Bibliotekskvittot

Det började hos vixxtoria med fantasier kring ett upphittat bibliotekskvitto. Sedan har diskussionen kring vad en lista över hemlånade böcker egentligen kan säga om en människa hos Lilla O och Maria. Som sjukligt aktiv bibliotekslånare med ett kvitto längre än de flesta inköpslistor kan jag ju inte undanhålla läsarskaran möjligheten att analysera mig 🙂 Listan i all sin oändlighet ser ut såhär:

Child, Lauren, Hjälp vår jord!
Coelho Ahndoril, Alexandra, Mäster
Geffenblad, Lotta, Astons presenter
Hoffman, Alice, En möjlig framtid
Lidbeck, Petter, Kan man-?
London
Shriver, Lionel, Vi måste prata om Kevin
Stridsberg, Sara, Drömfakulteten
Wirsén, Stina, Vem är borta?
Aidt, Naja Marie, Babian
Le Guin, Ursula K., Där världen kallas skog
Niffenegger, Audrey, Her fearful symmetry
Björkelid, Anders, Eldbärare
Caldwell, Ian, Den sista hemligheten

Dessutom har jag en liten reservationslista som ser ut såhär:

Butler, Octavia E., Wild seed
Le, Nam, Båten
Lundgren, Maja, Mäktig tussilago
Oksanen, Sofi, Utrensning
Smith, Lisa J., Kampen
Smith, Lisa J., The fury ; and The reunion
Stridsberg, Sara, Darling River
Waters, Sarah, Främlingen i huset

Det första jag måste säga när jag ser listan är att den kanske inte är så lång ändå – den kanske bara verkar så för mig eftersom jag har en hög med recensionsexemplar och andra böcker som jag också behöver och vill läsa. Vad den annars säger om mig vet jag inte. Att jag är tidsoptimist, småbarnsmamma och ganska blandad i min boksmak kanske…

Projekt: kartlägg bokhylla

Nu får det vara nog! Det är hög tid att ta tag i det här med bokhyllan. Med inspiration hämtad ur den hårda bokverkligheten här hemma och med ytterligare en spark i baken från Anna och hennes bokhylleordnande är det äntligen dags att göra något åt situationen. Eftersom jag drar hem nya böcker hela tiden och klämmer in dem i hyllan här hemma är det sedan länge omöjligt att veta vad som döljer sig där. Visst är det bokstavsordnat och visst kollar jag igenom hyllorna ibland men herregud så mycket bra som bara står där oläst för att jag inte har minsta aning om att jag äger det.

Så nu ska jag dra igång projekt hyllkoll. Här ska gås igenom och skrivas ner (och troligen läggas ut på bloggen i sinom tid). Förhoppningsvis får jag hjälp av maken – det här är ju ändå ett projekt för allas bästa…

Så var den beställd då

Det dröjer ju till i början av maj innan den kommer men det känns ändå skönt att ha “säkrat” den 😉


Utseendefixerat

Under förra veckan har jag tänkt en hel del på omslag och utformning av böcker. Hos Booky Darling läste jag ett inlägg om den extravaganta utgåvan av Andres Lokkos samlade texter. Det är 1700 sidor samlade i en box. Böcker kan se ut hur som helst nu för tiden… 🙂

Förra veckan ägnade jag också flera timmar i sällskap med en synnerligen vacker bok och sådant får en ju att tänka.

Fallet med boken rör sig om ett tydligt fall av förälskelse. Jag föll för omslaget först och älskade också boken från första ordet. Men gjorde jag det för att jag föll för omslaget först och väntade mig något bra? Risken för besvikelse borde i så fall ha varit överhängande. Kanske är boken i fråga, Flicka med glasfötter, helt enkelt superbt formgiven så att berättelse, språk och omslag speglar varandra. Klart är i alla fall att omslaget har betydelse för mig. Stor betydelse. Jag kan välja bort en bok om jag tycker den är ful och välja en som ser bra ut även om baksidestexten är trist. Titlar är viktiga men för mig går utseendet först. Tills jag öppnar boken i alla fall…

De senaste veckorna har jag också haft lite omslagsrelaterat huvudbry. Jag har funderat kring att köpa på mig Vampire Diaries-böckerna eftersom de är så svåra att komma åt på biblioteket och eftersom jag vill läsa dem. Men vilken utgåva ska man köpa? Det finns en med tv-serieomslag (förstås) vilket jag avskyr så det går bort. Sen finns det en utgåva som ligger ganska nära Twilight i utseende och slutligen en gammal färgsprakande variant som jag nog gillar bäst men som är lite svår att få tag på. Mitt beslut om att köpa böckerna eller ej påverkas väl inte av omslagen men däremot känns det viktigt att köpa det rätta när det erbjuds flera och jag kan nog tänka mig att betala några kronor till för ett omslag som jag gillar. Hur tänker ni om bokomslag och formgivning? Är det viktigt?

Uppdatering: Nu har jag lyckats ställa mig i kö på i alla fall några av VD-böckerna på biblioteket så något inköp blir inte aktuellt på ett tag men diskussionen om omslagens betydelse kvarstår ju ändå.

Bokfrågornas ABC 21

Denna vecka har Lilla O hunnit fram till bokstaven U med sina frågor:

Vilken ungdomsbok skulle du rekommendera till vuxna läsare? Oj, det finns många. Mest aktuella är Anders Björkelids underbara Ondvinter och Eldbärare som är de två första delarna i en serie om fyra. Det är ungdomsfantasy när det är som bäst. Överhuvudtaget tycker jag att det brukar vara väldigt givande att botanisera bland ungdomsböckerna då och då – det finns väldigt mycket bra där.

Finns det några böcker som du undviker? Jag läser inte deckare eller böcker där barn far illa. Det begränsar ju urvalet en del 😉 Sen undviker jag en del andra genrer också som evighetslånga serier från Norge (typ Tre systrar och allt vad de heter, de lånas ut flitigt på biblioteken i alla fall kan jag säga)…

Berätta om en riktigt underhållande bok! Jag tillhör den halvan av mänskligheten som skrattade hysteriskt när jag läste Liftarens guide till galaxen så jag måste nog säga den. Det är inte så ofta man skrattar högt åt en bok. Sen kan det naturligtvis vara underhållande utan skratt också men jag väljer den lite striktare tolkningen av underhållning 🙂

Och slutligen vill jag att du tipsar om en bok som är alldeles underbar! På fredag kommer en recension här på bloggen av en bok som heter Flickan med glasfötter (skriven av Ali Shaw) – den är underbar!

Aldrig nog

De senaste två kvällarna har jag jobbat – och lånat – och fått. Det är ju rätt lugnt på kvällarna vilket ger mig oändligt med tid att reservera och låna nya böcker. Så det gör jag. Igår låg det dessutom några gåvoböcker i kassen när jag gick hem – som om jag behöver mer att ställa i hyllorna…

Läslistan

Så har jag uppdaterat att-läsa-listan en aning. Lite mer systematiserat och lite närmare fullkomligt men fortfarande fattas en del titlar som jag glömt att jag vill läsa…

Tematrio Långtbortistan

Den här veckan vill Lyran att vi ska berätta om tre böcker som utspelar sig långt bort – på främmande platser. Mina tre böcker och platser får bli dessa:

Den afrikanska öknen har aldrig känts så trolsk och magisk som i Den engelske patienten. Berättelsen om flygningarna över sanddyner och upptäckten av grottor fyllde mig med en intensiv sagokänsla när jag läste den här fantastiska boken. Filmen gillade jag inte alls lika mycket men den bjuder ju också på några fantastiska bilder.

Diana Gabaldon skriver underhållningslitteratur som jag, för det mesta, uppskattar. I hennes serie om Claire och Jamie (som inleds med Främlingen) för hon oss till Skottland. Nu är väl kanske inte just Skottland så avlägset men i och med tidsresan som utgör bokseriens centrum tycker jag nog att den i alla fall nästan kvalificerar sig 🙂

Ali Shaws Flickan med glasfötter (recension här senast på fredag) utspelar sig i det mystiska St. Haudas Land. Där finns varelser som ingen ser men som kan förvandla allt varelser till vitt och förstenat med bara en blick. Där brinner maneterna i havets djup och människor förvandlas till sten. Det är så långt bort att man inte kan komma längre bort från verkligheten men samtidigt är det väldigt, väldigt nära.

Till mig!

Igår innan jag slängde mig iväg på kvällsjobb firade jag minsann julafton här hemma. Inte bara hade jag fått ett efterlängtat recensionsexemplar utan i lådan låg också ett nytt pocketkedjepaket från Hanna och väntade på mig. Böckerna är ju än så länge superduperhemliga men en av dem har jag velat läsa länge och ser mycket fram emot att få slänga mig in i nu. Den andra visste jag inte att jag ville läsa förrän jag fick den men den verkar också jättefin 😉

En sorts kärlek

I förra månadens pocketkedjepaket från Hanna låg, förutom deckaren som jag kommenterade i fredags också, En sorts kärlek av Ray Kluun. Bokens omslag är täckt av recensionscitat där den prisas och där det framhålls hur oerhört sorglig den är – sånt som får mig att dra öronen åt mig. Säger “alla” att något är på ett speciellt sätt blir jag automatiskt skeptisk och lite neggig. Därför hade jag troligen aldrig läst den här boken om den inte kommit till mig på det här sättet. Men så glad jag är att den gjorde det!

Ray Kluun har skrivit en självbiografisk bok där dock huvudpersonerna bytt namn. Hur självbiografisk är den? Jag vet inte men ganska mycket skulle jag tro – tyvärr. Den handlar om Sten och Carmen som nyss fått ett barn, som är jobbframgångsrika, som älskar varandra. Men så drabbas hon av cancer och hela livet ändras. I boken får vi följa med på sjukhusbesök, semestrar, samtal, avsked och oändlig sorg men framförallt få läsaren följa med på Stens inre resa.

Det är en obegripligt sorglig och smärtsam bok. Självklart gråter man när en ung kvinna tvingas dö på ett vidrigt och smärtsamt sätt, självklart gråter man hysteriskt där man sitter instängd på toaletten och läser om hur hon tar farväl av sin treåriga dotter… Men där finns annan sorg också – framförallt över Sten och hans sätt att leva.

Hela tiden återkommer Sten/Ray till sin oförmåga att leva i en monogam relation, han är “monofob” vilket upprepas och upprepas och bevisas. Och herregud hur irriterad blir jag inte på hur han beter sig genom att ligga runt, ha förhållanden och hångla upp assistenten samtidigt som hans fru ligger döende hemma. Jag känner mig väldigt fördomsfull och trångsynt ibland när jag läser och reagerar som jag gör. Jag känner mig arg, äcklad och sorgsen på en och samma gång. Det värsta är nog inte hans beteende utan att hans fru blir sårad av det – man tycker ju att han kunde försöka utöva lite självdisciplin när det bara återstår någon månad av hennes liv…

Så jag känner mig understundom äcklad av den här mannen men samtidigt är han också kapabel till stor kärlek, uppoffringar och styrka när det verkligen gäller. Han älskar verkligen sin hustru vilket han kommer fram till genom tvivlet vilket jag tycker är sympatiskt. Jag litar alltid mer på en känsla baserad på tvivel än en som man tar för självklar. Den avslutande delen i boken som handlar om Carmens döende är oerhört vacker och sorglig. Det fina med den är att jag inte bara gråter utan att jag också finner styrka i den – hennes sista dagar är inte bara fyllda av sorg och smärta utan också av kärlek, gemenskap och lycka.

Sammanfattningsvis tycker jag mycket om den här boken. Den känns och berör på alla sätt och plan och då är det för mig en riktigt bra bok. Sten må i mina ögon vara ett riktigt miffo men han är också en kärleksfylld man som underlättar sin hustrus liv och död. Boken är inte särskilt tillrättalagt utan en naken och uppriktig (hoppas jag och inte) skildring av hur det också kan vara att vara människa.