och pappa berättade sagor ur huvudet. Jag vet att mamma läste lite då och då men jag minns det särskilt som en nattningsgrej.
(10) Hur ofta skulle du säga att man läste för dig? Välj mellan aldrig, ibland, ofta, varje dag/kväll.
Varje kväll
(11) Kommer du ihåg vad man läste för dig?
Jag minns en del som Lisen kan inte sova och Lotta-böckerna av Astrid Lindgren. Sen kan jag få flashbacks när jag hittar något bekant som jag glömt bort i boklådorna på biblioteket.
(12) Brukar du själv läsa högt för någon ibland? Vem? När?
Jag läser för mina barn (2 och 4 år) vilket jag/vi gjort dsen de var 6 månader ungefär – varje kväll och gärna någon gång under dagen också.
(13) Vad läser du då?
Allt av Barbro Lindgren, Stina Wirsén och Anna Klara Tidholm. Det går ju i perioder vad de vill höra men senaste hitten var Bajskorv av Stephanie Blake 😉

Enkätsvar

Fiktionista presenterade i lördags en enkät och sånt är ju alltid kul (i alla fall i min värld) så här kommer mina svar:

  1. Vad läser du just nu? Mycket olika – främst sådant som ska användas till bokprat för barn under hösten. På fritiden försöker jag hitta tid att avsluta Twilight-serien.
  2. Vilken är din favoritgenre? Just nu är det mycket vampyrer vilket ju inte är en genre men ändå. Läser en hel del blandad facklitteratur förutom skönlitteraturen.
  3. Vilken genre undviker du helst? Deckare numera eftersom jag är så himla känslig för död och sorg och barn som far illa. Deckare var dock en favorit tidigare så det kommer nog att svänga igen.
  4. Om du fick ställa en fråga till valfri författare, vad skulle du ställa för fråga och till vilken författare? Just nu när jag är i slutet av min avhandling skulle jag vilja fråga någon som skrivit en bra avhandling (typ Peter Englund exempelvis) – hur gör man???
  5. Vilka författare har du träffat (varit på föreläsning och lyssnat räknas)? Björn Ranelid (”föreläsning”), Bengt Berg (gav oss uppgift och kommenterade när jag gick skrivarlinje på folkhögskola), Cannie Möller (gav och kommenterade uppgift när jag gick kurs i kreativt skrivande på högskolan i Gävle. Sen beror det ju på vad man menar med författare – jag jobbar ju med (och lever med en) bunt avhandlingsskrivare men det kanske inte räknas…?), Ulrika Knutson (föreläsning).
  6. Vilken författare skulle du vilja träffa? Charlaine Harris tror jag så jag kan pumpa henne på vad som ska hända med Sookie och vampyrerna… Sen hade det ju varit kul att träffa Fogelström och diskutera gamla tider med honom (som historiker skulle man ju kunna dö för att ha hans förmåga att uttrycka sig).
  7. Föredrar du böcker skrivna i förstaperson eller tredjeperson? Det är ju jättesvårt att svara på har nog inget jag föredrar men jag är synnerligen allergisk mot böcker där perspektivet skiftar. Sånt måste vara synnerligen väl genomfört vilket det sällan är…
  8. Om du bara fick läsa en bok till innan du dör vilken bok skulle du välja? Vilken press! Troligen något jag redan läst – skulle inte våga chansa på något nytt och okänt…
  9. Om du var tvungen att kasta alt. skänka tre böcker i din bokhylla, vilka skulle du då välja? Troligen inget annat än dubletter men möjligen, möjligen någon sån där utrensad biblioteksbok som jag trodde skulle intressera mig för att den lite avlägset skulle kunna sägas handla om historia… Jag brukar dock aldrig slänga några böcker vrför mina bokhyllor för tillfället håller på att svämma över…
  10. Infoga ett av de fulaste bokomslagen du sett (om du kan hitta bilden) i ditt eget inlägg och förklara varför du tycker att det är så fult. Död tills mörkret fallerJag läser ju en del facklitteratur och inom den avdelningen finns ju en hel del fult (inte minst avhandlingar i vissa serier som nästan borde förbjudas eftersom de dödar lusten att läsa). När det gäller skönlitteratur är jag rätt petig – ser omslaget allt för tråkigt eller fult ut så läser jag helt enkelt inte boken… Ytligt, jag vet men det är jätteviktigt i min lilla värld. Jag tycker bäst om originalillustrationer och har lite svårt för bilder från filmer eller serier. Mitt exempel är väl kanske inte det fulaste man kan hitta men det fick i alla fall mig att skämmas en aning när jag satt på tåget och läste – Charlaine Harris Död tills mörkret faller. Känns rätt billigt…

Hunden som log

Ulf Stark har ju skrivit en hel del (gå till vilket bibliotek som helst och du hittar en ganska lång radda böcker på barnavdelningen med Stark-böcker)… Härom dagen läste jag När jag besökte himlen och grät en skvätt här vid jobbskrivbordet. Idag läste jag Hunden som log. Om en hund. Som dör. Och barnen som älskar honom…Tunga saker.

Det handlar om Jojjo och hans hund King. Jojjo har just fått veta att King ska dö och har därför flytt ut till kojan för att undvika det oundvikliga. Jojjo och hans gäng bestämmer sig för att ge King en perfekt avslutning på livet och drar ut honom på ett hejdundrande äventyr.

Det är så skärande vackert alltihop. Kärleken, förlusten, ömsintheten och sorgen. Det finns ett allvar och ett mod i att ta barn och deras känslor på allvar. Jag har växt upp med djur och formats av kärleken till just dessa inivider och förlusten av dem när de dött. Jag blir varm i hela kroppen av att det finns böcker och författare som verkligen kan känna den erfarenheten och sätta den på pränt. Det finns något så vackert och ömsint över den korta skildringen av pojken och hundens sista natt i kojan att man inte kan annat än le – med klumpen hårt nedsvald i halsen.