Fina herr Muffin

Adjö, Herr Muffin av Ulf Nilsson med underbara bilder av Anna Clara Tidholm har länge varit en favorit här hemma. Fyraåringen började intressera sig för boken redan förra sommaren och den har lästs sporadiskt både om dagarna och vid nattning. Under vissa perioder har vi läst och tittat flera gånger om dagen. Vissa stunder tror jag att boken själv har väckt frågorna kring döden för att vid andra tillfällen ha besvarat frågor som burits länge. Det är spännande men oändligt svårt att prata om döden med en liten tjej för vilken hela världen är ny och minsta vardagsfråga oändlig.

Adjö, herr Muffin hamnade i vår bokhylla redan innan vi blev föräldrar och jag har alltid haft ett varmt förhållande till den. Ömsintheten i skildringen av det åldrande marsvinet och hans levda liv, respekten för kärleken till ett husdjur och den sorg som drabbar när man förlorar, de underbara bilderna… Precis allt med Herr Muffin är bra och här hemma har den varit en utmärkt utgångspunkt i samtalet och vi återkommer ofta och gärna till den i våra samtal kring döendet, döden, sorg och livet efter.

Bokfrågornas ABC 11

Veckans ABC hamnar på bokstaven K och handlar således om både kärlek och krig…

1. Självklart måste det bli K som i kärlek idag. Berätta om ett kärlekspar i litteraturen som du tycker om. Jag tycker väldigt mycket om Eliza och Mr Darcy i Stolthet och fördom. Jag önskar att jag hade ett lite mer överraskande svar men så är det.

2. Krig är inte lika muntert, men jag vill ändå att du berättar om en bok som på något sätt handlar om krig. Krigens barn av Per Anders Fogelström var den andra delen i den trilogi som föregår Stad-serien. Den behandlar tiden 1788-1814 då Sverige deltog i flera krig. Som sig bör är det en skildring av krigens fasor men också av hur kriget formade dem som blev kvar där hemma.

3. Berätta om en bok där korrespondens via mail, brev, sms eller något annat spelar en stor roll. Det är väldigt länge sen jag läste den men jag minns att i Jostein Gaarders Sofies värld spelar brev av olika slag en viktig roll. Breven kom från Sofies far om jag minns rätt och var en viktig motor för att driva historien och mysterierna framåt i denna finfina ungdomsbok om filosofi.

4. Vem är din favoritförfattare av kåserier och/eller krönikor? Jag tyckte väldigt mycket om Mia Skäringers krönikor i Mama och har även haft en Bengt Ohlsson-period men just nu läser jag inte så mycket krönikor alls.

Pocketkedjan: om min läsning

Nu är det dags för pocketkedjan att dra igång. Här kommer mina svar på läsenkäten:

Som läsare är jag: Passionerad, periodare, ibland otålig och ofta otrogen. Ganska långsam tyvärr.

Som bloggare är jag: Upp och ner. Tyst två månader sen går jag in i det igen för full hals. Just nu är jag nog lite tråkig men jag håller på att skriva mig in i bloggandet efter ett uppehåll.

Senast lästa bok: Jag håller fortfarande på med Wolf Hall av Hillary Mantel. Senast färdiglästa är Den sista cigaretten av Klas Östergren.

Senast köpta bok/böcker: Wolf Hall, The Strain och en hög barnböcker (Siv sover vilse, varning för köttgänget och någon till) i december.

Favoritbok: Stad-serien av Fogelström ligger i en klass för sig. Sen är jag också barnsligt förtjust i Charlaine Harris Sookie Stackhouseserie. Har en förkärlek för historia och vampyrer 😉

Favoritdeckarförfattare: Jag läser väldigt lite deckare men jag tycker mycket om Minette Walters.

Jag läser allt av: Jag är inte så trogen av mig utan hoppar mest fram och tillbaka. Men jag har läst allt av Jane Austen…

Jag läser helst inte (genre/författare): Deckare och alla böcker där barn far illa.

Vid hyllan för fackböcker letar jag: Historia, föräldraskapsböcker (gärna ur ett jämställdhetsperspektiv), feminism, kokböcker och biografier (helst politiska på något sätt – som exempelvis Väninnan av Eva Franchell). Jag läser också gärna böcker om politiska händelser och skeenden som Lasermannen (av Tamas) och Smärtpunkten (av Åsbrink).

Förutom svenska läser jag gärna på: Engelska.

Högst upp i min att-läsa-hög just nu ligger: Jane Eyre och The Strain.

Högst upp på min bok-önskelista just nu står: Något av Joyes Carol Oates, Margret Atwood eller någon annan “måste”-författare som jag inte läst någonting av. Eller Den hemliga historien av Donna Tartt som jag heller inte läst ännu.

När jag går på antikvariat letar jag alltid: Allt och inget – älskar antikvariat men kan komma hem med lite av varje därifrån. Låter mig helt enkelt inspireras.

Jag vill uppmana min bokvän att: Gärna överraska och utmana men undvika 700-sidorstegelstenarna eftersom jag håller på med en sådan nu och lider lite av tyngden…

Tematrio: olästa klassiker

Veckans tematrio handlar om något som jag har en hel hög av – olästa klassiker. Böcker som “man borde” läst och kanske tänkt läsa men som en eller annan anledning fortfarande samlar damm på hyllan alldeles oläst och övergiven.

Brott och straff, Dostojevski: Började jag faktiskt läsa i högstadiet. Jag tror att jag var alldeles för ung och otålig. Jag kände att den var väldigt intensiv och att jag någon gång nog vill läsa den men var inte redo då. Målsättningen är dock att återvända och göra ett nytt försök.

Anna Karenina, Tolstoj: Också denna bok har jag börjat läsa. Anledningen till att den aldrig blev färdigläst var att jag var tvungen att lämna tillbaka den till biblioteket och sen blev det inte av att jag tog upp den igen. Men jag tyckte mycket om den och blev väldigt fängslad minns jag.

På spaning efter den tid som flytt, Proust: Jag har verkligen ingen ambition att läsa alla böckerna men jag skulle vilja ge långsamheten en chans och se om jag pallar trycket eller blir allt för otålig igen…

Tidstjuveri

Jag har kommit igång med läsningen av min mastodontbok (Wolf Hall av Mantel) igen. Enda problemet är att den med sina 650 sidor är rätt otymplig. Min vanliga strategi är att stjäla mig lite lästid på toa, när jag sitter i tv-soffan med barnen, när jag steker pannkakor och så vidare. En 650-sidorsklump släpar man dock inte runt på så lätt. Men jag gör mitt bästa det gör jag verkligen och lästid lyckas jag stjäla på något sätt i alla fall. Desperat läsare finner råd som det gamla ordspråket skulle kunna lyda…

Sysselsättning

Jippie, imorgon ska jag få jobba!!! Och idag är jag ju förstås förhandlare, omhändertagare, kock och städerska (=förälder) på heltid. Fullt upp..

Frigörelsen

I början av hösten bestämde jag mig för nyordning. Jag valde att befria mig från föräldraskapsoket. I mitt fall handlade det dels om att släppa tanken på den perfekta föräldern (mamman) och helt enkelt förutsätta att jag var den bästa föräldern för mina barn bara för att jag gör mitt bästa och för att jag älskar dem gränslöst. En praktisk åtgärd blev också att sluta köpa, prenumerera på och läsa föräldratidningar. Så hej då Mama, Föräldrar och barn och allt vad de nu heter. Och herregud vilken befrielse. Nästan omgående. Inga tips på perfekta prylar, inga reportage om förträffliga mödrar som springer typ Lidingöloppet med nyfödd bäbis i bärsele…

Nu säger jag förstås inte att alla föräldratidningar är dåliga tidningar (även om en del faktiskt är det) men oj vad de var dåliga för mig. Bilden av den perfekta repeterades och repeterades tills jag, som ändå är väldigt skeptisk och ifrågasättande, började köpa den. Men nu är den perfekta mamman skrotad och jag är en förträfflig “gör så gott jag kan”-förälder (för det mesta) istället. Och dessutom hittade jag ett förträffligt lässubstitut som är långt bättre än föregångarna i tidningssamlaren på toaletten (där de hamnar ju där allihop förr eller senare). Jag förälskade mig i Magasinet Filter och vår relation har bara djupnat sen dess. Det känns som en vuxen och intellektuell vänskap i relation.

Vilken grej…

… ett sökverktyg för att hitta böcker att läsa – en boktipsmaskin! Jag vet inte om jag behöver en direkt med tanke på alla “måste-läsa”-böcker jag redan samlar på mig på andra sätt men ändå. I dagar av låg läslust och noll fantasi kommer Bookdesire bli oumbärlig i mitt liv. Tack Vixxtoria för tipset!

Fint pris igen!

Titta så fint! Jag har fått en ny utmärkelse – denna gång från lilla o. Tack snälla du! Alla former av positiv uppmärksamhet (kommentarer, hejarop och utmärkelser) får livet att kännas lite mer fullt av solsken till och med när värsta vinterkylan och mörkret biter. Jag är förvisso arbetslös och frustrerad men jag börjar vakna till lite efter idet och till och med jobbmässigt verkar det lätta lite framöver. Men utmärkelsen gör mig glad också idag och jag blir än mer inspirerad att fixa med mina fiktiviteter och dela dem med er.

Den som mottar denna utmärkelse ska berätta 7 fakta om sig själv och sedan utse 7 nya mottagare av utmärkelsen. Några nya mottagare blir det inte idag eftersom mina favvobloggare redan fått den men jag återkommer gärna senare när nya favoriter knackar mig på axeln och gör mig uppmärksam på sin kreativitet. Fakta ska det dock bjudas på igen:

  1. Jag trivs bäst i mjukbyxor och tjock, tjock tröja
  2. Vi har 7 bokhyllor här hemma, vissa med dubbla rader böcker
  3. Jag är storasyster
  4. Jag har bott i Gävle (alltid blåsigt men fyllt av underbara “första staden jag bodde själv i”-minnen), Borås (inte riktigt så regnigt som det sägs, oöverträffad indisk mat som jag saknar ännu efter snart 3 år) och Karlstad (instängd i varm lägenhet mitt i stan med nyfödd bäbis och trotsig tvååring är ingen bra start om man ska älska en stad men det gick ändå hyfsat tillslut) bland annat.
  5. Älskade sport (på tv) när jag var yngre men har helt tappat intresset sen jag fick barn. Hoppas på revival till curlingen och skidåkningen i vinter-os.
  6. Har kunnat hela texten till Queens Bohemian Rhapsody men tyvärr glömt en del (vilket ju också kan vara ett friskhetstecken)…
  7. Jag har fött mina barn i två olika städer.

Buffy!

Är det någon som minns Buffy och vampyrerna (som den väl hette i Sverige, Buffy the vampire slayer lite mer coolt i original)? Förutom jag då förstås… Jag håller på med en genomtittning just nu (fortfarande skulle man också kunna säga eftersom jag började i oktober) och jag har upptäckt att jag minns det mesta. Jag minns lättnaden när Angel äntligen försvann iväg efter andra säsongen och fick sin egen serie (som jag aldrig såg), glädjen över att Spike återvände med sina sarkasmer och blev återkommande i säsong 4. Willow och Oz, Willow och Tara, Anya… Karaktärerna, dialogen. Herregud – Joss Whedon är mästare på dialoger. Och just när man begripit den fulla vidden av det drämmer han till med en episod där ingen kan tala (Hush) – och den är också genial.

Allt är inte bra förstås och någon episod i varje säsong är dålig och på gränsen till meningslös men jag köper det rakt av. Särskilt nu när jag kommit såpass långt (slutet av säsong 4) att mörkret sänkt sig över serien och alla mer eller mindre kämpar för liv och förstånd i den gotiska Sunnydale-natten. Jag tycker om hur hela serien skildrar ett uppväxande och en kamp för att finna något som kan vara ens själv. Sen är jag också väldigt förtjust i hur Whedon låter tittaren tycka om sina bad guys och litar på oss nog mycket för att göra dem till något mer komplicerat än bara onda. Sällan möter man så många bad guys med förmåga att älska och i vissa fall också älskas.

Minns ni inte Buffy och var hela det här inlägget bara märkligt och obegripligt  för er så rekommenderar jag varmt en tripp in i Buffyvärlden. Det är förvisso en ungdomsserie men vem vill inte vara ung i dessa dagar?